Brukshundar: BRUKS-SM 2008

Välarrangerat SM för bruks- och IPO-hundar, men…
…även solen har sina mörka fläckar

Västerås den 24 augusti kl. 19.00. Solen har börjat försvinna bakom horisonten och lugnet lägrar sig över tävlings området, Mälarcamping. Det verkligt tråkiga jobbet börjar för arrangören, SBK Västmanlandsdistriktet, med allt som skall plockas bort efter två intensiva tävlingsdagar.

Frida Sundbergs bv/malinois Blackneck's A'Best satsar hårt i planskyddet. Vilket gav bra utdelning. Frida slutade högst upp på pallen i skyddshundsgruppen.

Det som tyvärr etsar sig mest fast på näthinnan är arrangörens ideliga upprepningar och påminnelser i högtalarna om att man kan inte lämna hundar i bilarna under en så intensiv sol. Jag vet knappt vad jag skall säga! Hur kan erfarna hundägare vara så otroligt korkade att de inte förstår att man utsätter hunden, sin egen livskamrat som inte fått välja hos vem den skall vara, för en dödsfälla.

Måttet rågades när vi mitt under planskyddets slutfas informerades om, av en upprörd Gerd från informationen, att man sett två hundar i en stängd bil, varav den ena hunden låg på sidan och blödde ur näsan. Om hunden var påverkad av värmen i bilen eller ej, vet jag inte. Jag vet inte ens alla fakta i det som hade setts, men bara att låta ett djur fara så illa under det att Sveriges bästa förare och hundar i bruks och IPO gör upp om vem som är bäst i landet, ger associationer som känns som galla i munnen.

Jag tror inte för ett ögonblick att hundarna som led i värmen i en stängd bil tillhörde någon av de tävlande. Och jag litar fullt och fast på att om det har skett, så har det skett i total okunskap om vad som kan inträffa med hunden. Hundägare, visa att ni är värdiga att inneha och äga en hund och att ni är goda representanter och förebilder i ert hundägande.

Utomordentliga funktionärer
Nu till något betydligt roligare. Svenska mästerskapen för IPO- och brukshundar. Jo visst fanns det några svarta fläckar på solen, men låt mig återge det som var bra. De funktionärer vi stötte på under helgen var utomordentliga föredömen för sitt distrikt. Man gjorde kort sagt allt för att se till att vi och annan publik skulle kunna se tävlingsmomenten på ett bra sätt. Arenan gav många goda möjligheter att se både brukshundarnas lydnad, skydds och uppletande såväl som IPO-hundarnas lydnad och skyddsarbete.

Detta år valde vi att följa IPO-, spår- och skyddshundgruppen. I spårhundsgruppen var signaturen för tävlingsarrangören ”rutinerat”. Lika förhållanden så långt man rimligtvis kan begära, ingen stress för deltagarna, möjlighet för åskådare att se spårupptagen och inget onödigt sölande heller. Arrangören hade valt att dela upp ekipagen i tre grupper där A-gruppen fick markerna mot Skultuna. B- och C-grupperna kunde hitta sina marker mot Surahammar. Kort sagt så fanns där allt som man kan förvänta sig av en bra spårtävling.

Prispall spårhundsgruppen

Många bakspår i spårhundsgruppen
Det som tyvärr har blivit en signatur för spårhundsgruppen är de många bakspår som vi även i år kunde konstatera. Om vi räknade rätt så fick vi ihop 16 bakspår, det vill säga drygt 50 procent av spåren. Man kanske på allvar skulle börja intressera sig för fenomenet?

Spårupptaget verkade även detta år bli utslagsgivande, även om det naturligtvis finns utrymmen för förändringar under tävlingarnas fortsättning. Ett spårupptag är värt totalt 80 poäng och med ett bakspår så kan man maximalt få 56 poäng och således en tappt på 24 poäng, vilket kan bli avgörande i en kommande medaljstrid.

De ekipage som lyckades få till en hundraprocentig träff med totalt 290 poäng på spåret, det vill säga 80 poäng från spårupptaget och 210 poäng från spårarbetet, var Ann Rosenberg med border collien Borderness Nick från Botkyrka BK, försvarande mästaren Nils-Rune Larsson med border collien Tondedo’s Flying Stina från Kungsbacka BK, Pirjo Gustavsson med border collien Memoars Karat från Kopparberg BK, Karin Duan med border collien Klöverhedens Jippo från Göteborg-Mölndals BK samt Tord Edin med schäfern Wilse’s Yippo från Ludvika BK. Således låg fyra border collies i toppen tillsammans med en schäfer.

Bakom de fem fanns ett gäng som fortfarande inte hade gett upp medaljstriden på något sätt, utan de visste att det alltid kan dyka upp en möjlighet under momentet ”uppletande” där man ”slåss om” 60 poäng.

Uppletanderutan, med sina fyra föremål utplacerade av tävlingsledningen, gav en hel del bekymmer för de tävlande. Lite underligt känns det att se en del förares uppenbara oförmåga att styra sin hund i rutan och många var de hundar som lämnade osökt mark efter sig. En enda fullpoängare kunde vi notera i gruppen, men då räckte typiskt nog inte poängen från spåret till för att ekipaget skulle kunna fortsätta konkurrera.

De fem i ledningen efter spåret kompletterades med ytterligare åtta ekipage som också hade över 300 av möjliga 350 poäng. Både Anna Ivarsson, Göran Hagberg, Towa Lindh, Maria Hagström, Jörgen Hultberg, Peter Andersson, Ann-Sophie Keith och Eva Hellström Nilsson hade lyckats få till det hyggligt i momentet ”uppletande av föremål”, ett moment som, med risk för att bli tjatig, verkar vara något bortglömt när man ser på resultaten.

Jag har sagt det förr och jag kan bara upprepa det igen, spårhundgruppen är rena getingboet med en mycket tuff konkurrens om tätplatserna. Söndagen kom att bli helt avgörande för gruppen. Som vanligt tillämpades omvänd startordning med den sämst placerade från lördagen som första startande och den bäst placerade hittills som sista ekipagen in på planen.

Lång väntan
Det blev en lång, lång väntan för de bäst placerade ekipagen, något som måste ha tagit hårt på nervknutarna hos deltagarna. Att vanka omkring och kanske inte riktigt veta om man ska ”damma av” hunden lydnadsmässigt eller låta den vara i fred är ett svårt val. Vanligtvis är nog det bästa att inte bekymra sig om hunden utan att låta den vara ifred, men frestelsen kan nog vara stor. Har man inställningen att även SM är en vanlig tävling, och kyla nog att fullfölja den tanken, så brukar det bli bra.

Elfteplacerade Ann-Sophie Keith fick till en riktigt skaplig lydnad med ett snittbetyg över 8 och kunde med det avancera något i resultatlistan. Andra förare hade inte riktigt förmågan att toppa sin hund vid rätt tillfälle och fick finna sig i att kana ner i resultatlistan. Som till exempel Ann Rosenberg, som med sin fullpoängare från spåret och tredjeplacering på lördagen tog hem mera beskedliga 208 poäng under söndagens lydnad.

Peter Andersson som låg femma efter lördagen fick inte till det med söndagens lydnad och fick också finna sig i att bli distanserad av tätgruppen. Både Eva Hellström Nilsson och Jörgen Hultberg såväl som Maria Hagström, Towa Lind och Göran Hagberg fick till en bra lydnad om än inte riktigt i topp. Jan Tehagen, som varit i hetluften många gånger förr fick med sitt fina resultat från lydnaden en skjuts upp till niondeplatsen, även om många poäng hade tappats i spåret.

Ju längre mot slutet vi kom – desto mer nervöst blev det, inte minst för de åskådare som infunnit sig för att heja fram sina favoriter.

Resursdomare – smart lösning
Arrangören hade använt sig av en smart lösning för spårhundarnas lydnad genom att ta in så kallade resursdomare, det vill säga domare som fanns på plats men som var reservdomare.

Nu delade man upp lydnadens moment i två delar med ett domarpar för respektive del. Tidvinsten blev enorm och för en gångs skull så kolliderade inte spårhundarna med skyddshundens planskydd.

Som åttonde ekipage gick Anna Ivarsson in och fick till en riktig rökare och kunde med sina 268 poäng i lydnaden vara säker på ett avancemang, med inte på hur långt det skulle räcka.

Näst sist startade den mycket rutinerade Tord Edin. Vi kunde konstatera att det var en mycket samlad lydnadsuppvisning och även om det saknades 7,25 poäng för att kunna matcha Annas resultat så blev det en sammanlagd ledning tills vidare.

Karin Duan var sist ut och nu skulle det avgöras. Karin hade nio poäng till godo på Tord och hela 31,5 poäng tillgodo på Anna. Hon samlade ihop 247,5 poäng i lydnaden och fick se Tord gå förbi med 3,75 poäng och bli svensk mästare i spår. En trillerartad föreställning.

Prispall sökhundsgruppen.

Sökbana i flack terräng
Sökhundsgruppen hade haft en rejäl uppgörelse i fältarbetet, men inget ekipage hade funnit nåd inför domarnas ögon och fått en fullpoängare. Vi hade tyvärr ingen möjlighet att se sökarbetet, men efter vad våra rapportörer kommit fram till så ansåg man att sökbanan var något för flack i sin terräng och så öppen att man kunde följa hundarnas framfart på en stor del av banan. Alltså en bit ifrån det man beskriver som en sökbana i starkt kuperad terräng.

Kanske var det banans öppenhet som speglade betyget för hundarna för det är alltid tufft för förarna, att se mycket av vad respektive hund har för sig ute i området.

Som vanligt fanns Mia Umaerus Kempe med sin border collie Erik med i täten. Med betyget 9,25 fanns det all anledning att se upp med ekipaget. Även Anders Tunmarker med flatcoated retrievern Widomain Frazze Près De Jas låg bra framme med sin 9:a i betyg. Silva Holmér med border collien Border Wilson’s Q-bus på betyget 8,75 och Johanna Grewe med australisk kelpie Vickulas Fnissa med betyget 8,5 hängde på täten. I övrigt var det en aning svårt att känna igen betygen, med tanke på de kvalificeringspoäng som hade fört ekipagen till SM.

Momentet ”uppletande av föremål” skulle kanske bli avgörande för gruppen och momentet är normalt som gjort för en sökhund. Men inget var som normalt denna gång. Eva Liisanantti från Elfsborgs BK var den enda av deltagarna som lyckades nå upp till den magiska 10-poängaren i momentet. Hennes special på lördagen räckte till en 4:e plats och 292 poäng. Men det fanns många poäng kvar att slåss om inför söndagens lydnad.

Eva följdes av Anders Tunmarker från Nyköpings BK med 303 poäng, Johanna Grewe från Lerums BK med 294,5 poäng, Maud Eklund från Strängnäs BK med 287,25 poäng och Mia Umaerus Kempe från Göteborg-Mölndals BK med 319,25 poäng.

Söndagen började med en andäktig spänning inför de första ekipagens entré på appellplanen. Fyra ekipage hade tvingats att slänga in handduken efter att fått en nolla i söket och således återstod 11 ekipage. Poängspridningen var relativt stor, men det skulle ändå bli en kamp mellan de fyra i täten.

Maud Eklund började med att göra ett hyggligt resultat även om vi kunde förstå att hon inte var riktigt nöjd med slutställningen. Totalt blev resultatet 512,75 poäng och vi undrade förstås hur långt detta skulle räcka.

Johanna Grewe kom väl inte heller upp i den lydnaden man skulle kunna förvänta sig. Johanna kunde dock gå upp i ledningen och eftersom bara två ekipage återstod var pallplatsen klar för hennes del.

Anders Tunmarker hade haft en trevlig resa under fältarbetet med sin flatcoated retriever och nu skulle bara lydnaden bekräfta detta. Men det ville sig inte alls. Med en lydnad under snittbetyget 7 passerades han av de två i ledningen och tvingades lägga sig på en tredje plats. Ett ekipage var kvar och inte vilket ekipage som helst.

Mia Umaerus Kempe kom in på lydnadsplanen med en enorm rutin i kappsäcken och kunde med stort självförtroende, samt en mycket förig hund, i moment efter moment bevisa att hon är Sveriges bästa sökhundsförare. Med gruppens bästa lydnad tillsammans med bästa sökresultatet kunde hon på ett övertygande sätt ta hem segern med hela 40,5 poäng före tvåan.

Prispall rapporthundsgruppen

Blöt rapportbana
Rapporthundsgruppen överraskade verkligen detta år. Av de 20 ekipagen lyckades samtliga ta sig runt rapportbanan som i vissa avseenden liknade en swimmingpool. Regnet före tävlingen skulle ha kunnat ställa till det en hel del, med det verkade inte som om hundarna hade hört talas om svårigheter vid regn.

Ingen fullpoängare kunde noteras, men desto mer spännande var det att konstatera att fem ekipage fick 9,75 av 10 möjliga i betyg från domarna efter rapportföringen. Ett ekipage fick 9,5 och hela fyra ekipage kunde se fram emot söndagen med en 9:a i betyg.

Försvarande mästaren, Britt-Marie Andersson, fanns med i täten tillsammans med Lasse Henningsson, Bertil Tibblin, Torbjörn Johansson och Sven-Håkan Mellberg. De skuggades av Monica Schneider Clasén, Mats Erik Hansson, Torgny Ral, Anna Albinsson och Ronny Schuldt. Det skulle således inte bli lätt att vinna den här gruppen med alla de namnkunniga förare, som inte på något sätt skulle vika sig frivilligt.

En del av fighten skulle avgöras i ”uppletande av föremål” som gett de andra grupperna så stora problem. Och här hände det verkligen. Av de 20 tävlande så fick hela 14 ekipage dra sig tillbaka från momentet med en nolla i betyg. Här finns det alltså utrymme för en massiv träning av momentet, för det är ändå så att man har 60 möjliga poäng att förvalta.

Försvarande mästaren råkade ut för en jätteblackout och slet tävlingsskynket av hunden efter det att tre apporter kommit in i tron att nu var det klart. Momentet har dock utökats med ett föremål till fyra och domarna kunde inte annat än konstatera att föraren hade brutit momentet.

Bästa resultatet fick Sven-Håkan Mellberg med en 9:a i betyg, vilket räckte till att ta ledningen i gruppen före Lasse Henningsson och Monica Schneider Clasén. Britt-Marie Andersson kunde tillsammans med Bertil Tibblin och Torbjörn Johnsson konstatera att de fortfarande var med i tävlingen, trots att de hade med sig en nolla från uppletandet.

Söndagen kom som en befrielse för oss alla. Nu skulle det avgöras och det fanns många i gruppen som skulle kunna aspirera på titeln. Ett förare som inte hade kvalat in bland de sex i täten var Kristina Svensson från Hammarö BK. Hon utförde en härlig lydnad med drygt 8,9 i snittbetyg och totala 543,75. Kristina tog täten i och med denna fullträff och vi undrade nog lite till mans hur långt detta skulle räcka.

Först ut bland de sex medaljaspiranterna var de tre ekipagen som hade misslyckats med uppletandet och samlat ihop exakt lika poäng inför lydnaden. Torbjörn Johnsson fick väl inte till det precis så som han ville ha det och insåg säkert att han skulle bli passerad av en del ekipage. Totalt kom han upp i 516,25 poäng och låg med det tvåa efter Kristina.

Bertil Tibblin hade säkert höga förväntningar på sig, men inte heller han lyckades få till någon fullträff. Totalt övertog ekipaget andraplatsen med 519,75 poäng. Försvarande svenska mästaren, Britt-Marie Andersson, fick till en riktigt bra lydnad och totala 543,75 poäng, det vill säga samma poängsumma som Kristina Svensson.

Britt-Marie kunde dock ta hand om ledningen i och med att hon hade ett bättre betyg från rapporten. Frågan var hur långt det skulle räcka. Monica Schneider Clasén äntrade in på appellplanen och fick till en kanonlydnad med exakt samma lydnadspoäng som Kristina Svensson. Totalpoängen skrevs till 575,75 poäng och Monica kunde ta en säker ledning inför de sista startande – Lasse Henningsson och Sven-Håkan Mellberg.

Jag tror så här efteråt att Lasse kunde hålla sig för skratt. Resultatet blev totala 532,25 poäng och en fjärde plats så långt. Sven-Håkan hade 24 poäng till godo på Lasse Henningsson och ytterligare 4,25 poäng på Monica, men vad hjälper det när allt verkar gå över styr? Poängen från lydnaden slutade på 175 och totalt 511,75 poäng och så var den dagen förstörd. Ekipaget åkte ner till en åttonde plats.

Försvarande mästaren Britt-Marie Andersson fick inte ta sin dubbel på grund av en onödig miss i uppletandet. Hon sa efteråt att ”det är sådant som händer och det får jag bjuda på”. Snyggt att inte skylla på andra omständigheter. Jag tror att ekipaget finns med på startlinjen nästa år.

Prispall IPO-gruppen

IPO förtjänade en mer framträdande plats
IPO-gruppen (internationell prövningsordning) hade även detta år ett visst svinn på startlinjen. Tre anmälda ekipage kunde inte komma till start vilket naturligtvis är tråkigt. Startfältet bestod övervägande av schäfrar, med en enda bv/malinois insprängd i gruppen.

Kanske skulle gruppen ha förtjänat en mer framträdande plats på SM-arenan. Som det var nu låg IPO-planen längst bort från tävlingscentrum och dold så att man inte förstod att det pågick ett mästerskap för IPO-hundar.

Man började jobbet på lördag förmiddag med lydnad och det var oerhört tätt mellan ekipagen. Bäst klarade sig Magnus Mjörnå med 96 poäng av 100 möjliga, tätt följd av Majsan Gummesson på 94 poäng, Lotta Walo och Niclas Enesten på 93 poäng följda av Björn Jönson och Annika Kristensson på 92 poäng. Övriga ekipage hade inte heller långt fram till täten.

Det som dock måste sammanfattas från lydnaden var att vi inte kunde se speciellt mycket arbetsglädje hos hundarna.

Eftermiddagen fortsatte med IPO-hundarnas skyddsarbete. Det var tätt på given mellan ekipagen och vi kunde notera många fina prestationer. Annika Kristensson genomförde ett skyddsprogram som var så nära det optimala man kunde komma denna gång. Ekipaget belönades med 97 poäng av 100 möjliga. Endast Esko Varpula var i närheten av Annikas prestation med sina 96 poäng. De övriga fick finna sig ”distanserade” med resultat på 94 poäng och neråt. Små marginaler således. Ett ekipage fann sig tvunget att bryta tävlingen, men i övrigt var alla kvar inför söndagens avslutande spår.

Det finns inte mycket som ska kunna gå snett i ett spår men stundens högtid gör att det alltid blir lite extra som kan inträffa. Maximalt kan man även här erhålla 100 poäng och det är sällan som man missar att komma till slutet av spåret. Att försöka ändra på resultatlistan genom ett spår är således svårt. När vi så småningom såg resultaten från spåret så skilde det nio poäng mellan de startande.

Den fram till söndagen åttondeplacerade Patrik Karlsson med gruppens enda bv/malinois, Complett’s Viggi, fick ett mycket bra spårarbete med 96 poäng av totala 100. Totalt kom ekipaget upp i 276 poäng och detta innebar att Patrik bara var två poäng från att tangera resultatet som hade fört honom till SM.

De båda sjätteplacerade, Björn Jönsson och Jan Nylin, lyckades också väl med sitt spårarbete. Jan kunde visserligen inte straffa Patriks resultat med sina 95 poäng i spåret, men väl 277 poäng totalt. Björn kom dock så nära fullträffen som man rimligtvis kan begära med 99 poäng i spåret. Totalt fick han ihop 281 poäng och en delad fjärdeplats tillsammans med Magnus Mjärnå. Han var säkert inte helt nöjd med spårarbetet denna dag. Resultatet blev 92 poäng och 281 totalt.

Lotta Walo kunde inte behålla sin femteplats från gårdagen utan fick se sig nedknuffad till en sjätte plats totalt med sina 96 poäng från spåret och totala 279 poäng.

Så var det Niclas Enestens tur. Han lyckades bra i spåret och kunde tillsammans med Björn se tillbaka på fantastiska 99 poäng på spåret och ett slutresultat på hela 285 poäng. Han tog med detta ledningen i gruppen.

Majsan Gummesson delade resultatet med Niclas efter lördagen och fick nu till ett grandiost spårarbete med gruppens enda fullträff. 100 poäng av 100 möjliga. Totalt blev resultatet 286 poäng. Majsan tog ledningen i gruppen med endast en poäng över Niclas och dessutom lyckades hon överträffa sina egna kvalificeringspoäng till SM med 3,5 poäng. Jag har inte kollat hur det såg ut med kvalificeringsresultaten för ekipagen, men jag tror inte att det var speciellt många på SM, oavsett grupp, som lyckades förbättra sitt eget resultat under mästerskapen.

Slutligen, Annika Kristensson som fick till ett mycket säkert spår med nästan inga brister. Annika hade tillsammans med Magnus Mjörnå haft ledningen i gruppen från gårdagen, men med spårpoängen 98, så lyckades Annika precis ta sig förbi både Niclas och Majsan och kunde med sina 287 poäng utropa sig till segrare i gruppen. En svettig avslutning således.

Prispall skyddshundsgruppen

Skyddshundarnas kamp
Skyddshundsgruppen är hundsportens Formel 1, där det vill till att alla marginaler ska vara med om man aspirerar på en pallplats. Bara att ta sig till SM är en bedrift. Det gäller naturligtvis samtliga tävlanden, men accentueras än mer i skyddshundgruppen som har till uppgift att genomföra ett sökarbete, spårarbete, uppletande av föremål, lydnad och till slut sitt planskyddsarbete. Det är inte ”bara” att kvalificera sig till SM utan hunden skall också vara frisk och hel inför mästerskapet – samt vara lämpligt taggad inför provet. Inte för mycket och inte för lite är formeln.

Gruppen började platsliggande vid arenan innan alla for ut till sökarbetet eller som det heter ”avsök med ståndskall”. Den 150 meter långa banan var härligt kuperad med grovskog blandad med ungskog, lite blötmark i mitten, men domarna och föraren kunde ha bra kontroll på hundens arbete. Av de två utlagda figuranterna var den första placerad cirka 70 meter ut på höger sida och den andra på vänster sida i slutet av banan. Vitsen är att hunden skall söka med munkorg på, markera figuranten med skall för att vägleda föraren och hålla figuranten kvar på plats utan att angripa.

Gruppen kunde uppvisa ett relativt bra sökarbete även om det alltid inträffar incidenter i form av en missad figurant eller att hunden är oren, det vill säga stöter till figuranten med munkorgen, vilket räknas som ett bitförsök. Momentet är uppdelat i tre delbetyg, där söket betygsätts med koefficienten 4 och uppträdandet vid varje figurant med koefficienten 2.

Totalt således koefficienten 8 som multipliceras med snittbetyget från de två domarna som maximalt är 10. Att få till 80 poäng är nära nog en omöjlighet även om det förekommer. Man måste som deltagare hela tiden inrikta sig på att försöka ta poäng där man kan och inte deppa ihop om man misslyckas. Det finns alltid plats för att komma tillbaka i tävlingen även med en nolla på vägen, för maxpoängsumman är 800.

Dagen fortsatte för skyddshundgruppen med ”uppletandet” för att sedan övergå till gruppens lydnad. Även här fördelade sig betygen som spridda skurar. Uppletandet var, som tidigare sagt, en pärs för många av deltagarna, trots att uppletanderutan såg relativt beskedlig ut.

Lydnaden blev relativt jämn mellan deltagarna som helt klart har lärt sig att man inte kan gå ut och vinna ett SM utan att ha alla delarna med sig i tävlingen. Snittbetygen låg mellan 7 och nästan 9, vilket måste anses mycket bra för en grupp som innehåller så många moment.

Som vanligt är skyddshundsgruppen också en kamp mellan två raser - schäfern och bv/malinois - där malinois antalsmässigt hade ledningen i gruppen med elva mot schäferns fyra deltagare. Dock fanns regerande svenska mästaren, Magnus Johansson med sin schäfer Waagendorfs Mister Gere, med som en riktig tungviktare i kampen om SM-titeln även i år. Magnus hade gått riktigt bra ute i skogen och kunde så smått börja koncentrera sig på morgondagens spåruppgift och det avslutande planskyddet som måste anses som SM-tävlingarnas höjdpunkt.

Nordiska skyddshunds­ arbetet är unikt
Jag hann med en kort pratstund med en besökande gäst, ordföranden i FCIs Bruksprovskommitté, Frans Jansen, som menade att det är viktigt att Norden behåller sin signatur i bruksgrenarna som man nu har och då speciellt i skyddshundgruppen.

”Ni måste helt enkelt dela med er av den särart som skyddshundsgruppen innebär”, menade Frans. ”Det är viktigt att vi övriga i Europa får möjlighet att ta del av vad som händer i Norden.” På min fråga om det går att över huvud taget skapa mark och utrymme för vår tävlingsform ute i europeiska länder, så menade Frans att detta bör gå alldeles utomordentligt.

Tillbaka till skyddshundarna så började söndagen med skyddshundarnas spåruppgift. Det blir inte så stora skiftningar i gruppen, för antingen kommer man igenom spåret med möjligtvis någon pinne borta eller så fungerar det inte alls. De flesta lyckades väl med uppgiften och i regel har man mer poäng att förlora än att vinna i detta moment.

Händelserikt planskydd
Efter spåret så kommer en lång, lång väntan. Hur ska man bete sig inför det helt avgörande planskyddet? Dra upp hunden lite extra eller ta det lugnt och lita på att träningen genom åren har fungerat och ska optimeras nu under det avslutande huvudmomentet? Frågorna var säkert många för varje deltagare och man kunde se att alla var taggade fullt ut och ville visa att de har en skyddshund som är värd namnet.

Som vanligt så tillämpades även här omvänd startordning, med den sämst placerade som första ekipage för att sluta med den bäst placerade hittills. En raffinerad thriller, tycker jag. Det är dock så att det inte är en väntan på att de bästa ekipagen ska komma in. Planskyddet är värt 280 poäng totalt och det fanns mycket som skulle kunna hända i gruppen.

Först ut var Christer Sjögren med sin fyraåriga schäfer Molars Zaiko. Ekipaget gjorde bra ifrån sig, men jag tror att med lite mer fokus på uppgiften så kan paret prestera mer än det visade denna gång. Nu fick man intrycket att ekipaget inte tog det hela på fullt allvar.

Nästa in blev Marcus Johansson med treåriga bv/malinois Blackneck’s A’coch. Ekipaget genomförde skyddet på ett mycket bra sätt även om ärmarbetet blev några snäpp för lågt. Vi får se om vi inte återfinner ekipaget i kommande SM. Totalt fick Marcus ihop 509,5 poäng och tog med det ledningen i gruppen.

Johan Peterson kom in med sin åttaåriga schäfer, Wilse’s Wittra. Ekipaget kom inte till sin rätt i korgarbetet och nådastöten kom tyvärr i ärmarbetets modprov, där hunden skadade sig efter det att den hade attackerat ärmen på ett bra sätt. Det är ofta då hunden tar mark som skada kan uppstå. Landar hunden, som nu, på en tass blir det för stor belastning i ett ben med skada som följd. Och det skär i hjärtat när man ser och hör hur hunden mår dåligt men ändå vill fullfölja jobbet.

Johan gjorde det enda rätta och tog hunden i famnen och gick av planen, beledsagad av applåder för sitt korrekta agerande. Sofia Tenselius med bv/malinois Acheron Az av Nangijala var nästa kombatanter. Ekipaget utförde ett mycket bra skyddsarbete och totalpoängen blev 599,25 poäng. Resultatet skulle innebära ett avancemang, men hur långt det skulle räcka visste vi inte riktigt ännu.

Sverker Lindblad och bv/malinois Lindjax Buttrix hade massor av rutin att falla tillbaka på. Visserligen hade ekipaget startat lördagens sök med en missad figurant, men nu fanns chansen. Skyddsarbetet var av hög klass även om korgarbetets överfall blev en nolla av de samstämmiga domarna. Resultatet blev till slut 588,75 poäng och en andraplats bakom Sofia så långt.

Torbjörn Jansson och bv/malinois Cliff Av Centaurus verkade något överladdade med en nolla i första momentet, ”sändande”, där hunden slog i munkorgen mot figuranten med ett underkänt betyg som resultat. Resterande moment gick alldeles utmärkt även om man skulle vilja ha hunden ett snäpp högre betygsmässigt. Totalt blev det 587,5 vilket inte skulle räcka till den här gången.

Carina Nord med bv/malinois Lindjax Bixi fick inte alls till planskyddet som hon hade tänkt sig. Alltför många nollor i korgarbetet bäddade för ett litet ras i resultatlistan, även om det finns kvaliteter hos ekipaget. Denna typ av hund, som jobbar tyst och koncentrerat med en bra kapacitet, är min favorit. Hoppas att vi får se dem nästa år och då mer koncentrerade.

Anna-Karin Nilsson med bv/malinois Bröderna Raskenstams Reta genomförde sitt program mycket rutinerat och tacka för det. Anna-Karin har varit med länge och vet hur hon ska optimera sin hund. Resultatet 627 poäng innebar att vi säkert kunde förvänta oss ett visst avancemang, även om det inte skulle räcka till prispallen.

Anna Lindelöw med bv/malinois Dagny av Centarius uppvisade ett skydd med en del brister. Trots det tror jag att ekipaget finns med i toppen nästa år, på grund av att de bägge är enormt samspelta. Lite mer träning och en höjning av lägstanivån så är ekipaget att räkna med framöver. Dessutom verkade de bägge ha kul tillsammans under tävling­en, vilket är en nog så viktig beståndsdel i tävlandet.

Lennart Larsson med schäfern Puckings Wilse utförde ett mycket rutinerat skyddsarbete. Inga svagheter kunde noteras. Det gällde för Lennart att få ihop resultatet från hela skyddshundgruppen. Då skulle det bli en toppnotering. Totalt blev det 642 poäng.

Stefan Mattsson med bv/malinois Lindjax Akita höll inte riktigt ihop det hela denna gång. Korgarbetet räckte inte till och när även ärmarbetet blev ett snäpp för lågt så ramlade ekipaget tillbaka något i resultatlistan. Totalt blev det 589,75 poäng.

Ralf Andersson med bv/malinois Ullhedens Harry gjorde ett bra skyddsarbete. Inga svagheter kunde noteras, även om ekipaget behöver förfinas i sitt arbete ytterligare ett snäpp. Jämnheten under de bägge dagarna gjorde att noteringen blev totalt 674,25 poäng vilket räckte till en ledning så långt.

Nu skulle medaljerna avgöras
Sanna Lindqvist med bv/malinois Lindjax Botox klev in och utförde ett mycket välbearbetat skyddsprogram. Det som återstod för ”Bosse” var att spetsa till det ett betygsnäpp ytterligare. Totalt kom ekipaget upp i 651, vilket innebar att det var en bit upp till pallplatsen.

Frida Sundberg med bv/malinois Blackneck’s A’best fick förra året en miss i momentet ”modprov”, där harmonin mellan figuranten och hunden inte stämde riktigt. Jag spådde då att vi skulle få se ekipaget i topp detta år. Och även om det inte fick in en fullträff så var planskyddet mycket väl genomfört. Totalt fick ekipaget 692,75 poäng och gick upp till ledningen i gruppen.

Kvar återstod nu försvarande mästaren Magnus Sundberg. Magnus startade mycket väl och kunde under korgarbetet utöka sin ledning. Ärm­arbetet hade inga direkta svagheter, men betyget räckte ändå inte riktigt till. När vi såg att moment efter moment gav något för lågt betyg kunde vi till slut konstatera att Magnus ledning försvann och slutresultatet blev 690,5 poäng.

Ett mycket stark program, men det räckte inte hela vägen fram. Mycket starkt jobbat av ett väl fungerande ekipage, som jag tror återvänder till tronen nästa år.

Sammanfattning:
Ett rutinerat mästerskap med massor av väl engagerade funktionärer. Ett bra tillmötesgående från alla inblandade i mästerskapet. Kanske någon onödig miss vid lottningen, men på det hela taget som man förväntar sig att ett mästerskap skall vara.