Brukshundar: krönika

Miljonförlust och revisorskritik
Vad händer inom Svenska brukshundklubben?

Sedan Svenska brukshundklubbens kongress i maj 2005 har Hundsports bruksskribent Ralf Falkeland följt SBKs verksamhet med större noggrannhet än någonsin tidigare. Det var då som det stod klart för oss, likväl som för flertalet vanliga SBK-medlemmar, att det fanns en stor ekonomisk turbulens i klubben, med misstänkta ekonomiska oegentligheter från den dåvarande administrative chefen. Samtidigt började en vild ryktesflora spridas om en mängd andra interna stridigheter.
Brukshundklubben är en unik klubb inom SKK-organisationen, främst genom sin speciella organisationstruktur där närmare 1/3-del av budgeten består av statliga (försvarssektors)medel..

av Ralf Falkeland & Torsten Widholm, text. Ralf Falkeland, bild

HUNDSPORTS GRANSKNING AV förhållandet inom SBK är helt naturlig, då det gäller en, därtill den största, av SKKs specialklubbar. Vår avsikt är att försöka få en kronologisk översikt på de händelser som lett fram till den polisanmälan för ekonomiska oegentligheter som nu ligger för behandling. Dessa kommer vi inte närmare att beröra här, det är en sak för polis och åklagare.

Dock kan man ifrågasätta om inte vissa brister i löpande redovisningsrutiner till viss del bäddat för möjligheten till det agerande som lett till polisanmälan och misstanke om bedrägligt förfarande, som riktats mot fd administrative chefen (AC) och som inneburit en förlust på över 700.000 kronor. Upprepade revisorspåpekanden om brister i redovisning och inventering av lagertillgångar må i sammanhanget handla om nålpengar, men pekar ändå i denna riktning.

Givetvis är vi inte ute för att brännmärka någon, inte heller att ”strö salt i sår” för klubben som sådan. Tvärtom är vår förhoppning att nedanstående sammanställning, frågeställningar och konklusioner, åtminstone i någon mån skall kunna dämpa den värsta ryktesspridningen, samt vara ett stöd för klubben och dess förtroendevalda på olika nivåer att med friska viljor se framtiden an.

Precis som att det ”inte är ens fel att två träter”, har vi under vårt arbete mött många olika åsikter om vad som egentligen gått snett, när och varför. Vi vågar inte påstå att vi hittat svar på alla frågor, men tror att en del frågetecken kan rätas ut. Vårt underlag för denna genomgång har bestått av en mer än decimetertjock bunt med protokoll, skrivelser och promemorior samt samtal med en mängd förtroendevalda inom olika sektorer, på förbunds- och distriktsnivå samt lokalplan.

En bakgrund
För att förstå något om de bakomliggande orsakerna till den uppstådda situationen, kan det vara lämpligt att göra en kort sammanfattning av hur Svenska brukshundklubben är uppbyggd.

SBK är alltså en specialklubb inom Svenska kennelklubben. I grunden är det en medlemsförening som bedriver grundläggande hundägarutbildning för alla hundägare, mentaltestbeskrivning för alla brukshundraser, är producent av tjänstehundar för totalförsvarets behov, samt ger plats för alla som vill tävla med hund och skapa nya tävlingsformer. Man har en starkt lokalt förankrad verksamhet. SBK har vidare en stor utbildningspotential för alla funktionärskategorier inom organisationens verksamhet. Genom tävlings- och provverksamhet utvecklas mentalt och fysiskt sunda hundar.

Allt detta utförs genom närmare 300 lokalklubbar runt om i landet och 15 rikstäckande rasklubbar. SBK har idag ca 70.000 medlemmar och för den som väljer att bli medlem finns således många möjligheter att aktivera sig och sin hund.

En del av försvaret
Ett särskilt kapitel är dock att SBK även är en så kallad ”frivillig försvarsorganisation”, med uppdrag från staten att rekrytera och utbilda hundar och personal till Försvarsmakten (FM), Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och landets kommuner. Det innebär att intresserade och kunniga SBK-medlemmar utbildar sina privata hundar till tjänstehundar. Den utbildningen sker runt om i landet på alla lokala klubbar.

Som tredje ben finns så den affärsdrivande delen Brukshundservice i Sverige AB. SBKs högsta beslutande organ är Kongressen, som består av medlemmar från landets alla distrikt. Varje distrikt består av ett antal klubbar som inom sig utser sina delegater till kongressen. Där väljs de personer som skall sitta i förbundsstyrelsen (FS), revisorer samt den valberedning som skall samla in distriktens förslag på lämpliga kandidater till nästkommande FS.

För verksamheten finns ett centralt kansli med ett antal anställda personer med Generalsekreteraren (GS) i spetsen, vilka skall effektuera den ”politik” som förbundsstyrelsen ger anvisning om, och på så sätt samordna den stora verksamheten på ett sätt som gynnar såväl klubben i stort som varje verksamhetsdel, distrikt och lokalklubb – liksom varje enskild medlem.

Ett komprimerat händelsekalendarium
Vad är det då egentligen som inträffat? För att få bilden så komplett som möjligt har vi valt att göra ett kortfattat kalendarium över de senaste fyra åren.

År 2002
Förbundsordförande är Karin Segnell. I maj 2002 avgår vice ordförande Sven Wergård ur förbundsstyrelsen. Till ordförande i tjänstehundssektorn väljs Sören Uppman.

Inför budgetkonferensen 2002 gör ekonomipersonalen på SBKs kansli en hemställan till förbundsstyrelsen (FS) om personalförstärkning i form av ytterligare en ekonomiassistent. FS beslutar i stället att anställa en administrativ/ekonomichef.

Företaget Poolia anlitas för rekrytering. Poolia presenterar tre kandidater och det är något oklart om det är FS eller det verkställande utskottet (VU) som väljer att anställa en av dessa till ekonomichef /administrativ chef (AC).

Nye AC börjar sin anställning i november 2002. Han börjar sin anställning med att ta fram nya layouter för redovisningsrapporter. Strax därefter påbörjar han en ledarskapsutveckling under ledning av en konsult från ett företag i Umeå. Dåvarande generalsekreteraren (GS) Björn Bjuggren går redan denna utbildning. I samband med att AC anställs beslutar FS om delat ledarskap mellan GS och AC.

År 2003
I juli 2003 skall AC enligt normal rutin presentera en halvårsredovisning för frivilligverksamheten, som grund till redovisningen till Försvarsmakten (FM). Någon rapport föreligger inte inom denna tid och orsaken sägs vara att AC tagit ut kompensationsledighet.

I augusti säger Björn Bjuggren (GS) och tjänstehundsansvarige Hanne Wåhlin upp sig från sina anställningar. Poolia anlitas åter för att rekrytera en ny GS, samt eventuellt också för att rekrytera en ny efterträdare till Wåhlin.

Bland kandidaterna utses – och även här är det något oklart om det är FS eller VU som väljer – Peter Rimsby till ny Generalsekreterare.

År 2004
Ordförandebyte sker vid kongressen i maj då Staffan Thorman efterträder Karin Segnell. Sören Uppman avsäger sig sitt uppdrag och Sven-Börje Persson tillträder som sektoransvarig för tjänstehundar. Tjänstehundssektorn delas samtidigt upp och får således liksom den centrala förvaltningen två likställda chefer; Sven-Börje Persson på bevakningshundsidan och Birger Andersson på räddningshundsidan.

Revisorspåpekande
I samband med bokslutsarbetet år 2003 skriver den auktoriserande revisorn Kerstin Hedberg ett den 10 februari daterat PM till FS, om brister i bokslutsarbetet. Årsredovisningen till Försvarsmakten (FM) med tillhörande revisorsintyg om riktigheten i redovisningen skulle ha varit FM tillhanda den 31 januari.

FS tillkallar sin fd. vice ordförande, hedersledamoten Sven Wergård, i slutet av januari, för att denne på kanslit ska försöka reda ut vad som orsakat förseningen och hur stora brister som fanns i redovisningen som AC svarat för. Tiden var dock alltför knapp för att Wergård skulle hinna reda ut hela situationen. Samtidigt som Wergårds granskning pågick, upptäckte ekonomipersonalen ett antal fakturor, bland annat gällande annonsering, som det inte fanns vare sig beslutsunderlag eller annan förklaring till.

Såväl fd. FS-ordf. Karin Segnell och SBKs skattmästare L-O Tellner kontaktades i ärendet av berörd personal. Någon förklaring till det inträffade hittas inte och ärendet får vila då all ekonomipersonal är fullt upptagna med att försöka få fram en korrekt redovisning till FM.

Inställd flytt och försenat datasystem
Peter Rimsby tillträder sin tjänst (GS) den 9 februari. Under våren förbereder Peter Rimsby och AC en flyttning av kansliet till Stockholms norra delar. De tittar bl a på SKKs gamla lokaler i Bromma. Mäklare och arkitekt anlitas. Personalen mottsätter sig dock en flytt varpå det hela rinner ut i sanden.

Kostnader för detta har ej återfunnits i någon redovisning.
AC inhandlar en specialskrivare/tryckerimaskin för att kansliet ska kunna erbjuda tryck av lokal- och rasklubbarnas medlemstidningar. Idén går emellerid i stå.

AC driver även igenom frågan om byte av datasystem för ekonomi och medlemshantering. FS fattar beslut enligt dennes förslag och målsättningen är att byta system den 1 augusti, mitt under pågående verksamhetsår. Ett nytt system upphandlas och personalen utbildas. Det visar sig dock att det nya datasystemet inte är anpassat för SBKs behov, vilket innebär en försening med tillhörande fördyrning.

Beslut i blindo
I juli anlitades fd tjänstehundsansvarige Hanne Wåhlin för att på konsultbasis utarbeta halvårsredovisningen till Försvarsmakten (FM) och Krisberedskapsmyndigheten (KBM).

Arbetet redovisades i 2 rapporter med 5 bilagor. Av dessa framgick bland annat att SBKs slutliga årsredovisning för 2003 till FM utförts av den auktoriserade revisorn Kerstin Hedberg – vilken även utfärdat det revisorssintyg med omdöme om redovisningen, som bifogats årsredovisningen.

Dessa handlingar diariefördes på FMs högkvarter den 22 juli – dvs drygt 2 månader efter den SBK:s kongress som behandlat dem. Kongressen hade således att fatta beslutat om en vid denna tidpunkt ännu ej färdigställd årsredovisning. Så vitt vi kunnat finna meddelades kongressdelegaterna aldrig om detta faktum.

Under våren och sommaren har AC infört nya rutiner för ekonomihanteringen på kansliet. Dessa innefattar bland annat att lösa attestklisterlappar skall användas på inkomna fakturor istället för sedvanlig atteststämpel

På förbundsstyrelsens möte i samband med Bruks-SM i Sunne i augusti, redovisade Hanne Wåhlins sina utförda halvårsrapporter med bilagor. FS beslöt att avveckla samarbetet med sin konsult med omedelbar verkan.

Vid samma möte beslöt FS att varken GS eller AC längre får ensam attesträtt utan endast två i förening. Vidare beslöts om en extra revision. Denna revision genomfördes på senhösten, med deltagande av revisor från den revisionsbyrå som SKK anlitar… Denna extrarevision omfattade dock endast tjänstehundsverksamheten. Den 30 augusti informerade GS kanslipersonalen per e-post, att ingen framledes får informera den fd konsulten Hanne Wåhlin om pågående arbete.

I slutet av 2004 säger AC upp sig, med förklaringen att han genom att ej få attestera fakturor ensam, inte längre anser sig ha organisationens förtroende.

År 2005
En överenskommelse fattas om att AC får arbeta under sin uppsägningstid, till och med början av april, då AC kommit överens med förbundsstyrelsens verkställande utskott om att vara verksamheten på kansliet behjälplig under denna tid.

En ny ekonomiansvarig rekryteras via Poolia och börjar sin anställning i februari, mitt under pågående bokslutsarbete. Några ekonomimedarbetare med mycket lång erfarenhet från bokslutsarbete tillåts inte delta då sammanträden med revisorerna äger rum.

Vid kongressen i maj meddelar FS-ordf. Staffan Thorman att man kommer att lämna in en polisanmälan mot klubbens fd, administrative chef .

Detta är första gången som SBKs medlemmar officiellt får vetskap om de ekonomiska problem som inträffat redan under januari 2004.

2:e vice ordförande, Birger Andersson, avgår ur styrelsen.
Under hösten skickas skrivelser från SBK-distrikten i Halland och Skaraborg samt från 5 tjänstehundsansvariga i skilda distrikt till förbundsstyrelsen, i vilka man begär skriftligt svar beträffande SBKs ekonomi samt på vilket sätt anställningsförfarandet har skett med AC och GS. Man vill även ha besked om vad som sker med den pågående tjänstehundsutredning och vilka som ska få avge remissyttrande beträffande denna utredning.

År 2006
Året har börjat med den stora organisationskonferensen (redovisad i HS nr 3/06). Detta är ett förberedande möte mellan distriktsordföranden och de valda personerna inom SBK:s ledning inför kongressen – dvs SBKs högsta beslutande organ.

På konferensen lades stor energi på att ventilera tidigare misshälligheter mellan olika fraktioner inom SBK. Många ville gärna koncentrera sig på att se framåt – kanske så mycket att man för ett ögonblick glömde den sanning som säger att från historien lär man för framtiden…

Årets kongress närmar sig och där lär vi få veta om SBK:s nuvarande ledning får ett fortsatt förtroende och hur framtiden skall formas.

Summering och funderingar
Kanske skulle det vara en god idé att stanna upp ett ögonblick, innan det är dags att gå till beslut. Att tänka tillbaka lite på den verksamhet som varit. Fundera över hur den utformats i det stora – och hur utfallet av den valda vägen ser ut. Helt enkelt skapa något som uppenbart allt för sällan genomförs inom SBK; en egenkontroll med tillhörande utvärdering. Ty hur ska man annars få grepp om hur tankar och visioner har utvecklats, och om dessa har medfört ett förväntat resultat.

Visst har det inom SBK funnits en mängd goda visioner, vilka på bred front förts ut till medlemmarna. En av dess många visioner var att verksamheten skulle sektoriseras. Detta innebar att varje verksamhetsdel skulle fungera självständigt, som t ex frivilligsektorn, rasutvecklingssektorn, hundägarutbildningssektorn, tävlingssektorn, med flera. Finessen var att man från centralt håll skulle kunna vända sig direkt till distriktens motsvarande sektorer, som i sin tur skulle kunna vända sig direkt till lokalklubbens sektor. Knivskarpa gränser således och möjlighet till snabba och direkta åtgärder.

Svagheten i sektoriseringen belystes dock med emfas vid organisationskonferensen, där Staffan Thorman besvarade en fråga om hur medlemmarna ska få reda på SBKs remissvar beträffande tjänstehundsutredningen: ”Det kommer att meddelas frivilligsektorn, det är därför vi har sektorer”.

Det är ju modernt, bland annat i dagens försvarsmakt, att ha en spetsig organisation, men frågan är om det inte kan bli lite väl spetsigt i SBK om inga andra än den specifika sektorn får besked om vad som händer… Ty problemet är inte mindre för en sektor än för SBK centralt: Att kunna föra ut sitt budskap till sina medlemmar.

Lagom mix av spetsigt och platt
Man kan fråga sig hur mycket SBK har tjänat på att dela upp verksamheten i sektorer. Kanske den styvmoderligt behandlade PR- och infoverksamheten är svaret på hur man ska nå ut till alla medlemmar på ett adekvat sätt. Det är inte säkert att man måste styra en organisation som SBK genom en knivskarp linje mellan sektorer, från central topp till lokal sektor. Det gäller att ha en lagom mix av snabba beslut- och verkställighetsvägar och den platta organisation som tryggar varje medlems informationsmöjlighet. Den förnuftige Bo Edoff var inne på tanken, under presentationen av sin grupps arbete på organisationskonferensen.

En fråga som också dök upp under organisationskonferensen var ”vem som bestämmer och tar beslut i SBK”. Frågan hade kommit upp med anledning av att frågeställaren och hans distrikt tyckte att det var en mängd beslut som tas av VU, dvs verkställande utskottet, i stället för av Förbundsstyrelsen.

VU utses, enligt stadgarna vid behov, av Förbundsstyrelsen som för tids vinnande kan delegera frågor och beslut till utskottet. Enligt vårt förmenande blev denna fråga alltför lättvindigt behandlad. Vad man kan fundera på, är om den mängd av beslutsärenden som delegerats till VU verkligen var nödvändiga.

Förbundsstyrelsen väljs av SBKs högsta beslutande instans, där 12 representanter, inklusive suppleanter, röstas fram… Det kanske inte känns speciellt bra för ett distrikts kongressrepresentant, att någon eller några av distriktets hjärtefrågor plötsligt avgörs av ett VU bestående av 4 personer, i stället för av den församling som distriktet lagt sin röst på. Den breda medlemsförankringen har då plötsligt övergått till en nålvass organisationsledning, i stället för den breda representation som var tanken.

Revisorernas roll har ifrågasatts under de turbulenta åren. Vad som kan tyckas märkligt är, att den av kongressen tillsatte auktoriserade revisorn, dvs den som för SBKs medlemmar ska bevaka hur verksamheten sköts under året, är samma revisor som utförde 2003 års slutliga årsredovisningen till Försvarsmakten – och dessutom bifogade ett revisorsintyg om riktigheten av sin egen redovisning…

Upprepade revisorspåpekanden
Varken kongressen 2004 eller 2005 informerades om detta förhållande av sin förtroendevalde – eller vad som i övrigt utspelat sig vad gällde de ekonomiska förhållandena i organisationen.

Den 3 maj 2005 översändes en granskningsrapport från auktoriserade revisorn till styrelserna för Svenska brukshundklubben och dotterbolaget Brukshundservice i Sverige AB om brister i den löpande förvaltningen. I denna framfördes bland annat att ”redan vid föregående års revision uppmärksammades styrelsen skriftligt på brister i den löpande förvaltningen”.

Revisorerna påpekade således problem som förelegat redan vid revisionen för 2003; att felaktig ersättning utgått till den fd administrative chefen trots gällande avtal samt att stora falska och/eller onödiga annonsköp attesterats. Om detta hörde deltagarna på kongressen inte ett ljud från sin revisor.

Att revisorerna utförde en extra granskning av tjänstehundssidan kan tyckas vara helt i sin ordning, speciellt då tilldelningen av statliga medel från FM och KBM är drygt en tredjedel av SBKs totala budget. Men frågan är om inte SBK skulle ha mått bra av en opartisk granskning av hela verksamheten? Speciellt då det verkar som om oegentligheter och inventeringsslarv pågått på SBKs kansli under en relativt lång tid.

En skrivelse, från Skaraborgsdistriktet, med en hel del frågor, hade också tillställts SBK:s lekmannarevisor. Uppenbart var inte distriktet nöjd med svaret utan ett följdbrev till SKKs föreningskommitté blev resultatet.

Vad som sades – och inte sades
Hur har då de åtgärder som vidtagits sett ut? Beträffande frågor om ekonomiska oegentligheter så är detta numera en polisfråga.

Det som känns extra olustigt är dock att detta uppenbarligen började redan 2003 och även uppmärksammades vid revisionen av detta år – men inte polisanmäldes förrän den 2 januari. Visserligen skall man ha tid för att internt försöka reda ut vad som inträffat – men drygt 2 år?

Vid kongressen i maj 2005 redogjordes för en del av det som inträffat och att den ekonomiska redogörelsen försenats en hel del. Dock var det som inte sades mer intressant.

Till exempel frågan som ingen av delegaterna ställde: Varför en i resultat- och balansräkning redovisad förlust på 946.949 kr inte tydligt jämfördes mot en försäljning av aktier som inbringat 714.858 kr vilket redovisades som ett tillskott. Det totala underskridandet var således nästan 1,7 miljoner kronor.

De som var med under organisationskonferensen i januari minns hur GS talade om att frivilligsektorn stod i ”skuld” till SBK på ca 700.000 kr, men att dessa medel ”bara förts över ca 2 veckor för tidigt, på grund av kanslipersonalens semester”.

Även den som är så gammalmodig att han gillar stampat jordgolv, torde dock känna till dagens normala bank-betalningsrutiner; När man får en räkning att betala, så kan en viss angiven framtida tidpunkt anges som utbetalningsdag – semester eller ej…

Inte heller ställdes det några konkreta frågor till föredragande revisor om hur den löpande granskningen hade undgått att i tid upptäcka flera av de brister som nu uppdagats.

Att inte ta upp den frågan i ljuset, bidrar tyvärr bara till spekulationer och misstankar mot de förtroendevalda – som för sin del säkert inte önskar något högre än att få en korrekt, rättvis och öppen bedömning av sitt agerande och sina vidtagna åtgärder.

Över huvud taget lyste många frågor med sin frånvaro, bortsett från några få delegater som rätt hade uppfattat varför man är närvarande på en kongress…

Ansvar kan inte delegeras
Exempel på frågor som då och då kommit upp i andra sammanhang, men som det nu var förvånansvärt tyst om, var:

• FS har med emfas talat om att man delegerar ansvar till sektorer, VU och kanslipersonal. Man måste då fråga sig hur man delegerar ett ansvar? En uppgift kan delegeras, men ansvaret kan en styrelse knappast frånhända sig.

• SBKs numera spetsiga organisation verkar existera på grund av eller tack vare systemet med sektorer. Har styrelsen belyst och utvärderat hur sektoriseringen utfallit i i lokala leden?

• Hur påverkas SBKs versamhet av att SKK tillsammans med SLU (Statens lantbruksuniversitet) har tillsatt ett tjänstehundsråd, utan att rådfråga SBK – som är de som ska effektuera tjänstehundarna?

• Samt än en gång. Varför utförde den auktoriserade revisorn SBKs årsredovisning av frivilligbudgeten till försvarsmakten år 2003 och även utfärdade ett revisionsintyg på sin egen redovisning?

Varje medlem har sitt ansvar
Vad är det då för människor som representerar ”den vanlige gräsrotsmedlemmen” på en kongress i Svenska brukshundklubben?

Självklart handlar det om vanliga hederliga personer, kvinnor och män med minsta gemensamma nämnare att de har ett brinnande intresse att träna och tävla med sin hund och få en trevlig tillvaro med likasinnade. Klassiska brukshundmänniskor som ”limmats” ihop genom ett härligt och stort intresse för sin hund och hundverksamheten.

En del av dessa har kapacitet och intresse att leda och administrera, och dessa väljs följdriktigt till en post i den styrelse som leder varje lokalklubb inom SBK. Men, som alla föreningsintresserade vet, växer sådana personer inte på träd… Den ”sanna brukshundmänniskan” vill oftast enbart träna med sin hund tillsammans med sina kompisar och inte syssla med ”manschettarbete” av något slag. Men någon måste ju ta sig an även den sysslan.

Vad som i vissa fall då händer när en styrelseplats måste fyllas, är att de som kanske inte brinner av tanken att syssla med hund men njuter ändå av tillvaron och kamratskapet på sin klubb,.