Brukshundar: krÖnika

Skarpt läge med Årets narkotikasökhund

I höstas publicerade Hundsport en artikel om European Conference on Odour Detection Canines eller ECOK9. Initiativtagaren, Ann Kjellström, en anställd forskare på Tullverket, ansåg att det var dags att föra samman krafter från EU och även intresserade utanför unionen, för att skapa ett globalt nätverk av duktiga hundmänniskor specialicerade på narkotikasök. Men hur går narkotikasök med hund till i tullen? Hundsport har följt Årets narkotikasökhund 2009 – labradoren Abbe och hans matte Sanna Persson.

Tullinspektör Sanna Persson med femåriga labradoren Abbe – Årets narkotikasökhund 2009.

För att studera verkligheten tog sig Hundsport till Frihamnen i Stockholm, där både passagerarfartyg och lastfartyg anländer från Finland och baltstaterna.

Tullinspektör Sanna Persson med femåriga labradoren Abbe är ett rutinerat ekipage. Abbe utsågs dessutom till Årets narkotikasökhund 2009. Samma dag som Hundsport besöker dem arbetar de tillsammans med bland andra Adam Hübinette och sexåriga springer spanieln Chang, en hund med ett till synes outtröttligt intresse för sökarbete.

I Stockholm finns för närvarande cirka 13 hundekipage, då inkluderas även Arlanda flygplats. Totalt i landet har vi cirka 50 hundekipage, och alla har fullt upp med jobb. Inte minst på grund av de ändrade bestämmelserna som gör att gods- och passagerartrafik flödar ut och in i landet och där undersökning av gods och människor skall ske vid någon form av ”skälig misstanke”. EU-samarbetet är således av högsta betydelse för att hejda den olagliga trafik av inte minst narkotiska preparat som pågår ständigt.

Sanna och Abbe startade sitt samarbete för några år sedan då Sanna ansökte att få tilldelat sig en hund för narkotikasök. En stor del av narkotika-sökutbildningen pågår på tullens hundskola vid före detta LV3 i Norrtälje. Man samlas därefter årligen i Norrtälje, för att kontrollera förarens och hundens status och dryfta ny teknik och nya smugglingsmetoder som blivit kända. Kontrollen är en nödvändighet för att se att hunden är effektiv och funktionsduglig och där man även kan komma tillrätta med eventuella felbeteenden som ekipaget tillägnat sig under året.

Narkotikasökhund sedan 2006
Hunden är inte bara ett tjänsteredskap, utan en individ som föraren har hand om dygnets alla timmar. Abbe har varit specialutbildad narkotikasökhund sedan 2006 och har således hunnit skaffa sig ett tydligt ”språk” som för Sannas del innebär mycket tydliga markeringar av narkotikaämnen.

Sanna berättar om att det räcker om någon passagerare från ett fartyg försöker att göra sig av med något narkotiskt preparat på väg mot tullfiltret i de långa gångar som går mellan fartyg och tullen. Vid ett tillfälle utförde Abbe en klockren markering och drog med sig Sanna, förbi passagerare och något 100-tal meter upp i gången där någon person hade ”dumpat” knark i en papperskorg.

Jag frågar Sanna och Adam om de känner till ECOK9-konferensen och om de tror att den kan påverka verksamheten i framtiden?

Adam, som dessutom är hundinstruktör för tulltjänstehundar, menar att han känner till konferensen, men önskar att man följer upp det som framkom på den, så att samtliga berörda hundförare hos tull, polis och kriminalvård, som inte hade möjlighet att medverka, får ta del av utvecklingen och översätta detta i sin vardag.

Det finns säkert mycket olika och nya rön som gör att träningen kan effektiviseras med bättre resultat ute på fältet, tror Adam.

Vad gör då att just du fastnar i tullfiltret för närmre utfrågning?
En kombination av tulltjänstemannens erfarenhet och ditt eget sätt att uppträda kanske? Det går inte att exakt ange vad som väcker en ”tullares” misstänksamhet. Det är säkert allt från totalt nollengagemang från den passerande till en stressad människa. Eller som i ett fall, där den resande lyckas få motorstopp tre gånger på några meter.

Sveper över bilen
Den bilen inklusive förare får åka in i det hus där man kan utföra en närmare inspektion. Föraren, en gästarbetare från Riga, verkar lätt besvärad över uppmärksamheten, men får finna sig i att bli visiterad, ta fram allt som finns av bagage i bilen för att därefter sätta sig i en separat kur och avvakta kontrollen.

Först sveper man över bilen med en hund för att kontrollera om det finns någon markering av narkotiskt preparat. Hunden får chansen att kontrollera bilen underifrån i all den stund bilen är uppkörd på en lyft. Därefter får hunden kontrollera motorrummet för att sedan gå över på insidan.

Sanna och Abbe kan konstatera att kontrollen inte ger något utslag, men det hela är inte över för det. Säten, reservhjul, brandsläckare och annat löst gods lyfts av och körs igenom en röntgenutrustning, samtidigt som tullpersonal tar vittringsprov på bilratten, tanklocket och andra ställen där föraren kan ha kommit åt bilen med sina händer. Vittringsprovet analyseras in i minsta detalj av en analysator som kan få fram varje ämne som finns på provet och ange vilken procenthalt ämnet har. Nu börjar kontrollen av eventuella dolda fack.

Kontrollen kan ta upp emot en timma och man måste vara mycket rutinerad för att som bilförare kunna hålla ihop anletsdragen under så lång granskning. Den här gången går det bra för föraren som får köra vidare till nästa påfrestning i form av polisens nykterhetskontroll.

Det är en minutiös kontroll som man genomför. Men det är bara en bråkdel av alla långtradare och personbilar som man hinner med att kontrollera. Att behovet av kontroller är stort, framgår inte minst av den bil som passerar genom tullfiltret och där hunden markerar narkotika. Efter att ha tagit bort säten och heltäckningsmatta kommer man ner till en mot durken svetsad matta. När mattan rivs bort hittar man en lucka. Med hjälp av ett videoskåp och en ”tittpinne” med motor som gör att man har 360 graders rundsyn, så hittas knark. Beslaget denna gång är 33 kilo amfetamin.

Står mitt i vägen
Dagen efter fortsätter vi vid passagerarbåtarna som angör Tegelvikshamnen. Målet är passagerartrafiken från Silja Serenad. Jag vet inte vad man kallar den del som passagerarna vandrar från båten och de 100-tals meter fram mot tullfiltret, men ett passande namn för den som inte har rent mjöl i påsen vore ”Suckarnas gång”.

När man studerar Abbe och Sanna frapperas man av den totala koncentration som finns hos ekipaget. Sanna och Abbe står som en kloss, mitt i vägen för de resande, och Sanna ägnar inte personerna som passerar en blick. Hon är helt fokuserad på Abbes uppträdande och bakom ekipaget finns de övriga tullarna beredda att backa upp om det skulle uppstå någon incident. Beväpningen för tulltjänstemännen är vanligen batong, ett fullt tillräckligt hjälpmedel för uppkomna situationer.

Strömmen av passagerare är som vanligt intensiv och riklig och man kan skönja viss irritation när gången blockeras av tullen. Normalt sett förändras irritationen till en mer positivt inställning när folk upptäcker att det står en hund framför dem. Det är nästan så att de flesta vill stanna en stund hos hunden. Sanna ser dock vänligt men bestämt till att passagerartrafiken hålls i rörelse, så att uppbromsningen inte blev mer än nödvändigt.

Små koncentrationer räcker
En markering blir resultatet och det är efter att en tulltjänsteman utan hund har stoppat ett yngre par för att fråga var de kommer ifrån och vad de ska göra i Sverige. När svaren inte är riktigt övertygande, så tas paret åt sidan för noggrannare kontroll. Abbe markerar nu på mannen i sällskapet, men inte på kvinnan.

Under tiden som alla resväskor gås igenom noggrant, så tas mannen åt sidan och får genomgå en omfattande kroppsvisitation. Man hittar inget preparat. Men i rummet utanför talar kvinnan om att de kommer från Holland och har semestrat i baltstaterna och Finland, samt att de nu är på väg till Danmark. Mannen, omtalade kvinnan, hade rökt lite hasch men bara för personligt bruk och hade inte något på sig för tillfället.

Man kan konstatera att det bara behövs ytterst små koncentrationer av narkotiska preparat för att en hundnos ska upptäcka dem. Chansen att komma igenom ett tullfilter där hunden är aktivt delaktig är försvinnande liten. Denna gång är dock beteendet från den resande inget som faller under Tullens bestämmelser och paret kan fortsätta sin resa.

Även mobila kontroller
Det är inte bara i ett tullfilter vid vårt lands gränser som Tullen utför sin kontroll. Var som helst i landet kan du träffa på en tullkontroll. Man har en specialutrustad ledningsbil som är fullt utrustad för att stoppa och kontrollera bilar och persontrafik runt om i Sverige. Den mobila enheten är ett bra alternativ till fast gränskontroll. Tullpersonal väljer vanligtvis ut platser efter det att man har fått ett tips om eventuell smuggling.

Sanna medger att hon ibland drabbas av syndromet att ”ta jobbet med sig hem”. Något som säkert de flesta inom kåren känner igen. Sanna menar att det kan vara svårt att inte, utanför jobbet, drabbas av tanken på varför en människa uppträder på ett sätt som väcker misstankar, även om det inte alls behöver betyda att det är en potentiell smugglare.

Att en tullinspektör behöver ha en bra fysik är nära nog en självklarhet. Utrustningen man släpar runt på väger omkring tio kilo och allting ska ha sin givna plats för att man lätt ska kunna komma åt varje grej.

Passagerarna passerar i en jämn ström under det att Abbe ger varje människa en en snabb sniff. Tänk att ett sådant litet instrument som en hundnos kan vara så effektivt. Det finns inte mycket som undgår en tjänstehunds näsa.