Brukshundar: krÖnika

Svenska collieklubbens avelskonferens
» Vi är inte överens om vad som är en bra collie«

Svenska collieklubbens avelskonferens genomfördes i god ordning. Konferensens syfte var att göra en uppföljning av RAS – avelsstrategi och avelsmål för kort- och långhårig collie.

Visst kan även en collie av så kallad ”utställningsmodell” vara brukbar… Långhåriga ”Asta”, eller som Marianne Hanssons ägda och uppfödda Gatefield's my Goldmine heter i reghandlingarna visar här prov på sina vallningsfärdigheter. På utställning har Asta sju cert i fyra olika länder.

De 47 deltagarna på Svenska collieklubbens Rasutvecklingskonferens på SBKs kursgård Kydingeholm i Uppland såg nöjda ut. Konferensen var väl förberedd och många frågor kring collie diskuterades. Anne-Chatrine ”Ankan” Edoff och Kerstin Persson ledde förhandlingarna på ett utmärkt sätt.

Det viktiga var att konferensen över huvud taget kunde genomföras och det i god stämning. Förtjänsten kan delas mellan arrangörer, deltagare och konferensledning. I varje fall kunde man diskutera under ordnade former även om åsikterna gick vitt isär. Eller som en deltagare sa: ”Problemet inom rasen är att vi inte är överens om vad som är en bra hund”.

”2009 är colliens svarta år”
För det har stormat om collien. Det har knappast undgått någon läsare av Hundsport att rasen har debattarerats flitigt. Kritikerna menar att collieaveln är kaputt; att den har resulterat i en överpälsad hund (lh collie) som är drabbad av ljud- och andra rädslor. Andra hävdar att collien är, alltid har varit och allt framgent skall förbli en brukshund. Collieälskarna som sysslat med rasen i 40 år eller mer vill ha den ”som den alltid varit ”.

Underlaget för konferensen var dels medlemsenkäter och diskussions- möten inom föreningens lokalområden, dels undersökningar angående hälsa och mentalitet. Anita Braxenholm inledde med avelspolicyn. Här presenterades en rad dystra siffror:

Tid för mellansnack under härliga höstdagar på SBKs kursgård Kydingeholm.

–För första gången backar vi på hundar som är med i statistiken. 2009 är colliens svarta år, sa Anita. Hon tolkade det negativa resultatet som att många av föregående års kullar har registrerats sent och därför inte kommit med i statistiken. På plussidan noterades bättre resultat avseende ”skott” – alltså skottberördhet på mentalbeskrivning, MH – men att ”kvarstående rädslor ökar”.

Mer än häften av de 88 kullar som har fötts under året (lh collie) klarade inte SCKs krav för valphänvisning. Tio korthårskullar föddes under året. Där klarar 40 procent kraven för valphänvisning.

I tabellerna på hälsoundersökningar:
• 242 röntgade långhår, 14 procent höftledsdysplasi (HD).
• 52 röntgade korthår, 4 procent dysplasi.

Anita Braxenholm fortsatte med att notera att collie är en förhållandevis frisk ras – ”inga bekymmer hälsomässigt” – med ett undantag. Pyometra (livmoderinflammation) drabbar collietikar i stor utsträckning. Vad detta beror på och hur man ska komma tillrätta med problemet blir en fråga för framtida forskning.

Svenska Collieklubbens krav för valphänvisning

Föräldradjuren ska uppfylla nedanstående krav:

• Officiellt höftledsröntgade u.a. alt. A eller B.

• För att erhålla valphänvisning får hund som är armbågsröntgad ej vara behäftad med armbågsdysplasi (ED).

• Ögonspeglade både som valpar och efter 1 års ålder med resultat u.a alt. crd.

• Utställda med lägst 2:a pris i officiell klass och/eller godkänd exteriörbeskrivning på korning.

• Genomgången mentalbeskrivning (MH) med kryss i ruta 2, 3, 4 eller 5 avseende moment 1a, 1b, 1c (kontakt) kryss i ruta 1, 2, 3 eller 4 avseende moment 6d och 7c (kvarstående rädsla) samt kryss i ruta 1, 2 eller 3 avseende moment 10 (skottprov) (eller godkänt karaktärsprov) alternativt vara godkänd vid korning.

• För att erhålla valphänvisning får blue merle färgad collie endast användas tillsammans med trefärgad.

• Valphänvisning erhålles ej i de fall kombinationen bryter mot SKKs grundregler.

Medlemsenkät och iskussionsmöten
Kerstin Wretstrand och Elisabeth Landfors fortsatte med att redogöra för den del av konferensunderlaget som baserades på en medlemsenkät. Av 1050 medlemmar hade 193 skickat in enkätsvar, av dessa är 65 uppfödare. De 28 besvarade frågorna ger rika tillfällen till uppföljning och eftertanke. Frågan: Vad skall SCK göra för att vi ska nå målen i RAS? Här efterlyste en överväldigande majoritet ”Information/kunskap/utbildning”. Andra önskade ”tvingande regler, krav på uppfödare, hårdare regler på avelsdjur”. Här gick åsikterna i svaren isär, då en grupp förordade ”uppmuntran till dem som lyckas, lyfta fram goda exempel”.

Collieklubbens ordförande Meta Carlsson redovisade lokalområdenas diskussionsmöten. 93 deltagare hade mött upp på nio möten:

Diskussion – Vad skall SCK göra?

• Uppfödarutbildning

• Licensavtal uppfödare

• Kennelregister på hemsidan

• Informera valpköpare

• Träffar i lokalområdena

• Respektera alla uppfödare

• Korttidsmedlemskap valpköpare

• Glöm inte exteriören

• Colliehistoria

• Får vi den hund vi vill ha om vi följer RAS

Resultaten var mycket tänkvärda. ”Åsikterna ligger långt ifrån varandra."

Meta Carlsson sammanfattade diskussionsmötena så här:

• Relativt många deltagare

• Stort intresse bland dem som kom

• Olika ideologier: Skruva åt eller släppa efter ”Morötter eller piska” Både och?

• Collien är en fantastisk ras.

Konferensledningen skickade bollarna vidare.
Kerstin Persson:
–Jag har aldrig träffat en schäfer-ägare som inte är stolt över sin hund. Vi ska vara stolta över collien.

–Det var lätt att se det stora behovet av information och utbildning, påpekade Ankan Edoff.

Eller förutsätter de ledande inom kennelorganisationen att hundägare/uppfödare redan har tillräcklig kunskap? Som en jämförelse kan nämnas motsvarande colliekonferens 1988. Då var upplägget ett helt annat: ”Hundars hälsa, skötsel och vård. Beteende och utveckling hos tik och valpar. Smittspridning, parasitangrepp. Avtal och problem kring dessa. SKKs grundregler.” Nu mer än 20 år senare låter det hela inte alls märkvärdigt.

Genom nyhetsflödet och den stigande bristen på tid lever vi ofta och länge instängda och isolerade i vår samtid. Vi har lätt att tro att vi hör allting för första gången. Begrepp och uttryck betyder olika saker för olika människor.

Collien är en brukshundras, alltså tillhörande de raser för vilka Svenska Brukshundklubben har avelsansvar. Collien var också den första ras av nuvarande SBK-raser som infördes i Sverige. Men det var långt innan det fanns något begrepp som brukshundar. Eller som Ankan Edoff sammanfattade:

–Om vi inte identifierar ett ords betydelse kan vi inte prata med varandra.

Vad är en brukshund?
Vad är då en brukshund? Under perioden 1968–1993 blev tio collier bruksprovschampions och inte mindre än 65 hundar vann lydnadschampionat. Flera collier har vunnit mästerskap på bruksprov och i början på 80-talet blev en collie Årets brukshund. Från 1976 till 1992 godkändes 18 collier som tjänstehundar i bevakning. 1982 ingick en collie i pionjärgruppen av tjänstehundar i räddning. Ytterligare fem collier godkändes som räddningshundar åren 1983-1991. Det är exempel på intresset hos många collieägare att arbeta med sina hundar och på att collien i rätta händer kan vara en mycket kapabel brukshund.

Denna period inom den svenska brukshundsrörelsen varade bara några generationer. Det är efteråt lätt att peka ut årtal då den inleddes och då den började upplösas, men medan den varade, föreföll den evig och oändlig.

Men sedan dess har det sett mörkare ut för collien i bruks. År 1986 vann collie sju brukscert, de senaste åren inga alls.

Beror det på att bruksproven har blivit mer tävling och ställer högre krav på snabbhet och precision? Inom flertalet SBK-raser är utvecklingen likartad, de klassiska brukhundraserna minskar stort och har de senaste decennierna tappat en tredjedel av antalet årsregistreringar; från 10.469 (1990) till 7364 (2008). Även bruksprovstävlandet minskar kraftigt.

Den anpassningsbara collien har dock i all tysthet skaffat nya jobb i samhället, till exempel i eftersök: Åtminstone halvdussinet collies har erövrat viltspårchampionat. Collien, människovänlig och lätthanterlig, passar särskilt bra för de nya hundjobben inom vården. Det finns collier som är utbildade att markera bengaliska eldar på fotbollsarenor, collie som är certifierade epileptikerhundar. Landskapsvårdande fårflockar har fått collie som vallare.

Exteriört
Colliens exteriör fick litet utrymme på konferensprogrammet. I RAS står att ”collierasens exteriör behöver förbättras då den på många punkter avviker från standarden.” Vilka förbättringar som avses var det dock svårt att få grepp om.

”Önskedrömmen vore ett spindeldiagram liknande motsvarande på mentaliteten.” Resultaten skulle då baseras på SCKs exteriörbeskrivningar.

Meta Carlsson gjorde en första redovisning av de nya protokollen.
I SKKs SRD-lista över raser som bör uppmärksammas angående risker för exteriöra överdrifter finns collie med som observandum – (uppmärksamhet).

I rasen förekommer

• bettproblem på grund av smal underkäke och därmed felställda hörntänder som biter upp i gommen.

• ögonproblem på grund av för små, djupt liggande ögon. Särskild uppmärksamhet skall därför ägnas underkäke, bett, tänder och ögon.

I sammanhanget beklagades att den planerade domarkonferensen fått ställas in på grund av SBKs ekonomi.

Domare som dömer över hela världen känner dock inte igen beskrivningen av collie som mentalt vrak. På utställningar hävdar sig svenska toppuppfödare gott. I hårdast tänkbara internationella konkurrens på världsutställningarna har svenskfödda collie segrat, som exempelvis förra årets WDS i Stockholm respektive Bratislava i år.

”Något om colliers särpräglade väsen”
Ankan Edoff uppmärksammade att historik saknas i RAS. Colliens historia har ju en viss betydelse för förståelsen. I sammanhanget begärde debattören och collieägaren Bodil Carlsson ordet och menade att RAS också borde innehålla något om ”colliens särpräglade väsen”. Hon menar de egenskaper som gör att collien passar så bra som familjehund och så lätt låter sig utbildas inom vården.

En sådan text finns redan på Collieklubbens hemsida. Så här beskrev den kända collieuppfödaren och före detta Hundsport-medarbetaren Kris Sandberg sin favoritras:

”En collie ska framförallt se snäll ut, utan att för den skull verka intetsägande. I colliens uppsyn ska nämligen finnas den där unika collieglimten, ett drömmande, en smula listigt uttryck.

Colliens själ ska avspegla sig så här; den aristokratiska, trofasta, vänliga och lojala hunden som är en riktig familjehund. En collie är inte utpräglat jaktbenägen och inte känd som slagskämpe, den är känslig för skrik och bråk bland de sina. Bäst tycker den om att vara tillsammans med familjen.

Kanske är det colliens vallningsinstinkt som gör den så synnerligen anpassningsbar till ett harmoniskt familjeliv. Gentemot okända är collien vanligtvis svalt neutral. Man har snarast en känsla av att collien betraktar främlingen under kritiskt höjda ögonbryn, innan den bestämmer sig för om den skall ge en vänlig svansviftning.

En collie är nöjd med umgänget med de sina och olycklig om den förmenas mänskligt sällskap. En kännare har sagt att collien är en stor hund utan att vara det. Den bara ser sådan ut genom sin päls Collien har inget behov av att förhäva sig och försöka vara störst, bäst och starkast. Vackrast och vänligast av dem alla – det är collien.”