Brukshundar: krönika

Hundsport besöker HundCampus i Hällefors Träna rätt för lyckat resultat

Första gången jag hörde det – om jag minns rätt – var 1978. Sven Järverud stod på Försvarets hundskola i Sollefteå och talade om för en grupp blivande lärare i hundtjänst att ”en övning räcker för ett lyckat resultat under förutsättning att den utförs rätt”.
Jag och många med mig var nog rätt säkra på att det stämde rätt bra, men att det till största del handlade om en utopisk övning med perfektionism som förtecken och inte något för den mänskliga reaktionen som vi kände var nödvändig.

Illustration av "Wettisplattan". Hunden kan alltså från sin position endast se förarens överdel och inte händerna som drar rännan med burkar fram och tillbaka över underredet. Hunden vet aldrig var ämnet, som skall detekteras, finns. En del hundar är så snabba att de uppfattar rörelsen från rännan där burkarna står men detta kan elimineras genom att man lägger ett ”lock” över burkarna, med perforering över varje position där burkarna ska hamna. Ett synnerligen elegant sätt att lösa träningen på och samtidigt helt undvika förarfel.

SÅ KOM DÅ beviset om motsatsen till vår slutledning. På ”plattformen” genomförs introduktionen av en specifik vittring för hunden. Inte bara en gång med lyckat resultat utan bortåt 600 gånger per dag, alla med lyckat resultat och med belöning i rätt sekund. Hur kan detta vara möjligt?

Precisionsträning
På plattformen, eller ”Wettisplattan”, utförs träningen med sådan precision att misstag elimineras. Misstag som aldrig uppkommer genom hundens agerande utan på grund av föraren.

Hunden får välja mellan fyra koppar där en innehåller rätt ämne som till exempel te, en specifik sorts svamp, antibiotika, narkotika i bestämd form eller mögelsporer. Det finns egentligen inga gränser för vad man kan använda sig av. När hunden kör ner näsan i rätt kopp kommer belöningen i form av godis, direkt. Föraren droppar godiset och väljer dessutom hur lång tid det får ta innan belöningen kommer.

Man kan se hur föraren lätt kan sköta träningsredskapet både med att förflytta den burk som hunden skall vittra fram och ge belöning när det lyckats.

För hunden ser det ut som om godiset dyker upp i koppen och ger resultatet. Vid varje luktövning kan föraren skjuta rännan med burkar sidledes och variera hål, vilket naturligtvis medför att hunden tvingas att kontrollera samtliga burkar för att nå ett lyckat resultat.

HundCampus i Hällefors
Lennart Wetterholm är således i farten igen, om han nu någonsin har varit undanstoppad. Hans HundCampus har varit igång i drygt sex år och sedan 2004 på sitt nuvarande ställe i Hällefors.

Anläggningen är ett gammalt gruvkontor med mängder av plats för övernattning, lektionssalar, laboratorier och en mängd kontorsutrymmen. Även om anläggningen ligger i själva Hällefors så är det nära till naturen.

Kommunen med cirka 7.200 invånare tillhör Örebro län och ligger i nordvästra Västmanland. De största orterna är Hällefors och Grythyttan. Anläggningen är perfekt placerad och man har närhet till det mesta.

Teamet runt HundCampus, med Lars Fält, Tobias Gustavsson, Arne Wetterholm, Björn Rosén, Sara Neogard och inte minst Lennart själv, har en samlad kompetens som är imponerade och tar fram det bästa och mesta av både hund och förare.

Till skillnad mot all hundlitteratur som har svaret på alla våra funderingar och frågor, så är det ingen mening med att be Lennart ta fram den slutliga utgåvan av utbildningsplanen för hund och förare på skolan – för någon sådan existerar inte. All dokumentation är levande dokument som knappt hinner svalna förrän de revideras och fylls på med nya rön.

Det som ger eleverna styrka är att de ständigt kan koppla upp sig mot HundCampus IT-värld och ta del av de problem med lösningar som finns dokumenterade, all forskning och övrig utveckling som finns och som ständigt fylls på, allt för att kunna fullfölja sin utbildning på distans. Då och då återsamlas man, beroende på typ av kurs och kurslängd, för att kontrollera hur varje elevs utveckling fortskrider.

Egen konstruktion minskar misstagen
Bara en sådan sak som ”Wettisplattan” som Lennart har konstruerat, är en skapelse som eliminerar fåniga misstag som föraren i regel gör sig skyldig till . "Wettisplattan" innebär att hunden kan identifiera en viss vittring och i den koncentration som man själv bestämmer, efter några dagars träning.

Det som följer när hunden har lärt sig doftsignaturen på ämnet är att lära föraren att hantera sin hund lika bra som vid de första övningarna. En försiktig utveckling av föraren påbörjas och kontrolleras under hela utbildningstiden och tack vare IT så kan föraren hämta hjälp långt därefter.

Fördelarna är enorma. För till exempel kriminella som ligger i framkant vad gäller steroider av olika slag, narkotiska syntetiska preparat såväl som traditionella preparat, så kan våra hundar mycket snabbt lokalisera nya ämnen utan det tidsspill som gällt tidigare tack vare dessa träningsmetoder. Så snart ett nytt ämne lokaliseras så kan hunden på någon dag lära sig att markera just rätt ämne, i stället för att som nu vänta i åratal innan vi får fatt i drogen och dess nyttjande.

Barnsökande hund i början av sin karriär.

Specialsök
Resultaten låter heller inte vänta på sig. Man har i dag operativa hundar i sök efter gasläckor. Hundarna kan lokalisera och påvisa själva läckan. Man har hundar för lokalisering av narkotika vid behandlingshem, barnsökande hundar som tar upp vittring från barn specifikt före det att barnen har nått puberteten. Miljöhundar är på gång i utbildningen med lokalisering av miljögifter och allt annat otyg i vårt konsumtionssamhälle.

Även identifieringshundar (ID) har arbetats fram men problemet här ligger mer på det juridiska planet med att godta hundens förmåga att läsa en vittring, som bevis. Tänker man på DNA-tekniken som redan finns så kan säkert var och en inse hur mycket snabbare det skulle gå att indikera en misstänkt person bland andra med hjälp av hundens näsa och därifrån bekräfta den misstänktes skuld genom DNA.

Fängelsehunden är en annan variant som ska kunna söka efter mobiltelefoner, olika preparat och så vidare.

Kvantifiering är ett nyckelord. Hur stor koncentration av ett visst ämne skall hunden kunna markera? Ta till exempel radon som finns fritt i marken. Det är ofarligt i må doser, men i större koncentration kan det ge cancer. Lagen säger i dag att man får ha max 200 Bq/m i ett bostadshus och just den koncentrationen kan snabbt hunden lära sig.

För att inte tala om vår tids stora gissel – mögel, som också finns naturligt omkring oss. Undrar just hur många hus som har rivits på grund av påstådd mögelförekomst och där koncentrationen inte legat i närheten av maxvärdet. Här kan man behandla utbildningen på ett korrekt sätt och därtill lägga in vilken typ av mögel som skall sökas efter.

HundCampus har dessutom ett starkt engagemang i Norge. Där har man insett fördelarna med specialsök och vill ha hjälp med att bygga upp laboratorier vid norska statens hundskola.

Även norskt viltskadecenter vill ha hjälp med att utbilda hundar för att hitta rovdjursrivna djur, vilket är en förutsättning för att få ersättning från norska staten. Det gäller då att se till att hunden inte stimuleras till att försöka spåra rovdjuret utan endast det rivna djuret. Även föreningen för assistanshundar vill ha hjälp med utbildning av både hundar och lärare. Många uppgifter således och det kräver nästan dygnet runt engagemang, något som det verkar finnas gott om på HundCampus.

Flatcoated retrievern Tonic som närmar sig full kapacitet vad gäller barnsök och som tar barn trots störningar från vuxna.

Den barnsökande hunden
Ett särskilt kapitel bör dock ägnas den barnsökande hunden. Bland allt som pågick på HundCampus var även en träning för tre barnsökande hundar. Två av dem, den ene en riesenschnauzer, var färdig för insats och den andre, en flatcoated retriever hade lite kvar att göra med markeringen. Gemensamt för de båda hundarna var att de var klockrena i sitt sök.

I träningsområdet fanns det 15 till 20 vuxna som för den färdigutbildade hunden levde runt som under en bättre lördagskväll, ett oerhört larm således. Hundarna kontrollerade vad som fanns i omgivningen men koncentrerade sig hela tiden på sitt jobb. Efter en kort stund i det vidsträckta industriområdet hade två barn lokaliserats. Barn som inte har nått upp i könsmogen ålder, doftar på ett speciellt sätt, något som hundarna efter kort tids träning kan uppfatta.

Från början ställde man sig frågan om att det tyvärr inträffat att barn tagit skada efter allt för lång tids sökande och ibland till och med dödlig utgång. Man började därför fundera på om det fanns något effektivare sätt att använda hunden vid den situation som råder när ett barn försvinner. Efter mycket tänkande och testande samt framför allt övande, kom man fram till de speciella barnsökhundarna som hjälp till insatsledare i dennes svåra uppgift. Det speciella med dessa hundar är att de endast markerar icke könsmogna individer, även om området är fullt av sökande vuxna människor.

Målet för HundCampus är att ha så många certifierade barnsöksekipage att minst två ekipage och en barnsöksledare senast åtta timmar efter anmodan kan sättas in i sökandet var som helst i landet.

Emelie konstaterar att hunden har gjort en korrekt markering.

Vad är då en barnsökhund?
Hunden skall bibringas förmågan att skilja på barn och vuxna och endast markera barn. Hunden skall kunna ge föraren tydlig markering i såväl dagsljus som i mörker. Hunden skall kunna finna och markera barn som är mycket väl dolda. Hunden skall markera barn som är tillsammans med vuxen. Hunden skall markera barn av olika etniska ursprung. Hunden skall kunna arbeta i störningsfyllda miljöer oavsett väder och vind, mörker och ljus, trafik, andra människor, maskiner och dylikt.

Hunden skall kunna arbeta i såväl stora som små miljöer och med tillräcklig noggrannhet för att man efter två sök skall kunna konstatera att man med hög sannolikhet kan säga att här finns inga barn. Detta kräver då god hörsamhet och lydnad av hunden tillsammans med det mått av självständighet som utmärker en god sökhund.

Naturligtvis får hunden inte ”gå på” eller på annat sätt störa barnet, men även om barnet kan bli rädd för en hund så är vinsten så oändligt mycket större. Hoppas nu bara att landets insatsledare ser fördelen med denna typ av hund och tar till hjälp när den, tyvärr, kan behövas.

Tiden går alltid för snabbt när man har trevligt och det kanske mest positiva som jag upplevde under min snabbgenomgång på HundCampus var att den kunskap som förmedlats och fångats upp av tidigare elevgenerationer förvaltas på så sätt att de alltid är välkomna tillbaka för att vidareutveckla sig och hjälpa till med att förmedla sina erfarenheter till nya elever, en nog så viktig detalj.