|
|
 |
”Detta är polisen – kom ut!”
En polishundsförare vet aldrig vad som kan inträffa. Men det gäller att genomföra arbetsuppgifterna på ett säkert sätt. Föraren och hunden får kanske bara en chans.
Hundsport var med under en träningskväll med Stockholms läns polishundsekipage i Östhammar.
|
|
|
En övergiven bil inne i ett inhägnat område. Efter en kontroll måste den tjänstgörande polisen söka fram den ”objudna gästen” genom att sända sin hund.
VI HÖR ETT skrammel och ett svagt: ”Jävlar”. En grind slår igen och när vi kommer runt hörnet på mobiliseringsförrådet är grinden fortfarande stängd. Och gården, som endast lyses upp av några ödsliga lampor, är tom. Polishunden har spårat några hundratal meter från ett litet förråd, över en gräsyta vidare över en bäck och in i slyområde för att åter gå över bäcken och upp på en asfaltsyta.
Jag funderar på om det är kört med spåret, men hunden tyckts bli mer noggrann i sitt spårarbete och tar Jessika med sig på en asfalterad gångväg och upp mot grinden.
 Busen” har tagits ut från en arbetarbod och säkras upp av ekipaget.
Jessika känner på grinden trots att en stege står lutad mot det höga staketet. Vi har tur. Grinden är uppbruten och Jessika släpper fram sin malinois Bert för vidare spårning, som så småningom leder fram till en entrédörr.
I det tilltagande mörkret känns det skönt att gå bakom den kompetens som ekipaget utstrålar. Hunden markerar nu klart mot dörren och Jessika kopplar om hunden för att sedan anropa: ”Detta är polisen – kom ut!”.
Ledningsgruppen för kvällens övningar, till vänster ses Kjell Ström.
Ingen reaktion kan skönjas och försiktigt börjar ekipaget att ta sig in i byggnaden. Hunden verkar vara säkerheten själv och tar oss raka vägen in i en omklädningsdel. Där, gömd i ett hörn i duschen, sitter en figur som nu måste börja freda sig mot hunden.
Plötsligt tänds lyset och övningsledaren kliver in och börjar sin genomgång.
|
|
|
 |
|
|
 |
Brukshundar |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
|
Bruks-SM 2007 |
|
Bruks-SM 2004 |
|
Bruks-SM 2003 |
|
Bruks-SM 2002 |
|
|
IWT 2007 |
|
IPO-VM 2006 |
|
|
SBK kongress 2006 |
|
SBKs lokalkl. 1 |
|
SBKs lokalkl. 2 |
|
SBKs lokalkl. Ins. |
|
|
Retriv. SM 2004 |
|
Retriv. lag-SM 2004 |
|
Handler-träning |
|
|
Minhunds-Utb. |
|
Min-Utb. Steg 2 |
|
Hundtjänst Muskö |
|
|
Mentalbeskrivning |
|
Polishundar |
|
Mock Trial |
|
Paret Järverud |
|
Valpkurs |
|
Hundterapi |
|
Rasspecifika CH. |
|
"Barn-Sök" |
|
|
|
[Fotografier av
Ralf Falkeland] |
|
|
|
|
Realistiska övningar
Platsen är Östhammar och det jag bevittnar är en av många övningar som Stockholms läns polishundsekipage utsätts för denna träningskväll. En av många realistiska övningar. Inte nödvändigtvis spektakulär, men tillräckligt allvarliga för att tvinga de deltagande polishundförarna till snabba och förhoppningsvis korrekta beslut. Det är inte alltid är så lätt när stressen sätter in.
En polishundsförare vet aldrig vad som kan inträffa. En dörr kan till exempel flyga upp innan anrop och en till synes helt galen person kan attackera både hund och förare. Eller ett inbrottslarm kan komma från en förrådsbyggnad och det inhägnade området runt förrådet kan vara belamrat med grejer.
Som hundförare gäller det att veta hur man skall genomföra sin uppgift på ett säkert och optimalt sätt för att fullfölja sitt jobb. Man får kanske bara en chans.
Jag pratar bland annat med Kjell Ström, en av de ansvariga för övningsstationerna. Han menar att finns många varianter på hur ekipagen ska lösa den uppgift de ställs inför. Det gäller som vanligt att tänka efter före.
Kjell, om någon, bör veta. Han har hållit på med hund i praktiskt taget hela sitt liv, både i jobbet som polishundförare och som tävlade och domare i Svenska Brukshundklubben.
Kjell berättar att 1996 slogs Stockholms stad ihop med de olika polisdistrikt i kransområdena och bildade Stockholms läns polisdistrikt, med cirka 50 tjänstehundar. Om detta innebar en effektivisering av verksamheten eller helt enkelt en besparing är svårt för mig att bedöma, men min känsla är att allmänheten har fått ett minskat stöd av polishundinsatser.
Schäfern har fått konkurrens
En polishund skapas under en lång period. Den börjar med att polisen letar upp lovande hundämnen. Man startar med ett lämplighetstest (L-test), för att utröna om hunden har den mentala lämplighet som krävs för att tjänstgöra som polishund.
L-testet följs av ett miljöprov, som innehåller olika testsituationer där hunden prövas i att gå i metalltrappor av industrityp, balansera på höga höjder, gå på hala golv, arbeta i mörker och så vidare. Allt för att utröna om den blivande tjänstehunden har tillräcklig kapacitet för att klara de påfrestningar den kommer att utsättas för.
Vid köp av en lovande hundkandidat vill Rikspolisstyrelsen ha en så kallad prövotid på två månader, för att konstatera att alla testresultat är korrekt bedömda och att hunden håller måttet.
Normalt har schäfer varit den mest framträdande rasen vad gäller polisens tjänstehundar. Men den har på de senaste åren fått konkurrens av malinois. Den är vanlig som tjänstehund i Europa och något lättare än schäfern, men mycket effektiv. Man ser även inom brukshundvärlden att malinois kommer starkt i skyddshundsgruppen och att den bland annat har en framträdande position vid svenska mästerskapen.
Rasen har således etablerat sig som polisens tjänstehund om än i olika grad ute i länen. I Göteborg är cirka 50 procent av polishundarna malinois medan de i Stockholm utgör cirka 10 procent.
|
|
Michael och Michael, till vänster i bild, tar emot direktiv inför sin spåruppgift.
Det är sällan som förutsättningarna är optimala för polishundekipage.
|
|
|
|
Spåret är avklarat och de bägge Michael får vederbörligt beröm för sin lysande insats.
Två biltjuvar spåras
Tillbaka till övningarna och jag passar på att följa Michael Toft med schäfern Kurre, 3,5 år, och Michael Hagald med schäfern Ella, 2,5 år.
De har fått ett larm om en stulen bil som har setts i ett område och har åkt ut till anvisad plats. Där påträffar de bilen i ett sommarstugområde. Bilens båda framdörrar är öppna och hundförarna hoppar snabbt ut och plockar fram sina hundar, för att kontrollera att det inte finns någon kvar i bilen.
De utgår från att det har funnits två människor i bilen och selar på sina hundar. Spåren verkar gå åt varsitt håll och jag följer efter det ena ekipaget. Efter en stund kommer vi ut på en stor äng med en lada. Spåret går förbi, enligt hunden, även om jag börjar fundera på om det ska hända något vid ladan. Långt ute på ängen kan vi se den andra föraren som arbetar sig fram i en helt annan riktning än den vi följer.
Båda ekipagen fullföljer spåren klockrent. Jag får så småningom klart för mig att de båda ”biltjuvarna” har korsat varandras spår tre gånger, hoppat över åtskilliga hinder och slutligen gått parallellt med varandra över en träbro. Hundarna byter dock inte spår eller tvekar det minsta om vilket spår som är deras, utan tar oss fram till de båda figuranterna. Och hundförarna får rättmätigt beröm för en bra insats.
Viktigt att dra lärdom
Övningarna är många och långa och Kjell Ström menar att det inte är så att ekipagen måste vara perfekta i alla lägen. Det viktiga är att se sina egna och andras misstag och dra lärdom av allt som inträffar. Nästa gång kan det vara allvar och då finns det inte möjlighet att lugnt gå igenom det som har inträffat förrän allt är över.
Jag tackar för mig och vänder hem mot Täby efter en intressant kväll.
|
|
Jessika kan avsluta sitt jobb i trygg förvisning om att hunden löst sin uppgift.
Hunden får pusta ut efter väl genomförd insats.
|
 |
|
|
 |
För Hundsport.se: RALF FALKELAND | e-post:  |
|
|
