Brukshundar: bruks- och IPO-hundar 2009

Svenska mästerskapen för bruks- och IPO-hundar 2009

För tredje gången lyckades Magnus Johansson och schäfern Mister Gere vinna guld i skyddshundsgruppen. Övriga vinnare under svenska mästerskapet för bruks- och IPO-hundar i Halland blev Bengt Eliasson med labrador retriever Minnows Tjalve i sök, Jenny Höglund med malinois Tréon i IPO, Britt-Marie Andersson med flatcoated retriever Hinnareds Bonnie i rapport samt Ann-Sofie Lindgren med australian kelpie Vickulas Ettra i spår.

Prolog
Trycket var stort på Magnus Johansson när han klev in i det avslutande skyddet. Han och Gere ledde tävlingen, om än inte stort så någorlunda komfortabelt, och alla som har sysslat med skyddet vet att det behövs bara ett missat moment så kan dagen vara förstörd. Det hela hade varit en spännande men kontrollerad resa under lördagen. Som om det inte vore nog, så börjar det även i hundvärlden förekomma något som liknar psykning i stort format.

Någon hade anmält till överdomaren, Fred Larsson, att Magnus hund, Mister Gere, hade fått en kraftig hälta och inte kunde fortsätta tävlingen. Fred var förnuftig nog att tillkalla tjänstgörande veterinär. Denne kunde inte hitta något fel på Gere.

Om det var en psykning eller inte ville man inte forska i, men det är klart att sådana saker stör koncentrationen för en sportligt arbetande hundförare. Magnus såg sammanbiten ut och verkade vara än mer fokuserad på sitt jobb. Efter att munkorgen hade kontrollerats av funktionär så klev de bägge ut för att genomföra första momentet ”sändande mot figurant”.

Himlen öppnade sig under invigningen – men det var åtminstone någon som gladde sig åt vädret!

Fredagen
Svenska mästerskapen för IPO- och brukshundar började som sig bör med veterinärbesiktning på fredagen. Jag pratade med tjänstgörande veterinär som intygade att hittills hade inga hundar behövt uteslutas på grund av skador eller dylikt. Således var allt frid och fröjd så långt.

Vädret kunde man som vanligt inte göra mycket åt och det skulle stundtals visa sig vara bra kläder som gällde. Det som ramlade ner i form av blöta och ­hagel var väldigt lokalt och vissa grenar slapp nederbörd helt och hållet under lördagens fältarbete.

Huvudorten, Falkenberg, är en pärla på, som man själva uttrycker det, Sveriges framsida. En semesterort som inte faller ihop och ”dör” när hösten kommer, utan som är en levande stad med ett stort och trevligt utbud.

Invigningen var förlagd till Rådhustorget inne i Falkenberg. Talen var före­dömligt korta, kanske vädret bidrog till detta. En lucka öppnades i himlen och någon däruppe slog ut ett antal hinkar vatten av kolossalformat. Fullständigt genomdränkta stod deltagarna tappert och väntade ut skönsång och konferenciertal, samt nyss nämnda tal.

Jenny Höglund fick till ett fantastiskt skyddsarbete och kunde ohotad se medtävlande genomföra sina övningar.

Det är alltid intressant, traditionellt och spännande att invigningen av ett SM äger rum på detta sätt. Men jag tror att det är lika befriande för alla parter, när det hela är över och koncentrationen kan fokusera på tävlingarna.

Reportaget i Hundsport ska som vanligt omfatta alla discipliner och detta innebar, också som som vanligt, att vi hade ställt klockan okristligt tidigt. Denna gång på 04.30. En lång dag väntade. Lång men intressant, för de fem grupper som skulle bevakas var veritabla getingbon.

Det går dock inte att fysiskt närvara i fem grenar hela dagen när man är tre personer. Vi hade därför beslutat att täcka skyddshundsgruppen, spårhundsgruppen, sökhundsgruppen och rapporthundsgruppen delvis.

Silvermedaljören i sök, Mette Klavenes, går fram med domare och tävlingsledare till sökstarten.

Uträkningen kom dock på skam när skyddets ”avsökande med ståndskall” drog över tiden. När jag flämtande kom fram till rapportens A-station så möttes jag av gruppens sista del, det vill säga platsliggande och stegen. Otur, men lite stämningsläge hann jag fånga upp bland de tävlande som menade att det var en mycket bra rapportbana.

Den var krävande och gynnade inte bara snabba hundar, utan även hundar med hjärna.

Lördagen Sökhundarna
Fältarbetet var förlagt till Oskarströms Brukshundklubb, cirka fyra mil från huvud­arenan på Falkenbergs idrottsplats. Banan var starkt kuperad där sökstigen gick på skrå genom området, men även i banans längdriktning fanns en hel del kupering i landskapet. Stigen var dragen genom ett blandskogsområde, där täta snår avlöstes av tät ungskog och en del öppna partier.

Sökrutan var således tuff fysiskt. Den skulle även visa sig vara mentalt tuff för såväl förarna som hundarna, då de två första figuranterna av de tre var förlagda cirka 200 meter ut i området på var sin sida av stigen. Det var således lätt för föraren att tro att man hade missat en figurant på den 300 meter långa stigen.

Figurantgömmorna var knepiga där en figurant var placerad i en nedgrävd trälåda övertäckt med löv. En figurant i en gömma, en lega med kompostgaller övertäckt med ris. Och slutligen den tredje figuranten gömd nära 300 metersgränsen.

Detta tillsammans med att stigen som gick fram genom sökområdet liknade en s-kurva gjorde banan mycket utslagsgivande. En del förare trodde sig ha täckt området med hundens hjälp, men i själva verket lämnat osökt område bakom sig genom de ”tårtbitar” som uppstod.

De som lyckades med bedriften att få med sig alla ut på stigen var Sören Karlsson från Örebro BK, Bengt Eliasson från Lerums BK, Ann-Christine Persson från Ystad BK, Mette Klavenes från Lerums BK samt Maud Wåhlin från Karlshamns BK.

Ann-Christine hade dock belastats med en blindmarkering och betyget 6,5, vilket innebar att hon rimligtvis var borta från striden om medaljerna. Och storheter som Git Jerring, Åsa Löfberg, Roland Sjösten samt inte minst förra årets svenska mästare Mia Umaerus Kempe fick finna sig i att spela andrafiol detta år.

Gruppens uppletande av föremål blev precis som det har varit under de senaste åren, inte speciellt bra. Det är märkligt att det ska vara så svårt att få fram de fyra små usla föremålen inom den föreskrivna tiden.

Inga större förändringar kunde märkas, med undantag av att Bengt Eliasson drog ifrån tätgruppen något i momentet med sina 46,5 poäng. De övriga fyra hade dock fortfarande möjlighet att teoretiskt hota Bengt inför söndagens ­avslutande lydnad.

Sverker Lindblads Buttrix lyckades klappa i så hårt att figuranten stupade i fasttagandet.

Rapporthundarna
De hade fått tilldelat sig en mycket kuperad bana. Den var förlagd någon mil söder om Falkenberg. Och hela sju av de 20 ekipagen fick avbryta rapporten när hunden inte förmådde att fullfölja sträckorna. Tråkigt naturligtvis, men man måste vara på topp när det gäller. Till och med förra årets svenska mästare, Monika Schneider med Skogsvallarens Ellis från Jönköpings BK, fick finna sig i att bryta på sista sträckan av de fyra.

De som klarade av uppgiften med utomordentlig skärpa var förra årets silvermedaljörer och 2007 års guldmedaljörer, Britt-Marie och Sixten Andersson med Hinnareds Bonnie. Det var det ­enda ekipage som fann nåd inför domarna med en dubbeltia på sträckan och den bästa tiden i gruppen.

Ingrid Bahlenberg från Strängnäs BK och Sven-Håkan Mellberg från Färgelanda BK kom strax därefter med var sin 9,5 i betyg och följdes av 9,25 för Dick Lindfors från Västerås BK.

Ingen av de fyra efter Britt-Marie lyckades dock med att få betyg i uppletande av föremål. Britt-Marie fick in 36 poäng på två föremål, vilket betydde att hon drog åt sig en rejäl ledning inför söndagens lydnad med 51 poäng.

Ironiskt att just det moment som fällde Britt-Marie under förra mästerskapet från att ta hem förstaplatsen, denna gång skulle ge henne ett stort försprång inför söndagens avslutning. Det gällde dock som vanligt att hålla nerverna på plats och fokusera på sitt jobb.

Spårhundarna
De samlades vid Tvååker och tog sig därifrån runt, som det verkar, halva Halland. Det är fantastiskt vilken mark som behövs för att genomföra ett bra arran­gemang. När dessutom några jägare med viltsvin i tankarna hade satt sig på pass i markerna, utan att ha nåtts av ­beskedet att här pågick tävling, så höll tävlingsledaren, Kennet Gustavsson, nerverna under kontroll. Han diskuterade inte den uppkomna situationen, utan såg till att reservspåren nyttjades. Starkt jobbat, tyckte vi.

Spårhundsgruppen är ojämförligt den största gruppen och dessutom den grupp som alltid har den högsta kvalificeringspoängen. Markerna som bjöds deltagarna var inbjudande och betryggande likvärdiga. Det var en förödande vacker terräng. Och det är inte underligt att man kände att: Här skulle jag vilja leva och dö. Det känner vi varje år när vi kommer till svenska mästerskapen. Sverige är fantastiskt och den skönhet som ges varje besökande är något som vi ska bjuda på och framför allt bevara.

Det är i regel så att det är så små marginaler mellan de tävlande att man inte har råd med någon egentlig miss under de två dagarna, om man ska vara med i striden om en topplacering. Det som vanligtvis fäller avgörandet är om hunden lyckas ta sig ut på spåret rätt väg. Hunden skall, som bekant, sändas ut i en ruta på 40 X 40 meter och någonstans i rutan har spårläggaren passerat. Hunden skall identifiera spåret och ta upp det åt rätt håll. Om hunden drar med sig föraren ut åt fel håll blir man återkallad av tävlingsledaren och betyget sjunker från förväntade 10 till maximalt 7.

Fem ekipage utkristalliserades: Anette Daleke från Hammarö BK, Mia Persson från Ronneby BK, Helena Lundahl från Tomten BK, Anki Mohlin från SBKs Malmöavdelning och Eva Hellström Nilsson från Markaryds BK. De lyckades med prestationen att ta full poäng i spåret. Men de skuggades av ett helt koppel förare som låg strax bakom.

Precis som i alla andra grupper, så hade även denna svårt att få poäng i momentet uppletande av föremål. Hela åtta ekipage fick inget betyg och tillsammans med de sju ekipage som tvingades bryta i spåret så var halva startfältet utan betyg i momentet.

Man kan spekulera i vad som gör att man år efter år ser så låga betyg i just uppletandet av föremål. Det är ett moment som borde passa hundarna bra, med tanke på att det är ett nosarbete. Det fanns teorier att vinden låg så hårt in i uppletanderutan från åskådarna, att hunden stördes av åskådarnas vittring, men jag tror inte att det är hela sanningen. En hund som har tränats i momentet bör kunna skilja på luftvittring från folk och den vittring som finns på de utlagda föremålen.

IPO-hundarna
De hade att genomföra sitt arbete med lydnad och spår under lördagen. Som vanligt hade man totalt 300 poäng att slåss om, 100 för var och en av de tre grenarna spår, lydnad och skyddsarbete.

Framåt eftermiddagen kunde vi konstatera att fem ekipage hade tagit täten: Jessika Eriksson Marklund från Svenska Schäferhundklubben på 181 poäng, följd av Emma Svensson från Enköpings BK på 174 poäng, Jenny Höglund från Sollefteå BK och Kenneth Johansson från Svenska Schäferhundklubben på vardera 172 poäng samt Ann-Charlotte Neumann från Svenska Schäferhundklubben på 171 poäng. Om inget oförutsett inträffade under söndagens skydds­arbete kunde man förvänta sig dessa ekipage i täten.

Skyddshundarna
De fick som vanligt en hektisk lördag. Man började på Falkenbergs Brukshundklubb med platsliggning för att därefter åka ut till spåren.

Efter det var det dags för avsökande med ståndskall, en sökruta på 150 X 50 meter med två figuranter utplacerade i området. Hunden skulle visa upp ett bra sökarbete och när figurant upptäcktes, kunna vägleda sin förare till platsen samt bevaka utan att angripa eller vidröra figuranten. En balansgång således.

Dagen var inte slut med detta. När förarna återkom till tävlingsarenan vidtog det beryktade momentet uppletande av föremål. En jobbig dag således, men ändå inget mot de tävlingar man genomför för att kvalificera sig till SM. Då sker allt detta under en tävlingsdag samt planskyddet, som under SM sparas till söndagen.

Både spår och söket utfördes i en härlig terräng söder om Falkenberg och det syntes att tävlingsledningen hade lagt ner stor möda med att hitta likvärdiga tävlingsområden med inbjudande terräng. Vilket jobb de gör, alla dessa frivilliga som kämpar under lång tid före själva tävlingen för dem som har lyckas kvalificera sig till SM. De måste vara de sista entusiasterna.

Att försöka sig på att utse någon deltagare som framstod mer än någon annan är svårt i skyddshundgruppen. Det finns dessutom många poäng att vinna och förlora när man kommer till hundarnas planskydd.

De som numera alltid finns med i diskussionen är den försvarande mästaren Frida Sundberg, Ralf Andersson som förra året genomförde ett mycket bra skyddsarbete men som inte hade riktigt den jämnhet som behövdes, Magnus Johansson som förra året genomförde ett helgjutet skydd men som inte fann nåd för domarna den gången. Även Sverker Lindblad, Mikael Nordqvist och Sanna Lindqvist fanns med i diskussionerna.

Söndagen Sökhundarna
Lydnaden tog vid med den numera vanliga omvända startordningen, det vill ­säga att den bäst placerade inför lydnaden startade sist. Spänningen höjs ett snäpp i och med detta, men även nervtrådarna dras ut ytterligare någon millimeter på varje deltagare. Speciellt när man närmar sig slutet på startordningen.

När sju förare återstod gick Maud Wåhlin in och genomför ett enormt lydnadsarbete, och som det senare skulle visa sig gruppens bästa lydnad på 263 poäng. Naturligtvis tog ekipaget ledningen men det skulle komma några efter.

Roland Sjösten genomförde ett nästan lika bra program som betalade sig med 261 poäng och totalt 494 poäng, endast en poäng efter Maud. Sören Karlsson får ingen bra träff på lydnadsplanen detta år och blir passerad både av Maud och Roland.

Två ekipage kvar och en ren familjeangelägenhet således. Bengt Eliasson och Mette Klavenes gick in på plan. Först Mette, som med sina 254,75 poäng i lydnaden tog totalt 545,75 poäng. Bengt hade dock en ledning inför söndagen med 31 poäng, något som normalt skall räcka. Men man vet aldrig vad nerverna kan spela en för spratt. Det verkade dock som om Bengt inte visste vad nerver var, för han och hunden ­lyckades få 258,50 poäng och totalt 580,5 poäng.

Svensk mästare i sökhundsgruppen blev således: Bengt Eliasson med labrador retriever Minnows Tjalve från Lerums BK, 580,5 poäng Följda av: Mette Klavenes med BV/malinois Lei-Anns A-Vilda från Lerums BK, 545,75 poäng Maud Wåhlin med border collie Memoars Nelson från Karlshamns BK, 495,0 poäng

IPO-hundarna
De påbörjade sina skyddsövningar tidigt på söndagen. Redan kl. 07.00 var gruppen igång med att åse den provhund som visades upp.

07.20 började skyddsarbetet, som skiljer sig en del från det traditionella nordiska skyddsarbetet bland annat genom att det inte finns någon tävlingsledare, utan allt sköts mellan domaren och den tävlade samt naturligtvis figuranten. Den sista 100-poängaren stod på spel och det gällde som vanligt att ha en optimal dag för att ta sig till en toppplacering.

Vi kunde se en hel del fina prestationer under förmiddagen där bland andra Esko Varpula gick in och åstadkom 90 poäng. Esko hade dock tappat för mycket till täten på lördagen och även med en fullpoängare så hade det inte räckt till pallplats detta år.

Ann-Charlotte Neumann fick inte ­riktigt till skyddet, men kunde trots det hålla Esko bakom sig och notera totalt 251 poäng mot Eskos 248. Emma Svensson genomförde ett bra skyddsarbete, men ändå snäppet för lågt betygsmässigt för att ta sig upp på pallplats. Ekipaget åstadkom totalt 257 poäng och en fjärdeplacering.

Nu började det hela hetta till. Kenneth Johansson genomförde ett skydd som inte stod Eskos efter med mer än tre poäng. Ekipaget fick totalt 259 poäng. Jessica Eriksson Marklund hade ett mycket bra utgångsläge med sina 181 poäng från lördagen. En del missar i skyddet gav 81 poäng och totalt 262 poäng. Resultatet räckte till en hedrande silvermedalj.

Guldet hade Jenny Höglund fått vittring på tidigare under dagen. Ett perfekt genomfört skyddsarbete gav 98 poäng av de 100 möjliga och totalt 270 poäng. I dessa sammanhang nära nog en utklassning.

Det märktes att Jenny hade tagit ut sig totalt mentalt. Tårarna trängde fram när hon och hunden lämnade skyddsplanen för att ta emot alla gratulationer. Det var en värdig mästare som så småningom kunde äntra toppen på prispallen.

Svensk mästare i IPO-gruppen blev således: Jenny Höglund med BV/malinois Tréon från Sollefteå BK, 270 poäng Följda av: Jessica Eriksson Marklund med schäfer Gråmanns Dimon Delux från Svenska Schäferhundklubben, 262 poäng Kenneth Johansson med BV/malinois Lei-Anns Bosse från Svenska Schäferhundklubben, 259 poäng

Rapporthundarna
Upplösningen närmade sig. Eftersom förra årets vinnare, Monika Schneider, hade fått vika sig i rapporten, så hade Britt-Marie Andersson dragit till sig en rejäl ledning och såg på pappret ohotad ut. Allt kunde naturligtvis hända, något som både Sven-Håkan Mellberg och Ingrid Bahlenberg fick erfara då lydnaden inte alls stämde och tvingade ner dem i resultatlistan.

Även Torbjörn Johnsson fick finna sig i att lydnaden inte stämde riktigt och hamnade med sina totala 506,5 poäng på femte plats. Från Dennis Arthursson, Kerstin ­Melin och Dick Lindfors kunde man förvänta sig att de skulle göra upp om platserna 2-4 om inget sensationellt skulle inträffa.

Alla tre genomförde bra lydnadsprogram som låg inom 4,25 poängs marginal. Dennis fick 259,25 poäng vilket gav den retfulla fjärdeplatsen, endast 3,75 poäng från bronset. Det togs av Kerstin Melin som med 263 poäng i lydnad fick ihop totalt 524 poäng.

Dick Lindfors kunde säkra sin placering som dittills bästa ekipage av dem som hade utfört lydnaden och övriga moment. Med resultatet 259,25 poäng i lydnad och totalt 527 poäng gick ekipaget upp i topp.

Nu skulle vi få se om Britt-Marie Andersson skulle hålla nerverna i schack. Med drygt 50 poäng tillgodo så borde det fungera, tycker man. Men genomklappningar har hänt förr. Britt-Marie och Bonny genomförde en mycket säker lydnad utan att chansa. 249 poäng kanske inte var riktigt i nivå med Kerstin Melin, men programmet genomfördes med glädje hos både förare och hund.

En härlig avslutning på gruppen och med en värdig vinnare som återtog tronen. Guld 2007, silver 2008 och nu guld ännu en gång. Vilken svit!

Svenska mästare i rapporthundsgruppen blev således: Britt-Marie Andersson med flatcoated retriever Hinnareds Bonnie från Märsta-Sigtuna BK, 575 poäng Följd av: Dick Lindfors med border collien Memoars Nimbus från Västerås BK, 527 poäng Kerstin Melin med schäfer Wilse's Cito från Norrköpings BK, 524 poäng

Spårhundarna
Gruppen var den mest svårtippade där konkurrensen bokstavligt var mördande. De fem ledande ekipagen – Anette Daleke, Mia Persson, Helena Lundahl, Anki Mohlin och Eva Hellström Nilsson – skuggades av många duktiga ekipage. Både Lena Martens med stora meriter och Håkan Svärdh fanns strax bakom med endast två poängs skillnad, och ­efter de två kom ett jättestarkt gäng.

Med den omvända startordningen kom Ann-Sofie Lindgren in som sjunde ekipage från slutet. Hon hade med sig 314 poäng, således 16 poäng upp till bästa ekipage, ett försprång som man normalt inte ha den minsta möjligheten att ta in.

Ann-Sofie samlade ihop rekordsumman på 277,75 poäng från lydnads­domarna och gick självklart upp i ledningen. Frågan var hur långt det skulle räcka. Anki Mohlin kom in på plan därefter och fick inte riktigt till lydnaden. 244 poäng och totala 565,5 poäng räckte inte upp till toppen detta år.

Håkan Svärdh räckte heller inte riktigt till och kunde med sina 249,75 poäng behålla sin sjätteplacering. Anette Daleke lyckades däremot förvalta sin fullpoängare från spåret och med lydnaden 266,25 poäng såg det först ut som hon skulle ta ledningen i gruppen. Det fattades dock en poäng till Ann-Sofie.

Helena Lundahl kom in som tredje sista ekipage, och tappade tyvärr sin bronsmedalj på att även om lydnaden var helt godkänd så var den inte tillräcklig. 263 poäng och en snöplig fjärde plats blev resultatet.

Som näst sista ekipage kom Anna Lindblom in på plan. Trots att ekipaget bara var 1,5 poäng bakom lördagens ­ledare, så räcker det inte med 248 poäng i lydnad. Ekipaget fick finna sig att åka ur prispallen ner till en femte plats.

Sista ekipage kom in. Mia Persson hade haft en liten ledning inför avslutningen, och man tycker att en fullpoängare från spåret inte ska kunna släppa sin ledning även om Ann-Sofie hade genomfört ett fantastiskt program. ­Gapet mellan Ann-Sofie och Mia var 16 poäng och det ska egentligen inte vara möjligt att hämta in ett sådant underläge från spårmarkerna som Ann-Sofie hade gjort.

Mia går in och gör ett mycket säkert program. Betygen räcker dock inte utan ger 266,25 poäng, totalt 1,75 poäng ­bakom Ann-Sofie. Dramatiskt och spännande.

Svensk mästare i spårhundsgruppen blev således: Ann-Sofie Lindgren med australian kelpie Vickulas Ettra från Kumla BK, 591,75 poäng Följd av: Anette Daleke med border collien Kronvallarens Fred Flintstone från Hammarö BK, 590,75 poäng

Mia Persson med golden retriever Mdella-Dexell från Ronneby BK, 590,0 poäng
En fantastisk avslutning på gruppen där endast 2,75 poäng av 600 skiljde mellan första och fjärde platsen. Det gällde att ha marginalerna på sin sida och det är inte ofta som man kan se ett ekipage med bakspår ta hem guldet i gruppen.

Skyddshundarna
De var som vanligt avslutningen på SM. Många var aspiranterna på att ta hem den ädlaste valören. Men det finns alldeles för många poäng inom skyddshundgruppens planskydd, för att man skulle våga gissa vem som skulle stå överst på pallen.

Det som dessutom var intressant att se är att rasen malinois verkar ha tagit över skyddet helt. Av de 15 startande så var hela 13 hundar malinois. Endast två schäfrar fanns med i gruppen.

Thomas Weihen fick nöjet att börja. En debutant i SM-sammanhang. Ekipaget hade tappat så pass mycket under lördagen att de inte skulle kunna konkurrera i toppen. Ändå genomförde Thomas ett bra skyddsarbete som stördes något av hundens korgarbete, med en omstöt på fasttagandet och lite orena bevakningar. Totalt 578,5 poäng nådde ekipaget.

Carina Nord hade inte haft en lätt resa. Det hela började på lördagsmorgonen med att hunden helt sonika lämnade sin plats i momentet platsliggning med skott. Carinas rutin hindrade dock ekipaget från att göra bort sig, även om skyddsarbetet var för lågt betygsmässigt vid korgarbetet detta år. Totalt 599,25 poäng.

Torbjörn Jansson har också varit med en hel del och det är alltid små marginaler som avgör. Denna gång gick det något sämre i spårarbetet och i lydnaden. Eventuella planer på en framskjuten placering försvann vid ärmarbetet, när hunden blev lite för ivrig vid modprovets släppande och efterföljande ­bevakning ett annars bra utfört skyddsprogram. Totalt 599 poäng.

Sofia Tenselius började sitt skyddsprogram bra. Vid momentet dubbelretning tog inte hunden för sig på rätt sätt med en 0:a som följd. Efterföljande ärmarbete genomfördes dock på hög nivå, även om det detta år inte räckte till en framskjuten placering. Totalt 604,25 ­poäng.

Lena Källtén kom in och genomförde ett program som måste ha gett de andra deltagarna hicka. Det såg ut som om vi skulle få en framskjuten placering på ekipaget, men tyvärr så var korgstötarna inte av den tyngd som man skulle vilja se. Det hela slutade också i momentet flykt med skott där hunden tjuvstartade, men de fick ändå ihop ett godkänt betyg. Totalt 623,75 poäng.

Anna Lindelöf fick inte upp de betyg hon tänkt sig. Vid sändandet mot figurant så var hunden i figuranten, något som ena domaren uppfattade som orent arbete och den andra som att hunden går i som om den stöter. Betyget 7-0 blev resultatet. Arbetet var totalt något ojämnt vilket också återspeglade sig i betygsnivån som åkte upp och ner. Vi får hoppas att ekipaget kommer igen nästa år med bättre flyt. Totalt 600,5 ­poäng.

Frida Sundberg genomförde sitt program glänsande och om det inte hade varit för den retfulla missen i korgarbetets överfall, så kanske ekipaget kunde ha stått längst upp på pallen. Man avslutade ärmarbetet på ett helt övertygande sätt och fick totalt 654,5 poäng. Ledning i gruppen naturligtvis. Missen var retfull för förra årets svenska mästare, men ekipaget kommer säkert tillbaka.

Camilla Lindqvist har ett skyddsprogram som detta år visade upp några brister. Möjligen är det så att hunden är något figurantfixerad och gärna jobbar efter eget huvud. Utförandet var riktigt bra i vissa moment, men lite för ojämnt denna dag. Totalt 614,25 poäng.

Sverker Lindblad har massor med rutin som borde föra långt. Ekipaget hade dock tappat en del i lydnaden. Det började fantastiskt bra i korgjobbet. Sverker fick dock inte betalt för sina transporter där hunden tryckte rejält mot förarens ben. Vid ärmarbetets släppande dröjde det så länge att betyget blev 0-6 av domarna. Efter det kom ekipaget inte upp i normal nivå utan fick ihop totalt 646 poäng.

Marcus Johansson var inte riktigt med detta år. Även i planskyddet gjorde ekipaget ett alltför ojämnt intryck och betyget åkte upp och ner. Hunden växlade orenhet med att gå om i korgarbetet när figuranten stod still. Detta medförde att betygen inte alls gjorde ekipaget rättvisa denna dag. Totalt 615,75 poäng.

Stefan Mattsson blandade också ­lysande prestationer med en del missar och det räckte inte till en framskjuten placering detta år. Synd naturligtvis, men det kan vara svårt att ändra dåliga vanor på en hund som hunnit upp i sju års ålder. Totalt 600,75 poäng.

Mikael Nordqvist hade ett bra utgångsläge och började dessutom skyddet relativt bra. Så kom korgarbetets dubbelretning med en dubbelnolla som resultat och så var den dagen förstörd. Efterföljande ärmarbete var lysande, men vad hjälpte det? Totalt 650,25 ­poäng och en fjärdeplacering.

Att Ralf Andersson har en fantastisk potential i sin hund var något som vi kunde konstatera redan förra året. Kanske att ekipaget skulle försöka att hitta den utstrålning som finns hos en vinnare? I år genomförde Ralf ett härligt skyddsarbete och fick det hela att se väldigt enkelt ut, även om det alltid är så att en bra hund får saker att se enkla ut. Ralf är effektiv och snabb i sitt agerande, men kanske ett något lugnare agerande skulle ge bättre intryck? Jag vet inte, men det är en känsla jag får när jag ser ekipaget. Detta skall ­naturligtvis inte förta prestationen, som var något av det bästa som jag har sett i år. Totalt 673 poäng och en tätplats före Frida.

Sanna Lindqvist var en av segeraspiranterna i år, men skyddet måste ha blivit något av en mardröm för henne. Inte så att det var dåligt. Men det hela inleddes med betyg 0, efter att hunden hade stött i den stillastående figuranten. Så kom fasttagande där hunden gick om. Det är svårt att mentalt komma igen, även om Sanna försökte. Det är ett mycket starkt ekipage som jag tror finns med i nästa års skyddshundtopp. Totalt 627,25 poäng.

Magnus Johansson klev in på banan och formligen sprutade auktoritet. Man kunde se att han var laddad och att ­Mister Gere, den andra av de två schäfrarna, ville visa hur ett skydd ska genomföras, trots allt som hänt runt omkring med veterinärkontroller.

Vilken uppvisning det blev. Gere hade bestämt sig från början. Det fanns bara en vinnare. Ekipaget behärskade skyddsplanen och domare, figuranter och alla vi andra fick ge oss i nåd och onåd. Med tre dubbeltior och sämsta betyget 8,0 så fanns det inte en chans för något annat ekipage att svara upp.

Det är antagligen Magnus och Geres sista säsong i skyddshundgruppen och det är bara att önska ekipaget lycka till på nordiska mästerskapen. Magnus är väl värd segern med sitt ödmjuka och diskreta agerande. Detta var ekipagets tredje SM-guld i skydds. Vem kommer att göra om detta?

Svensk mästare i skyddshundsgruppen blev således: Magnus Johansson med schäfer Mister Gere från Älmhult BK, 712 ­poäng Följd av: Ralf Andersson med BV/malinois Ullhedens Harry från Frövi BK, 673 ­poäng Frida Sundberg med BV/malinois Blackneck’s A’Best från Enköpings BK, 654,5 poäng

De som vanligt omtalade och påpassade skyddshundsdomarna, Birger Andersson och Reino Oskarsson, samt figuranterna, Stefan Stålstrand, Roberto Viskovich och Jörgen Köster, genomförde sitt jobb på ett förnämligt sätt. Även om man kunde se olikheter i ­domarnas bedömning så höll man en konsekvent linje. Och självklart måste det skilja något när man ser en situation från två vinklar, även om man råkar stå på samma sida. Figuranterna utförde ett rejält arbete med full kontroll över skeendet.

Summering
Arrangören lyckades med något som jag inte har sett på länge – att genomföra en tidsplanering som stämde ända in till prisutdelningen. Att dessutom köra igång planskyddet på förmiddagen för att starta prisutdelningen kl. 15.40 är en prestation. Synd bara att inte publiken hade ork att stanna kvar när tiden var så väl tilltagen.

Det tråkiga var att som vanligt så fick vi alltför ofta höra speakern kalla bilförare till sina bilar, med instängda hundar utan luft. Det är trist att få detta med sig år efter år.

Det riktigt positiva är funktionärernas jobb och deras bemötande av oss besökare. De hade hela tiden ett glatt ansikte och var hjälpsamma när problem uppstod. Starkt jobbat. SM-general Lena Mattsson får ta med sig detta till sin stab. Alla har jobbat koncentrerat och är arrangemangens verkliga hjältar.