Brukshundar: krönika

Är lokalklubbarna i storstaden i farozonen –eller finns det möjligheter?

Referatets ingress skrivs eventuellt in på denna plats. Detta är endastSvenska Brukshundklubbens (SBK) lokalklubbar runt om i landet har en stor uppgift – att utbilda den hundägande allmänheten i handhavandet av hund. Till detta kommer även en mängd andra uppgifter, där en av hörnstenarna är att utbilda tävlings- och tjänstehundsekipage. Det är i regel denna verksamhet som genererar framtida utbildare i organisationen. Det hela blir mer och mer ”självrullande” – om inte kedjan brister någonstans på vägen eller om rekryteringsbasen inte drastiskt förändras. en markeringstext som inte skall läsas endast beskådas.

SBKs lokalklubbar i storstadsregionerna lever farligt. Kärnverksamheten blomstrar – men de markområden man är beroende av för tränings- och tävlingsverksamhet naggas allt mer i kanterna av växande bostads- och shoppingcenterbebyggelse samt dragning av nya trafikleder.

SBK föddes en gång ur den militära verksamheten och detta har i dagens SBK övergått till tävling i spår-, sök-, rapport- och skyddshundsgrupperna samt tjänstehundsverksamheten med försvars- och räddningshundar.

Vad händer i storstäderna?
Hur fungerar det då i våra storstadsregioner med förmågan att fullfölja våra traditioner i bruksprov? Och hur överlever en lokalklubb i ett allt mer framryckande samhälle? Finns det utrymme för vår bruksverksamhet?

Det är inte bara marktillgångar och byggnationer som tränger sig på lokalklubben. Även konkurrens från olika intressegrupper inom all hobbyverksamhet som idrott, hästintresse, golfspel – för att inte tala om social samvaro i form av umgänge, uteliv och inte minst att föräldrar prioriterar daglig transport av barn till olika aktiviteter. Detta naturligtvis med rätta.

Men hur överlever SBKs lokalklubbar?
Jag ställde frågan till en del människor i Stockholmsdistriktets lokalklubbar. Och jag måste tillstå att jag blev rätt så överraskad över de svar som jag fick.

Gott mod i Nacka
Nacka BK, som på senare år utökat sin medlemskader betydligt, har haft förmånen, enligt John Sjöstrand, att ha kvar sitt klubbhus på samma ställe under en lång tid. Man har relativt bra möjlighet att komma åt en del grönområden i klubbens omedelbara närhet, men har som de flesta Stockholmsklubbar problem med att få tag i tränings- och tävlingsmarker.

Tjänstehundssektorn har dock problem, till och med stora problem, att få till en fungerande verksamhet. Och saken blir naturligtvis inte bättre av att behovet av tjänstehundar har planat ut de senaste åren.

Man har dock ett bra samarbete med kommunen och tar hand om de hundägande kommuninvånarna så bra som klubbområdet tillåter. Problemet verkar vara att få appellplaner och lektionssalar att räcka till.

Nacka BK har ett brett utbud av kurser och arrangerar även hundägarutbildning i området Fisksätra, där hundägare har möjlighet att utbilda sig och erhålla ett så kallat hundägarkort.

Klubben har även inspirerats från södra Sverige att ta upp rallylydnad – en kommande populär utveckling som närmast kan beskrivas som en korsning mellan lydnad och agility – och som man kommer att utveckla framöver. Nacka BK hyser således gott hopp inför framtiden.

Nya trafikleder oroar
På Stockholmsavdelningen i Kista menar Alf Gunnerfält att verksamheten är osäker. En ny trafikplats med påfartsleder kommer att byggas invid klubben, vilket medför att klubbstugans framtid är ytterst osäker.

Att klubben dessutom är begränsad av ett intilliggande naturreservat med sina restriktioner gör inte saken bättre. Träningsmöjligheter och tävlingsområden finns visserligen, men långt bort och med stor konkurrens från annan verksamhet. All klubbverksamhet känns således ytterst begränsad.

Båtplatser viktigare än hundutbildning?
–Värmdö BK har det svårt just nu, säger Mats Johansson. På grund av andra fritidsintressen, inte minst att båtägare behöver uppläggningsplatser, så kommer Värmdös parkering och klubbstuga att få stryka på foten. Visserligen kommer flytten att inskränka sig till närområdet, men det merarbete som detta medför för en ideellt arbetande klubb är avsevärt.

Markerna runt om är sådana att det kommer att bli svårt att upprätthålla bruksgrenarna i klubben. Man gör försök att profilera sig i kommunen vid Hundens dag och allehanda andra arrangemang, men övrig konkurrerande fritidsverksamhet är stor och kräver sin plats.

En del öppningar har dock givits genom klubbens tjänstehundsintresse, där man ånyo fått tillgång till marker runt Myttinge där denna typ av utbildning kan bedrivas.

Värmdö BK håller modet uppe men det frestar på att inte veta hur framtiden kommer att gestalta sig.

Har ett öra hos politikerna
Ordförande i Solna-Sundbybergs BK, Curt Fredriksson, ser med tillförsikt på framtiden. Visserligen byggs det i dag vid infarten till klubbstugan, med påföljande belastning av marker runt om.

Men, mycket tack vare Curts engagemang i kommunalpolitiken genom åren, har nyordningen gått klubbens väg. Man har numera status som en form av gårdvar, parkvakt och ordningshållare för naturområdet och har vid flertal tillfällen kunnat bidra med hjälp till ordningsmakten vid störningar i naturreservatet.

Curt kan sina kommuner och vet således hur man skall föra fram hund- intressen. Klubben har en utåtriktad verksamhet med allehanda populära engagemang i form av uppvisningar, Hundens dag, samarbete med polis och räddningstjänst och mycket mycket mer.

Som vanligt så verkar problemen ligga i svårigheten att få fatt i marker att tävla och träna på, samtidigt som resorna blir både långa och dyra. Trots detta så verkar klubbens inställning vara sådan att man mer ser möjligheter än svårigheter – och det bådar gott inför framtiden.

Samverkan ett nyckelord
Sist ut i min rundringning var Danderyd/Täby BK och dess ordförande Jan-Ola Nyberg. Han kunde berätta att klubben har blivit överkörd – bildligt talat – av den nya norrortsleden. Ändå är Janne kanske den mest optimistiska människa som jag talade med under min intervjurunda.

Vad man har drabbats av är en form av biljardeffekt, där biljardkön hålls av Vägverket som stöter sin boll på närliggande golfklubb som förlorar mark. Den bollen stöter naturligtvis till nästa boll vilken är Brukshundklubben som har mark som gränsar till golfbanan.

Klubbstugan kommer således att få byta plats och samtliga appellplaner och intilliggande skogs- och träningsmark kommer att försvinna. Klubben erbjuds istället angränsande mark och natur inte så långt från nuvarande plats. Positivt är att detta i slutänden kanske kan komma att resultera i bättre möjligheter att bedriva en fullödig verksamhet.

– Visserligen, menar Janne, så åker hyran upp en del, men det blir säkert bra i slutändan… Spårtävlingar blir dock svårare och svårare att åstadkomma i takt med att stan växer. Trycket på grönområden blir större med tiden och det medför att det blir svårare att arrangera både rapport- och spårhundsträning.

Nyckelordet för klubben är dock samverkan. Samverkan med omgivande grannar, allmänhet, kommun. Janne menar att detta är det enda sättet att få en bred acceptans för verksamheten. Det gäller dock att få fungerande sektorer som klarar av den inriktning som finns att förvalta och utveckla.

Danderyd/Täby BK har en väl fungerande tjänstehundsverksamhet med en nyss avslutad kurs. Detta, tillsammans med en levande ungdomsverksamhet, säkerställer klubbens fortsatta existens.

Man kommer dock med all säkerhet att få höja medlemsavgiften en bit, något som man inte behövt göra under flera år. Genomförda höjningar har då endast berott på centrala direktiv.

–Vi i storstadsregionen har fördelen att ha välutbildade människor med stor kompetens som kan användas i föreningslivet och då även i SBK. Och med ett mer jämlikt samhälle med välutbildade kvinnor så har vi fått ett annat sätt att tänka och fungera. Dessa kvinnor återfinns i ledningsgrupper och chefsbefattningar och tillför mycket för att skapa en aktiv och stimulerande miljö, säger Janne och fortsätter:

–Vi håller på att bana väg för en ny kärnverksamhet som passar in i ett modernt samhälle – men med bibehållande av vår gamla brukstradition. Vi måste samarbeta som aldrig förr, klubbar emellan. Vi kan till exempel säkert skapa gemensamma tävlingar och maximera våra insatser runt sådana arrange-mang.

Inspiration och idéer
Det var länge sedan jag hörde en sådan vilja till samarbete och engagemang – och det är skönt att det finns en sådan anda hos de människor som arbetar ideellt i distriktet.

De svar som jag hade väntat mig från klubbrepresentanterna kom således lite på skam. Visserligen växer storstaden så att det knakar och infrastrukturen tar sin plats. Men mitt i allt finns en aldrig slocknande gnista av idéer och inspiration.

Visst har man turbulens i de olika klubbarna, men det finns också en okuvlig vilja att ta lärdom av det som händer runt omkring – och hela tiden fokusera på att se möjligheter.

Samverkan och lyhördhet och att hela tiden försöka komma fram till det som ger en vanlig hundägare möjligheten att bättre förstå sin hund är nyckelorden. Och vem vet, även fatta ett djupare intresse för hundsporten med alla dess facetter.

Storstadsklubbarna lever i allra högsta grad – trots alla svårigheter. Det verkar som man på många håll är på väg att lyckas.