Hundsport.se   Annons | Hundstallet | Annons
tor 6 mar 2008
Aktuellt nr...
Ledaren
"Wilseledare"
Länsklubbar
Agilityhundar
Brukshundar
Lydnadshundar
Hundkapp
Freestyle
Junior handling
Hundungdom
Bragdhundar
Artikel-Bank
Rad-annonser
Arbetande- och BRUKSHUNDAR
Barnsökande Hund?

Vad är det? Vill någon påstå att det finns en hund som söker specifikt efter barn? Är det för hunden kända barn eller någon speciell sort – stadsbarn, lantbarn, barn med invandrar-bakgrund eller vad?

Bild laddas...
[BILDEN] Tittut! Alla småbarnsföräldrar vet att barn tycker om att gömma sig. Oftast är det bara en rolig lek, men om något händer...

 

Hundcampus, i Västra Å nära Hallsberg där mängder av specialsökhundar utvecklas och tränas har man tagit fasta på det faktum att när ett barn försvinner, så rycker det ut mängder av människor för att söka efter barnet.
Om man, ibland mot förmodan, skulle komma på tanken att använda ett av de många räddningshundsekipage som finns tillgängliga enligt SOS-alarmlista, så tilldelas ekipaget områden där det redan är genomsökt av skallgångskedjor eller något annat undanskymt område.
Problemet har i regel varit, att hunden inte kan söka effektivt i ett område, på samma gång som vuxna människor finns i området. Risken för att hunden markerar en vuxen person i stället för barnet är mycket stor.
Hundcampus med Lennart Wetterholm som idégivare, ansåg att detta förhållande var att misshushålla med hunden, den kanske allra bästa resursen som människan har till sitt förfogande.
Man började studera hur hunden direkt på avstånd, kan skilja mellan olika hundindivider och då till exempel mellan en vuxen hund och en valp. Detta, menade man, borde gå att översätta till den mänskliga skalan dvs vad som skiljer en vuxen människa från ett barn.
Förutom den yttre storleken som skiljer en vuxen individ från ett barn så är doften från en könsmogen människa annorlunda än doften från ett barn (ej könsmogen).
Med detta perspektiv för ögonen, började man att genomföra försök med föraren Björn Rosén och ”Ingo” en riesenschnauzer, född 2001 och som är uppflyttad i Svenska Brukshundsklubbens spårhundsgrupps högre klass där den dessutom tränats i att markera apporterna liggande.
Som alla andra riesenschnauzers är Ingo mycket lätt att få upp till skall och är dessutom mycket positiv till människor samt har en härlig arbetsvillighet.
Eftersom man inte hade någon litteratur att stödja sig på eller andra regelverk så visste man inte helt säkert hur träningen skulle bedrivas.
Man utgick helt enkelt från en lista där man skrev ner de nödvändiga delarna som en specialutbildad barnsökande hund skulle behärska.

 

• hunden skall kunna skilja på barn och vuxna och därvid endast markera barn.

• hunden skall kunna ge föraren tydlig markering såväl vid ljus som mörker.

• hunden skall kunna finna och markera barn som på olika sätt är mycket dolda.

• hunden skall kunna markera barn som är tillsammans med en vuxen person.

• hunden skall kunna arbeta i olika störda förhållanden som väder, människor, andra djur, trafik, ljusförhållanden mm.

• hunden skall kunna arbeta i såväl stora som små miljöer (fritt resp. i koppel/lina).

• hunden skall kunna arbeta efter förarens kommandon och med tillräcklig noggrannhet för att man efter två sök i området med mycket hög sannolikhet kan säga att här finns inga barn. Arbetet sker därvid i två olika riktningar.

• hunden skall ha en god allmänlydnad gällande till exempel inkallning.

• hunden skall ha hög arbetsvilja och god uthållighet så att stora ytor kan genomsökas och att arbete kan utföras under lång tid.

 

Hunden får absolut ej:
• ”gå på” figuranten (barnet)

• ”gå på” störningsmänniskor.

Hunden får:
• markera barndoft från föremål exempelvis barnkläder? (Denna del är ännu ej klarlagt)

 

Utifrån ovanstående lista började träningen med Ingo. Markeringen blev föremål för en särskild diskussion detta då man funderade om skallmarkering skulle ge effekten av att barn blev skrämda.
Slutsatsen blev att visserligen är Ingo en stor svart hund men markeringen skulle genomföras liggande och med detta bedömdes inte risken vara alltför stor att skrämma ett barn samt att den eventuella risk som kvarstod var värd att ta för att hitta ett barn som varit försvunnet i ett antal timmar.
Efter hand som träningen bedrevs så visade det sig också, att av de barn som engagerades var några ej hundvana och på gränsen till hundrädda, men respekten för hunden avtog direkt när det visade sig att hunden ej kom fram till dem, utan la sig ett par meter ifrån för att där ge skall.
Ingo hade, upp tills nu, aldrig tidigare tränats för sök utan den enda träning han fått i denna disciplin, var sök efter föremål. Som all annan specialsökträning på Hundcampus, så utgick man från kriterierna:
”vad vill jag träna – hur gick det förra gången – hur skall jag lägga upp dagen träningspass, utföra träningen samt konstatera hur gick det – vad var bra – vad var mindre bra – hur skall jag träna nästa pass utifrån dagens resultat”.
En träningsdagbok således som inte är speciellt märkvärdig, men fullt gångbar.

Träningen inleddes…
med Ingos favoritgrej – en boll. Ingo fick söka efter sin boll som gömts undan i en burk bland andra burkar. Innan Ingo sändes iväg fick han lukta på ”sin” burk och därefter söka. Så fort han hittade rätt belönades han genom att bollen togs ur burken och kastades till honom.
Efter hand övningarna fortsatte infördes nu att Ingo skulle lägga sig ner när han hittade rätt burk samt efter ytterligare träning att han skulle skallmarkera rätt burk liggande.
Hela tiden så var det bara en burk som hade vittring på och i sig men nu tillfördes flera olika vittringar varav en var den rätta dvs bollvittringen. Nu kom också hanteringen av burkarna in, som måste ske på ett mycket grannlaga sätt genom att iaktta en hög hygien med samtliga burkar. Luktmolekyler har en enorm förmåga att tränga igenom allt material och på så sätt kontaminera allt i närheten.
Vid denna övning uppstod ett problem, Ingo kastade sig i ivern ner vid första bästa burk och markerade. Man tog då till sig en metod som utvecklats i Holland, där hunden först kopplad, förs förbi burkarna två gånger (presenteras ämnen) utan att få markera. Därefter kopplas den lös och får söka på sedvanligt sätt. Hundens arbetsvillighet och iver dämpades efter denna procedur och söket fungerade perfekt igen.
Ingo fick nu se att ett barn fick bollen av husse. Hunden togs bort och barnet fick gömma sig. Under de inledande övningarna fick barnet gömma sig på så sätt att hunden inte kunde ta sig ända fram. När Ingo lagt sig ner och skällt minst två gånger, kastade barnet bollen som belöning. Ingo vände då tillbaka till husse med bollen som kommenderades att ”visa var”.
När hunden ånyo kommer fram till barnet och avger liggande skallmarkering belönas den på nytt med bollen, denna gång från husse. Presentationen av barn som doftämne var man dock noga med att ej genomföra. Risken är då att hunden lär sig ett specifikt barns doft och söker endast efter detta barn.
Vitsen är således att lära hunden markera alla barn och doftskillnaden mot vuxna personer skall vara skillnaden mellan könsmogna människor och icke könsmogna barn.

Bild laddas...
[BILDEN] Reisenschuazern Ingo har aldrig tränat någon form av sök, men visade sig ha fallenhet för att leta upp de ”bortsprungna" barnen.

 

Nästa steg
Steget därpå var att Ingo fick se att det fanns barn i området samt att bollen lämnades över till annan vuxen. Hunden togs därefter på en kortare rastning utanför sökområdet för att därefter återföras och kommenderas att söka. Belöningen efter funnet barn och rätt markering blev på samma sätt som tidigare.
Nästa övningssteg genomfördes med utplacerat barn i sökområdet men utan att Ingo i förväg fick se att detta hade skett. Han fick dock se att en vuxen person fick bollen och försvann mot sökområdet. Den vuxna personen fanns således i området och i närheten av barnet men belöningen (bollen) fanns hos barnet. Sändande och belöning av Ingo genomfördes som tidigare.
Man la nu på fler vuxna i området som rörde sig och tjoade inom området. Flera av de vuxna hade också hund med sig i området. I övrigt lika tidigare.
Man tog nu till att gömma ett barn samt en vuxen på annan plats än barnet fast fortfarande i sök-området. Vid några enstaka tillfällen fick man felmarkering, dvs att hunden markerade den vuxna personen, men detta åtgärdades så att ingen bestraffning eller belöning utgick utan endast fortsatt sök tillgreps. I övrigt såg man att Ingo direkt hade börjat att tydligt särskilja barn och vuxen endast genom doften.

Nästföljande övning…
innebar att barn och en vuxen gömdes för hunden och då helt dolda. Denna övning innebar inga som helst problem för Ingo. Markeringen utfördes endast mot barnet och de vuxna som fanns i området störde inte på något sätt, hundens sökarbete.
Så långt har alltså allt gått förvånansvärt lätt att få hunden att arbeta och markera på avsett sätt och dessutom att i allt väsentligt endast markera barn.
Övningarna med barn har utförts kombinerat med ”burkövningar” där den rätta doften har varit barndoft. Man har hittills dags övat med 11 olika barn varav två stycken med invandrarbakgrund. Man är övertygad om att det är ytterst viktigt att träna med barn från olika kulturell bakgrund. Man är också helt övertygad om vikten av att träna hundar i olika miljöer och där barnen gömmer sin i t ex träd, under mark osv.
Om barnen göms i en container så måste barnet finnas på platsen så länge att doftmolekylerna når ut i det fria innan hundens sänds ut för att söka.
Så långt har alltså allt fungerat mycket väl. Vad som nu återstår, menar Björn Rosén, är att börja sökträningen med att Ingo inte har sett någon gå ut i området för att då börja söka efter dolt barn. Även övningar som barn och vuxna i samma område som gömts utan att hunden har fått sett någonting.
Nu kan även sök med koppel eller lina genomföras. Allt skall tränas alltmer med blindskick där uthålligheten prövas och tränas innan hunden får belöning i form av ett gömt barn.

Markera barnkläder?
Innan hunden skall kallas för operativ så måste man nå så långt att man efter ett genomfört skarpt sök, kunna påstå att det inte finns något barn i det genomsökta området. Även frågan om hunden skall markera endast barnkläder eller dylikt kommer in här. Man har från Hundcampus, ännu inte bestämt sig för hur man skall hantera detta. Frågan är dock alltid aktuell eftersom det sorgligt nog kan vara tal om att hitta ett barn som avlidit av sina strapatser.
Antalet tillfällen som de olika övningarna genomförs kan variera beroende på hur träningen framskrider. Det som tilltalar mig är att man hela tiden backar tillbaka till ”basic” och genomför övningarna lätt och där motivet är att hunden hela tiden skall tycka att söka efter barn är det roligaste som finns.
Belöningen skall också balanseras mellan att barnet belönar alternativt att föraren belönar.
Även tecken och signaler till hunden har valts med stor omsorg. Det gäller att vara tillräckligt tydlig så att dessa söksignaler inte kolliderar med andra signaler. Tydlighet är alltså A och O.

Barnsökande hund
Trojkan, Björn Rosén och Lennart Wetterholm har tillsammans med stöd från Lasse Fält, en av våra främsta etologer, har konstaterat att det går att få fram en specialiserad barnsökande hund. Självklart, menar man, är det djupt olyckligt om man någonsin ska behöva använda denna typ av hund, men resultatet om man återfinner ett enda barn, är värt all nedlagd möda.
Man menar att mycket arbete återstår innan man vågar påstå att det finns en specialiserad barnsökande hund och ett tillvägagångssätt, hur man tränar en sådan.
Det är dock fantastiskt att få ta del av all den innovation som föds söder om Örebrotrakten hos Hundcampus i Västra Å.
Många med mig undrar säkert vad som kommer att komma ut i framtiden och allt fler börjar nog tycka att det är en förfärlig tur att ”gamla” pensionerade militärer öser ut sin förmåga på att berika hundvärlden i stället för att slösa sina krafter på ett allt mer spetsigt försvar, så spetsigt att man numera börjar sakna en hel del tänder!
 
Brukshundar
SBK
Brukshundar
Tävlings-Aktuellt
Bruks-SM 2007
Bruks-SM 2004
Bruks-SM 2003
Bruks-SM 2002
IWT 2007
IPO-VM 2006
SBK kongress 2006
SBKs lokalkl. 1
SBKs lokalkl. 2
SBKs lokalkl. Ins.
Retriv. SM 2004
Retriv. lag-SM 2004
Handler-träning
Minhunds-Utb.
Min-Utb. Steg 2
Hundtjänst Muskö
Mentalbeskrivning
Polishundar
Mock Trial
Paret Järverud
Valpkurs
Hundterapi
Rasspecifika CH.
"Barn-Sök"



Bild laddas...
[BILDEN] Hundar kan spår allt – och nu utbildas speciella barnsökhundar på Hundcampus i VästraÅ.


Bild laddas...
[BILDEN] Hallå där, skäller Ingo. Tro inte att ni kan gömma er för mig.


[Fotografier av:
Arne Wetterholm]



För Hundsport.se: RALF FALKELAND | e-post:
Huvud-lankar...
Ga upp... HUNDSPORT. Box 201 36. 161 02 Bromma. Tel: 08-80 85 65. Fax: 08-80 85 95.
Copyright: Sv. Kennelklubbens tidskrift HUNDSPORT. Alla rättigheter förbehållna.