Brukshundar: krönika

Storstadsklubbens problem verkar inte förbehållna storstaden

SBKs Halmstadsavdelning har under många år bedrivit sin verksamhet och funnits i trakten av Fyllebro, strax söder om centrala Halmstad. På sagda plats har kommunens politiker för en del år sedan beslutat att trafiken för Halmstads södra infart skall gå, rakt över klubbens område.

Som vanligt hade politikerna liten förståelse för nyttan med att ha en hundorganisation i området och intresset för SBK Halmstadavdelningen var till en början minst sagt njuggt.

Slitits mellan hopp och förtvivlan
På lokalklubben fanns dock en del framsynta personer som insåg vikten av att visa upp nyttan med sin verksamhet. De har under de år som gått, sedan klubben fick sitt första besked om trafikplanerna, genomfört en lysande PR- och infoinsats som många SBK-klubbar kan avundas dem. Resultatet har blivit att kommunens inställning, sakta men säkert, har börjat svänga till klubbens favör i takt med att man från klubben belyst vilken allmännytta som man utför i organisationen.

Halmstadsavdelningen har dock slitits mellan hopp och förtvivlan många gånger. Det som började med en planering år 2001, lades på is i en frustrerande ovisshet 2002, för att på nytt tas upp år 2005 och nu, 2007, verkar ha kommit upp till vad som kan börja liknas vid ett slutligt beslut hur man skall leva vidare.

Från Fyllebro verkar flyttlasset gå till Skedalahed, ett område några kilometer öster om nuvarande position och med en mark som man skall dela med den lokala fotbollsföreningen, var och en med sitt område men med delad infartsväg och parkering.

Som jag nämnde så börjar kommunens inställning efter hand bli alltmer positiv till hundverksamheten, mycket tack vare Halmstadsavdelningens fantastiska presentation av sin verksamhet. PR- och info när den som bäst behövs således.

”Kommungubbarna” fick följande klart för sig:
SBKs Halmstadsavdelningen har i dag cirka 650 medlemmar och till detta 95 medlemmar från Svensk Hundungdom, i klubben. Klubben hade under 2006 hela elva ekipage som representerade Halmstad på Svenska mästerskapen, det vill säga flest ekipage i hela landet. På Nordiska mästerskapen kom två av tre spårekipage från Halmstadsavdelningen.

Kursverksamheten är enorm med bortåt 88 kurser med 660 deltagare under 2006. Kurserna förläggs både under dagtid och kvällstid, vilket innebär att man kan erbjuda en social tillvaro för de människor som av olika skäl inte finns med på arbetsmarknaden.

Klubbens verksamhet bygger både på att utbilda nyblivna hundägare och att vidareutbilda mer erfarna hundägare. Nybörjarna får hjälp med sin nyanskaffade hund och de erfarna får hjälp att utveckla sig och sin hund till absoluta toppnivåer.

I en valpkurs får man bland annat lära sig att utveckla ett bra ledarskap, att dressera sin hund, att sköta om sin hund, att lära sig vad lagstiftningen säger om hund i samhället och hur man aktiverar sin hund.

Klubben har ett stort samarbete med Civilförsvarsförbundet och har under många år utbildat ett antal ekipage till tjänstehundar med inriktning på räddningshundar och bevakningshundar.

Arrangemang från måndag till söndag
Under en genomsnittsvecka hålls drygt 15 kurser med första start på måndag förmiddag och därefter kurs efter kurs över hela veckan fram till söndag eftermiddag. Till detta kommer all enskild träning som kräver sitt utrymme.

Klubben erbjuder dessutom MH (mentalbeskrivning hund) som ger uppfödare stor hjälp i sitt avelsarbete, när alla individer i en valpkull kan testas och uppfödaren får ett kvitto på hur denna valpkull och dess individer passar in i rasen.

Klubben har också hjälpt och får hjälp av instruktören Marie Lempe, en rullstolsbunden kvinna som kämpat sig tillbaka till ett drägligt liv och det med stor hjälp av hunden. Hon driver ett företag med specialisering på att utveckla servicehundar och har med sin egen hund haft stora framgångar i lydnadsringen. (Den som är intresserad av Maries verksamhet hänvisas till en artikel i Hundsport nummer 3/2007).

Den nya marken
Jag åkte ner till Halmstad för att på ort och ställe titta närmare på verksamheten och prata med den ansvarige ”flyttgeneralen”, Stefan Dahlhielm. Det är svårt att göra sig en föreställning om all den vånda som drabbar en klubb, som ställs inför det faktum att deras verksamhet riskerar att försvinna i och med att klubbområdet de vistas på försvinner.

Stefan tog med mig på en rundtur, där han visade upp det nya tänkta klubbområdet för att sedan ta mig med tillbaka till klubbens nuvarande klubbstuga och område där verksamheten har fungerat under ett otal år.

Den nya marken vid Skedalahed visade sig vara ett utmärkt område och omfattades av cirka 5 hektar. Stefans beskrivning av området var så levande att jag kunde se den färdiga anläggningen framför mig, allt eftersom vi trängde oss genom buskage och sly.

Som om det inte var nog med bekymmer visade det sig att det område som man till en början ansett som lämpligt innehöll gamla bosättningar från 500-talet och nu blev det alltså tvärstopp. Marken översållades av arkeologer som började inventera och konstatera att här skulle inte ett grässtrå planteras innan man hade kartlagt all gammal bebyggelse.

Ett nytt område strax intill det gamla undersöktes och här verkade arkeologernas undersökning visa att nu var det fritt fram.

Som vanligt, i sådana här sammanhang, är det alltför många som tycker och alltför få som är villiga att arbeta och förverkliga planerna på en framtida klubb.

Jag är dock övertygad om att styrelsen och Stefan med all sin entusiasm kan få med sig medlemmarna i SBK Halmstadsavdelning i en kraftsamling. Och den lär behövas. Det skall bli intressant att få komma tillbaka i framtiden och rapportera hur flytten har utfallit.