Shelbourne Park (SP) invigdes i maj 1927. Två år efter att premiären för hundkapplöpning i Europa gått på Belle Vue Stadion i Manchester, England 1925. Så man var tidigt ute. Därmed är SP inte bara sportens huvudarena i världen i dag, utan en av de absolut äldsta som befunnit sig på i stort sett samma område under alla år.
All vår början bliver svår…
Men de första åren för SP var stapplande och fyllda med problem. Man får ha klart för sig att tidsperioden när SP kom till var väldigt potitiskt problematiska. Det var stora motsättningar mellan Irland och England och att Irland var väldigt utsatt och fattigt. De fanns inga stora tillgångar inom den irländska hundkapplöpningssporten på den tiden, så man kan så här i efterhand säga att SP byggdes med engelska intressen och medel. Lite ironiskt i dag kanske då SP nu helt kontrolleras av Irländska staten och vida överglänser alla banor i England. Men som sagt från början ingen lysande arena. Men man blev sakta men säkert bättre och bättre.
Mitt första besök på SP var 1963. För att vara ärlig, en rätt ruffig upplevelse för en som under samma resa till de Brittiska öarna jämförde med besök från hundkappbanorna i London. Men SP var redan då etablerad som en bana där många högklassiga hundar tävlade och som levererade greyhounds som kunde hävda sig i de främsta loppen världen över. Man hade sitt Derby The Irish Greyhound Derby, som var åtråvärt att vinna, men som på 1960 -70 och 80-talet helt överglänstes av The English Derby på White City i London.
Men White City kom att skrotas. Marken där banan var belägen i London blev så åtråvärd att ägarna inte kunde motstå frestelsen utan sålde till markspekulanter. Därmed var, The English Derby på dekis. Wimbledon tog över men kunde aldrig mäta sig med White City som hade en anläggning där publiken stod runt hela banan och som en derbykväll kunde locka 35000 åskådare. Så i dag är det Irland och Shelbourne Park som arrangerar hundkappens största lopp.
Omfattande restaurering
I dag har man en inramning som väl lever upp arrangemanget världens främsta hundkapplopp. Banan byggdes helt om, från topp till tå kan man säga och stod färdig 1995. Praktiskt taget allt gjordes om. En satsning på miljontals kronor – som många till att börja var skeptiska till. Skulle det här verkligen bli lönsamt, frågade man sig ?
Men gjorde det verkligen. De nya siffrorna var extraordinära. Snabbt ökade publiksiffrorna med 84% och spelomsättningen steg med 82%. Nu skall här noteras att när pengar rullar in till hundkappsporten på Irland så stannar de där. Inga pengar försvinner till statskassan som inom svenskt totalisatorspel. Irländsk hundkapp sorterar direkt under vår motsvarighet till Jordbruksdepartementet som använder pengarna inom sporten. Detta har inte bara renderat en fantastisk anläggning utan också nybyggnation av andra banor – lksom högra prispengar.
Sportens internationella
Gala-afton
Det Irländska derbyt är alltså den stora galakvällen. Det är då hundkappfolk från hela världen möts ute på banan, belägen i Ringsend-området i Dublin. Ska man vara säker på att få vara med är det bäst att köpa biljett i förväg – och vill man sitta på en någorlunda anständig plats på någon av de olika restaurangerna så får man boka minst ett år i förväg. Det är ganska kaotiskt ront omkring denna kväll, men det minsta intresserad av hundkapp bör kosta på sig denna upplevelse åtminstone en gång i livet. För stämningen är inst sagt magisk.
Out with the dogs
Men Shelbourne Park är värt även ett vardagsbesök. Man har tre tävlingskvällar varje vecka. För mig börjar en kväll där redan några timmar före förste start, kl 20.00. Då inne i centrala Dublin, och vanligen på O´Neels pub vid Russel Street, bra mycket äldre än kappisbanan. Här det mesta intakt sedan begynnelsen utom att det stampade jordgolvet är ersatt med ett ekgolv. Sedan några år är dock entréväggens mässingsplattor med texten ”Beware of bombs” borttagna. Enligt ägaren har det aldrig ”smällt” någon bomb på O´Neels.
Här träffar man ofta någon som har samma mål för kvällen,som skall ”out with the dogs”. Den första gången en kille sa så trodde jag att han skulle hem och rasta hundarna. Nu vet jag bättre. Det var hundkapp det handlade om…
Det går bra att åka buss ut till banan. Det är bara att fråga en busschaufför om man är osäker så får man hjälp. Annars kostar en taxi från centrum bara 9 – 10 Euro. En timme före första start är bra att komma så att man hinner förbereda sig. Insupa atmosfären. Är man ute efter lite lyx skall man sikta in sig på någon av de olika restaurangerna. Där sitter man bra har bra överblick och maten är av högsta kvalitet. Själv håller jag mest till på den avdelning som kallas ”punters”. Det är längst ned under resturangerna närmast banan och mållinjen, och det är också här som bookmakers finns. Även den här delen an banan håller toppkvalitet på alla sätt. Snygga och propra barer för både mat och dryck och allt är rent och snyggt. Det finns till och med vaktmästare på toaletterna. Här finns också banans original.
Experterna ! SP´s ryggrad bland de tvåbenta. Stammisarna som sällan missar en kväll på SP. Dom här killarna kan allt om hundarna förutom en sak, dom vinner sällan på hundarna. Bland den här delen av publiken finns även folk från olika tävlingskennlar. Det är många hitresta hundar som tävlar på SP. Hundar som kommer från olika delar av Irland för att söka lyckan på den stora banan. Jag frågade en gång ett inbitet SP- fan om man inte fick tips från den här delen av de som frekventerade the ”punters”, men fick till svar de visdomsord som sagts så många gånger förut ”har du någonsin sett en kennelpojke som kör Bentley ? Nej, men en bookmaker !” Det finns ju en mexican som gjort sig känd genom TV med en påstådd förmåga ”att tala med hundar”. Han åker nu Europa runt och fånar sig med olika shower. Ligger det någon sanning i vad han säger så skulle hans lycka vara gjord här på SP. Han skulle bli mångmiljonär på några månader.
Den största delen av publiken på ” the punters” går aldrig upp på restaurangerna. Däremot kommer restauranggästerna ofta ned. För att sniffa lite atmosfär. Eller för att spela hos bookmakers i stället för på toton. Men här finns inte bara ”Paddy´s” i publiken. Enhel del är kvinnor och många ungdomar är också på plats. De yngre startar upp lördagskvällen här på SP innan de beger sig in till klubbarna i innerstan.
Styrkan med Shelbourne Park är att det är en rasande trevlig bana att besöka. Omgivningen är utmärkt och sporten är av toppklass. Det är helt enkelt en trevlig plats att förlora pengar på om man nu nödvändigtvis måste spela. Vare sig man är intresserad av hundkapp eller inte så är ett besök på SP att rekommendera om man besöker Dublin. Shelbourne Park, hundkappens mecka, är helt enkelt en fin turistattraktion. |
