Brukshundar: krÖnika

Här lärs hundar spåra Cancer!

Vintern har bjudit på många möjligheter att träna detaljer. Nu avslöjar den skoningslösa En stor del av forskningen gällande cancer anser i dag att chansen för en människas överlevnad när hon drabbas ökas markant ju tidigare behandling kan sättas in.
Kanske kan en specialutbildad hunds känslig nos se till att upptäckten av behandlingsbar cancer kan ske allt tidigare.vårsolen hur helheten ser ut.

Min egen erfarenhet var ett PSA-prov taget för ca 9 år sedan och som inte visade några som helst förhöjda värden för cancer. Vilket dock inte hindrade att jag ett halvår senare hade en plats på Karolinska Sjukhuset för en canceroperation, med efterföljande åtta månaders konvalescens – och en förlängning av mitt liv ännu en tid. Men förtroendet för medicinska tester var på bottennivå…

Ju tidigare man får vetskap om ett cancerförlopp, desto säkrare är prognosen att utgången ska bli bra. Men trots all moderna vetenskap står vi fortfarande en bra bit från de olika cancervarianternas lösning. Frågan är om vi inte hela tiden flyttar fram gränserna, och att cancertumörerna tar nya skepnader i takt med vår egen utveckling?

Att upptäcka en tumör i sitt vardande är en svår process, något som ibland leder till tragiska misstag. All expertis till trots, så har vi svårt att komma åt grundorsaken till cancerns uppkomst och, framför allt, botandet.

Nyckel verkar som sagt vara att upptäcka symptomen så tidigt det bara går för att öka chanserna till ett bra återställande.

Ny uppgift för hundens nos
Under flera års tid har hunden varit i centrum för en mängd olika socialmedicinska aktiviteter. Vi har till och med läst om hundar som använts för att detektera cancer. Detta har dock hittills främst rört sig om sporadiska försöksaktiviteter, som inte fått någon reell uppföljande verksamhet.

Det som nu händer på området i Sverige – och i England (se fotnot) – kan dock bli banbrytande för användandet av hundar på detta område. Nyligen skrevs nämligen ett avtal mellan Lungenheten vid Gävle Sjukhus och Roséns Specialhund&Administration (RSA) om att genomföra långtgående praktiska försök med att utveckla hundars förmåga att detektera lungcancer. Försöken kommer att genomföras på Hundcampus i Hällefors och uppdraget består att i initialskedet lära minst sex hundar att detektera en specifik cancerform samt att praktiskt pröva deras förmåga att identifiera denna cancer. Man har valt att börja med en av de vanligaste cancerformer som finns, nämligen lungcancer, en cancer som oftast är svårbotad, varför man är beroende av att upptäcka sjukdomen i ett så tidigt skede som möjligt.

Klart för provstart
En arbetsgrupp, bestående av Ola Brodin från Onkologiska Kliniken Södersjukhuset/Karolinska Universitetssjukhuset, Hirsh Koyi och Eva Brandén från Lungenheten Gävle Sjukhus, Björn Rosén från Roséns Specialhund&Administration, Lennart Wetterholm från Hundcampus samt Stefan Hovmark har tillsatts och förutsättningslöst diskuterade möjligheten att använda hundar, som genom att få nosa på ett filter genom vilka patienterna har utandats och därigenom snabbare finna ev. tidiga cancerbildningar.

Förutsättningen för att kunna genomföra dessa studier var att få tillstånd från Sjukvårdens Etiska Nämnden, något som blev klart för en kort tid sedan.

Försöken delas upp i tre steg där Steg 1 är en ren inlärningsfas, Steg 2 är en kontroll av hundarnas förmåga och Steg 3 ett praktiskt genomförande med kontroll av patienter med helt okänd cancerstatus. Ett lyckat resultat av Steg 1 är en förutsättning för genomförande av Steg 2 vilket i sin tur är en förutsättning för genomförande av Steg 3.

Avtalet som nu är tecknat gäller i första hand Steg 1. I uppdraget ingår att utröna vilken typ av utandningsfilter som lämpar sig bäst för att hundarna skall lyckas. Man arbetar även med logistiken för fortsättningen, där det gäller att utröna provens hållbarhet utan att kyl/frysförvaring används. Efter varje steg analyseras resultaten noga för att avgöra om man ska fortsätta och inför varje nytt stegs början tecknas ett nytt avtalt.

Så går det till i praktiken
Det är i Steg 1 väsentligt att de prover man arbetar med innehåller alla de olika typer av lungcancer som finns och som hundarna skall läras markera. Lika viktigt är att jämförelseprover erhålls, vilka så säkert som möjligt bedöms inte innehåller lungcancer. Såväl de ”skarpa” som jämförelseproven måstedärtill komma från olika typer av människor; avseende kön, ålder, rökare/icke rökare, matvanor, medicinering sam från patienter med andra typer av lungsjukdomar.

Ett problem som kan tänkas uppstå mellan Steg 1 och 2 är naturligtvis hur man skall förhålla sig till om hundarna markerar ett prov från en person som inte har konstaterad lungcancer. Ska man betrakta resultatet som en feldiagnos eller gå vidare med andra undersökningsmetoder. Arbetsgruppen aanser hypotetiskt att hundens noskapacitet generellt är så hög, att det är sannolikt att de markerar lungcancer tidigare än andra undersökningsmetoder.

Detaljplan
Under upptakten av Steg 1 utbildas minst sex hundar och prövas hur säkert de klarar sin uppgift. (att detektera lungcancer genom att nosa på ett filter genom vilka patienterna har utandats.)

Efter nu genomförd förstudie av tio patienter med lungcancer och tio friska kontrollpatienter, anses att hundarna efter en grannlaga utbildning kommer att klara sin uppgift. RSA och Hundcampus uppfattning, grundad på deras långtgående erfarenheter på andra områden avspecialsök, är dock att Steg 1 bör genomföras fullt ut innan man går vidare med ett större upplagt försök.

Innan detta igångsätts vill man även vara klar med nu pågående tester av vilket filter som bäst lämpar sig för att hundarna ska lyckas optimalt.

Proverna i Steg 1 skall utgå från totalt 40 patienter med konstaterad lungcancer och en kontrollgrupp av 40 personer bestående av patienter utan lungcancer men med andra typer av lungsjukdomar, t.ex. kool, samt fullt friska människor.

Under Steg 2 avser man att på ett akademiskt oantastligt sätt kunna visa att hundarna klarar att detektera lungcancer på ovan beskrivet sätt. Förutsättningen för Steg 2 är dock att Steg 1 genomförts med ett lyckat resultat. Även här är det väsentligt att proverna kommer från människor med i många avseenden olika bakgrund.

Proverna i Steg 2 skall endast vara märkta med koder. Antal prover är ännu ej fastställt, men kan komma troligen att ligga på 100 patienter med konstaterad lungcancer och 100 kontrollpatienter. Testpersonalen på ”Hundsidan” skall således inte veta vilka prover som innehåller lungcancer och vilka prover som är ”rena”. Det resultat som erhålls avrapporteras till uppdragsgivaren som så står för att utvärdera hundarnas resultat. Även detta steg genomförs med minst sex olika hundar.

För att kontinuerligt kunna kontrollera och vidmakthålla hundarnas status, kommer man att parallellt med de kodade proven även att arbeta med kända prov. Arbetet skiljer sig inte nämnvärt från andra specialsökande hundar som t.ex. ammunition/minhundssök. Det är ämnet som skiljer de olika sökhundarnas uppgift åt.

Under Steg 3 kommer man att arbeta med en stor mängd prover där varken läkare eller hundtestledare vet hur provernas status ser ut. Proverna kommer naturligtvis även här vara kodade, så att en fullgod rapport från Hundcampus kan återgå till respektive patients läkare för ytterligare eventuella åtgärder eller påbörjan av behandling.

Det är således en fspännande utveckling som är på gång med ”projekt cancerhund”. Man får givetvis inte blunda för en del eventuella blindskär på vägen. Hur skall man t.ex. förhålla sig ett ett prov där hunden markerat cancer men där läkarens provtagning inte visar på någon sjukdom? Kanske genomföra tätare kontroller av just den patienten, vilket i sin tur skall ställas mot den oro som skapas för den enskilda människan.

”Vinsten” av lyckat försök och framtida verksamhet är naturligtvis enorm, både för patient, läkare – och för samhället i stort. Ju tidigare man kan upptäcka en cancersjukdom, desto större möjlighet för en människa att bli botad och återställd.

Att initiativtagarna till detta projekt har fullt upp dessa dagar är lätt att inse, men jag lyckades ändå träffa de bägge, Björn Rosén och Lennart Wetterholm, i färd med att utbilda en grupp från Hagalunds HundCampus i specialspår. Övningsterrängen hade en mängd olika möjligheter till spårfördelningar för hundarna.

Hagalunds HC´s chef, Katrine Almeskog, menade att dessa övningarna är en utmärkt grund för fortsatt utbildning av hundarna i någon form av specialsök. Det slutgiltiga valet av typ av sökhund för cancerprojektet kommer längre fram, när man detaljstuderat de olika hundarnas förmåga att koncentrera sig i olika arbetsdelar.

Hundsport kommer med intresse att följa den framtida utvecklingen på denna nya typ av sökhund och hoppas naturligtvis att försöken med cancerhundar blir lyckade – oss skröpliga människor till gagn.