HUNDSPORT | REDAKTIONELLT | FREESTYLE

Freestyleutbildning för nya och ”gamla” domare

Svenska Kennelklubben (SKK) tog över sporten för snart ett år sedan och arbets- gruppen som jobbar med freestyle har haft ett slit- och arbetsamt år med att bland annat ta fram nya tävlingsregler. Det råder också domarbrist inom freestyle, då det var några år sedan nya domare utbildades.

VDe nya reglerna/tävlingsbestämmelserna, som kommer att gälla från och med årsskiftet fram till 2014, är totalt annorlunda än de vi har haft hittills. De innehåller även bestämmelser för heelwork to music, vilket gör att alla domare måste få en utbildning i reglerna innan de börjar gälla.

Arbetsgruppen försökte alltså slå tre flugor i en smäll under en helg i oktober: Att utbilda auktoriserade domare i de nya reglerna och i heelwork to music samt att samtidigt utbilda nya
domaraspiranter. Dessutom ville man få in synpunkter på de bedömnings- anvisningar – förutom reglerna – som domarna har att luta sig emot. Ett stort antal av de aktiva och auktoriserade domarna samt sju aspiranter som är under utbildning hörsammade kallelsen och kom till kursgården Bommersvik i Sörmland för en intensiv och givande helg.

En bedömningssport
Helgen började med att SKKs utbildnings- och tävlingschef, Kjell Svensson, pratade om domarrollen och de etiska regler som finns och de som inte är nedskrivna, men som ändå är viktiga för att ge både domare och sporten trovärdighet i omvärlden. Som domare har man alltid ögon på sig, även då man inte dömer. Detta gör att man alltid har ett stort ansvar för vad man säger och hur man handlar.

Man blir inte domare för att öka sin egen personliga popularitet: Det kommer alltid att finnas tävlande som anser att de inte har fått den bedömning de tycker att de har förtjänat. Sara Mårtensson, som är freestyledomare på fritiden och polis till yrket, berättade lite om vilka regler som gäller för alla SKKs medlemmar och där paragraf 1:3 och 1:4 i Kennelklubbens grundregler särskilt bör beaktas. Det innebär i korthet att man inte får uppträda på ett sätt som skadar SKK eller någon av dess organisationer och inte tala nedsättande om enskilda medlemmar. Man får inte heller, när man är på prov eller tävling, prata eller handla på ett sätt som drabbar funktionärer, deltagare eller hundar.

Vidare gick Sara igenom det dopingreglemente som gäller för hundar som tävlar. För freestyle kan det vara värt att påminna om att det inte är tillåtet att preparera hundens päls eller hud med färg, glitterspray eller något annat medel. En hund som är sjuk eller skadad får inte heller tävla, och det är ofta lång karenstid som gäller för många mediciner och även vissa naturläkemedel.

Sen fortsatte Sara att berätta om vad hon kan stöta på i sitt jobb när det skär sig i relationerna mellan människor. Det finns lagar som ska stävja allt från ärekränkning till förtal och smutskastning, men ofta bedöms inte detta som några särskilt allvarliga brott av åklagare och polis, trots att det kan vara åtalbart.

Både Kjell och Sara uppmanade alla att vara försiktiga med vad de skriver på sina bloggar och hemsidor (eller i mejl). Ett råd blev att man kan ta en lugnande promenad när vreden och irritationen känns för stor. Och detta ska man göra innan man sätter sig vid tangenterna…

Man kan också fundera på om man måste vädra allting man känner offentligt. Någon föreslog att man kan skriva ned det man känner för hand och sedan läsa igenom det när man har lugnat ner sig, kanske man då inte vill ”berika” omvärlden med sina känslor och tankar. Alla församlade kunde enas om att det här med att kritisera andras hundar är något av det värsta man kan göra – det är så känsligt.

Ett nytt sätt att tänka
De nya tävlingsbestämmelserna för både freestyle och heelwork to music kommer nog inte att påverka de tävlande lika mycket som domarna. Bestämmelserna, som alltså mycket snart börjar gälla, överensstämmer med de man använder sig av i övriga nordiska länder och även de som finns i Storbritannien. Presentationen gjordes av Yvonne Öster och Monica Gudinge.

Den största förändringen är att poängen och kategorierna på domarprotokollen förändras. Nu blir poängen från 0,0 till 10 med en decimals noggrannhet. Varje kategori kan maximalt ge 10 poäng och då blir den totala maxpoängen 30 poäng för ett program.

Den första kategorin kallas för Utförande och här är det samarbete mellan förare och hund, hur väl programmet flyter och hur hunden utför rörelserna och håller positionerna som bedöms. Den andra kategorin har den otympliga benämningen Programmets planering och kvalitet. Här kommer koreografin och programmets variation och tema bedömas.

Den tredje kategorin kallas för Tolkning av musik. I den kategorin kommer domarna att titta (och lyssna) på att programmet följer och är anpassat till musiken och även passar till hundens rörelsemönster. Om ekipaget har ett tema ska de vara lätt både för publiken och för domarna att förstå detta.

Tiderna för hur kort respektive långt ett program får vara har också förändrats. I till exempel klass I gäller att programmet måste vara minst 45 sekunder och max 2,5 minut. Och inte nog med att tiderna ändras, det blir den musikansvarige som kollar att längden på musiken i varje program stämmer med klassens regler. Nu slipper domarna sitta och klocka varje ekipage.

Några andra nyheter är att löptikar får tävla i fortsättningen och att domare får lov att tävla på samma tävling som de dömer, men inte i samma klass. En huvuddomare kommer också alltid att utses. Något som både domare och de som tävlar ska tänka på är att fokuset under hela programmet är på hunden och på hur ekipaget tillsammans tolkar musiken.

Cert kommer att utdelas
En annan nyhet är att hunden måste få minst 75 procent av poängen i varje kategori för att få uppflyttningspoäng. Men uppflyttning är inte tvingande, det är upp till den tävlande att själv välja när man vill starta i en högre klass. Men när man har startat i en högre klass får man inte gå tillbaka till den tidigare klassen. I klass III kommer hundar som får minst 75 procent i snitt i samtliga kategorier att få certifikat när det gäller freestyleklass, för hundar som är registrerade i Kennelklubben och som inte är kryptorchid är det alltså i framtiden möjligt att få titeln Svensk freestylechampion (SE FreeCh).

Freestylediplomen blir kvar i klass I och II. I heelwork to music kommer det tills vidare bara delas ut diplom i alla klasser och alltså inga certifikat i klass III.

Diskussioner om bestämmelserna
Freestyledomare är diskussionslystna och det blev många frågor och åsikter om olika saker i reglerna. Bland annat den ibland svåra gränsdragningen där rekvisita av något slag tas med på tävlingsbanan. Enligt bestämmelserna får sådan bara användas om den fyller en funktion och den får inte användas uteslutande som en belöning.

En deltagare påpekade att det inte står något om klicker som belöning eller hjälpmedel inne på tävlingsbanan. En annan gränsdragning som kan bli knepig är att hunden får ha på sig halsband, täcke eller liknande, men ”klädseln” får inte vara förlöjligande eller förnedrande för hunden. Här kan man väl tycka att det enklaste hade varit att inte tillåta utsmyckning alls av hunden, det hade kanske också gett sporten en annan tyngd.

Anvisningarna bakbinder också domarna när det gäller att dra poäng från hundar som skäller under pågående program. I anvisningarna som deltagarna fick ta del av står det att ett till två
poäng får dras av om skällandet är störande och finns under en stor del av programmet. Här försvarade sig Arbetsgruppen med att det finns vissa raser som ”måste skälla” när de jobbar.

Ett ganska konstigt argument i en sport där upplevelsen av programmet för domare och publik ska vara vägledande. Blir man störd av en hund som skäller ihållande vill man kanske som domare dra betydligt mer än två poäng för detta, programmen ska ju bjuda på show, glädje och samarbete.

Träning på att bedöma heelwork to music och freestyle
Danska domaren Johanna Allanach höll i utbildningen för deltagarna i heelwork to music (htm). Det är en hel del som skiljer mellan freestyle och htm. I den senare grenen ska hunden befinna sig i någon godkänd position nära sin förare under minst 75 procent av programmet, hunden får aldrig vara längre bort från sin förare än två meter. Och för att tydliggöra skillnaderna mellan freestyle och htm får inte freestyleprogrammen innehålla mer än 25 procent av heelwork positioner.

Det finns tio olika heelwork- positioner som är godkända enligt reglerna och freestylerörelser, som slalom eller snurr, kan bara användas för att vara en länk mellan två positioner. För att få höga poäng i htm ska hunden hålla sina positioner exakt och växlandet mellan dessa ska ske med flyt och i ett tempo som passar musiken.

Precis som för freestyle är det viktigt att programmet är varierande och att ekipaget tolkar musiken på ett bra och fängslande sätt. Alla deltagare fick se flera htm-program och sedan gruppvis bedöma dem genom att ge poäng och motivera dessa. Senare under söndagen fick domarna även träna sig i att bedöma freestyleprogram enligt de nya reglerna. De filmade ekipagen på de filmsnuttar som låg till grund för träningsbedömningarna var från Storbritannien och Danmark.

Undertecknad slogs av att utövarna både när det gällde freestyle och htm är damer i medelåldern och att det var väldigt glest i publikleden runt ringen. I Sverige har vi tack och lov en annan bredd i sporten med många yngre tävlande och ofta en stor publik. Det senare gäller väl framför allt när tävlingarna går i samband med större hundutställningar och arrangörerna har förstått vilken publikdragare freestyle (och kanske htm i framtiden) är.