Brukshundar: krÖnika

Cecilia Öhrström brukshundsägare med drag i

Kvinnan som gav draghundssporten ett nytt ansikte. Var hittar man henne? Jo, i ett företag strax norr om centrala Stockholm, SCN (Sencor Control Nordic,) som ger henne och hunden allt möjligt stöd. Annars vore det omöjligt att genomföra barmarkstävling med draghund på hennes nivå.

Jag träffade Cecilia Öhrström för första gången på Danderyd-Täby Brukshundklubb i slutet av 80-talet och fick en bild av en pigg men relativt envis tjej.

Bara det att gå omkring med en hovawart måste vara en utmaning. Att också hålla fast vid rasen är inte bara en utmaning utan ett levande intresse för den ras som jag kanske inte tänker på i första hand när man pratar om brukshundraser Tänk så fel man kan ha. I rätta händer kan rasen uppenbarligen konkurrera med vem som helst, något som Cilla har bevisat. Jag fick direkt klart för mig att för att matcha en tjej som henne så gäller det att ha ett mer än hyggligt flås.

Cilla konstaterar under intervjuns gång och sådär vid sidan om, att i morgon ska hon dra iväg på Stockholm maraton och det för tredje gången. Vad säger man? Att jag kutade tre kilometer i lumpen på cirka 15 minuter? Glöm det, vi är inte ens i samma division.

Hovawart sedan 1986
Vem är då Cilla? En medelålders tjej som skaffade sin första hovawart, Baloo, 1986. Hon förde upp hunden till tjänstehund i försvaret samt öppenklass spår. Baloo följdes av Vitran som körde mer lydnad. Kass kom i huset 1998 och där startade Cillas draghundsintresse.

Cilla lånade upp hundar (siberian husky) till det omtalade Fäbodraget som innebar slädhundskörning i snö under två dagar och med en övernattning. Tufft när man får hundar där ägaren talar om hur man ska göra när man blir omkörd av andra ekipage, men glömmer vad som inträffar när hundarna har en annan uppfattning och själva vill köra om.

Det hela gick dock mycket bra och drömmen lever fortfarande hos Cilla att få köra det så kallade Vindelälvsdraget, en tävling som går under cirka en veckas tid.

Barmarksdraget började i och med att den nuvarande hovawarten, Boggie, kom i huset. En femårig hund som lever livets glada dagar när den får spela ut all energi på att kuta före matte i spåret. Framgångarna har heller inte låtit vänta på sig.

Ekipaget kunde uppvisa en imponerande total tredje plats 2008 i Svenska Draghundsportförbundets Barmarkscup med vinst i Mora, Ludvika och Timrå och där Cilla i Ludvika var två ynka poäng från att ta certifikat i gruppen.

Att hunden kan matcha rasens standard är heller inga problem. Vid Lilla Stockholm 2009 tog hunden cert, CACIB och BIM, vilket är imponerande. Bruksarbetet har inte kommit upp i nivå ännu, men ekipaget har varit med och fått godkänt i appellklassen. Fortsättning följer säkert.

Ytterligare en dröm som finns och det är att kunna ansluta till det nybildade Team Sweden som har som uppgift att ta fram duktiga draghundsekipage till EM och VM. Det finns nog goda chanser att få se Cilla och Boggie där i framtiden, men detta får naturligtvis tiden utvisa.

Brukshundar premieras inte
Ett samarbete har skapats mellan Svenska Draghundsportförbundet och Svenska Brukshundklubben, detta för att kunna återföra brukshundraserna till draghundarna. Man har under åren konstaterat att det har varit ett sjunkande deltagande hos brukshundarna inom draget och frågan är väl närmast om man inte får skylla sig själva inom Svenska Draghundssportförbundet.

Som jag fick det förklarat av Cilla så premierar man ytterst snabba hundar som kanske inte har den uthållighet som krävs för flera dagars tävlande. Och kommer man till en bana med utmaningar i form av branta backar, så står sig brukshunden väl.

Därtill kommer att Svenska Draghundssportförbundet, som är anslutet till Riksidrottsförbundet, premierar föraren och mer eller mindre verkar betrakta hunden som ett tekniskt hjälpmedel. En förare med många hundar, som han/hon kan växla mellan, kan naturligtvis ställa upp i många fler tävlingar än den med en eller få hundar. Detta inverkar på poängplaceringen för föraren, där man då inte tar hänsyn till ekipaget.

Det kan tyckas lite märkligt just att man inte tar hänsyn till ekipaget det vill säga både hund och förare. Det innebär ju att en förare med tid och pengar kan skaffa sig en framgångsrik hund som andra personer lagt ner tid och möda på att träna fram. Undrar just vad man vill premiera?

Även vid poängberäkningen av ekipagen kommer att domaren vid respektive bana själv tar fram en uppskattad tid som man beräknar att banan skall klaras av på. Tiden verkar mer basera sig på att premiera de snabbaste hundarna och inte snittet. Tidsaxel är således inte samma från gång till gång och domarna har olika uppfattningar om hur tiden skall bedömas. Så långt Cilla.

Klasser och rasgrupper
Hundarna delas upp i raser för respektive grupp och innehåller:
Grupp A: Alla hundar.
Grupp B: Renrasiga hundar utom stående fågel hundar, dobermann och siberian husky.
Grupp C: Dobermann och siberian husky.

Kravet för att få tävla i draghundstävling är att hunden har genomgått ett lydnadsprov och mentalbeskrivning.

Draghundsportförbundet och Svenska Brukshundklubben har, som sagt, kommit överens om att ta fram ett program för att främja brukshundsraserna. Man vill ha fler deltagare i den så kallade nordiska stilen. En enkätundersökning har utarbetats som har gått ut till bruks- och draghundsklubbar runt om i landet. Syftet är att få in idéer och synpunkter på hur man tillsammans med klubbarna kan fortsätta arbetet med att bredda B- och C-klasserna.

Vi får se hur de lyckas, men jag tror att man måste leverera morötter som sträcker sig utanför landets gränser i form av möjlighet till internationellt deltagande i olika tävlingsformer.

Cilla och Boggie har även varit på snö. Ja inte på riktigt förstås, för Cilla lånade ut Boggie till en framgångsrik åkare, Sara Sundin, som stod sig mycket väl i kampen. Närmast står barmarks-SM i Örebro den 24-25

oktober i år samt drag-SM på snö i Sundsvall. Vi får avvakta och se hur Cilla och Boggie klarar att konkurrera i år, men med tanke på den envishet Cilla visar upp så tror jag att vi kan återfinna ekipaget högt upp i resultatlistorna på barmarks-SM även detta år. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om vi får se Cilla och Boggie på kontinenten i framtiden. Vad vore en bättre sporre för draghundsintresserade än att få sådana förebilder?