Brukshundar: krönika

Rätt information till rätt mottagare och på rätt plats är: En grundbult för SBKs framtid!

Vad kan komma att hända med Svenska brukshundklubben (SBK) i framtiden?
Frågan ställdes retoriskt till en grupp människor vid den årligt återkommande ”organisationskonferensen” som SBK arrangerar för sina medlemsdistrikt.
Gruppen som fick frågan att bearbeta, presente­rade efter betänkande och diskussioner ett resultat som för mig blev något av en ljusglimt i en annars allvarsfylld konferens.

FÖREDRAGANDE VAR DEN välkände Bo Edoff, vars bakgrund egentligen inte har så specifikt att göra med SBKs utbildningsdelar, däremot med all hundverksamhet och administrativ verksamhet som man kan tänka sig. Bosse, som bland annat är ordförande i Svensk schäferhundklubb, uppfödare av schäfer med kennelnamnet ”Bocanis”, samt mångårig medarbetare på Royal Canin som försäljningschef, genomförde en ypperlig presentation av gruppens resultat.

Fondera för forskning
Man hade till att börja med tagit fasta på de förutsättningar och kunskaper som finns inom SBK och vad man kan hitta för kunskaper i SBKs grannskap.

Gruppen uttryckte som sin fasta uppfattning att prioritet ett var att höja den allmänna kunskapen om hund genom att helst utöka uppdragen till olika vetenskaper. Och att skapa ett intresse hos universiteten att forska vidare i bland annat hundens etologi.

Det gäller, menade Bosse, att se till att nyförvärvad kunskap, efter sedvanlig prövning, så snabbt som möjligt når fram till SBKs instruktörsled. För att nå denna målsättning behövs stora ekonomiska resurser. En tänkbar väg är att skapa en fond för forskning på hunden. Det kan finnas vissa möjligheter att leta upp befintliga fonder för att där äska pengar och självklart att söka medel hos Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten, speciellt nu när SBK för första gången har fått utredningsuppdrag från Försvarsmakten. För den egna tänkta SBK-fonden ville gruppen att en viss del av framtida vinstmedel skulle avsättas till denna fond.

Givetvis gäller det att närma forskningen till den praktiska verkligheten och detta kan utföras genom att bredda utbudet av seminarier/konferenser både på central och regional nivå. Det skulle bli som en inspirationskälla för alla SBKare. Det är inte alltid säkert att man behöver all den kompetens som instruktör eller lärare i hundtjänst har. I vissa lägen – till exempel då man vill belysa hur föreningsteknik eller hundsjukvård fungerar i praktiken – kan det till och med vara en fördel att använda externa föredragshållare som inte alls tillhör de vanliga SBK-utbildarna.

PR & info viktiga bitar
Den verksamhet som alltid har blivit något styvmoderligt behandlad inom SBK är PR och information.

Gruppen menar att det inte bara handlar om att tala om för omvärlden vad vi sysslar med, utan att det är minst lika viktigt att verksamheten synas inåt och att forskning, liksom redovisningar från forskning, når varje medlem på ett bra sätt. Därför är det av största vikt att allt bearbetat material publiceras så snart tillfälle ges; via artiklar, på internet, vid konferenser och seminarier, vid klubbmöten, ja kort sagt på alla nivåer.

Förutsättningar måste dock skapas på central nivå. På varje enskild lokalklubb gäller sedan att fånga upp den sedan många år tappade stafettpinnen, som handlade om att tillsätta en PR- och infoansvarig som driver informationsverksamheten framåt och även söker upp de aktuella projekten inom forskningen.

Även här, på lokal nivå, måste förutsättningarna vara de rätta. Att en enskild representant för PR- och infoverksamheten måste få gehör hos sin styrelse och varje enskild medlem är en självklarhet! Det är oerhört enkelt att ”döda” en aldrig så entusiastisk människa om denne gång på gång stöter på lokal ohörsamhet eller kommentarer som ”här sysslar vi med hundträning – och ingen jäkla jippoverksamhet”.

PR- och infomänniskan måste alltså ha en position som varje medlem kan se upp till, för den verksamheten är definitivt en form av överlevnad för SBK.

En eldskäl, som tillsammans med Bosse Edoff och några andra inom SBK, på sin tid såg till att skapa och genomföra PR- och infoutbildningar, det vill säga marknadsföring till distrikt och klubbar, var Claes Björkman. Man var på hans tid noga med att se efter vem som var mottagare av viss information.

Info på mottagarens villkor
Fokus var lagt på att det aldrig var fel på mottagaren om inte budskapet gick fram utan det var självklart budbäraren som hade missat en väsentligt del, nämligen att förstå hur mottagaren tänker, fungerar – liksom att förstå mottagarens kapacitet att ta emot ett budskap.

Vikten av denna funktion framgår tydligt i dagens SBK när man ser på tjänstehundssidan, där man inte har lagt ner så stor möda på att nå ut med sitt budskap utanför kretsen av de redan ”troende”.

Det vanligaste felet vi har gjort – och fortfarande gör inom SBK – är att sätta den mest meriterade SBK-aren som budbärare. Gärna då en med höga tävlingsmeriter och mångårig instruktörserfarenhet.

Men om en hundintresserad går till sin lokala SBK-klubb och vill veta och ha hjälp med hur man sköter hundens tassar och klor och istället får reda på allt som finns att läsa om hur samarbete mellan förare och hund skall se ut eller vilka nedärvda egenskaper hunden har, så har man missat poängen.

Man skulle naturligtvis plockat fram klotången efter att först ha lärt hundens förare hur hunden vänjs vid att befinna sig på ett bord och låta sig undersökas under trygga och lugna former.

En typisk situation där man således inte har anpassat kursledaren efter frågeställningen. Vi måste försöka låta bli att kasta pärlor och så vidare.

Det finns duktigt folk att ”utnyttja”
Under tiden jag intervjuar Bosse så slår det mig hur professionell han är i sitt uppträdande och hur insatt han är i sitt ämne. Min tanke är att det måste finnas en jättepotential med liknande duktigt folk hos de olika företag som håller på med hundrelaterad företagsamhet, inte minst på marknadsföringssidan. Säkert en guldgruva av erfarenhet att ösa ur…

När vi når den nivå på en lokalklubb att instruktören för en grundkurs går ut på appellplanen och har med sig resultatet av vad utvärderad forskning har givit och låter det prägla kvällens lektioner, då har vi kommit i fas med vad vi inom SBK kan ge varje hundägare på vägen.

Har vi dessutom skaffat oss förmågan att läsa vad mottagaren egentligen är intresserad av, då har vi börjat komma därhän att vi kan föra SBK fram till den punkt då vi med rätta kan kalla oss för Svenska kennelklubbens hundutbildningsexperter.