Brukshundar: krönika

Nu vaknar klubbarna till liv

Så börjar vi om igen. För vilken gång i ordningen, det kan en kalenderbitare försöka att räkna fram. Varje vårvinter någon gång i februari och mars så börjar det nya året för alla lokalklubbar i Svenska Brukshundklubben (SBK). Och likt snödroppar sticker förarna fram ur backen med sina hundar och med träningslusten maximerad efter en kraftfull vinter. Inte så att man har legat i dvala, men denna vinters kraftiga snöande kan innebära att lusten till träning sjunkit något i takt med stigande snötäcke.

Foto: Ilona H-Falkeland

Det är nu i starten av säsongen som alla valberedningar skall ha klart med kandidater till de olika posterna i styrelse och utskott. Det är definitivt inte en enkel uppgift att se till att varje lokalklubb kan besätta bortåt 40 olika uppdrag, allt från ordförande till en ledamot i stuga-/markutskottet.

Frågan är om SBK är den sista bastionen vad gäller ideell verksamhet? Om man ser till antalet lokalklubbar som nu ligger på cirka 290 så behöver man alltså ungefär 11.600 ideellt arbetande människor. Och detta i en tid där vi lever i ett konsumtionssamhälle med oerhört stort utbud av allehanda aktiviteter som konkurrerar med vår verksamhet.

Det vi har till vår fördel är en varelse att ta hand om, vid sidan av all annan familjeaktivitet, nämligen vår hund. Den i sin tur ger oss motion, välbefinnande, glädje, spänning och många gånger en inre harmoni som inte kan ersättas av psykoterapi. Se bara vad hunden kan göra som servicehund i äldrevården.

Allt detta skall dock administreras och utvecklas genom alla de ideella människorna som har tagit som livsuppgift att jobba på någon av landets olika brukshundklubbar. Med en snittinsats av kanske tio timmars nedlagt arbete per person och vecka, så blir resultatet under ett år med 40 veckors arbetsinsats otroliga 4.640.000 arbetstimmar. Över 4 miljoner timmar per år, och detta ideellt.

Inte nog med det, många av medlemmarna tar inte ens betalt för de utgifter som de ådrar sig i samband med körning med egen bil för att kunna arbeta ideellt. Det hela bygger på en livsstil.

Besök på Danderyd-Täby BK
Vid ett besök hos den ”normala” brukshundklubben, Danderyd-Täby BK, så kunde jag konstatera att trots den tidiga delen av året (6 mars) var det full fart på verksamheten. Jag mötte dels en gammal bekant, Jan-Ola Nyberg, som har ett förflutet som ordförande, men framför allt som en erfaren tävlingsförare med massor av meriter från bruks-SM och allehanda tävlingar. Samt Ulrika Wall, ordförande för Danderyd-Täby BK, men också hon med mängder av tävlingserfarenhet från såväl lokala tävlingar som bruks-SM.

Således en gedigen kärna av människor som både tagit till sig av tävlingsverksamheten och behovet av att skapa förebilder för den vanliga hundägaren. Likaväl som behovet av ”marknadsanpassad” verksamhet med drop in-kurser, som baseras på att man ska kunna få hjälp med sin hund utan att för den skull behöva delta under flera månader i en traditionell utbildning med ett antal kurstillfällen.

Med tanke på att klubben har en relativt ny klubbstuga och nytt klubbområde, på grund av att den gamla verksamheten fick se sig undanknuffad av ekonomiska hänsynstaganden i form av golfintressen (vad annars?), så dras klubben med relativt stora fasta kostnader i form av hyra och el. Kravet att arbeta ideellt blir naturligtvis stort med tanke på att de utgifter klubben dras med årligen på något sätt måste betalas, och den marknadsanpassade verksamheten är en bra möjlighet till detta.

Det är dock inte bara ur ekonomisk synvinkel som man har lagt upp sin verksamhet på detta sätt. Den stora vinsten och ett nytänkande är att man nu kan förmedla hundkunskap till dagens ungdom och även vuxna, på sådant sätt att dessa har tid och ork att tillgodogöra sig de kunskaper som de så väl behöver för sitt hundägande.

Ulrika menade att här kan man få hjälp med att spetsa upp sin hund med kontaktövningar som både är roliga och nyttiga och inte minst kanske ger deltagaren smak på mer avancerade övningar och kommande tävlingsformer.

Janne fyllde i med att man hade prövat att genomföra bruksgruppers träning under en period med några dagars intensiv träning följd av vila i några dagar, följd av ny träning i några dagar och följd av ny vila och så vidare. Dessa ekipages utveckling i sin gren var helt enastående och inspirerade deltagarna till nya mål.

Förutsättningar för detta fanns dock. En elitförare som hjälper till att föra fram en sådan här grupp måste också ha något incitament för att lägga ner tid på dessa grupper. Belöningen kan vara att skapa träningsmöjligheter för elitföraren i form av hjälp med sin egen träning från andra elitekipage, och då inte bara i form av träning utan även i diskussioner i stugan om hur man genomför ett moment med högsta möjliga betyg.

Brist på instruktörer
Den stora bristen i dag, menade både Ulrika och Janne, är avsaknaden av instruktörer.

-Vi har hur många sökande till vår verksamhet som helst, men begränsningen ligger i instruktörsutbildningen. Eftersom lärarutbildning i dag är central, så har inte lokalklubbarna med sina medel möjlighet att skaffa den mängd lärare i hundtjänst som krävs för att kunna utbilda instruktörer regionalt.

Även om inte alla lokalklubbar klarar av full verksamhet, så kan kanske Danderyd-Täby BK vara någon slags likriktare vad gäller utbud av aktiviteter. Klubben erbjuder sina medlemmar, och även externa SBKare i mån av plats, olika typer av kurser: Valpkurs för 3-6 månaders hundar med inriktning på god kontakt mellan valp och ägare, stresshantering/mental träning för hundförare med inriktning på att kunna förändra och förbättra förarens insats vid träning/tävling, spårkurs för nybörjare med tonvikt på att alla hundar kan spåra oavsett om hunden är liten eller stor, grundkurs i agility med syftet att lära deltagarna hur agilityhindren ska tas och hur man tränar, kommenderingskurs där man erbjuder sina deltagare ökad kunskap om olika tävlingsmoment för att de ska kunna hjälpa varandra i en träningsgrupp, tävlingslydnad lydnadsklass I/bruksklass appell till elit där man vänder sig till dem som har startat sin tävlingskarriär eller har för avsikt att komma igång under året, allmänlydnadskurs med syftet att ge deltagarna en god vardagslydnad och visa på möjligheter att få en god och trivsam relation med sin hund, valpkurs 2 för dem som vill erhålla och utöka samarbetet och kontakten med sin hund, sökkurs som är tävlingsinriktad och som riktar sig till den tävlingsintresserade som har tävlingsambitioner med sin hund, förberedande grundkurs för agility och lydnad för dem som vill träna sig själv i att bli en bättre hundägare eller hundtränare. Till detta kommer en hel del aktiviteter där man bland annat diskuterar hur en domare dömer ett moment och varför betyget ser ut som det gör.

Allt måste fungera
Med en sådan aktivitet så gäller det att allt som normalt inte märks, men som är en förutsättning för att kunna genomföra verksamheten, ska fungera. Vi har appellplaner som skall skottas/klippas, kök som finns till hands i pausen för träningen, städning som ska göras speciellt nu i dessa stundande tider med sörja upp till stövelskaften, administrativt arbete som utförs via styrelsen och dess utskott och så vidare.

Undrar förresten om inte verksamhetens mest underskattade funktionärer är den som underhåller appellplanerna, byter glödlampor, kassören som kontrollerar att alla har betalt rätt avgift, sekreteraren som ser till att alla utskick görs i rätt tid och till rätt person och inte minst ordförande som kan tyckas glida omkring på klubben, men som ska veta allt som händer innan det händer. Allt detta helt frivilligt och utan ersättning.

Belöningen blir naturligtvis de gånger när man känner att man lyckats bibringa en hundägare ett lyckat sätt att umgås med sin hund och som förändrar hundägarens värld.