|
|
 |
Och på den 7:e dagen måste han ha skapat värmlänningen strax efter att han skapat Värmland! Att se ett sådant landskap gör vem som helst till troende. Att resa upp genom Frykensjöarnas dalgång från Karlstad upp till Sunne och vidare mot Torsby ger en känsla av djupt välbefinnande.
Planskyddet! Heidi Koivisto var helt fokuserad på figuranten under skyddet.
Vi möts av all vår historia från Nils Holgerssons resa genom Sverige tolkad och nedtecknad av nationalförfattarinnan, Selma Lagerlöf, landsfadern Tage Erlander till den i modern tid omtalade ”Svennis”, dvs fotbollstränarlegenden Sven-Göran Eriksson.
 Många stora kvinnor och män har danats i Värmland och detta märks inte minst på alla de tysta men mycket förekommande funktionärer under SM-dagarna.
Jag vet inte om ”sola i Karlstad” var där, alltså den servitris som en gång arbetade på stadens stadshotell och som hade inbjudits till evangemanget, men även om solen inte alltid fanns däruppe på en klarblå himmel, så fanns värmen och bemötandet hos samtliga personer i SBK:s Värmland-Dals-distrikts arrangörsled.
Bra på mindre orter
Med Sunne som huvudort för tävlingarna har man än en gång visat och bevisat att SBK:s SM-tävlingar gör sig bäst på mindre orter! Vilken storstadskommun skulle komma på idén att sätta upp bruks-SM (26-28 augusti 2004) som årets arrangemang? Detta skedde i Sunne och de resurser som kunde grävas fram, kom SBK:s arrangörer till del.
I år skulle tävlingarna omfatta spår-, sök-, rapport- och skyddshundgruppen samt IPO-skydds.
Huvudarenan, Kolsnäs camping med fantastiska möjligheter till rekreation, aktiviteter och övernattning var helt upplåten till SBK. Att man dessutom kunde samsas i arrangörsleden med 21 inblandade lokalklubbar är i mitt tycke en bedrift. För den hugade fanns t ex möjlighet till en SPA-vistelse på Selma Lagerlöfs Hotel & Spa anläggning som låg placerad på andra sidan vägen av tävlingsarenan.
Det tar en stund att smälta allt det man ser och allt de vänliga bemötande man möts av vid en vistelse i trakten, men vi hade som sagt ett SM att titta på.
Eftersom man hade förlagt SM-et mellan torsdag och lördag, ett för mig mycket förnuftigt beslut där varje deltagare kan åka hem på söndagen, utvilad till kropp och själ, så inleddes torsdagen med den sedvanliga veterinärbesiktningen åtföljd av lottning av respektive grupps startordning. För de som orkade inför fredagens tidiga uppgång så fanns kamratfesten som ett alternativ till den egna grillhärden.
Sökhundar
Sökhundsgruppen hade sitt fältarbete förlagt till trakten öster om Sunne. Det fina med att ha naturen inpå sig, är att avstånden ut till respektive fältdisciplin kunde hållas föredömligt kort.
Promenaden upp till sökbanan var sugande för benen och starten för söket var belägen i förlängningen på uppförsbacken. Området var således väl valt av tävlingsansvariga. Dessutom lyckades man med att hålla ett högt tempo under de perioder då de tävlande togs fram till sökbanan och detta utan att någon tävlande kände sig tidspressade.
Lugnet härskade således över söket, men utan någon tidsspillan.
Sökbanan kanske inte såg ut som den mest krävande banan man kan ställas inför, men skenet kan bedra ibland. Förutom att sökstigen mitt i området som hundarna skulle sändas från, kringlade en aning och förledde en del förare till misstaget att sända hunden in i ett område de nyss hade genomsökt, så fanns kuperingen där även om den inte syntes från sökstigen.
För den som inte följt sökhundsgruppen nära, så är banan i gruppens elitklass 300 meter lång och 100 meter bred. Föraren skall arbeta på en markerad stig i sökrutans mitt och därifrån sända ut hunden med väl avvägda slag på ömse sidor om stigen. Effektiv tid för arbetet får vara max 17 minuter och under den tiden skall ekipaget försöka att lokalisera och ta fram 3 st gömda och dolda människor (figuranter).
De 15 st kvalificerade ekipagen från landets alla hörn hade således en jätteurladdning framför sig. Till terrängens svårighetsgrad hade också arrangören lagt ut figuranterna på ett sådant sätt att det var inte självklart hur taktiken skulle genomföras sökmässigt för de tävlande.
Förra årets Svenska Mästare, Maud Holmström hade detta år tagit sig an border collien Gränsvallarens Kipp i stället för familjens Memoars Faidon. Resultatet blev tyvärr inte riktigt det som man tänkt sig och med 2 funna figuranter så var ekipaget borta från medaljstriden. Memoars Faidon fördes denna gång av Börje Wåhlin som genomförde ett mycket väl planerat sök med 3 figuranter som belöning och betyget 9,5 av de samstämmiga domarna.
Tråkigt nog är det alltid några som inte får till det till denna enda tävling som gäller för året. Fyra stycken deltagare tvingades bryta och bland dem fanns t ex Anna-Lena Wendt och Gunnel Boström.
Det var inte heller många som kunde ståta med den högsta poängen från söket men Mette Klavenes och border collien Brains Fido från Lerums BK kunde tillsammans med Botkyrkas Göran Olsson och border collien Gränsvallarens Ingo gå till kvällsvila med var sin dubbeltia från söket. Att det hela på intet sätt var avgjort kunde ett helt koppel deltagare vittna om. Mia Umareus, Åse Gustavsson, Jan-Ola Nyberg, Börje Wåhlin och Tony Lyvén fanns strax bakom med betyg från 8,5 till 9,5.
Innan dagen var slut skulle ekipagen också genomföra sitt moment ”uppletande av föremål” och redan här började en del omkastningar att komma. Ledarna fick betyget 8 resp 7 från momentet och de bakomvarande började samla ihop 9:or och 10:or. Om man tittar på vad varje betygsenhet är värd så skall betyget i uppletandet multipliceras med 6 i koefficient. Skillnaden mellan en 7:a och en 10:a är alltså i praktiken 3x6, dvs 18 poäng. Små marginaler således.
Mette kunde behålla ledningen från söket med 338,0 poäng, men Göran hade fått släppa förbi sig Tony och Börje som samlat ihop 335,0 poäng, detta mot Görans 332,0 poäng. Allt skulle således avgöras vid Söndagens lydnad, tyvärr! Tyvärr därför jag tycker nog att det börjar bli dags att ändra på fältarbetena så att man på ett bättre sätt kan premiera den uthållige och duktige hunden och förarens förmåga att genomarbeta sitt fältarbete under större belastning. Som nu är så är de flesta ekipage så genomarbetade att fältarbetet inte ger ett bra utslag.
|
|
|
|
 |
|
|
 |
Brukshundar |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
|
Bruks-SM 2007 |
|
Bruks-SM 2004 |
|
Bruks-SM 2003 |
|
Bruks-SM 2002 |
|
|
IWT 2007 |
|
IPO-VM 2006 |
|
|
SBK kongress 2006 |
|
SBKs lokalkl. 1 |
|
SBKs lokalkl. 2 |
|
SBKs lokalkl. Ins. |
|
|
Retriv. SM 2004 |
|
Retriv. lag-SM 2004 |
|
Handler-träning |
|
|
Minhunds-Utb. |
|
Min-Utb. Steg 2 |
|
Hundtjänst Muskö |
|
|
Mentalbeskrivning |
|
Polishundar |
|
Mock Trial |
|
Paret Järverud |
|
Valpkurs |
|
Hundterapi |
|
Rasspecifika CH. |
|
"Barn-Sök" |
|
|
Sökvinnaren Tony Lysén visade upp en fin serie i lydnaden.
|
Rapporthundsgruppens…
bana var förlagd till Rottneros BK strax söder om Sunne. Även här bjöds vi på ett hisnande sceneri från naturen. Inramningen kunde således inte bli bättre!
Som vanligt är det mycket rörelser runt rapporthundsstarten. Folk som rör sig runt bilarna i ett till synes kaos förstärktes av det faktum att parkeringsplatserna inte riktigt räckte till alla intresserade utan man tvingades att parkera ute längs vägen.
Inte bara hundar, förare och hjälpförare kom ur fordonen utan också ryggsäckar, parasoller, filtar mm.
Funktionärerna samlade ihop alla och ledde marschen utmed vägen några 100 meter för att därefter vika in i skogen. Det var en slingrande lång rad av tävlande, funktionärer och press som samsades på skogsstigen. Publiken fördes ut till en speciell publikplats där man kunde följa hundarnas arbete under långa sträckor.
Efter en stunds trampande för de tävlande, öppnade sig skogen något och vi kunde urskilja de skyltar som fanns uppsatta på trädstammarna och som markerade uppkopplingsplatserna för resp hund. Varje ekipage sökte upp sin plats och började ordna för den ”boplats” som skulle bli deras och hundens under några timmar.
När lugnet lagt sig på A-stationen kallades gänget fram till start/mål-linjen där den obligatoriska informationen gavs angående uppvärmningssträcka, rastning av hundar, tävlingstid, stationsområde och var den snitsel som markerade tjuvstart mm, fanns.
Förarna och hjälpförare kunde återvända till sina hundar för en kort stunds lågmält samtal innan hälften av förarna tog sin hund och i god ordning begav sig iväg de 1100 metrarna till B-stationen.
Nu började således allvaret inför de 6100 meter som hundarna skulle tillryggalägga under snabbast möjliga former. Rapporten som är arvet från den tid då kommunikationen mellan militära förband bäst kunde upprätthållas genom hundar som försetts med en hylsa i halsbandet och som skulle kunna föra fram ett meddelande från en spaningsgrupp till huvudstyrkan finns således ännu kvar, även om man numera lägger mer vikt vid att allt ska ske så snabbt som möjligt.
Hunden skall alltså springa 1100 meter från B- till A-station. Efter en stund sänds hunden ånyo mot B-stationen men förarna ute vid B har under tiden flyttat ytterligare 400 meter till C-station. Från C sänds hundarna ner till A och efter ytterligare någon tid så skickas de upp till D-station som ligger 500 meter bortom C-stationen. Låter det krångligt? Vänta då bara tills jag har förklarat det hela! Så här ser det ut. Hunden springer: 1100 meter + 1500 meter + 1500 meter + 2000 meter; dvs 6100 meter.
Av de 20 tävlande tvingades hela 9 st bryta efter 1:a och 2:a sträckan. Orsakerna kan vara många men man vet att en hund vände vid B-stationen när den skulle igenom stationen och springa vidare mot C-station. Detta gjorde att den ”tog med sig” några andra hundar tillbaka. De övriga hundarna vet man inte mer än att de passerade de två skyttar som finns utplacerade mellan A och B och som skjuter ett skott varje gång en hund passerar. Sannolikt tvekade även dessa hundar uppe vid en tom B-station och vände åter till A, kanske även beroende på att tidigare hundar hade varit ute i ”naturen” runt stationen.
Just sådana här händelser gör att man inser att rapporten kanske är en av de svåraste discipliner att träna upp sin hund i. Att åtgärda ett fel som inträffar utan att veta hur felet kom till och vad som har hänt, är åtminstone för mig en mardröm.
Av de återstående 11 ekipagen fick vi tyvärr en som inte uppfyllde kravet på godkänt i specialmomenten dvs 175 poäng och detta innebar att 50% fanns kvar för att göra upp om titeln.
Endast ett ekipage lyckades att med koststycket att beveka domarna med en dubbeltia. Roland Karlsson med border collien Gandarve´s Simba är ett rutinerat ekipage med mängder av meriter och de bägge lyckades med bedriften att ånyo ta full pott i rapportföringen. Man kan tillägga det är inte bara snabbheten som bedöms, utan även framföringen till starten, ev startskall eller gnäll samt hunden uppträdande vid uppkopplingsplatsen som ger utslag i betyget. Bakom Roland fanns en samlad klunga av medaljaspiranter och då bla med gruppens snabbaste hundar i form av rasen Malinois, som verkade springa ifrån övriga konkurrenter stundtals.
Förra årets Svenska Mästare, Eddy Karlsson med ”Arwe” dvs Dol Goldur U Av Nangijala (säg inte att SBK-are saknar sinne för poetiska hundnamn) från Bollnäs BK och Tomas Ivarsson med Sair Andros U Av Nangijala låg strax bakom Roland tillsammans med Maria Ljungdal, Willy Lindell, Bengt Gustavsson och Camilla Gyllenstrand. Mycket kunde dock ändra sig inför gruppens lydnad och uppletande på söndagen.
|
|
2.an Eva Ivarsson/Sair Andros U av Nangijala i rapporthundsgruppen tar emot hunden efter slutförd sträcka. Som vanligt slår rasen maliois ut alla andra tidsmässigt.
Jan-Ola Nyberg i aktion med sin border collie. Svedens fix under söket. Resultatet blev en 6:e plats.
|
IPO skyddet
IPO gruppen hade detta år glädjande nog fått 10 st hundar till start. Alla moment skulle genomföras på fredagen med undantag av spårningen. IPO skyddet har att utföra förutom identifikation av respektive hund, en tillgänglighetskontroll. Mönstret för gruppen har hämtats från Europa med tonvikt åt det tyska hållet och följer också att man förutsätter att samtliga tävlande själva vet exakt hur de skall röra sig på lydnadsplan och i skyddsarbetet. Tävlingsledare skall alltså inte behövas utan endast en domare som varje tävlande anmäler sig till före och efter varje del av arbetet.
Förutom att två ekipage tvingades att bryta pga skada samt att ett ekipage bröt pga för lågt resultat efter lydnaden, så hade de sju kvarvarande hållit ihop poängmässigt relativt väl. Av lydnaden och skyddets maximala 200 poäng låg nu resultaten mellan 161 till 186 poäng med Fredrik Bjurklint och rottweilern Masatis Nora längst fram skuggad av Lena Eliasson med malinois Lei-Anns Säpo på 184 poäng således endast 2 poäng bakom.
Betygssättningen går förenklat till så att man i varje del av tävlingen tre delar, lydnad, skydd och spår, börjar på 100 poäng. För varje del som man lyckas att genomföra ska man ha poäng. Även om hunden inte går mer än någon meter på spåret så kan den få poäng, något som skedde för en deltagare som erhöll just 1 poäng.
Det som för mig ser bra ut, är att domaren direkt efter ett arbete, måste betygsätta allt han sett på en gång och detta genom öppen kritik inför den tävlande. Det går således inte att ”gömma” sig bakom betygsskyltar.
|
|
Tvåan i spårhundsgruppen Britt-Marie Wilhelmsson såg nästan ut att försvinna i jättegapen på sin rottweiler Fandangos Orre.
|
Spårhundar
Så till getingboet, spårhundsgruppen. Alla i gruppen skulle, precis som övriga grupper, starta med att genomföra två lydnadsmoment, platsliggande med skott samt stegklättring.
Spårhundsgruppen delades in i tre grupper med grupp A som första gäng ut till spårmarkerna.
De övriga två grupperna, B och C, fick fortsätta med lydnadsdelarna samt även påbörja momentet uppletande av föremål. Av naturliga skäl blir det en del väntande för de 31 deltagarna innan de får anvisningar hur deras spårupptagsruta ser ut.
Fältarbetet för spårhunden består av spåret som delas upp i uppletande av spår inom en anvisad ruta på 30 x 40 meter och där den tävlande har 4 minuter på sig att lämna rutan i spåret åt rätt håll. Därefter följer själva spårarbetet där hunden skall utarbeta ett 1500 meter långt spår under max 35 minuter. Spåret skall innehålla ett antal vinklar varav en skall vara spetsig. Hunden skall dessutom påvisa 7 apporter och ett slutföremål för sin förare. Apporterna och spåret läggs ut av en spårläggare ca 1 timma före det att hunden släpps på.
Ett betyg ges för själva upptaget samt ett betyg för spårarbetet där man kontrollerar hur många apporter som föraren kan redovisa efter avslutad spårning.
Till detta kommer då momentet ”uppletande av föremål”, där hunden skall på förarens anvisningar genomsöka en ruta på 50x50 meter och där påvisa och apportera 4 föremål inom 5 minuter.
Det finns således många fallgropar inom disciplinen.
Samtliga ekipage kommer runt på spåret. Jag vet faktiskt inte när det hände sist? Förhållandena var perfekta med lagom mulet väder, fuktigt i gräset som sannolikt inte skulle torka upp de närmsta timmarna samt en koncentrerad och mycket lugn tävlingsledare i form av Nina Weinholt.
Av de 31 ekipagen kunde 5 st visa upp full pott från spåret, nämligen Britt-Marie Wilhelmsson från Årjängs BK med rottweilern Fandangos Orre, Rolf Lindén från Norrköpings BK med broder collien Piff, Roland Sjösten från Ronneby BK med border collien SoMollie, Johan Pettersson från Norrköpings BK med schäfern Wilse´s Wittra och Lena Martens från Vadstena BK med border collien Tonedo´s Black Fly.
Bakom sig hade de fem ett drev av ekipage som stampade dem i hälarna. Jag har nog aldrig upplevt i ett SM att så många ekipage har varit så jämna efter det att spåret hade bedömts. Av de maximala 290 poäng man kan få i spårhundsdelen varierade resultatet från 218 poäng upp till de 290 poängen. Det fanns således inte mycket marginal för den som tänkt sig att vinna racet.
Spårhundarnas uppletande skulle genomföras under fredagen och här började en del utslag att komma. Sex ekipage lyckades inte att få till något betyg alls från momentet. Endast ett ekipage lyckades beveka domarna till en dubbeltia, Lena Martens, medan de övriga pendlade mellan godkänt resultat till 9,5 poäng. De flesta fullpoängarna från spåret fanns dock med till lördagens lydnad som skulle avgöra tävlingen.
|
|
En nöjd vinnare i rapporten konstaterar att hunden kommit fram.
Roland Karlsson med sin SoMollie klarade lydnaden med glans och slutade på 3:e plats i spårhundsgruppen.
|
Skyddshundsgruppen…
hade som vanligt mycket att göra under första dagen. De 15 kvalificerade ekipagen skulle klara av skyddshundarnas spår, sökarbetet som består i momentet avsökande med ståndskall samt allt lydnadsarbete.
Till skillnad från de övriga grupperna, som har totalt 650 poäng att slåss för, så har skyddshundsgruppen totalt max 800 poäng att fördela per ekipage. Början av arbetet innehöll inga sensationer. Spåret gick alldeles utmärkt för de flesta med 6 st ekipage som fullpoängare tätt följda av de övriga med resultat från 8 upp till 9,75 poäng. Avsökande med ståndskall tog vid och här började en del saker att hända. Banan hade arrangören förlagt till toppen av Sunnes slalombacke med rejäla nivåskillnader i banan. Skönt att se att det för en gångs skull blir en riktig sökbana för skyddshundarna.
Poängen i momentet fördelas genom att domarna bedömer dels själva söket i banan, dels ett betyg på hundens markeringsförmåga vid figurant 1 och dels ett betyg vid figurant 2. Sökområdet består av en ruta i kuperad terräng som har måtten 100 meter brett och 150 meter långt.
Precis som för sökhundarna, skall skyddshundarna söka från en mittstig i rutan. Två figuranter finns utlagda, vanligtvis minst 50 meter ut av de 150 metrarna för den första figuranten och den andra i slutet av banan. Själva sökarbetets betyg multipliceras med koefficienten 4 och varje figurant har en koefficient av 2. Ingen fullpoängare kunde noteras men den som kom närmast var Stefan Lönnvik från Nyköpings BK som fick ihop totalt 78 poäng av de totalt 80 som fanns att tillgå.
Förra årets 4:a i SM, Stefan Björkman, tvingades tyvärr kasta in handsken pga skada efter första dagen. Vi vet inte vad som inträffade, men eftersom det är en mängd olika moment som skall genomföras så är nog skyddshundarna extra utsatta för risken att skada sig.
Resterande gänget kunde nu ta sig tillbaka för att genomföra gruppens lydnadsarbete. Trots en del differenser betygsmässigt från lydnaden som del-tagarna tog med sig till efterföljande grillkväll, så var alla mycket medvetna att spekulationer inför morgondagen var rätt så meningslösa. Alla vet att planskyddet kommer att avgöra hela tävlingen med sina maximala 280 poäng. En miss i denna del kan förstöra hela chansen till en framskjuten placering.
Sverker lindblad med Lei-Anns Ture från Kungälvs BK fick känna sig snuvad på guldet även detta år och nu endast med 0,75 poäng.
Lördag morgon
Spänd förväntan inför upplösningen. IPO-skyddet skulle avsluta sitt tävlande med spårhundsdelen. Spårläggare har inför provet, lagt ut tävlingsspåret minst 1 timma före påsläpp och utlägget utförs så att man trampar mycket tätt i spåret.
Alla spår var här förlagda på en öppen gräsyta med idealiska förhållanden. Spåret går genom ett flertal vinklar med apporter utlagda. Hunden skall genomföra sitt spårarbete genom att ”ta tag i spårkärnan” och aldrig släppa densamma. Avvikelser drar ner betyget och detta gäller även i vinklarna. Det är inte läge för hunden att gå över en vinkel och om ett ekipage kommer av spåret med minst en linlängd (dvs 10 meters lina + 10 meter utanför = 20 meter) då avbryter domaren spårarbetet.
Att det kan te sig lite märkligt för den oinvigde kom i full dager då ett ekipage lyckades att spåra några meter för att därefter inte vilja gå vidare.
Detta gav dock ekipaget ett (1) poäng, trots att spåret ej fullföljdes och trots att inga apporter hittades.
Det fina med gruppen är, som jag nämnt tidigare, är att domaren måste alltid motivera alla delar till sitt beslut om ekipagets arbete. Detta renderade den utmärkte domaren, Mikael Holm, till en revidering av sitt betyg i efterhand där han helt öppet förklarade att ”jag gjorde ett fel och vill därför revidera mitt spårbetyg”. Starkt att kunna erkänna något sådant.
Den från fredagen ledande Fredrik Bjurklint med rottweilern Masatis Nora fick uppleva att hunden helt bommar en vinkel i slutet av spåret och drar iväg så långt att domaren tvingas att bryta ekipaget. Poängen för prestationen blev 37 av de 100 möjliga och så var den dagen förstörd.
Innan spårhundsstarten fick vi veta att tre ekipage hade tvingats att bryta pga av skador, så ”finalfältet” hade reducerats till 7 ekipage.
Ett efter ett utförde ekipagen sin uppgift och man kan se att med den koncentration hundarna måste ha för att exakt följa spåret kärna, så krävs det också en mycket stor psykisk uthållighet och koncentration. Christer Häggström med schäfern Bacardi von Calimero fick till ett mycket bra spår och belönades också rikligt med 93 poäng i bagaget till de tidigare 164 poängen vilket gav 257 poäng. Detta gjorde att de bägge kunde gå upp i ledningen för gruppen. Ledningen övertogs dock av Lena Eliasson med Malinois Lei-Anns Säpo som till gårdagens 184 poäng nu kunde lägga 83 spårpoäng och totalt 267 poäng. Bästa spårresultatet kom dock i slutet med Pia Sävenberg och schäfern Molars Pina som lyckades att få till utmärkta 94 poäng och totalt 255.
Resultatet räckte till en fin 3:plats i gruppen bara 2 poäng efter Christer Häggström.
Svensk IPO-mästare blev dock Lena Eliasson från Skara med Malinois Lei-Anns Säpo.
Rapporthundsgruppen kunde nu börja skymta slutet på alla vedermödor. Uppletande blev dock en triller för den från fredagen ända fullpoängaren, Roland Karlsson med border collien Gandarve´s Simba. En nolla i uppletande var naturligtvis inte vad Roland hade tänkt sig, men med en bra lydnad så lyckades ekipaget hålla sig kvar på medaljplats. Roland var dock inte ensam om att misslyckas i momentet uppletande.
Sex av de kvarvarande 11 ekipagen rönte samma öde som Roland och sedan finns det inte så mycket att hämta in vid lydnaden. De som fick betyg i momentet, hade dock fortfarande möjlighet till en framskjuten placering. Tomas Ivarsson med malinois Sair Andros U av Nangijala fanns med från fredagen som en av de snabbaste ekipagen i rapportföringen. Ett godkänt resultat i uppletandet bäddade för ett bra slutresultat. Lydnaden gav 248,5 poäng och totala 558,50 poäng vilket räckte till en silvermedalj.
Lydnaden för spårhundsgruppen blev nästan för spännande. Vinnaren Lena Martens i auktion.
Svensk mästare i gruppen blev också den som åstadkom den bästa lydnaden. Maria Ljungdahl med schäfern Sandvretens Lovikka från Halmstads BK samlade ihop totalt 562,50 poäng och blev således guld-medaljör. Trevligt att få se brukshundrasen nummer 1, schäfern, i topp denna gång. Det var ett tag sedan sist.
Sökhundsgruppen. Definitivt en grupp där det skulle bli mycket svårt att reparera eventuella misstag i lydnaden. För alla grupper hade startordningen inför lydnaden kastats om så att den sämst placerade skulle starta först och den som hade ledningen i gruppen, sist. Göran Olsson med border collien Gräns-vallarens Ingo från Botkyrka BK inledde lydnaden av de ledande ekipagen.
Göran fick till en stark lydnad och presterade 265,75 poäng av 300 möjliga och gick på det upp i total ledning. Börje Wåhlin kunde inte riktigt hålla emot i lydnaden utan kom snäppet för lågt betygsmässig. Resultatet 240, 25 poäng från lydnaden gjorde att han fick finna sig att ramla tillbaka till en 4:e plats. Tony Lyvén med golden retrievern Melicas Castor fick till en kanonlydnad och med sina 279.25 poäng gick ekipaget upp förbi Göran till topp. Mette Klavenes med border collien Brains Fido från Lerums BK lyckades få ihop 259 poäng i lydnaden men fick med det resultatet finna sig i att falla tillbaka till en 3:e plats.
Totalt kunde alltså Tony Lyvén samla ihop hela 614,75 poäng och guld, följd av Göran Olsson på 597,75 poäng och Mette Klavenes på 597 poäng endast 0,75 poäng från silvret.
|
|
Göran Olsson samlar sig inför söket så bra att det gav en silverplats.
|
Helt nöjda Sökhundsvinnare: 1.Tony Lyvén/Av Melica Castor. 2.Göran Olsson/Gränsvallarens Ingo. 3.Mette Klavenes/Brains Fido. |
Prispall Skyddet med Heidi Koivisto och Grebirts Honey på första plats. 2.Sverker Lindblad/Lei-Anns Ture. 3.Matti Orava/Sekundants Ichi Ban. |
 |
 |
| Prispall Spåret! En otroligt hög klass på samtliga. 1.Lena Martens/Tonedo´s Black Fly. 2.Britt-Marie Wilhelmsson/Fandangos Orre. 3.Roland Sjösten/SoMolli. |
Nöjda Rapporthundsförare på prispallen. 1.Maria Ljungdahl/Sandvretens Lovikka. 2.Tomas Ivarsson/Sair Andros U av Nangijala. 3.Roland Karlsson/Gandarves Simba. |
 |
|
Prispallen för IPO-skyddet som detta år hade ett rejält startfält. 1.Lena Eliasson/Lei-Anns Säpo. 2.Christer Häggström/Bacardi von Calimero. 3.Pia Sävenberg/Molars Pina. flankeras av SM-general Lennarth Sanfridsson (vänster) och SBK-ordförande Staffan Thorman. |
Spårhundsgruppen, getingboet
Här gällde total koncentration för att nå toppen. Alla deltagarna fanns kvar inför lydnaden och marginalerna var mycket små.
När man studerar resultatlistan efteråt, kan man konstatera att det utdelades 7 st certifikat, 15 st certifikatsbetyg och 9 st godkända resultat. Ett fantastiskt resultat i mina ögon. Med snittbetyget 9,57 av 10, så fick Conny Svensson med hovawart Hässlehoms Dukati-Love till gruppens absolut bästa lydnad. Man kunde alltså se lydnadspoängen 287 av de 300 möjliga dvs inte ett betyg under 9! Men ändå, om ekipaget inte hade fått bakspår vid sitt spårupptag vilket då renderade ett betygsneddrag från 10 till 7 och tappade 24 poäng, så hade man inte nått upp till guldmedaljen i gruppen. Nu räckte totala 605,50 poäng till en fantastisk 4:e plats, men jag slår vad om att Conny inte känner sig helt nöjd med resultatet trots att det är yttersta elitresultatet han åstadkommit.
Vilken tävling således! Mycket meriterade Roland Sjösten med border collien SoMollie från Ronneby BK hade en ”bra dag på jobbet”. Med sig hade ekipaget fullt från spåret och 57 poäng av 60 från ”uppletandet”. Lydnaden alltid ett säkert kort för Roland och de 269,75 poängen skämdes inte alls för sig. Totalt fick ekipaget ihop 616,75 poäng och lyckades sålunda ta sig in på prispallen med en 3:e plats. Undrar just hur många gånger Roland har beträtt denna pall?
En som stadigt fanns med i diskussionerna var Britt-Marie Wilhelmsson med rottweilern Fandangos Orre från Årjängs BK. Även detta ekipage hade med sig fullt betyg från spåret (vad annars?). Uppletande gick förträffligt med betyget 9,25 och i lydanden small det till med 275,25 poäng. Vi började så smått undra hur långt detta skulle räcka och fick beskedet att det gav en total poäng av 620,75 poäng tillika en silvermedalj.
Åt vinnaren fanns inget att göra för de övriga! Lena Martens med border collien Tonedo´s Black Fly från Vadstena BK visade att hon hade varit med förr i brukshundtoppen. Med fullt betyg i spårupptag, spår och uppletande av föremål, kunde ekipaget lägga den näst bästa lydnaden i gruppen, 282,50 poäng och totala 632,50 poäng av 650 möjliga. Att gå igenom så många moment i ett prov med högsta betyg av 10,0 i varje moment och då prestera ett snitt av drygt 9,73, då ska man inte kunna förlora.
Slutligen skyddshundsgruppen, maratontävlingen!
Ibland har jag svårt att bestämma mig för om spårhundsgruppen eller skyddshunds-gruppen är den mest framstående gruppen inom SBK. Spårhundsgruppen presterar i regel alltid otroligt höga resultat vid sina tävlingar då det gäller men skyddshundsgruppen består då av hundar som är mer mångfacetterade men både lydand, spår, sök och skydd. Ett som är säkert är att man ska säkert inte jämföra de båda grupperna.
Skyddsarbetet var för många relativt ojämt och man hade svårt att få till arbetet. Nämnas kan att den så rutinerade Nermårs Kamp med föraren Monica Holmgren nu lämnar skyddet för Kamps pensionering. Ekipaget kunde dock ta ett godkänt resultat i klassen.
Som 7:e hund in ifrån slutet den omvända startordningen kom välmeriterade Kjell Qvarfordt med schäfern Ajax vom Scandinawian. Ajax är en ”ny” förmåga, ca 3 år gammal och har således mycket att hämta i gruppen i framtiden. Här fick vi också se en hund som jag själv bedömde utförde det absolut bästa planskyddet. När hunden får mer rutin så har vi här en framtida SM-vinnare. Nu fick vi se rejäla tag på skyddsplanen men vi får hoppas att inte hunden går så hårt i framtiden att den drabbas av skador. Nu var det stor kraft i agerandet som vi kunde njuta av. Resultatet blev en fin 5:e plats på totala 656,50 poäng.
Trean från förra året, Erika Björkman fick inte till det riktigt denna gång. Betyget tenderade att bli ett snäpp för lågt och när hunden inte ville släppa efter modprovet, så försvann chansen till en framskjuten placering.
Tidigare årens Svenska Mästare, Matti Orava med schäfern Sekundants Ichi Ban fick in en bra serie i skyddet. Chansen att försvara sitt guld försvann dock i de första momenten vid ärmarbetet. Hunden är dock tillräckligt genomarbetad för att nå en framskjuten placering men Matti fick detta år nöja sig med en 3:e plats på sina 666,0 poäng totalt.
Ett ekipage som många av oss skulle unna en seger är ”den ständiga tvåan” Sverker Lindblad från Kungälvs BK med malinois Lei-Anns Ture. Ett, som vanligt, mycket väl genomarbetat skydd gav bra resultat och det var säkert många med mig som trodde att detta måste räcka till. Totalt fick Sverker ihop 686,0 poäng och hade nog förhoppning om guld när Solna-Sundbyberg BK:s Heidi Koivisto med schäfern Grebirts Honey kommer in gör ett utmärkt skyddsarbete.
Jag klagade något förra året på ekipaget att föraren hade en något hög röst under skyddsarbetet. Detta år hade Heidi tagit ner sin röstvolym en hel del och hunden svarade upp på det hela på ett förnämligt sätt. Jag tror fortfarande att det finns en del att utveckla hos ekipaget trots att hunden vid det här laget har kommit upp i en ålder av 6 år.
Lite synd tycker jag dock om Sverker som tvingades bevittna hur guldet går honom ur händerna med endast 0,75 poäng. Kanske var det sista chansen för Sverker och Ture, men ett strålande resultat av Heidi.
|
|
|
Slutord
Årets SM har haft många facetter. Alla fantastiska funktionärer som ställt upp under dagarna tre och som lägger ner sin själ i att se till att allt fungerar och det gjorde det. Jag har aldrig varit med om att ett tidsschema har hållit så till pricken som denna gång. Tack Peter, Janne och Thomas för er medverkan som guider under dagarna.
Vad jag nu börjar att fundera över och det med risk att få hela SBK-världen över mig, är att man kanske skulle börja fundera över en form av selektering inför avslutande lydnad. Det hela accentuerades när samtliga 31 ekipage från spårhundsgruppen kom till lördagens lydnad och många med ett resultat som inte skulle kunna innebära en framskjuten placering. Kanske skall de 10 bäst placerade få möjlighet att genom-föra lydnaden?
Ett som dock måste vara aktuellt inom en snar framtid är att utöka kraven i varje fältdisciplin och detta snart.
Som nu är så tror jag att en del av vårt rekryteringsarbete bland ungdom försvåras avsevärt pga att fältarbetet inte utgör en tillräckligt stor utmaning.
Huvudtävlingsledaren, Sven-Inge Nordström, måste tillsammans med ansvarige Lennarth Sanfirdsson, känna en djup tillfredställelse över årets arrangemang.
Det som dock för mig var mest tillfredsställande var att den varning för att publiken skulle försvinna i och med att agility och lydnaden försvann från bruksdelen, helt kom på skam. Det var länge sedan jag såg soppas mycket publik som var kvar så länge in på prisutdelningen.
Tack Värmland-Dals SBK-distrikt för ett fantastiskt SM! |
|
|
|
 |
För Hundsport.se: RALF FALKELAND | e-post:  |
|
|
