Brukshundar: bruks- och IPO-hundar 2011

i småländsk vilda Westernmiljö

Ur vagnen tumlade en omskakad SM-general, Anders Falk, som hälsade de tävlande, publik och supportrar välkomna till årets mästerskap.

Platsen för begivenheten var förstås High Chaparral, där man kan njuta av allt som tillhör västernkulturen. Och Småland är i sig fantastiskt vackert. Den skiftande naturen är som gjord för ett SM för aktiva hundar – och det märktes att man valt områden för de olika fältdisciplinerna med omsorg.

Invigningstalen var föredömligt korta och inleddes av Kommunstyrelsens ordförande Arne Ottosson, som naturligtvis inte kunde undgå att framhålla den så kallade Gnosjöandan, om idogt arbete och samverkan. SBKs förbundsordförande Staffan Thorman fortsatte med att tala om den mångåriga tradition av SM-arrangemang som kan ses som en inspirationskälla för alla hundägare. Därefter förklarade han årets SM invigt.

Fredagens lottning blev en lugn tillställning, även om vissa tryckfel hade insmugit sig i katalogen och behövde förtydligas. Starka direktiv hade också detta år kommit från ansvarig veterinär att inga hundar fick vistas i bilburar under det att fordonet stod still.

Lördagen
Spårhundsgruppen
Lördagens fältarbeten började med vettiga tider för de tävlande.

Jag blir en smula avundsjuk när man ser hur spårhundsgruppens spårupptag ser ut. Man kan undra om tävlingsledaren, Erik Rosander, hade odlat upp skogen i varje ruta för att erhålla likvärdiga upptag. Det verkade inte som om ett enda träd stod på fel ställe i något av spåren.

Att döma av de tävlande vi pratade med, så var även terrängen fantastisk. Anki Mohlin sa visserligen att hon blivit nära nog skinnflådd i de omväxlande sly, skog och kärr som spåret hade dragits genom, men var ändå närmast lyrisk över variationsrikedomen i spåret.

Av de 23 tävlande som fullföljde tävlingen var bakspårsfrekvensen vid upptaget 8 hundar. Således verkar årets tävlande ha varit omsorgsfulla i träningen vad gäller inlärning av spårupptag. Det verkade dock vara svårt att få tag i spårpinnarna, vilka var tillverkade av skogspinnar och inte avvek vare sig i form eller färg från den övriga markvegetationen.

Endast två ekipage, Marie-Louise Stålberg med border collie Tonedo´s Powerfull Dusty och Bernt Carlsson med labrador Mandylike’s Overdrive, lyckades få full poäng både i upptag och i spår.

Övriga låg något bakom och varierade mellan 269 och 161 poäng av de 290 möjliga.
Det var således svårt att tippa hur medaljstriden skulle te sig, för det fanns en hel del poäng kvar att kämpa om.

Sökhundsgruppen
Här fanns en bana som enligt de tävlande var trevlig, inte alltför kuperad men kanske lite svår att överblicka. Figuranterna, som vanligt tre till antalet, var undanstoppade på ett föredömligt sätt.

Det gällde således att hunden verkligen ”slog på näsan” under söket.
I denna grupp kunde tre ekipage ståta med det högsta betyg efter sitt huvudarbete, nämligen Mai Hallqvist med kelpien Nakkara Molle, Sandra Jansson med labrador Justlike Prins Nikolai samt Mette Klavenes med malinois Lei-Anns Vilda.

Mette, med tidigare framskjutna placeringar, missade tyvärr helt momentet uppletande – och därmed skulle det bli svårt för ekipaget att hämta hem det hela till söndagens lydnad. De två övriga ekipagen fick exakt samma betyg vid momentet ”uppletande av föremål”, det vill säga 10-9,5 av båda domarna.

Totalt tog ekipagen ledningen med 348,5 poäng före Ann Ullerholm på 332,5 poäng och Maud Wåhlin med 323,75 poäng efter lördagens provrunda. Visserligen hade Sandra tagit en viss ledning i gruppen med 6,75 poäng vid lydnadsmomentet ”platsliggande med skott”, men det var fortfarande en massa poäng kvar att kämpa om. Största trycket vilade nog på förra årets silvermedaljör Sandra, som hade högt ställda krav på sig själv.

PRISPALL RAPPORT: 1:a Torbjörn Johnsson & Hinnared's X-man. 2:a InIngrid Bahlenberg & Enduros Allt-I. 3:a Lena Olsson & Molars Mindra. 4:a Jörgen Clasén & Skogsvallarens Ellis. 5:a Britt-Marie Andersson & Hinnared's Bonnie. 6:a Ulrika Hedberg & Conover's Belleve In Me.

Rapporthundsgruppen
Det var en härlig bana som drog iväg över mjukt kuperad mark, men som innehöll en hel del problem. Mellan C- och D-stationen fanns ett rejält stycke tung mark i form av blött myrområde som skulle forceras. Det är många gånger som svårigheterna uppstår när man kommer till sista sträckan där orken börjar tryta.

I startfältet återfanns en del del bekanta. Vi kunde notera att även i år fanns Britt-Marie & Sixten Andersson med flatcoated retrievern Hinna-red´s Bonny med, för vilken gång i ordning har jag tappat bort. Ekipaget har tagit hem allt som finns att vinna i gruppen. I år med kvalificeringspoängen på 594,625 poäng av 650 möjliga. Och Bonny går in på sitt tionde levnadsår men såg pigg ut som en unghund.

Förutom Bonny fanns en trio som skulle kunna ställa till det. Enda fullpoängaren i rapportföringen gick till Ingrid Bahlenberg med schäfern Enduros Allt-I, tätt följda av Torbjörn Jansson och border collien Hinnared’s X-man samt Lena Olsson med schäfern Molars Mindra.

PRISPALL SKYDDS: 1:a Towa Lindh & Arko van de Wolfsklauw. 2:a Thomas Wiehen & Mallekrafts B'Baxa. 3:a Lena Hjerth & Atle. 4:a Frida Wallén & Blackneck's A'Best 5:a Sanna Lindqvist & Lindjax Botox. 6:a Per Källberg & Grimlock's Banshee.

Skyddshundsgruppen
Här bjöds det på ett mycket digert program. Lördagens begivenheter skulle bli gruppens spår, sök, uppletande av föremål samt all lydnad. Jag måste än en gång påpeka att skyddshundarna måste ha en mycket god fysik och kondition samt tåla åtskilliga törnar utan att mattas. Självklart måste ekipaget också ha det ”lilla flyt" som krävs för att kunna genomföra provet utan att råka ut för några skador.

Eftersom vi åkte runt till de olika disciplinerna under förmiddagen, så fanns det god tid för att se skyddshundarnas ”avsök med ståndskall”.

Sökbanan är 150 x 100 meter och ekipagen skall ta sig fram i mitten på en stig/snitslad väg genom området. Två skyddsfiguranter är placerade i området och hunden, försedd med munkorg, sänds ut av föraren i väl avvägda slag. När hunden påträffar en figurant, skall hunden markera denne med ihållande och vägledande skall, samt bevaka denne tills föraren kommer fram och avhämtar och transporterar figuranten tillbaka ut till stigen. Hunden skall visserligen bevaka figuranten, men får inte angripa eller ”kleta” på densamme. Detta är väl ett av de få moment i bruksarbetet där domarna är tvungna att rådgöra med figuranten om vad som inträffat vid hundens markering.

Det var en härligt kuperad sökbana med såväl öppen som snårig och risig terräng. Det gällde att disponera sin hund i de nyckfullt växlande vindförhållanden som rådde.

Tre av ekipagen hade inte riktigt lyckan med sig och tappade en figurant i söket, något som kostar poäng. En favorit, Frida Wallén med malinois Blackneck’s A’Best, då vinden försvann just när vi som visste figurantens läge förväntade oss ett kraftigt skall. Så lite kan det skilja mellan lågt och högt betyg.

Bäst i gruppen under denna övning var Lena Hjerth med malinois Atle som endast släppte ifrån sig 1 av de 80 möjliga poängen – men så var söket som ekipaget visade upp också en delikatess. I övrigt fick inget ekipage någon fullträff, men resultatet måste ändå anses vara mycket gott. Att försöka pricka in någon som säker prispallsaspirant var nära nog omöjligt. Söndagens planskydd skulle bli helt avgörande.

PRISPALL IPO: 1:a Göran Erman & Gråmanns Rasko. 2:a Annika Kristensson & Imzedrift´s Index. 3:a Fredrik Bjurklint & Cartagena Felix Rex. 4:a Micke Pounu & Tréon. 5:a Patrik Karlsson & Vandalen´s Kulan. 6:a Fredrik Danielsson & Gaza van de Biezenhoeve.

IPO-gruppen
Dessa började med lydnadsdelen åtföljt av spår. Spåren var förlagda på öppna fält där domaren relativt lätt kunde följa ekipagens framfart.

IPO-arbetet delas upp i tre moment (lydnad, spår och skyddsarbete) där varje gren kan ge maximalt 100 poäng. Nytt för i år var att IPO-skyddsarbetet på söndagen skulle ske samtidigt med skyddshundsgruppens – på samma plan. Man varvade fem ekipage åt gången och skyddshundarna inledde.

Det blev ingen konflikt utan var positivt för båda grupperna. Visserligen tog det lite tid med att iordningställa planen vid varje växling, men efter ett tag så flöt det hela mycket väl och tävlingsledaren, Franz Herdy, kunde åse det hela med stor tillfredställelse.

Mexikansk afton
Lördagen avslutades med att SM-generalen och hans närmaste medarbetare försvann till Mexiko. Det sista vi hörde av honom var hans kommentar att ”det här ska smaka fågel”.

Skämt åsido, lördagsbanketten hölls i Mexikobyn inne på High Chaparral, dit man avreste med ångloksdraget tåg på området. En originell tilldragelse.

Söndagen

På söndagen startade man i omvänd resultatordning, det vill säga de bästa lördagsresultaten kom in sist i startordningen. Populärt var att arrangören inte tvingade upp någon i ottan – även om det inte innebar någon direkt sovmorgon.

PRISPALL SPÅR: 1:a Bernt Carlsson & Mandylike's Overdrive. 2:a Anki Mohlin & Mallekrafts C'Astrid. 3:a Ulrika Wall & Foggens Orka. 4:a Kristina Bäckström & Truxells Noya. 5:a Eva Rosborg & Entre's I'm Shannon. 6:a Maria Eriksson & Jowiks Otto.

Spårhundsgruppen
Spårhundsgruppen var först ut. Hög klass på startfältet – och jag förstår egentligen inte hur man kan komma upp i en sådan hög nivå utan att ha sin hobby som ett yrke. Av de 23 kvarvarande ekipagen återfanns dock endast två fullpoängare från spåren. Men bakom trängdes en hel hop som aspirerade på tätkänning.

När så Magnus Svensson dammade till med 260,5 lydnadspoäng och gick upp i täten började det röra på sig i gruppen. Hanna Andersson visade sig vara i full form och bärgade med sina 273,75 lydnadspoäng en slutlig tionde plats. Även Helena Lundahl klämde till med ett resultat på över 270 poäng, och en niondeplacering var därmed klar. Tyvärr tappades för många poäng i specialmomenten. Jan-Ola Nyberg hade problem med fältarbetet, men 269,5 lydnadspoäng förde upp ekipaget till en fin åttondeplats.

Hittills hade snittpoängen gett ett godkännande i gruppen – högre upp i resultatlistan var det certifikatpoäng som gällde. Första riktigt kraftfulla ekipaget klev fram mot slutet av tävlingen och genomförde ett bra lydnadsprogram, som gav 263,25 poäng. Tillsammans med ett bra spår och ett bra uppletande hamnade Ulrika Wall och malinois Foggens Orka från Danderyd-Täby BK på en total tredjeplats med 551,75 poäng. Kristina Bäckström som låg strax före Ulrika inför lydnaden fick inte riktigt till det och hamnade på en retfull fjärdeplats.

Anki Mohlin med malinois Malle-kraft’s C’Astrid från SBKs Malmöavdelning kunde med sin 20-poängsledning hålla undan från Ulrika och knipa silvret efter en bra lydnad. Och eftersom Marie-Louise Stålberg efter sin fullpoängare i spåret hade missat uppletandet och nu inte fick till sin lydnad, så fanns det bara för Bernt Carlsson med labrador Mandylike´s Overdrive från Elfsborgs BK att försöka behålla sin 30-poängsledning från lördagen. Med 250,25 poäng i lydnaden och totalt 588,25 poäng kunde ekipaget ta hem grenens enda certifikat och guldmedaljen i årets spår-SM.

Som kuriosa kan nämnas att jag tidigare i år gjorde ett reportage från Danderyd-Täby BK där jag bland annat tog upp klubbens aktivitetsbredd och deras imponerande nytänkande i verksamheten. Nu kunde jag konstatera att klubbens Ulrika Wall belade en tredjeplats och Jan-Ola Nyberg en åttondeplats i den konkurrensmässigt största gruppen under SM.

PRISPALL SÖK: 1:a Sandra Jansson & Justlike Prins Nikolai. 2:a Maud Wåhlin & Memoars Nelson. 3:a Mai Hallkvist & Nakkarra Molle. 4:a Roland Sjösten & JM's bc Zelo 5:a Ann Ullerholm & Orkanens Quando Quax. 6:a Staffan Ståhl & Memoars Quintus.

Sökhundsgruppen
Här bjöds det på en spännande slutstrid. De tre fullpoängarna från söket skilde sig åt högst väsentligt under lördagen genom att Mette Klavenes ”försvann” med sin nolla i uppletandet, medan de övriga två fick fullt jobb med att hålla de övriga bakom sig. Av de 15 ekipagen kunde vi konstatera att tre tvingats bryta efter söket. Gruppen kunde vid summeringen ståta med fyra godkända ekipage, sju certifikatspoäng samt certifikat till vinnaren. Ett utmärkt facit.

Mette Klavenes gjorde en bra lydnad på 243,73 poäng men det olycksaliga uppletandet fördärvade hela tävlingen. Mette kommenterade det hela: ”Jag hade inte tränat med publik bakom ryggen, men det är inte så mycket att göra åt i dag.” Ekipaget fick en 8:e plats och vi kommer säkert att återse en revanschsugen Mette nästa år.

Staffan Ståhl drog till med 254,25 poäng och gick med det upp på sjätteplats, före Silva Holmén. Ann Ullerholm, som låg bra framme efter lördagens arbete, tappade något i lydnaden och med 233,75 poäng blev det ingen pallplats detta år. Hon fick nöja sig med en femte plats. Ett ekipage som hela tiden ”smugit” med i täten var Roland Sjösten och JM's bc Zelo, en bra lydnad med 254 poäng, vilket inte räckte ända fram men dock till en fin fjärdeplats.

Mai Hallkvist med kelpien Nakkarra Molle skulle nu slåss om titeln, men det gick inte riktigt som hon hade förväntat sig. En lydnad på 221,25 poäng räckte dock till en 3:e plats, 2,5 poäng före Roland. Maud Wåhlin med border collien Memoars Nelson höll mycket bra i lydnaden med 247,25 poäng, något som gav ekipaget silvermedaljen.

Åt den ledande Sandra Jansson med labrador Justlike Prins Nikolai fanns inget att göra. Lördagens ledning på 6,75 poäng utökades behändigt till 33,75 poäng totalt. Mer fokuserad förare har jag sällan skådat. Med totalt 604,75 poäng visade Sandra att kvalresultatet inte var en tillfällighet. Dessutom hade ekipaget genomfört gruppens bästa lydnad med sina 256.25 poäng. En mycket värdig segrare, således.

Rapporthundsgruppen
Undrar just hur länge gruppen får vara kvar i sin ursprungliga form. Man verkar ha svårt att hitta villiga att göra den satsning som krävs för att komma till SM. I år kom 17 av de 20 ekipage som kvalat till start. Märkligt egentligen, för rapporten innebär en träningsform som ger en hög social tillvaro i goda vänners lag. Kanske man från central nivå borde propagera och bli mer tydliga över rapportens fördelar?

Men åter till tävlingen. Britt-Marie Andersson kunde med en bra lydnad gå fram till en slutlig femteplats, något som är fantastiskt med tanke på hundens ålder. Ett ekipage som verkligen visade upp en otrolig lydnad var Jörgen Clasén som med sin border collie plockade 274,5 poäng. Ekipaget hade dock tappat för mycket på täten i rapporten. Totalt räckte det till en härlig fjärdeplacering.

Lena Olsson med schäfern Molars Mindra måste räknas till de rutinerade. Med bra lydnad, bra uppletande och bra rapport höll ekipaget undan med 2,25 poäng från anstormande Jörgen och tog hem bronsmedaljen. Ledaren från rapporten, Ingrid Bahlenberg med schäfern Enduros Allt-I genomförde sitt lydnadsprogram med 267,5 poäng. Något som skulle ha räckt till toppen – om det inte hade varit för det olycksaliga momentet ”uppletande av föremål” där paret kammade noll. Nu blev det en topplacering ändå. Med 557,5 poäng, 2,25 poäng före Lena, tog man hem silvermedaljen.

Torbjörn Johnsson med border collien Hinnared’s X-man fick nog inte till sin lydnad riktigt som han tänkte sig. Nu blev det nästan en för spännande affär av det hela. Med lydnadsresultatet 235,5 poäng och totalt 559 poäng kunde ekipaget bärga guldet, bara 1,5 poäng före Ingrid. Det hela var dock i publikens smak. Den njöt av stor dramatik ända fram till målsnöret. Hela fyra certifikat kunde delas ut i rapporten i och med att de fyra främsta låg resultatmässigt så nära varandra.

IPO-gruppen
Den avslutade sin tävling sitt C-arbete, det vill säga skyddet varvat med ekipagen från vårt så kallade ”svenskskydd”.

Lördagens resultat innebar att vi hade sex ekipage i täten. Magnus Mjörnå hade med sig 186 poäng och han hade Fredrik Bjurklint och Annika Kristensson på samma poäng. Strax bakom fanns Anders Svedberg och Patrik Karlsson på vardera 185 poäng. Bäst hade dock Göran Erman lyckats och med sina 189 poäng höll han täten inför skyddet. Även om man kan tycka att så få poäng mellan ekipagen inte är något att framhålla, så är varje poäng oerhört svår att ta in på någon medtävlare – och naturligtvis också lätt att tappa. Och tappa kan man definitivt göra i skyddshundsdelen.

En kämpe som alltid verkar finnas med i SM, oavsett om det gäller tjänste-, bruks- eller IPO-hundar, är Micke Pounu. Han låg några poäng bakom täten inför skyddet, men genomförde sitt program på ett sätt som gav 92 poäng och en totalt 4:e placering.

Fredrik Bjurklint lyckades genomföra sitt skyddsprogram på ett sådant sätt att det gav 94 poäng och kunde behålla sin tredjeplats och kan därmed nu ståta med en bronsmedalj. Annika Kristensson såg lika med Fredrik inför skyddet, men ekipaget fick in en riktig fullträff med poängen 97 av de totala 100 vilket gav en total andra plats på 283 poäng, 3 poäng före Fredrik.

Göran Erman var dock inget att göra åt. Lördagens ledare tappade visserligen en poäng till Annika, men med lördagens ledning på tre poäng och skyddets 96 poäng, kom han upp i 285 poäng totalt och därmed var guldmedaljen säkrad.

Av de 15 ekipagen verkade det vara balans mellan malinois och schäfer, till skillnad mot det traditionella skyddet. Jag kunde räkna in sex schäfrar, sju malinoiser, en tervueren och en riesenschnauzer. Av dessa belade schäfer de tre första platserna. En viss skillnad således i jämförelse med skyddshundsgruppen.

Skyddshundsgruppen
Planskyddet innebär att en favorit lätt kan försvinna och en outsider plötsligt befinna sig i tätposition när allt stämmer. Även här tillämpas omvänd resultatordning – bästa ekipage från lördagen går in sist.

Först in av de tävlande var Sverker Lindblad. Man är inte riktigt van vid att se Sverker så långt tillbaka i fältet inför slutrundan, men orsaken var att hunden inte var den ordinarie. Det var inget dåligt skyddsarbete vi såg Sverker åstadkomma, men avståndet var för långt till täten för att riktigt kunna hota.Några förargliga nollor drog ner totalbetyget.

Som nummer två klev Thomas Bergqvist in med en av de tre schäfrar som fanns i gruppen. Thomas genomförde sitt program utan större svagheter, men kanske med något låg intensitet från hundens sida för att kunna blanda sig i den övre halvan av resultatlistan.

Trea in var Alf Jespersson med schäfer Cojas Cleo. Hunden gav ett bra intryck men åstadkom något för lågt betyg i korgöverfallet. Resultatet tog ekipaget upp till en total elfteplats.

Josefine Bolteus genomförde ett bra skyddsarbete med sin malinois och vi kan nog få se ekipaget lite högre upp på prislistorna framöver. Nu räckte det till en hedrande sjundeplats.

Det blev inte en bra dag för Jenny Edman och hennes hund. Ekipaget kom på något sätt in snett i övningarna och betygen blev snäppet för låga denna gång. Tråkigt naturligtvis, vi hoppas få se ekipaget längre upp i resultatlistan nästa år.

Så kom Per Källberg in. Mycket fokuserad. Per fick till ett mycket bra skyddsprogram vilket också återspeglade sig i slutpoängen. Med 326,5 poäng i huvudmomentet och totala 675,25 poäng, så kunde han ta sig upp på poängplats det vill säga sjätte plats. Ekipaget är säkert en framtida medaljaspirant.

Udda ekipage
Så plats för något så ovanligt som en australian cattledog och Elisabeth Thorstensson. (Det är nästan en nostalgisk känsla, som när jag själv hade förmånen att träna en förare med en airendaleterrier.) Att aussien var en mycket självsäker hund var helt uppenbart för alla på åskådarplats. Den betedde sig som om den ägde skyddet – men det innebar också att bevakningen inte blev helt tillfredsställande. Skyddsarbetet var på intet sätt dåligt, tvärtom, men tempot bör nog vara aningen högre för att kunna premieras. En trevlig bekantskap som genomförde sitt SM med den äran och slutade på en fin niondeplats.

In kommer sedan en haltande Per Josefsson. Ekipaget hade på dispens bytt förare under spår och sök, men nu var det dags för sanningens minut. Per hade bytt ut båda knälederna bara några veckor före SM och det syntes att han hade problem att hinna med figuranten under transporterna. Allt detta bidrog naturligtvis till att resultatet detta år inte blev den allra bästa. Vi hoppas dock att få följa ekipaget kommande år.

Ingen pallplats för vår favorit
Så dags för mitt favoritekipage, Frida Wallén med Blackneck’s A’Best. Frida har ”polerat” hundens agerande på ett föredömligt sätt. Titta på ekipaget någon gång och se hur transporter ska utföras. Det fanns det inga speciella brister, men betygen var ändå inte till Fridas favör. Som jag skrev om lördagen, så kostar det på att missa en figurant i söket. Ett kraftfullt agerande, men en behärskad förare och ett prydligt slutresultat med totala 704 poäng, gav en retfull slutplacering precis utanför pallen.

Magnus Johnsson kom in för att utföra sina moment. Korgarbetet gav ett bra resultat men sedan började det släppa i ärmarbetet. Det verkade som Gonzo var lite för sugen på skyddsärmen med sena släppande som resultat, och betygen började sjunka allt för mycket för att kunna konkurrera. Nollorna kom vid släppande efter modprovet och bevakningen och så var den dagen förstörd. Det finns dock mycket att hämta i ekipaget, speciellt med tanke på hundens ålder. Är man inne på sitt tredje levnadsår, så finns det mycket man kan jobba vidare med.

Ralf Andersson med PH Ullhedens Harry äntrade in på banan. Jag hade stora förhoppningar på detta ekipage, men en lydnad som inte riktigt stod i paritet till ekipaget förmåga satte stopp för framgångar denna gång. Jag hade verkligen unnat Ralf en pallplats, men jag undrar om fokuseringen på tävlingen är tillräckligt hög? Skyddet genomfördes med den äran. Det hela slutade med en åttondeplats denna gång.

Sanna Lindqvist äntrade scenen med Lindjax Botox. Paret genomförde ett mycket säkert skyddsarbete som gav betyget 318,25 poäng. Man skulle vilja se ett mer kraftfullt agerande i ärmen, där hunden söker ryggen på figuranten i stället för armen. Kraften är det dock inget fel på, och när ekipaget får till det så finns pallplatsen inom räckhåll. Bra jobb således och föraren skall ha all eloge för sitt uppträdande.

Nu börjar vi närma oss den absoluta toppen. Thomas Wiehem med Mallekrafts B’Baxa kom in på planen och genomförde ett bra skyddsarbete. Resultatet, 318,75 poäng, speglar ekipagets agerande i skyddsmomenten. Det som möjligen saknas är lite mer kraft i korgarbetets fasttagande och balans i modprovets släppande. Detaljer måhända, men ack så viktiga. Slutresultatet blev dock en jätteframgång. Med 722,25 poäng och certifikat kunde ekipaget ta hem silvermedaljen detta år.

Därefter fick vi skåda Towa Lindh med hollandse herdershond Arko van de Wolfsklauw. Jösses, vilket skyddsarbete vi fick skåda. Som gammal skyddsfigurant kunde jag inte annat än att tycka synd om kollegerna ute på plan. Hunden var inte enbart taggad utan fruktansvärd kraftfull och figuranterna fick känna på en kraft som de helt säkert inte var beredda på. Det kan inte kännas bra att som figurant gå omkull när hunden angriper, men detta hände. Även om Arko inte var jättetung så var kraften och snabbheten i hundens agerande sådant att figuranterna hade svårt att ta upp smällarna. Med det agerande som ekipaget visade upp detta år kan jag bara hoppas att det inte uppstår sådana situationer som innebär allvarliga skador. Men vilken uppvisning! Med detta kunde ekipaget ohotat kliva upp i topp på årets SM och med en guldmedalj som bevis.

Att komma efter ovanstående ekipage kan inte vara enkelt. Lena Hjert med Atle hade ledningen efter lördagens arbete och genomförde sitt skyddsarbete på ett synnerligen förtjänstfullt sätt. Allt fanns med fram till modprovets släppande där hunden nollade momentet. Tråkigt i ett övrigt bra arbete, men tyvärr är det sådant som sker ibland. Lena ska ha all heder åt sin insats och slutresultatet blev 705,75 poäng, certifikat och en bronsmedalj att ta med sig hem.

Duktigt dubbeljobb
Vilka prestationer som utfördes under SM! Men undrar om inte den största prestationen kom från en av funktionärerna. Robert Lindström, som agerade skyddsfigurant i ärmarbetet, hade råkat dra av en sena i lårmuskeln några dagar tidigare. Den så kallade "mjuka sporten", jui jitsu, hade åstadkommit skadan. Och Robert, som inte på något sätt brukar beklaga sig, var tvungen att ge upp efter ett antal ekipage.

Nu fick reserven Richard Ljungström göra skäl för sitt traktamente. Att hoppa in som reserv för Robert, och därtill genomföra sin ordinarie uppgift med dubbelretning och flykt med skott, är ingen enkel sak. Richard utförde det hela på ett förtjänstfullt sätt.

Över huvud taget kunde alla i skyddshundgruppen glädjas åt ett förtjänstfullt genomförande och ansvarige, Roberto Viscovich, måste ha känt en stor tillfredsställelse över ett väl fungerande arrangemang.

I övrigt då?
Jo, mästerskapet blev i det hela en bra tillställning. Jag måste dock dela upp det i två delar. En för de tävlande och en för oss andra som skulle åse det hela. För de tävlande verkade det vara ett mästerskap som gav alla bra förutsättningar vad gällde likvärdighet, marker och övriga förutsättningar.

Dock fanns det synpunkter där det var oklart för den tävlande när pauser kom in. Och det är naturligtvis viktigt att en tävlande vet exakt när han ska in i till exempel lydnaden, så att uppvärmning och toppning av hunden kan ske på rätt sätt.

För oss åskådare kändes det märkligt att köra på väg 152, utan att det fanns någonting som visade att här pågår ett svenskt mästerskap för bruks- och IPO-hundar. Visst är det väl så att vi vill fånga upp ”vanliga” hundägare, det vill säga våra framtida tävlingsekipage?

När jag stod utanför High Chaparral kunde för mitt liv inte hitta någon press-, PR- och infoplats med kataloger, tider och platser för de olika tävlingsområdena. Man kunde inte se var det hela var placerat.

Jag saknade logistik för denna del av arrangemanget.
Vi hade för många år sedan en kommitté i SBK som hette just PR- och infokommittén och som åkte runt till landets klubbar för att informera om hur man bör behandla publik, press och övriga intresserade. Kanske är det dags att ta ett nytt tag i denna så viktiga del, så att SBK kan fortsätta att växa i medlemsantal och antal tävlande. För visst vill man väl ha nya ekipage och deltagare i vår verksamhet?

Jag måste också med en druckens envishet återkomma till dagarna då SM genomförs. Hoppas att framtida arrangörer inser de fördelar som finns med att genomföra ett SM-arrangemang torsdag–lördag, i stället för den nu vanliga fredag–söndag.

Alla borde kunna förutse lördagsstörningar i form av bär- och svampplockare. Startar fältarbeten på fredag morgon så behöver inte dessa kollisioner uppstå.

Då det nu verkar som om flertalet SM-deltagare finns på plats större delen av veckan för förberedelser, så lär inte en vardag ytterligare innebära en alltför stor uppoffring. För flertalet funktionärer ryker åtskilliga vardagar lång tid före SM.

Nu till det väsentliga. Årets svenska mästerskap genomfördes mycket väl av alla de funktionärer som verkade, var och en på sin plats.

Det var hela tiden en mycket vänlig och serviceinriktad verksamhet som vi kunde ta del av. Årets SM blev dessutom en tävling där deltagarna fick genomföra sina prov under goda förhållanden och med mycket bra förutsättningar.