INTE ENS NÄR avtalet med Svenska spel upphörde 2005 blev nedgången sportsligt alltför anmärkningsvärd. Trots att de ekonomiska förutsättningarna kraftigt försämrades. Med en stor
insatts från frivilliga och oavlönade
entusiaster fylldes de flesta hålen på funktionärssektionen. Inför säsongen 2008 planeras 122 tävlingsdagar landet över. Visserligen en nedgång jämfört med ifjol, men ingen nedgång som kommer att menligt innebära några större inskränkningar på tävlingskvaliteten i stort. Det kommer att tävlas i olika
delar av landet som vanligt. På banor som Tommarp (Österlen), Landskrona, Borås, Västerås, Örebro, Järbo (Sandviken), Sundsvall, Skellefteå, Älvsbyn och huvudbanan Åkers Kanal.
50 år gammal
Men att sporten är dryga 50 år gammal i Sverige gör inte att den helt är en
nyvaknad kusin till hundkapplöpningen internationellt. Det var inte mer än drygt 80 år sedan sportens urpremiär begicks. Då på Belle Vue Stadion i Manchester. Där gick, i alla fall så långt man vet, de första tävlingarna med sex hundar som jagar efter en elektrisk harattrapp.
Inte heller i England trodde man att sporten skulle bli värst långvarig. Men även där tog man fel. Efter bara tre-
fyra år var succén ett faktum. Nästan var stad hade sin egen bana. I London tog det inte lång tid innan hela sex
banor var i bruk.
Man kan fråga sig hur man fick fram för sporten lämpligt hundmaterial i England så snabbt, när det tog minst åtta- nio år för svensk hundkapp att få fram ett någorlunda godtagbart antal för sporten lämpliga hundar. Hundar som i alla fall bristfälligt tyckte att det var kul att jaga en bortflygande trasa.
Svaret var att vi från början bara hade tillgång till utställningsgreyhounds och för den delen whippetar. I England hade man ett överflöd av så kallade coursinghundar. Hundar som alltsedan Elisabeth I:s tid har tävlat genom att
jaga efter levande harar. Och för den delen efter hjortar. Det var det som gjorde skillnaden. I alla fall inledningsvis.
Mindre bredd i år
Inom svensk hundkapplöpning finns det i dag gott om bra tävlingshundar. Även om man år 2007 jämfört med 2006 har haft en mindre bredd när det gäller de tävlande. Även när det gäller de yngsta adepterna ser det lite tunnare ut, till stor del beroende på att det nu avlas mindre på tävlingsgreyhounds. Det goda med detta är att man nu avlar på mer lämpligt material. Avkommor som är lättare att sälja.
De som i dag står i avsikt att skaffa en ny hund för tävling har blivit mer noggranna när de väljer.
Men det finns trots allt några lovande hundar inför detta tävlingsår. En av de yngsta är Puppy Derby-vinnaren (Årets upplaga var den 34: e i ordningen) Pretty Moon och även tiken Ängla borde få ett bra 2008, om löpperioderna infaller lämpligt. Hon har även en bror i Tjeckien som går väldigt bra och det skulle inte förvåna mig om han
dyker upp i Sverige framåt sommaren.
Årets topphundar
Avelsloppsvinnaren Blue Moon har
legat i topp under 2007. Han vann även SM, men fick stå över derbyt som istället vanns av Sobek. Båda kommer från Sjuhäradsbygdens klubb där även
andra hundar med bra förutsättningar, som Lee och Billbau, har sina rötter.
Ett hedersomnämnande bör gå till Stockholmsklubbens Kaos som mer
eller mindre hävdats sig väl i den absoluta toppen trots att han är veteran, vilket bevisar att en välskött och vårdad hund kan hänga med bra upp i åren.
En annan hund som har nått stora framgångar i år är Skåneklubbens Chairman. Förutom att han vann årets European Derby vann han öven Masters på Åkers Kanal sent på hösten.
Vinstrikast när det gäller segrar blev annars Sparky från Stockholm med tio lopp. En dominant under 2007 var
annars My Leffler med sin Kennel Sjudraget från Norsborg. My blev segerrikaste tränare, vinstrikaste tränare och vinstrikaste uppfödare.
Diskussionens vågor har tid till
annan gått höga vad gäller frågan om hur våra hundar prestationsmässigt står sig internationellt (alltså i relation till England och Irland). Ifjol tog en av våra bästa uppfödare och tränare sig an uppgiften att pröva lyckan på Irland med tre- fyra av sina hundar. Hundar som hade gått bra i Sverige. Nu gick det väl lite sådär. Någon succé blev det inte, men det fordras mycket för att man skall lyckas i den stenhårda konkurrensen på Irland.
Bra hundar naturligtvis, men även tränare med god insikt i hur sporten på Irland fungerar och med resurser att rent ekonomiskt ”serva” hundarna. Tyvärr måste nog konstateras att vi ännu har en bra bit kvar innan vi på allvar kan hävda oss i den stora hundkapplöpningsvärlden.
 |
 |
| Årets Derbyvinnare på Åkers Kanal – Sobek – med ägaren Hans-Ove Jansson får från Dogge Doggelito ta emot den åtråvärda prisbucklan efter väl förrättat varv. |
|
Oviss ekonomi
När det gäller den ekonomiska biten för fjolåret och för det kommande året är det väl egentligen ingen som vet riktigt var man står.
Det spel som förkommer drivs i dag av ett bolag som kallar sig Greyhound Racing AB och där Svenska Hundkapplöpningssportens Centralförbund (SHCF) har intressen. Bland annat har man speltillståndet från lotteriinspektionen.
Det spelet som bedrevs under 2007 renderade trots en ringa marknadsföring en omsättning på cirka 10 miljoner kronor, vilket gav SHCF en inkomst på 1 miljon kronor. Nu skall man i år införa internetspel som man med hjälp av så kallade riskkapitalbolag hoppas skall öka omsättningen avsevärt.
Om man tar en titt i SHCFs ekonomiska redovisningar kan man inte undgå att notera de höga personalomkostnaderna. Det torde inte finnas någon annan enskild hundklubb i landet som per medlem kan mäta sig med SHCFs personalkostnader.
Nu grymtar man lite ute i landet om denna problematik. Bland annat lämnade Skåneklubbarna ifjol in en skrivelse som direkt uttryckte missnöje med
ledande instans. Och även om det inte torgförts mer offentliga missnöjesyttringar så ligger de och gryr. Något som sporten i dagsläget inte har råd med.
Man får ha i minne att sporten fram till år 2000 inte kunde kosta på sig en enda fast anställd. För framtiden får man nog betänka att åter ta sig an
sina problem som man gjorde under den så kallade ”amatörtiden”. |
