Brukshundar: krÖnika

Colliens framtid ser ljusare ut

Ryktet om brukscolliens död är definitivt över­drivet. Just nu pågår ett projekt som kallas ­”Mentalt sund collie”. Syftet är att påverka aveln så att man ­erhåller sunda mentala egenskaper hos i första hand den långhåriga collien.

Sittande i grupp med en sexmånaders unghund till vänster.

Jag kom till tals med bekanta från förr, det vill säga den tid då entusiasterna fortfarande utövade tjänstehundsverksamhet på ett mycket ideellt sätt och svallvågorna efter Lassie började avta. Elisabeth och Olle Landfors har numera blivit collieentusiaster. De vurmar om en mentalt sund collie och deltar i avelsprojektet ”Mentalt sund collie”.

Synen på collien
För oss oinitierade så har det verkat vara stora åsiktsskillnader mellan colliefolket om hur rasen ska användas. Det som för mig har varit en självklarhet, nämligen att collien såsom en brukshund också skulle vara en brukbar hund, har tydligen inte alltid varit den förhärskande åsikten hos några rasentusiaster.
Vid en hastig titt i Colliebladet nummer 5/2009 finns att läsa vad collie­ägaren anser att andra tycker om rasen. Till stor majoritet blev svaren att man anser att andra tycker att collien är nervös, rädd, orolig, opålitlig och vek. Som god tvåa kom att den är vacker.
När frågan gällde hur rasklubbens medlemmar ser på sin ras så blev svaret med god majoritet att rasen är klok och lättlärd. Som tvåa kom även här att ­rasen är vacker och på tredje plats att rasen är nervös, rädd, orolig och så vidare.
Man har sannerligen ett identitetsproblem inom rasen! Man vill som ägare till en collie ha en klok och lättlärd hund för att, på bästa sätt, kunna aktivera sig själv och hunden, men man tror att ­omgivningen uppfattar hunden som nervös och rädd.
I bästa fall har man sannolikt en klok och lättlärd hund, vars egenskaper en del collieägare har svårt att ta tillvara.
Var kan då problemet ligga någonstans? Tok gör ju som tok säger. Och om en potentiell valpköpare får råd av sin uppfödare att hunden är en utomordentlig barnhund som skall skötas på bästa sätt med pälsvård, rastas regelbundet och ha mat på bestämda tider, så blir det naturligtvis så.
Om man inte tar upp sådana frågor som att alla hundar, oavsett ras, behöver en psykisk kondition som kan ges genom aktivering på olika sätt och det må kallas bruksarbete, lydnad, agility eller rallylydnad, så finns inte detta begrepp med i valpköparens tankar. Undra på att rasen kan komma att betraktas som nervös och rädd. Det finns säkert ingen individ i någon ras som skulle klara av en passiv levnad genom hela sitt liv, utan att bli stressad.

Framgångsrika brukscollier
Det är intressant att titta på några exempel av collie som funnits genom åren och som med stor framgång har tävlat i olika bruksdiscipliner.
Själv stod jag med beundran och följde SE BCh Hassleholms Omar, en långhårig colliehane som med den duktige föraren Göran Sveningsson vann SM i sök 1980, om jag inte minns helt fel. Bronsmedaljen i sök på SM 1974 gick till Hassleholms Åby och Golden Juni blev silvermedaljör i rapport.
En komplett collie var Speedlines Black Pepper. Sonny Bäckman lyckades med bedriften att föra fram sin hund till tre championat, SE BCh, SE UCh och SE LCh.
Även Synnöve Rask kunde med Newlook’s Valiant Challenger upprepa Sonnys bedrift.
Det finns ett knippe hundar som förts fram till brukselitklass och med framgång tävlat där, bland andra Brantings Dracula och Dantos Bim med föraren Elisabeth Landfors, Shinewoods Silver Spire, med Lena Hjärtfors, som tävlade i elitklass i både spår och sök och som dessutom erhöll sitt SE UCh.
Springmist´s Happy Hippie med ­Helene Norgren fick certpoäng i spår, Margareta Hawkins förde fram Seamist Semicat till SE BCh och SE UCh. Susanne Broman med Brighthills Black Bandit fick certpoäng i spår och godkänd korning. Bo Linnarsson förde fram ännu en hund från Brighthills (Black Barry) till championaten SE BCh och SE LCh.
Ingela Pettersson tog Folias Zting till tjänstehund bevakning samt SE UCh, SE LCh, högreklass sök och elitklass spår.
Ovanstående uppräknade hundar har alla ett gemensamt och det är att de är långhåriga. Det finns även korthår som har gjort bra ifrån sig på tävlingsbanan, däribland Solbritt Larsson som med Almonds Hardworking Hero inte bara erövrade trippeln SE BCh, SE UCh, SE LCh utan också förde fram hunden som tjänstehund.
Yvonne Andersson med Smooth in My Mind of Torrosly tog hem trippeln tillsammans. Ulrika Janssons Gemdales Careless Charlie kunde titulera sig SE BCh, SE UCh, TJH och Korad.
I modern tid har vi också Jenny Marklund med Gemdales Just Jason, född 2003, som har fått ihop titlarna SE BCh, SE UCh och Korad.
Starka resultat även i den rasvarianten således.
Man skulle kunna fortsätta räkna upp ett otal exempel, men precis som i andra grenar av hundverksamheten så återkommer samma förare gång efter annan med nya hundar som framgångsrikt har hävdat sig i konkurrensen.
Jag tror nu inte att det bara är exemplariska brukshundar som de colliefrälsta förarna hittar. Jag är övertygad om att det är förarnas egenskaper som duktiga hundförare som i första hand ger utslag på tävlingsbanan. Har du en stimulerad hundägare i kombination med bra egenskaper hos hunden, så får du oftast ett bra resultat som återspeglar sig i resultatlistorna.

”Mentalt sund collie”
Som jag tidigare nämnde så pågår just nu ett projekt som kallas ”Mentalt sund collie”. Syftet är att påverka aveln så att man erhåller sunda mentala egenskaper hos i första hand den långhåriga collien. Under år 2010 kommer enkätsvar att sammanställas där en sammanställning av genetiska analyser från MH-data (mentalbeskrivning hund) utförs och utifrån detta föreslå hur en eventuell fortsättning skall se ut.
Vid min intervju med Elisabet och ­Olle framkom att rasvarianten är behäftad med en del kvarstående rädslor vid olika beskrivningar och tester. Det kan gälla skrammel, skott eller liknande. Men nu vill man se de så kallade spindeldiagrammen efter hand ändras och spegla colliens framtida, förhoppningsvis ändrade, egenskaper så att man får bort kvarstående rädslor och i stället balanserar upp dessa med nyfikenhet och lugn.
Jämför man diagrammen på korade och brukstävlande collier med certvinnande collier på utställning eller collier till föräldrar med ej godkänd mentalitet, så kan man direkt se att den första gruppen har en stor portion nyfikenhet och lek till skillnad mot den senare gruppen.
Elisabet framhåller dock att det som skulle vara en framgång för rasen är att antalet hundar som genomför en MH-beskrivning hela vägen utan att provledaren bryter, ökar i numerär. För att det ska bli möjligt måste det naturligtvis till ett stort stöd från alla uppfödare i kombination med målmedvetenhet.
Collien har ett eget svenskt mästerskap som detta år var förlagd till Oskarshamns Brukshundklubb. Även om utställningssidan dominerar vad gäller deltagarantalet, så verkar det som att bruksarbete, lydnad och liknande aktiviteter vinner terräng.
Man arrangerade detta år spår och sök i alla klasser samt lydnad och agility. Resultaten kanske inte blev riktigt vad man hoppades på, men syftet, att engagera collieägare till olika typer av aktiviteter såväl fysiska som psykiska, är vällovligt.
I förlängningen måste det resultera i mentalt sunda individer.

Ansvaret är uppfödarnas
Det är till sist ändå en fråga om att uppmuntra alla collieägare till att aktivera sina hundar. Som grädde på moset kommer kanske ett nyfött intresse av att pröva hur långt vingarna sträcker sig i form av tävling.
Enligt Elisabeth och Olle är det många uppfödare som får fram bra ­hundar och man hoppas att detta också genererar bra brukshundar som i sig förutsätter ett intresse om brukshundsporten. Intresset kan endast komma från den som säljer en valp. Att uppfödaren inte bara tar hand om valpköparen vad gäller vardaglig uppfostran, utan även vad gäller valpens mentala utveckling i form av aktivering av hundens sinnen.
Själv kan jag bara konstatera att de hundar som mötte mig på Mälarö Brukshundklubb var normala, trevliga och ­positiva individer. De visade upp en följsamhet och samspel med sin förare som gav mig en känsla av att vara förflyttad bakåt i tiden, då collien var en brukshund att räkna med i alla sammanhang.

En kort presentation:

Elisabeth Landfors
För att börja från början så har Bettan varit aktiv från 1982 och då med västgötaspets. Detta varade fram till 1989, då första collien kom in i huset. Hon tränade och tävlade aktivt, främst i sökhunds- och lydnadshundgruppen och på senare år har det även blivit en del spår. Hon har utbildat tre tjänstehundar, varav det blev en bevakningshund och två räddningshundar. Hon har även hunnit med att tävla i elitsök, lydnadsklass III samt DM och SM i räddningshundgruppen med olika hundar.

Bettan har varit aktiv på Mälarö BK som instruktör under 90-talet, men har under de ­senaste tio åren mer ägnat sig åt rasklubbar och då speciellt för collien. Hon menar att det är mycket intressant att ta del av ­arbetet inom de rasspecifika avelsstrategierna (RAS), och den uppföljning och utveckling som följer därav.

Olle Landfors
En gammal riesenkompis från 1976 som också försvann in i colliekretsen 1989. Olle har varit aktiv inom tjänstehundsverksamheten, främst räddningshunden, sedan mitten av 80-talet. Han tillhör den kategori som inte bara pratar om verksamheten utan också ser till att leva som han lär, det vill säga han har utbildat två egna räddningshundar. Han har hunnit med att tävla DM och SM i räddning, elitspår och högre sök med olika hundar, har tjänstgjort som tävlingsledare och är sedan slutet av 80-talet också aktiv bruks-, lydnads- och räddningshunddomare.