Brukshundar: krönika

En dag på Lovisedals marker

En entusiastisk skara tävlande trots regnskurarna.

Jenny Hamring hade generöst nog ställt sina marker till förfogande när Labradorklubben arrangerade en working test i Roslagen. Ett perfekt ställe för genomförande av hundarnas arbete. De som skulle prövas var retriever, och följaktligen hade labrador förtur eftersom just denna klubb stod som arrangör.

Trion Pia Berglund, Ulf Bergquist och Lotta Bergquist hade skapat ett prov som väl passade in i naturen och man hade skickligt använt sig av den terräng som fanns runt om provplatsen.

Hela 80 ekipage hade anmält sig i de fyra klasserna: unghunds-, nybörjar-, öppen- och elitklass.

Vad vill man då uppnå med en working test, eller ett så kallat C-prov?
Målsättningen är att i en inofficiell tävling bedöma de jaktliga anlagen hos de olika retrieverraserna, utan att vilt fälls. Man arbetar således med så kallade dummys som får illustrera fågel eller annat småvilt.

Vinnare elitklass – Sara Runesdotter med golden retriever Dobleuse October. Här utan hund.

Varierande terräng kan försvåra
Vanligtvis delas en working test upp i flera stationer med olika svårhetsgrad och med olika syften. Mestadels handlar det om att hund (och förare) skall klara av att markera och hämta in ett fallet vilt och att föraren skall ha förmågan att dirigera sin hund till ett vilt som inte vare sig hund eller förare sett.

Detta skall då utföras i olika terräng som kan krångla till det alldeles enormt ibland. Klassiskt är att hunden som sänds ut för en dirigering försvinner i en svacka, på väg mot målet. Föraren är naturligtvis övertygad om att hunden fortsatt den inslagna vägen och blir därför mycket överraskad när hunden dyker upp i ett helt annat område.

Ur förarnas perspektiv är denna tävlingsform naturligtvis en bra kontroll på var man står i träningen, ett litet kvitto inför höstens många prov.

Många var också de olika varianter av förarstil som kunde upplevas. Några litade helt på sin hund och reagerade inte om skytten, som låg något framför dem, svängde runt och sköt snett bakåt. Andra levde sig in i jaktsituationen på ett förträffligt sätt och gav sin hund alla chanser att se var kastet (fågeln) ramlade ner.

Vinnare öppenklass – Jörgen Norrblom med labrador retriever Searover Willing Guinness. Här utan hund.

Passiva arbetet oftast svårast
”Min” ruta som jag skulle bedöma var upplagd för öppen- och elithundar och bestod av en enkelmarkering och en följande dirigering.

Lätt som en plätt kan tyckas. Men när markeringen kom snett bakom deltagarna och då elitklassen fick fortsätta ytterligare cirka 50 meter utan att ta in markeringen och på det nya stället fick uppgiften att ta hem en dirigering för att därefter ta in markeringen, då började det bli svårt.

Att efter de båda inlevereringarna dessutom utsättas för en relativt lång och långsam transport med hunden vid sidan, och under bedömning, så började det att bli riktigt jobbigt för en del ekipage.

Det är ofta det passiva arbetet som är det svåraste för såväl hundar som för förare. Man tränar helt enkelt inte passivitet utan vill att allt skall hända på en gång, vilket sällan sker under en riktig jakt. Enkelt – men på samma gång riktigt besvärligt.

Av de 31 startande ekipagen i öppen- och elitklass kunde jag konstatera att endast två ekipage i varje klass lyckades med konststycket att ta hem en fullpoängare i min ruta.

I öppenklass hade Jörgen Norrblom med labrador Searover Willing Guinness, tillsammans med Peter Sävelin med labrador Rockdove's Little Sparkle, en fin dag med sina fullpoängare i en av fem rutor. Jörgen kunde dessutom stolsera med att ta hem slutsegern i klassen, en stark prestation.

Vinnare unghundsklass – Tomas Söderström med labrador retriever Hillus Drake. Här utan hund.

I elitklassen hade Inger Johansson med labrador SJCh Sweet-Promise tillsammans med Monica Thoresson med labrador SJ(j)Ch Viltvårdarns Carat en härlig resa genom rutan. Det som utmärker ett bra ekipage är att dom inte märks och inte hörs. Hunden utför bara sitt jobb och föraren kan med små medel förmedla sitt budskap till hunden. Alla fyra ekipagen visade upp just den förmågan och sådant ger resultat och höga poäng.

Det är inte bara under en kort tid som man prövas utan de olika rutorna tar i stort sätt hela dagen, så det gäller att ha koncentrationen i topp konstant. En mental och tålamodsprövande övning för varje förare.

De som lyckades att hålla koncentrationen uppe bäst denna gång var således två stycken golden retriever som lyckades med bedriften att slå sig in i ”labbegänget”. En prestation och vilka placeringar sedan.

En härlig dag var över och alla de många funktionärer som arbetat hårt i det tysta, kunde dra sig tillbaka med väl förrättat värv och med vetskapen om att de lyckats med ännu ett prov.