Brukshundar: KRÖNIKA

SSRK vill kunna mäta retrieverns egenskaper

Svenska Spaniel- och Retrieverklubben (SSRK) gav vid förra fullmäktigemötet i uppdrag åt Lars Jonsson, Cilla Hamfeldt och Curt Blixt att upprätta och genomföra en försöksverksamhet med att ta fram en funktionsbeskrivning för retrieverraserna som motsvarar den Svenska Brukshundklubben (SBK) har tagit fram för bruksraserna, det vill säga mentalbeskrivning hund (MH).

Curly coated retriever inför tung apport.

Syftet var att försöka identifiera de egenskaper som man vill ha hos retrievern, en apporterande fågelhund. Avsikten var kanske inte i första hand att nå de redan ”troende”, utan att få tag i de hundar som sällan eller aldrig kommer till start i ett jaktprov.

Uppgiften var således delikat med att försöka titta på vilka specifika egenskaper som man vill att en retriever skall föra vidare i arv och vilken intensitet som varje testad individ kunde uppvisa i respektive moment.

Ett gäng entusiaster från SSRKs rasklubbar hade mött upp för att under Lasse, Cilla och Curts ledning försöka skapa en testplan baserad på enbart retrieverns egenskaper. Träffarna genomfördes vid två tillfällen och vid det senaste, den 4-5 april, skulle man genomföra testen med, för eleverna, obekanta hundar.

Platsen var SBKs vackra ställe i norra Uppland, Kymlingeholm, en gård med plats för cirka 60 boende, restaurang med storkök och många andra faciliteter. De 17 deltagarna, hade slutit upp från hela landet och det hela gick ut på att skapa en egen test anpassad för retrievern.

Med hjälp av Curt Blixt, som har en mångårig erfarenhet av mentalbeskrivningar, så skulle Lasse och Cilla försöka att identifiera de egenskaper man vill se hos en retriever. Vitsen var nu att, precis som i SBKs mentalbeskrivning, kunna likrikta bedömningen i SSRK över hela landet och identifiera ett antal egenskaper, med ett brett underlag från de olika retrieverraserna, för framtida avelsarbete.

Reaktionen på en udda människa är kraftfull.

Vilka egenskaper söker man?
Först och främst handlar det om hundens uppträdande vid möte med främmande människor, både passiva sådana såväl som aktiva. Hur hunden klarar av att hanteras av främmande personer samt hur den uppträder mot avvikande, något udda personer, som närmar sig hund och förare.

Därefter söker man via ett antal apporteringsuppgifter, hur hunden löser dessa och då helst utan förarens påverkan, att utröna hundens spontana förmåga att apportera.

Vidare visade man upp ett sökområde för hund och förare där en figurant går ut och kastar en dummy i hundens åsyn och sedan diskret plockar upp den igen. Detta upprepas på sex platser i den 60x50 meter stora rutan.

Under tiden för ”utlägget” så studeras hundens uppträdande i passivitet. Finessen med att låta hunden söka i ett område där det inte finns några dummys är att få ett mått på hundens intensitet och uthållighet i söket och att den täcker upp alla legor efter kasten samt rör sig över hela området.

Nu kommer ”lådan”. Här vill man ha ytterligare mått på hundens uthållighet och taktik samt se hur den angriper ett problem. Lådan är i storlek som en shoppingkorg. Den placeras under granris. I lådan finns en dummy som inte hunden kan komma åt, men väl vittra in.

Hunden ställs upp mot lådan av sin förare och en figurant kastar en dummy strax bakom rishögen. Hunden får hämta in den kastade dummyn och därefter kastas en ny dummy som hunden får se.

Ekipaget gör nu helt om och förs från platsen. Under tiden tar figuranten upp den kastade dummyn och hunden återvänder till startplatsen samt skickas ut. Man studerar hur hunden blir kvar på plats för att försöka komma åt den dolda dummyn i lådan.

Även hundens taktik studeras, det vill säga om den försöker att gräva fram dummyn eller litar på att föraren kommer upp och hjälper till. I slutet på testbanan prövas hunden i viltapportering samt uppträdandet från passivitet till skottsituation.

Alla möjliga tänkbara reationer
Många och långa diskussioner följde efter varje ekipage och eftersom ledningen hade valt ut mycket varierande och lämpliga hundar för testen så fick deltagarna nästa alla möjligt tänkbara reaktioner.

Problemet för dem var att hålla ner antalet alternativ för varje delbedömning i respektive moment, men ändå få med alla reaktioner, samt hela tiden fokusera på vad man kan se och bedöma hos de olika rasvarianterna.

Att förändringar, om än små sådana, kommer att ske i såväl bedömningsprotokollet som anvisningarna i framtiden stod klart efter helgen. Problemet verkar vara att deltagarna söker facit på alla reaktioner och kanske stundtals glömmer helheten i det de ser.

Många varianter fick vi se och frågor som till exempel när en hund är ute på sök i en tom ruta och någon gång ”frågar” sin förare om den är klar eller ej, så vet man att detta många gånger är ett uppträdande av en mer tränad hund. Den orutinerade hunden vidgar sitt sökområde eller återvänder till föraren med tappat intresse. Varianterna är många.

Vad som nu följer är att deltagarna återvänder hem och under året praktiserar sina lärdomar på omgivningen under en provtid. Därefter kommer man säkert att återsamlas för att jämföra sina erfarenheter och i bästa fall kanske kunna redovisa sina tester med hjälp av videokamera.

Det gäller nog också att deltagarna utgår stenhårt i sitt bedömande efter vad de just ser hos respektive hund den dagen de beskriver hunden, och glömmer allt vad de eventuellt vet om hunden. Samtidigt som man även glömmer bort det många gånger typiskt hundägarmänskliga, att alltid se till att hunden ska genomföra alla moment oavsett vad som händer och att den alltid ska få lyckas. Det är ändå så att man vill kunna se och föröka att mäta de olika reaktioner som hundarna uppvisar i olika situationer. Efter två härliga dagar skingrades så samtliga för att på var sitt håll jobba vidare med sin uppgift.

AV: Ralf Falkeland, text & Ilona H-Falkeland, BILD

Barmarksträning – endast för brukshundar

Tro för all del inte att draghundsverksamheten upphör, nu när vintern så sakta börjar släppa sitt grepp om oss. Istället samlas de verkliga entusiasterna i något som mer eller mindre har börjat att explodera i hundvärlden. Barmarksdrag samlade nästan 20 deltagare till det vackra Kymlingeholm, Svenska Brukshundklubbens (SBK) gård i norra Uppland.

Bild till vänster: SBK-anläggningen i Kymlingeholm, norra Uppland.

Vårsolen hade mött upp för att belysa deltagarna under denna nybörjarweekend. Av tradition så gör sig bara de snabba raserna, som stävhårig vorsteh och liknande, gällande i sporten, men nu hade satsningen hamnat enbart på att få tillbaka de traditionella brukshundraserna.

Arrangerande SBK och Draghund-sportförbundet stod gemensamt för satsningen och gensvaret bland medlemmarna blev enormt. Kursen blev fulltecknad direkt och med det intresset så måste sporten anses som en jätteframgång.

Från SBK återfann vi Lennart Sanfridsson och Anders Ekholm och från Draghundsportförbundet Inga-Lill Badh och Caterine Carlsson, som med stor entusiasm visade hur man successivt tränat och anpassat respektive hund till att springa på med en hel del ljud och tyngd bakom sig. Alla typer av redskap fanns med, allt från det att enbart löpa med hunden framför sig till olika typer av två-, tre- och fyrhjulingar.

Tre av fyra arrangörer. Från vänster Inga-lill Badh, Caterine Carlsson och Lennart Sanfridsson.

SM i höst
Vilket önskeläge har inte sporten att på detta sätt fylla på sin medlemskader inför det stundande svenska mästerskapen i Stockholm nu i höst?

SM måste bli en begivenhet för varje hundvän och vad jag har erfarit så kommer det bli ett riktigt höjdar- program som inte bara innehåller barmarksdrag. Sedan är det bara att hoppas på den dagen när man kan genomföra mästerskapen utanför kungliga slottet.

Då slipper man åtminstone att forsla och lägga ut en massa snö med motorfordon. Vilken höjdardag för miljön. Även SBKs ordförande Staffan Thorman tog, som gammal draghundsentusiast, del av verksamheten och verkade stortrivas i det vackra vädret.

Om allt går väl framöver, menade Staffan, så kan sporten bli officiell i SBK redan i samband med regel revideringen år 2012.

Det är bara att hoppas att sporten fortsätter sin frammarsch. För hur bra är det inte att kunna ha någon träning för hunden, för att inte tala om sig själv, under de perioder som vi varken har snö eller tävlingsverksamhet?