Brukshundar: Bruks-SM 2006

Blixtar och dunder vid SM

Svenska mästerskapen för bruks- och IPO-hundar, 24-26 augusti

Arrangerande klubbar i Daladistriktet – Avesta BK, Hedemora-Säter BK, Malung BK, Nedansiljan BK, Borlänge BK, Gagnef-Floda BK, Ludvika BK, Mora BK, och Särna-Idre BK – utförde under den rutinerade SM-generalen Sven Anderssons ledning en strålande och gigantiskt insats. Dalarna, med sina månghundraåriga traditioner och med sin varma och vänliga befolkning, försatte oss i stämning direkt under torsdagens invigning av 2006 års Bruks-SM.

Det enda som återstod av ett antal björkar efter ett kraftigt blixtnedslag.

SOM EN GLIMT ifrån fornstora dar när dackekarlarna tågade ner till Stockholm för att hålla räfs- och rättarting med uppkäftiga fogdar och allsköns kungligt patrask, höll jag och kollegan från Brukshunden, Gunnar Lindgren, tillsammans med funktionärer, på att slås till marken av gamla minnesbilder som visade sig i form av ett åskväder. Plötsligt blev himlen alldeles vit och det verkade som om någon hastigt knycklade ihop en papperskasse alldeles vi örat.

Blixt och smäll kom på samma gång och jag kunde se ett paraply singla upp i luften och ägaren förflytta sig någon meter åt vänster. Resultatet blev fem stycken kraftigt nedsotade björkar och ett bränt provisoriskt kraftuttag. Som av ett under blev ingen människa skadad utan endast materiella skador noterades.

Jag tänkte stilla för mig själv att även om vi stockholmare kommer till Dalarna för att se SM, så behöver väl inte Sven Andersson ta i så förbaskat med effekterna.Spontana applåder till engelsk dikt

Tävlingarna, då? Jag noterade, alltid lika tacksam, att SM hölls mellan torsdag och lördag, vilket ger deltagarna en extra helgdag att ta sig hem under ordnade former. Invigningen hölls på Liljeqvistska parken under överinseende av bygdens stora son, Jussi Björling, vars museum ligger intill. Inmarschen anförd­es, som sig bör, av Stora Tunas spelmanslag, med toner ur Gärdebylåten.

Invigningstalen var föredömligt korta och för en gångs skull så blev kommunstyrelsens ordförande, Kristina Svensson, den som rev ner applåder genom att på engelska recitera en dikt om hur Gud skapade världen. Under hela skapande åtföljdes Gud av en hund som vägrade att lämna Guds sida.

När allt var nästan klart frågade hunden varför inte han hade fått något namn eller uppgift. Gud svarade: ”Eftersom du har varit min trogna följeslagare under hela skapandet så skall du få mitt namn, fastän baklänges”. ”Jag kallar dig Dog”. Det är första gången under mina 24 bruks-SM som spontana applåder har hörts.

Text: Ralf Falkeland. Foto: Per Östman och Ilona H-Falkeland

PRISPALL SPÅR: 1:a Ann-Sofie Ahlström, labrador retriever Mandylike’s Quality of Life; 611,5 poäng. 2:a Linda Rabnell, australian kelpie Cefeus Coleen; 609,75 poäng. 3:a Linda Andersson, flat coated retriever Faith-No-More; 588,25 poäng.

Bruks-SM 2006 SPÅR

Många bakspår i spår­hundsgruppen
Låt oss börja med den tunga delen direkt. Spårhundarnas uppgörelse blev som vanligt en dramatisk historia där avgörandet tyvärr skedde på lydnadsplanen. Det som, som vanligt, verkar bli signifikativt för gruppen var den mängd bakspår som verkar uppkomma vid varje SM. Med risk för felräkning noterade jag 14 bakspår bland de 31 startande. Ekipagens klass är dock hög och endast två ekipage tvingades ”stryka flagg” efter spåren. Många goda resultat noterades och fem ekipage hade med sig full pott från spåret.

Specialmomentet ”uppletande av föremål” blev denna gång något av en akilleshäl för många ekipage. Kanske bidrog den svaga och stundtals frånvarande vinden till resultatet, men om jag noterade rätt så fick gruppen ihop tre fullpoängare i momentet.

Tävlingsledningens representanter, i form av bland andra Anders, Bengt, Tord och många, många fler, hade genomfört spåren på ett exemplariskt sätt. Ett tag trodde jag att vi hade snurrat runt i området mellan varje spårpåsläpp och kommit tillbaka till samma spårruta, så lika var upptagen.

Vädret var också med de tävlande, med lagom mycket moln och lagom mycket värme tillika lagom mycket vind. Noterbart var att de fem ekipagen med full poäng i spåren - Benny Svensson från Hässleholm BK, Anna Ivarsson från Värnamo BK, Peter Andersson från Boden BK, Linda Rabnell från Sundsvalls BK och Ann-Sofie Ahlström från SBKs Halmstadsavdelning - hade olika raser: australian kelpie, groenendael, malinois, flat coated retriever och labrador retriever. Inte en enda schäfer alltså.

Lördagens avslutning i spårhundsgruppen blev något dramatiskt. Marginalerna var små när allt skulle avgöras i lydnaden. Maxpoängen är 300 och åskådarna fick se bra lydnad om än inte hundraprocentiga resultat. Efter drabbningen hade 3 certifikat, 15 certifikatpoäng och 11 godkända resultat delats ut. Av de 5 ekipagen med fullt från spåren, lyckades 2 komma upp på prispallen.

Svensk mästare 2006 blev till slut Ann-Sofie Ahlström från Halmstadsavdelningen följd av Linda Rabnell från Sundsvalls BK som dessutom stod för gruppens bästa lydnadsresultat och trea blev förra årets guldmedaljör, Linda Andersson från Falu BK. Det var jämt och hårt i gruppen utan plats för några misstag.

Försvarande mästaren, Linda Andersson, följde upp förra årets triumf med totala 588,25 poäng. Ett bakspår kostade ekipaget 24 poäng och segern. Som sagt, marginalerna var små.

PRISPALL SÖK: 1:a Åsa Löfberg, australian stock dog Kogårdens Frö; 586,5 poäng 2:a Monica Timm, australian kelpie Glimmergruvans Vera; 577 poäng 3:a Tony Lyvén, golden retriever Av Melica Castor, 573,5 poäng

Bruks-SM 2006 SÖK

Rejäla svårigheter i sökområdet
Sökhundsgruppen hade som vanligt en tuff uppgift. På Borlänge BK mötte tävlingsledaren för söket, Birgitta Román, upp och förklarade efter presentationen att stövlar var bästa fotbeklädnaden. På väg till sökområdet dök dessutom en ”publikhandler” upp och gav utförliga anvisningar om vad som gällde för oss som gick med på sökstigen.

Tystnaden lade sig när första ekipaget startade och de erfarna domarna, Göte Karlsson och Göran Olsson, följde de tävlande noga. Sökbanan såg inte märkvärdig ut vid första anblicken, men väl inne i området kunde man ana rejäla svårigheter för hundarna. Inget av ekipagen lyckades få till en fullpoängare i söket detta år.

Närmast var Åsa Löfberg från Fagersta BK med 9,5-9,5 av domarna. Förra årets svenska mästare, Monica Timm från Råhagens BK, fanns med i diskussionerna med sina 8,5-9, tillsammans med Tony Lyvén från Göterborg-Mölndals BK på 8,5-8,5.

En som är van vid mästerskap och som vunnit tidigare, Mia Umaerus från Göteborg-Mölndals BK, utförde denna gång ett utomordentligt sökarbete. Men bland annat en stor sväng vid påvisandet av sista figuranten medförde att domarsiffrorna landade på 8-8. Ekipaget fanns dock med i de fortsatta diskussionerna, för precis som i spårhundsgruppen kom avgörandet i momentet ”uppletande av föremål” och framför allt i lydnaden.

Uppletandet vållade även en hel del problem för denna grupp och den enda fullpoängaren fick Tony Lyvén, vilket självklart stärkte hans position inför lördagen.

Sökhundsgruppens lydnad blev en rafflande historia. Det var mycket jämt mellan ekipagen, men till slut kunde konstateras att det inte inträffade några större sensationer eller överraskningar. När mångfaldiga SM-vinnaren, NM-vinnaren med mera, Åsa Löfberg från Fagersta BK med sin australiska stock dog Kolgårdens Frö, klev ut från lydnadsringen var saken klar. Med sina 9,5 poäng i övervikt så distanserade hon tvåan tillika försvarande mästaren, Monica Timm från Råhagens BK.

Monica lyckades nästan ta igen underläget på drygt 24 poäng. Trean Tony Lyvén från Göteborg-Mölndals BK tog också in en hel del på Åsa och det räckte till en bronsmedalj detta år.

På årets SM visades att söket är ett “teamwork” på högsta nivå. Från en träningsgrupp med åtta ekipage kom fyra med i årets SM. De trivs ihop och tränar ihop fast de tillhör olika klubbar i västra Sverige. Kanske de kan bli en förebild för andra grenar inom SBK, då de visar vad som är roligt och viktigt i SBK och utgör själva kärnpunkten i vår verksamhet.

PRISPALL RAPPORT: 1:a Dennis Arthursson, schäfer Wilses Urax; 537,5 poäng. 2:a Hans-Erik Hansson, border collie Tonedo’s Speedy Jet; 521.75 poäng. 3:a Annica Lymar, schäfer Puckings Rassi; 520,25 poäng.

Bruks-SM 2006 RAPPORT

En fullpoängare på rapportbanan
Rapporthundsgruppen fick en rapportbana vars profil påminde om en alptopp. Detta kunde också avläsas i resultatlistan, där de 20 ekipagen reducerades till 12 efter några sträckor. Celebriteter som Roland Karlsson från Ljungby BK fick jätteproblem på sista sträckan med överskriden maxtid som följd och därmed en 0:a i betyg.

Det enda ekipaget som fann domarnas nåd med en fullpoängare i rapporten var Pekka Steenari från SBKs Göteborgsavdelning. Ekipaget lyckades få bra tider på samtliga fyra sträckor och man kan konstatera att det är inte bara snabbhet som ger resultat, utan även jämnhet över alla fyra sträckorna.

Inte långt efter Pekkas resultat fick bland andra Dennis Arthursson från Tierps BK med betyget 9,5-9,5 av domarna, följd av Christina Strand från SBKs Malmöavdelning med 8,5-9,0 och Hans-Erik Hansson från Mjölby BK med 8,5-8,5. Tätt således och även i denna grupp skulle (tyvärr) lydnaden bli avgörande.

Tidigt på lördagen startade Karola Fängström från Örnsköldsviks BK sin lydnad och det skulle visa sig att hennes lydnadsresultat skulle bli gruppens näst bästa. En mindre lyckad rapportsträcka drog dock ner slutresultatet.

Fullpoängaren på rapportbanan, Pekka Steenari, fick inte alls till lydnaden med sin riesenschnauzer, utan fick se sig passerad av en hel del medtävlande. 10:e plats blev slutresultatet.

När Annika Lymar från Köpings BK klev in och noterade 250,5 poäng i lydnaden, vilket blev gruppens bästa resultat, så undrade många hur långt detta skulle räcka. Resultatet visade sig nå ända upp på prispallen med en bronsmedalj som belöning. Förra årets mästare, Hans-Erik Hansson, lyckades med möda hålla undan från Annika med 1,5 poäng.

Som en raket klev Dennis Arthursson från Tierps BK fram och kunde med sin jämnhet bli det enda ekipaget som resultatmässigt tog ett certifikat i gruppen och dessutom blev Svensk mästare år 2006. Glädjen var påfallande vid prisutdelningen där Dennis passade på att förse omgivningen med ”skumpa” liknande det vi ser på F1-cirkusen vid prisutdelningen. Fotograferna fick hastigt retirera för att inte bli dränkta.

PRISPALL IPO: 1:a Jan Karlsson, schäfer Arrak vom Scandinawian; 283 poäng. 2:a Dennis Lindberg, schäfer Turbaz Devil; 283 poäng. 3:a Milan Dodig, schäfer Imzedrifts Carelin; 274 poäng.

Bruks-SM 2006 IPO

Flera bra ekipage saknades i IPOt
IPO (Internationell prövningsordning) är vår färskaste grupp inom bruksfamiljen. Deltagarna hade som uppgift att genomföra A-, B- och C-momenten under de två tävlingsdagarna där A-delen är ett spårprov, B-delen är lydnad och C-delen ett skyddsarbete med bland annat figuranter i hel skyddsdräkt.

Förra årets mästare, Lena Eriksson från Skara, kom inte till start detta år och kunde följaktligen inte försvara sin titel. En speciell del i IPOt är att en enda domaren sköter all betygsättning, kommendering av ekipagen och skriver ner sina iakttagelser av varje ekipage. Betygen ges med öppen kritik inför en ofta mycket saklig och kunnig publik. Trots att en del bra ekipage saknades på SM så utförde de elva ekipagen ett bra jobb.

Problemet var att en del ekipage valde att istället tävla på SSM (Schäfer-SM) där de bästa kvalificerar sig till schäfer-VM. Och att veckan efter SSM genomföra Bruks-SM är svårt om man inte vill förlora ”toppningen” inför VM. Man kan önska sig att tävlingsarran-görerna sätter sig ner och går igenom tävlingskalendern inför kommande år.

Det blev en jämn och hård fight om placeringarna. Som vinnare kunde Jan Karlsson från Västerås ta hem titeln med ett något bättre skyddsarbete än tvåan, Dennis Lindberg från Svensk schäferhundklubb. Bägge hade samma slutpoäng, men skyddet avgjorde. Trean, Milan Dodig från Malmö BK, hamnade inte långt bakom de bägge i täten.

Domaren, Kjell Ström, hade följande kommentarer om de tre ekipagen:
Jan Karlsson: ”Ett skyddsarbete som genomgående genomfördes på ett beslutsamt och intensivt sätt med fast och fullt bett. Möjligen kanske med ett något snabbare släppande och ett högre tempo i ronderingen önskas”.

Dennis Lindberg: ”Visade i huvudsak bra skyddsarbete, intensivt och beslutsamt. Bettet genomgående fullt, men kunde önskas något fastare”.

Milan Dodig: ”Beslutsamt och intensivt arbete. Genomgående en god förighet och ett bra tempo. Något för långt avstånd under transporten. Mer beslutsamhet i överfallet kunde önskas. Annars genomgående ett fullt och fast bett med bra släppande”.

PRISPALL SKYDD: 1:a Magnus Johansson, schäfer Waagendorfs Mister Gere; 706 poäng.
2:a Heidi Koivisto, schäfer Grébirts Honey; 686,25 poäng. 3:a Glenn Andersson, malinois Blackneck’s Garbo; 681 poäng.

Bruks-SM 2006 SKYDD

Planskyddet avgjorde
Till slut: Skyddshundgruppen. Den hade under fredagen genomfört uppletande, lydnad och spår. Det var jämt mellan de 15 ekipagen och ingen som direkt kunde pekas ut som mer framstående än någon annan. Väldigt få misstag gjordes och allt var således laddat inför lördagens finaltävlingar.

Vad som återstod var skyddshundarnas sökarbete och det alltid lika spektakulära skyddsarbetet. Det är faktiskt befriande att se att skyddshundsgruppens inbördes rangordning till stor del avgörs i specialen, till skillnad mot hur det ser ut i de övriga grupperna.

En del omplaceringar mellan ekipagen kunde märkas efter sökarbetet, men det var fortfarande maximalt 280 poäng att nå i planskyddet. Som vanligt gör den omvända startordningen att det hittills sämst placerade ekipaget går ut först och bäst placerade avslutar.

De första ekipagen hade inte med slutstriden att göra även om vi kunde notera en del bra prestationer:
Torbjörn Jansson visade upp en del bra skyddskvaliteter i sitt arbete och Stefan Björkman arbetade sig upp en bra bit i resultatlistan genom en relativt hög kvalitet i sitt arbete. Örjan Samuelsson låg denna gång för lågt i skyddet för att vara med i toppen tillsammans med Patrik Svensson.

Johan Pettersson genomförde sitt skyddsarbete på ett tyst och behagligt sätt. Föraren verkade dessutom trivas med sin hund trots en förarglig 0:a i första momentet. Jag kan inte undgå att beundra denna typ av förare som dessutom saluterar funktionärerna med tack för en trevlig tävling efter avslutande övning.

Stefan Ryder hade detta år med sig alltför många nollor för att kunna svara upp resultatmässigt. Eva Forslund genomförde sitt skyddsarbete bra, men med något för låga betyg för att kunna vara med i toppen.

Nu började det dock hända grejer. Stefan Mattsson genomförde ett mycket bra skydd, med undantag av korgarbetets överfall som gav betyget 0-6. Slutresultatet blev dock gott med en 6:e plats som resultat.

Camilla Berg visade upp ett jämt och bra skyddsarbete, dock med snäppet för låga betyg. 8:e plats blev slutresultatet.

Heidi Koivisto, förra årets mästare, genomförde som vanligt ett rejält skyddsarbete med toppbetyg som resultat. Det skulle visa sig räcka långt, trots att ekipaget låg en hel del efter täten inför skyddsarbetet.

Maria Vieweg låg bra till inför planskyddet och arbetet som ekipaget presterade var också homogent. Några små detaljer i korgarbetet drog ner helhetsintrycket och slutresultatet blev en 5:e plats.

Sofia Tenselius hade en miss i dubbelretningen men visade i övrigt upp ett bra skydd. Totalt räckte det till en 4:e plats och förargligt nog precis utanför prispallen.

Magnus Johansson gick ut som 3:a från slutet. Ekipaget hade en mycket bra dag och alla undrade nog om det fanns någon som skulle kunna rå på Magnus. Matti Orava som vanligtvis genomför sitt skyddsprogram väl, fick inte mycket att stämma denna gång. Hunden verkade vara alltför het med en del 0:or som följd. Ekipaget rasade från en 2:a plats till en slutlig 7:e plats.

Glenn Andersson gick in som sista tävlande. Det såg ut som även detta ekipage var något övertänt och en 0:a i korgbevakningen blev för mycket i ett annars bra skyddsarbete. Totalt fick de nöja sig med en bronsmedalj.

Ovanligt placerade domare
Notabelt från skyddet var att de utmärkta domarna, Nils Berglund och Curt Fagerberg, valde att stå på var sin sida av skyddsplanen mot ”normala” förhållandet där domarna står bredvid varandra. En del åskådare verkade reagera över differensen i betygen, men detta är naturligt då man ser ekipagen utföra sitt moment från var sitt håll. Det är säkert mer rättvisande för respektive ekipage och vi åskådare kunde också konstatera att respektive domare satte sitt betyg utan att snegla på sin meddomare. Starkt och modigt genomfört.

Figuranterna - Roberto Viscovich (korg), Björn Tapper (ärm) och Mikael Johansson (korg) - genomförde sitt jobb föredömligt och även om Roberto fick in en hund mellan benen, så att han gick omkull, var hans agerande efteråt ett fall framåt.

Till sist. Det tillhör numera ovanligheten att ett SM genomförs mindre bra eller rentav dåligt. Och Daladistriktet genomförde SM på ett föredömligt sätt. Om det var något som fattades, så fixades det till direkt.

Som exempel kan nämnas att i spåret fanns det bärplockare inne i spårupptagsrutan trots all skyltning. Ingen blev upphetsad över detta utan man tog direkt fram ett av de många reservspåren.

Men Sven, du kan väl ta det lite lugnare i framtiden med specialeffekterna i form av blixtar och dunder. Mitt hår är fortfarande krulligt efter invigningen…