|
|
 |
Det prasslar till i buskarna till höger om oss. Tystnaden på stationen är så tjock att den lätt konkurrerar ut morgondimmorna. Plötsligt dyker den svarta riesenschnauzern upp och föraren kan andas ut. Allt lättar och efter hand så anländer hund efter hund upp till C-stationen.
 Morgonen bjöd efter hand på ett strålande väder som till lycka för hundekipagen, ej var alltför varmt. SM-morgonen kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt.
SM RAPPORT: 1) Dol Goldur U av Nangijala. Förare: Eddy Karlsson & Astrid Karlsson. Bollnäs. Totalpoäng: 578,00. 2) Hemsjö Zammy. Förare: Christel Blennerup & Gabriel Schmidt, Oskarström. Totalpoäng: 577,25. 3) Wilse´s Ur axDennis. Förare: Arthursson & Anneli Arthursson, Tierp. Totalpoäng: 567,00.
 Mantorps travbana var Svenska Brukshundklubbens Östergötlandsdistrikts val som huvudarena för 2003 års Svenska Mästerskap för Bruks-, Lydnads-, Agility- och IPO-hundar den 28-30 augusti.
Valet av område visade hur stor möda arrangören lagt på att hitta rätt områden för sitt arrangemang.
Trakten runt Mantorp formligen sprutar av kultur och det är lätt att tappa bort SM-tråden inför all den historia som omger oss.
|
|
|
|
|
|
|
 |
Brukshundar |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
|
Bruks-SM 2007 |
|
Bruks-SM 2004 |
|
Bruks-SM 2003 |
|
Bruks-SM 2002 |
|
|
IWT 2007 |
|
IPO-VM 2006 |
|
|
SBK kongress 2006 |
|
SBKs lokalkl. 1 |
|
SBKs lokalkl. 2 |
|
SBKs lokalkl. Ins. |
|
|
Retriv. SM 2004 |
|
Retriv. lag-SM 2004 |
|
Handler-träning |
|
|
Minhunds-Utb. |
|
Min-Utb. Steg 2 |
|
Hundtjänst Muskö |
|
|
Mentalbeskrivning |
|
Polishundar |
|
Mock Trial |
|
Paret Järverud |
|
Valpkurs |
|
Hundterapi |
|
Rasspecifika CH. |
|
"Barn-Sök" |
|
|
|
 |
 |
|
SM SÖK: 1) Memoars Faidon. Förare: Maud Holmström Karlshamn. Totalpoäng: 606,25. 2) Gränsvallarens Ezzet. Förare: Jonny Hallgren, Mölndal. Totalpoäng: 598,75. 3) Ask Förare: Eva Liisannantti, Kind. Totalpoäng: 559,25.
|
SM SPÅR: 1) Måsarps Cap. Förare: Pirjo Gustavsson, Kopparberg. Totalpoäng: 622,75. 2) Flottatjärns Rocky Emma. Förare: Louise Pedersen, Göteborg Totalpoäng: 614,75. 3) av Melica Castor. Förare: Tony Lyvén, Stenungsund. Totalpoäng: 606,75.
|
 |
 |
| SM SKYDD: 1) Sekundants Ichi Ban. Förare: Matti Orava, Nyköping. Totalpoäng: 667,75. 2) Lei-Anns Ture. Förare: Sverker Lindblad, Kungälv. Totalpoäng: 654,25. 3) Truxelis Hetz. Förare: Erica Björkman Solna-Sundb. Totalpoäng: 653,50. |
SM IPO: 1) Budskärs Greif. Förare: Catarina Larsson, OG Såtenäs. Totalpoäng: 275. 2) Rapport´s Benson. Förare: Tomas Norberg, Og Ucklum. Totalpoäng: 266. 3) Havrevingens Ique. Förare: Mickael Pounu, Sollefteå BK. Totalpoäng: 259.
|
Full fart i Vadstena
Vi från Hundsport, Per Östman, Ilona H-Falkeland och jag själv, hade hittat ett boende på en fd bondgård med sk ”bed and breakfast”, några kilometer utanför Vadstena, samma Vadstena som i år firade den Heliga Birgittas födelse för 700 år sedan.
Hela året har landskapet varit fyllt med arrangemang där bla Östergötlands Kennelklubb stod som värd för ”4xVadstena”, en int. hundutställning.
Självklart har varit att framhålla Heliga Birgittas betydelse i historien och visa på den framtid som finns med internationell vetenskap, kulturellt och turistiskt samarbete med Sverige i centrum och med Vadstena som navet i hjulet.
Den Heliga Birgitta måste ha varit något speciellt med sin stora tro på kvinnans rätt och ställning, sitt sociala och politiska engagemang, både i Sverige och ute i Europa. Östergötland innehåller dock mycket mycket mer, med modern historia i form av Mantorp Park där snabba och kraftfulla bilar visas upp för motorintresserade.
Så till årets SM
Huvudarenor för årets olika traditionella fältarbeten var förlagda till Vadstena Brukshundklubb med spårhundsgruppen, Norrköpings Brukshundklubb med rapporthundsgruppen, Linköpings Brukshundklubb med sökhundsgruppen och Mjölby Brukshundklubb med hjälp av Boxholms Brukshundklubb med skyddshundsgruppen.
Den internationella prövningsordningen (IPO) hade förlagts till ortsgrupp Linköping nord, Lydnaden till Finspångs Brukshundklubb samt Agility till Mantorp.
Alla nio klubbarna i distriktet hade dock bidragit med personal och sitt bästa kunnande.
För andra gången under SM-historien hade arrangören valt att förlägga SM i tiden från torsdag till lördag, något som inte minst undertecknad uppskattar. Man behöver således ej stressa ett dugg vid prisutdelningen och den efterföljande banketten med full vetskap om att det finns en natt att sova ut på och en påföljande dag att köra hem utan stress.
 |
| VÄNSTER: Är det klart? tycks Eddy Carlsson fråga. ”Arwe” kan inte dölja entusiasmen och skulle säkert kunna ta en sväng ytterligare på rapporthundsbanan. I MITTEN: Tvåan i rapport, Christel Blennerup hade lite problem med framföringen i början. Hemsjö Zammy var dock tillräckligt snabb och uthållig för att ta hem silvret. TILL HÖGER: Rapport trean Dennis Arthursson med Wilse´s Urax uppträdde balanserat både under lydnaden såväl som i rapporten. |
 |
| TILL HÖGER: Vinnaren i spårhundgruppen Dol Goldur U av Nangiala (Arwe) med Eddy Carlsson som förare. OVAN TILL HÖGER: Lungnet lägrar sig på rapportstationen. NEDAN TILL HÖGER: Full fart ute i Norrköpings skogarna... |
 RAPPORTEN!
Vi återknyter till rapporten där banan var förlagd till Yxbacken strax utanför Norrköping. Yxbacken visade sig vara Pernilla Wibergs hemmabacke med en fallhöjd av ca 110 meter. Backen är numera omdöpt till ”mördarbacken” av undertecknad, trots att vi förflyttade oss ut till stationerna ”på skrå”.
Jag fick många tillfällen att ångra mitt käcka uttalande till rapporthundsfolket att, ”vi från Hundsport brukar alltid följa med ut på stationerna för att se på terrängen när vi gör våra SM-reportage”.
Genomförandet
Stationer ja! En snabb repetition för de som inte är speciellt bevandrade i hur rapporten genomförs.
Ekipagen anländer till A-stationen där man kopplar upp sin hund på angiven plats och tar på hunden ett tjänstetecken som är försedd med bokstäverna SBK (Svenska Brukshundklubben). Tjänstetecknet, anbringas på hunden och är signalen för alla som ser hunden att den är under arbete och ej är en lösspringande hund. Detta är förutsättningen och överenskommelsen mellan SBK och Naturvårdsverket för att ska få arbeta ute i skog och mark.
I och med att tjänstetecknet sätts på hunden så börjar också domarnas bedömning av hunden, en bedömning som pågår tills att förarna beordras ta av tecknet.
Sträckorna som skall springas är 1100 meter från B-stationen till A-stationen. 1500 meter från A-stationen till C-stationen, 1500 meter från C-stationen till A-stationen och slutligen 2000 meter från A-stationen till D-stationen. Totalt skall alltså hunden förflytta sig 6100 meter med högsta fart.
Hundarna tas efter en stunds uppkoppling på A-stationen, med ut till B-stationen för att där sändas tillbaka till A. Efter det så förflyttar sig förarna från B till C-stationen och hunden sändes därefter ut till C.
Det gäller således att hunden dels tar sig snabbt fram men även tänker efter när han kommer in på okänd mark mellan B och C där den kan följa det upptrampade spåret samt den mjölksyra som arrangören droppar vid förflyttningen.
Krävande tävling
Såg det lätt ut? Glöm det! Banans terräng och hundens kondition tillsammans med tankeskärpa är helt avgörande för hur väl som man klarar av rapporten.
Av årets 20 startande hundekipage, klarade 13 st av rapporten. Bansträckningen gav besked om att vi hade en utslagsgivande bana där hunden delvis behövde använda stor kraft, delvis kunna förflytta sig mycket snabbt för att bromsas upp av terrängskiften där hjärnan måste vara med. Det är inte helt enkelt att träna sin hund inför alla de situationer som uppstår.
Samtliga som lyckades att ta sig till SM genom kvalificeringstävlingar har utfört en jätteprestation och alla som fick med sig ett betyg från SM-tävlingen måste betraktas som vinnare.
Malinois, en vinnare...
Som vanligt, höll jag på att utbrista, är rasen Malinois en vinnare. Dess snabbhet i kombination med kraft och tanke gör den svårslagen ute på banan.
Jag hörde många konstruktiva förslag hur man skulle komma tillrätta med rasens snabbhet i allt från ”man kan ju alltid förse den med tilläggsvikt och dra sträckan över någon lämplig sjö” till ”det måste finnas tidtagarur som kan ändra fart beroende på rasen”.
Från den snabbaste hunden Dol Goldur U av Nangiala (Arwe) med Eddy Carlsson som förare skilde det över 7 minuter ner till den hund med sämsta tiden som kom runt rapporten. Och detta på en totaltid av drygt 20 minuter. Bara sista sträckan mellan A och D skilde nästan 7 minuter. Undra sedan på att en del ekipage känner en viss uppgivenhet över fartfenomenen.
Efter rapporten var ställningen sådan att man insåg att Eddy och Arwe skulle bli mycket svårslagna i år. Eddy har varit nära många gånger men aldrig lyckats att riktigt gå i topp.
Efter fredagens mödor kunde rapporthundsgänget koppla av vid sina husvagnar och stugor. Grilldoften spred sig runt om i nejden och om man för ett ögonblick blundade, så kände man sig nära nog förflyttad till något reseparadis ute i Europa.
Lördagen inleddes med momentet ”uppletande av föremål”, där vindarna inte riktigt var med förarna. Resultaten var mycket blandade och det blev inte någon fullpoängare för något av de kvarvarande ekipagen.
Spännande upplösning
Det var väl inte det resultatmässigt sätt, bästa SM-et för rapporthundsgruppen, men det blev mycket spännande vid upplösningen.
Christel Blennerup från Oskarströms BK med Border Collien Hemsjö Zammy går in bland de sista ekipagen och får till en bra lydnad. Slutpoängen blir 577,25 poäng. Eddy Carlsson från Bollnäs BK med sin Malinois Arwe har en till synes betryggande ledning med ca 30 poäng efter uppletandet, men poäng efter poäng försvinner under lydnaden. När momentet stegklättring är avklarat så har Eddy och Arwe fått ihop 253,25 poäng från lydnaden och totala 578 poäng. Endast 0,75 poäng skilde guld från silver.
Trean Dennis Arthursson från Mjölby BK med schäfern, Wilse´s Urax låg länge bra till med fick inte till det riktigt på lydnaden utan fick nöja sig med bronset på sina 567 poäng.
 |
| VÄNSTER: Kone, och hög fart kännetecknade Maud Holmström med Memoars Faidon detta år. Ekipaget genomförde ett ?kanon-SM? och tog hem titeln. I MITTEN: Att gå från en reservplats, in i tävlingen och nå ända fram till bronset är få förunnat. Eva Liisanantii med Ask lyckades dock med prestationen. Starkt... TILL VÄNSTER: Förra årets mästare Sandra Jansson med Memoars Immer försvann i lydnaden där Immer inte kunde hålla ihop riktigt. Synd efter så bra sök men vi lär se ekipaget mer i framtiden... |
 |
| HÖGER OCH I MITTEN: Vem kan urskilja en figurant gömma under massan? Endast en hund har den förmågan? |
SÖKET!
Hon var kurvig och vacker, vägen till Ulrika och det värdshus som var samlingsplatsen för sökhundsgruppen. Än en gång blev jag påmind att jag valt fel fältarbete att skriva om. Tänk att få sitta på ett värdshus och studera de inkommande resultaten samtidigt som förarna anlände en efter en!
Nåväl, Ilona från Hundsport fick inte sitta speciellt mycket. Har någon funderat på hur många meter en domare går i sökets fältarbete under ett SM? Jag kan upplysa att det rör sig om minst 9000 meter och det är exklusive eventuella utflykter till figuranter som hunden markerat.
Söket skall vara förlagt till ett ”starkt kuperat och betäckt terrängområde”, som det står i regelboken. Tre personer (figuranter) skall vara utplacerade i området, två helt dolda och en öppet placerad. Den effektiva söktiden som varje ekipage har på sig i elitklass är 17 minuter vilket innebär att man stoppar klockan när hunden har markerat en figurant och startar tidtagningen när samtliga personer finns ute på stigen igen och då hunden är redo att sändas ut på nytt.
Svårsökt område
Tävlingsledaren på plats, Susanne Rönnlund, hade hittat ett område som kanske inte var det mest kuperade området vi skådat, men som definitivt inte tillhörde det mest lättsökta området. Sökrutan var förlagd till en sluttning och stigen mitt i rutan, där förare och funktionärer skall ta sig fram, gick på skrå genom området.
På varje sida om stigen fanns det mängder av stenblock i stort och smått format. Det var inte helt enkelt för hundarna att ta sig fram i ”skravlet” och definitivt inte rakt som förarna i regel är vana vid.
Funktionärerna hade tagits från Linköpings BK och planeringen hade pågått i 1,5 år. Det var således mycket möda nedlagt på söket, precis som i de andra fältdiciplinerna.
De 15 startande ekipagen kunde således se fram mot en välpreparerad tävling. De allra flesta ekipagen lyckades att få med sig betyg från sitt arbete och bäst lyckades Jonny Hallgren med Border collien Gränsvallarens Ezzet tillsammans med Maud Holmström med Border collien Memoars Faidon som bägge fick in full pott med var sin dubbeltia av domarna.
Förra årets Svenska Mästare, Sandra Jansson från Knivsta BK med Border collien Memoars Immer fanns med i tätpositionen med sina 9,5 från söket.
Lydnaden avgörande
Normalt sett brukar det vara ganska stökigt på sökstigen. Det är många som vill se de olika prestationerna och ibland blir det för mycket folk som har svårt att hålla tyst och att rätta in sig i leden efter tävlingsledarens anvisningar. Visserligen var det denna gång en hel del folk men tystnaden var frapperande och man kunde stundtals tro att man var helt ensam ute i skogen.
Sökhundsgruppen verkar numera bestå av Border collies. Av de 15 startande utgjorde 9 st Border collies. En schäfer, två groenendael, en flat coated retriever, en kelpie och en malinois hade lyckats att spräcka den totala dominansen av Border collies.
Inte heller sökhundsgruppen lyckades så där 100%-igt i ”uppletande av föremål” och avgörandet kom som vanligt vid lydnaden.
Det är ett härligt lyft arrangören får när man kastar om startordningen inför lydnaden så att den bästa hunden startar sist.
Eva Liisanantii från Kinds BK med malinoisen Ask, hade kommit in som första reserv och borde mänskligt sett inte vara tillräckligt väl preparerad för SM. Ekipaget hade med sig 9,25 poäng från söket, fick till ett någorlunda uppletande med en 5,5 i betyg.
Ekipaget låg på 4:e plats inför lydnaden och samlade där ihop 258 poäng vilket innebar totala 559,25 poäng, en ledning inför de tre avslutande ekipagen men ingen trodde nog att det skulle räcka upp till pallplats. När så Sandra Jansson från Knivsta BK med Border collien Memoars Immer klev in på plan så märktes det att Immer var lite för mycket på gång. Sandra hade svårt att hålla tag i hunden och vid momentet ”kryp” så bröt Sandra tävlingen.
Det är naturligtvis mycket tråkigt med ett sådant slut, men jag tycker nog att hon gjorde rätt. Både Sandra och Immer är unga och vi kan nog förvänta oss ett mycket revanschsuget ekipage i framtiden även om det naturligtvis just nu känns som en stor besvikelse för Sandra.
Detta innebar att Eva med Ask hade avancerat upp till en tredje plats och det fanns fortfarande teoretisk möjlighet för de bägge att komma ännu längre fram.
De två ledande ekipagen, Jonny Hallgren och Maud Holmström, stängde effektivt till dörren för Eva. Med sina 268,25 poäng på lydnaden fick Jonny och Gränsvallarens Ezzet från Göteborg-Mölndals BK, ihop 598,75 poäng. Man satte en del press på Maud Holmström som dock hade 57 poäng dvs 17 poäng mer än Jonny från ”uppletandet”. Maud höll ihop nervtrådarna och med sina 259,25 poäng gick ekipaget upp till totala 606,25 poäng och en guldmedalj.
Starkt jobbat och mycket starkt jobbat av trean Eva med Ask som från en reservplats tar hem en bronsmedalj. Det tillhör inte vanligheterna!
 |
TILL VÄNSTER: Guldmedaljören Pirjo Gustavsson med Måsarps Cap ?levde sig in? med hunden under hela tävlingen. Resultat därefter. I MITTEN: Tvåan i spåret Louise Pedersen med Flottatjärns Rocky Emma en Nova Scotia Duck Tolling Retriever, visade upp ett härligt resultat från spåret och lydnaden. TILL VÄNSTER: En samlad Tony Lyvén med Av Melica Castor gjorde ett kannon resultat på 606,75 poäng. Trots det fick han nöja sig med bronspengen, men vänta bara!
|
 TILL HÖGER: Kontroll av spårpinnarna är rigorös, Domarna konstaterar att spårnummer 10 har fullt antal pinnar på spåret.
OVAN TILL HÖGER: Invigning vid bruks SM-2003? NEDAN TILL HÖGER: Fredag morgon. Hundsport team är lagom trötta, kl. är 04:30. |
SPÅRET!
”Vår man” från Hundsport, Per Östman; kunde berätta att det inte var några som helst sensationer i spårhundsgruppen. Enda överraskningen var att Per tillsammans med tävlingsledningen fick mota bort en lösspringande hund vid platsliggningen som alla grupper startade SM-et med.
Upptagsrutorna var så lika att det var nog tur att spårnummret fanns vid varje ruta, annars hade det nog varit svårt att skilja dem åt. Terrängen var gles skog och betyget från några utav de tävlande var ”kanonspår”. Även om det blev en incident vid ett spår där spårläggaren inte fick till utplaceringen av apporter på rätt sätt, så var det ingen som blev upphetsad av detta.
”Vi tar ett reservspår”, sade tävlingsledaren helt lugnt. Tidhållningen fungerade här som vid alla andra fältarbeten perfekt och ingen tävlande eller domare behövde känna sig stressad.
Två moment
Spårhundsekipagen arbetar med två moment i spåret. Ett där själva spårupptaget bedöms av domarna och ett där spårets utarbetande bedöms av hur många apporter som den tävlande kan redovisa efter spårets avslutande.
Spårupptaget genomförs i en ruta vars gränser finns angivna för föraren och som är 30*40 meter. Tävlingsledaren anvisar en punkt på baslinjen och från denna punkt skall föraren låta hunden söka sig framåt i rutan till att hunden träffar på spåret som är utlagt ca 1,5 timmar före påsläpp. Hunden skall ta upp spåret åt rätt håll inom 4 minuter och momentet slutar när föraren lämnar rutan åt rätt håll och i spåret.
Själva spårmomentet är ett ca 1500 meter långt spår som skall innehålla ett flertal vinklar varav en vinkel skall vara spetsig.
Terrängen där spåret dras fram skall vara omväxlande och det gäller för den tävlande att ha vant hunden vid alla typer av terrängväxlingar. Spårläggaren har placerat ut 8 föremål i spåret varav ett är ett sk slutföremål. Redovisning av antal apporter sker när ekipaget kommit fram till sista föremålet och i anslutning till slutföremålet.
Bakspår
Vi har tidigare studerat och förundrat oss över alla bakspår som uppkommer på ett SM. Detta år var det inte speciellt många bakspår, vilket innebär en betygsreducering i spårupptaget med maximalt betyg 7:a. Av de 31 ekipagen fick 9 st bakspår och detta mycket jämt fördelat på de tre grupperna som spårhundsekipagen hade indelats i.
Man kunde således inte skylla på att spårningen försvårades av lättande morgondimmor eller att det var för varmt.
Stenhård konkurrensen
Spårhundsgruppen är som vanligt den absolut svåraste att hävda sig i. Konkurrensen är stenhård och det får inte vara minsta misstag för då är det mycket svårt att komma tillbaka till den absoluta toppen i tävlingen. I spåret är det inte så raspräglat som kan urskiljas i de andra grupperna.
Med risk för fel, så tror jag att jag fick ihop 11 olika raser och det verkar som att detta fältarbete inte premierar någon viss ras utan att alla har möjlighet att hävda sig i gruppen.
Vi kunde summera hela 8 st fullpoängare i gruppen. Undra sedan på att det kostar mycket att missa en ända apport ute i spåret! Endast 6 ekipage fick bryta efter spåret och där ibland några som tyvärr hade överskridit maxtidens 35 minuter.
Bland dem som lyckats att pricka formen rätt fanns bl a Anna-Lena Wendt från Göteborg-Mölndals BK med sin flat Black Attraction First of All, Pirjo Gustavsson från Kopparbergs BK med sin Border collie Måsarps Cap, Lars Persson från Ystads BK med sin Schäfer Talweg´s Gnista, Tony Lyvén från Stenungsunds BK med sin Golden retriever Av Melica Castor.
Uppräkningen kunde fortsätta ett bra tag till men detta torde vara tillräckligt föra att illustrera att rasrepresentationen var mycket blandad i toppen av tävlingen.
Vilken lydnad vi fick se sen!
Inte heller i denna grupp kunde vi hitta någon fullpoängare i momentet ”uppletande av föremål”. Det var tydligen så att det skulle till en renodlad specialist för att åstadkomma en dubbeltia av domarparet.
Allt skulle således även här avgöras vid lydnaden och vilken lydnad vi fick se sen!
När Pirjo Gustavsson med Måsarps Cap kommer in som fyra från slutet och klämmer till med 284,75 poäng och totala 622,75 så trodde nog många med mig att detta skulle inte kunna slås. Chansen fanns för de återstående tre ekipagen och nog försökte man.
Tony Lyvén med Melica Castor hade strax före Pirjo tagit hem 271,75 poäng och låg med sina 606,75 poäng väl framme i resultatlistan.
När så fredagens ledare, Louise Pedersen med Flottatjärns Rocky Emma, en Nova Scotia Duck Tolling Retriever, går in och genomför ett mycket bra lydnadsprogram och samlar ihop 267,75 poäng och totalt 614,75 poäng, så är saken klar.
Svensk Mästare detta år blev Pirjo Gustavsson från Kopparbergs BK med Border collien Måsarps Cap. Tvåa och silvermedaljör, som sagt, Louise Pedersen från Göteborg-Mölndals BK med Nova Scotia Duck Tolling Retrievern Flottatjärns Rocky Emma. Trea och bronsmedaljör blev Tony Lyvén från Stenungsunds BK med sin Golden retriever Av Melica Castor.
En härlig blandning av olika raser således.
 |
| I MITTEN: Matti Orava med Sekundants Ichi Bar Svensk Mästare även i år. Titta på Mattis konc. och figurantens tvärstopp. TILL HÖGER: Erica Björkman med Truxelis Hetz gjorde skäl för namnet och visade upp en lite för het hund. Slutresultat blev dock mycket bra med en hedrande 3:e plats. |
 |
TILL VÄNSTER: Björn Eriksson f.d rikspolischef och tullchef och numera Landshövdning i Östergötland höll ett inspirerande tal men sprack nästan när han försökte få sin golden att skälla. I MITTEN: Skyddshundgroppen med Siewert Svensson i mitten, höll ihop skyddet föredömligt. Det finns många sätt att ladda upp inför skyddet. TILL VÄNSTER:Skyddshundsdomarna var mycket ense i sin bedömning.
|
SKYDDET!
Efter en sådan urladdning så känns det nära nog som antiklimax när man kommer till skyddshundsgruppen.
Resultaten från gruppen var relativt bra utan att för den skull vara överdådiga. Missar fanns hos alla ekipage och i regel på sådana ställen där det sved som mest.
Skyddets ansträngande moment
Skyddet består av en mängd moment som kort kan beskrivas som att hundarna skall genomföra ett spår som är ca 600 meter långt, utföra ett avsökande efter två gömda figuranter, leta rätt på föremål i momentet ”uppletande av föremål”, genomföra ett lydnadsprogram med 10 moment samt som avslutning utföra ett planskyddsprogram där hunden börjar med att arbeta med en munkorg för att därefter jobba utan munkorg och med skyddsfiguranten iförd en skyddsärm som hunden kan bita i.
Det är således det mest ansträngande programmet som skyddshunden har att genomföra och det är inte för inte som skyddshundsgruppen benämns hundsportens F1-grupp.
Odramatiskt spår
Natursköna omgivningar runt Boxholms BK mötte de tävlande i skyddshundsgruppen på fredag morgon. Gruppen skulle avhandla spår, avsökande och uppletande under denna dag och även här gällde det att inte tappa alltför mycket mark i de inledande momenten även om skyddet alltid brukar avgöras just i själva avslutande planskyddet.
Spåret blev relativt odramatiskt med få tappade poäng för de flesta. I momentet ”avsökande” började det hända saker.
Förra årets Svenska Mästare, Matti Orava, höll ställningen genom att hitta bägge figuranterna i söket och att hunden har ett förträffligt ståndskall. Även förra årets två, Sverker Lindblad, genomförde sitt sök på ett lysande sätt.
Därefter blev det blandad kompott med enda undantaget Stefan Lönnvik som också kom in felfri från söket.
Uppletande och lydnaden gav inga speciella förändringar och alla i toppen var resultatmässigt relativt nära varandra.
Planskyddet! Momentet där allt skulle avgöras.
Även här börjar man med omvänd startordning och tävlingsledaren, Siewert Svensson, hade lagt upp ett rejält program.
Bibbi Hägglund med Malinois Quinto de Ebro av Trustanberg inledde men ekipaget var för oren för att hävda sig denna dag. Bibbi avbröt mycket klokt efter munkorgsarbetets dubbelretning. Vi kan bara hoppas på att de lyckas bättre nästa år.
Staffan Nilsson med Schäfern Kargalandets Sigrid genomförde ett bra skyddsprogram men låg tyvärr alltför långt bakom täten inför skyddet. Hunden är ung och vi får nog se den rutinerade Staffan nå bra placeringar i framtiden.
Ralf Andersson med Schäfern Inugamis Azlan utförde ett relativt bra skyddsprogram men bommar överfallet i korgen och kan inte avancera nämnvärt i prislistan.
Charina Qvarfordt med Schäfern Ariens Bricco höll i skyddet mycket bra i större delen av sitt program. En bom i släppandet efter modprovet, där hunden lämnar figuranten, gjorde att ekipaget inte kunde konkurrera denna dag.
Magnus Söderberg med Malinois Lei-Anns Presto inledde strålande. Tyvärr kom missen i dubbelretningen där hunden inte hinner med att vända upp mot figuranten och detta med en 0:a som följd. Får Magnus till jämnheten i hunden och framför allt tar med sig sitt sökarbete, så kommer hunden säkert att höra tala om sig nästa år.
Peter Nilsson med Schäfern Kickwa´s Ånix låg länge bra till. Två nollor i korgarbetets fasttagande och bevakning innebar dock att de bägge rasade ner i resultatlistan. Man kunde också konstatera att betygen låg någon enhet för lågt för att riktigt konkurrera.
Stefan Lönnvik med Malinois Lei-Anns Sune låg riktigt bra till inför skyddet. Även planskyddet blev relativt bra men det behövs ytterligare några betygsenheter högre för att kunna konkurrera om pallplatserna. Som nu, så saknades det lite mer kraft i dubbelretningen och att släppandena i ärmarbetet måste bli mer distinkta.
Heidi Koivisto med Schäfern Grebirts Honey genomför ett mycket bra skyddsprogram. Ska man anmärka på något så är det att föraren utför momenten med mycket hög röst vilket vittnar om att hon kanske är något osäker på hundens agerande. Att ekipaget är väl genomtränat för sin uppgift är dock inget att ta miste på. De bägge slutar på en hedrande 5:e plats med sina totala 636,25 poäng.
Förra årets tre, Monica Andersson med Malinois Gulo Gulo W av Nangiala hängde med bra länge om än snäppet för lågt betygsmässigt. En 0:a i bevakningen där hunden lämnar figuranten förstörde dagen. Hoppas dock att vi får se ekipaget i aktion till nästa års SM.
Monica Holmgren har varit i skyddshundtoppen under många år. Med sin Schäfer Nemårs Kamp så fick ekipaget inga direkta missar men ligger tyvärr några betygsenheter för lågt i planskyddet.
Förhoppningsvis så kommer Monica att visa sig i framtidens skydd, kanske med en ny hund eftersom Kamp börjar bli till åren och sannolikt börjar närma sig pensionsåldern.
Stefan Björkman med Malinois Bröderna Raskenstams Rasken inledde skyddet bra. Tyvärr så var inte ekipaget riktigt rätt placerad under transporten och överfallet renderade i en 0:a. Kanske blev det tungt att hämta upp sig efter episoden med överfallet för betygen varierade en hel del därefter. Bra prestationer varvades med mindre bra och ekipaget blev alltför ojämnt för att nå pallplatsen detta år. Resultatet, 637,5 poäng räckte dock till en 4:e plats.
Johan Strömbäck med Schäfern Silverpilens Vixi inledde skyddet bra men fasttagandet och dubbelretningen blev alltför svaga för att det skulle bli betyg. Resultatet blev naturligtvis ett ras i resultatlistan med en 7:e plats som följd.
Erica Björkman med Schäfern Truxelis Hetz från Solna-Sundbybergs BK visade upp ett skyddsprogram, kanske inte av högsta kvalitet. Det fanns inga svagheter direkt men korgarbetet behöver jobbas upp en del. Hunden försökte att ta igen det hela vid ärmarbetet men går nästan för hårt och skadar sig något vid modprovet.
Det hela ordnar dock upp sig och ekipaget slutar på en meriterande bronsplats och 653,5 poäng. Kan ekipaget få till träningen i skyddet lite mer distinkt så finns det nog möjlighet att drömma om guld i framtiden.
Förra årets Svenska Mästare, Matti Orava med Schäfern Sekundants Ichi Ban från Nyköpings BK, gör normalt sett inte bort sig. Detta år fick dock fansen hicka när hunden vid ärmarbetets överfall inte kommer till att stöta mot figuranten. Följden blev en 0:a och det var nog inte bara jag som tänkte att ”där gick den chansen”.
När dessutom hunden släpper ärmen efter modprovet och före det att Matti hinner kommendera så trodde alla att chansen helt borta till guldet. Åtminstone var jag helt övertygad om detta. Naturligtvis tog ekipaget ledningen i gruppen, men värste konkurrenten återstod, förra årets SM-2:a som naturligtvis längtade efter revansch.
Sverker Lindblad med Malinois Lei-Anns Ture från Kungälvs BK genomför alltid ett säkert skyddsprogram. Trots att hunden stöter rejält vid korgarbetets överfall, så lyckas den med konststycket att ge figuranten en rejäl ”pärla” ytterligare en gång. Noll naturligtvis och det hjälper inte att Ture går bra i resten av programmet. Resultatet blir totala 654,25 poäng och en silverplats.
Således lyckdes Matti Orava upprepa förra årets bravad med SM-vinst och var det enda ekipaget som kom upp i certpoäng med sina 667,75 poäng. Ekipaget visade än en gång att man håller en hygglig standard.
Skyddshundgruppen måste nog betecknas som något svag detta år och det skulle kunna kännetecknas som missarnas år. Även om bra prestationer kunde noteras så var det inget ekipage som var helt övertygade.
IPO!
Det som förvånar i denna disciplin är att det fanns enligt uppgift 18 st kvalificerade ekipage. Fem ekipage hade anmälts och fyra kom till start! Man kan undra varför en arrangör ska behöva besvära sig med ett sådant här arrangemang när man inte får bättre respons?
Svensk Mästare blev Catarina Larsson med Schäfern Budskärs Greif från Ortsgrupp Sotenäs på 275 poäng följd av förra årets mästare, Tomas Nordberg med Schäfern Rapport´s Benson från Ortsgrupp Ucklum på 266 poäng och trean Micke Pouna den Holländske Herdehunden Havrevingens Ique från Sollefteå BK på 259 poäng.
Vi hade tyvärr ingen möjlighet att följa årets tävling, men eftersom vi kunde förstå så var även detta arrangemang mycket väl genomfört.
Summering!
Ur vår synpunkt var SM 2003 en fullträff. Vi har nog aldrig träffat på så väl genomtänkta arrangemang. Att man äntligen har hittat hur man skall genomföra förbindelsen mellan press, publik och tävlingsledare var en pärla. Arrangören hade inte bara tagit fram en person för varje tävlingsgrupp som skulle vara pressvärd för just sin del. Det fina var att det som pressvärden informerade om också stämde med tävlingsledarens anvisningar. Att även ha ett tidsschema som höll är vi inte vana vid.
Det som dock återspeglar ett arrangemang av denna dignitet är att varje funktionär är en levande reklampelare för sin organisation. Att bemöta alla personer som kommer med mer eller mindre konstiga frågor på ett positivt sätt, är en gudagåva och de bemötande som vi fick ta del av var perfekt.
Man kan nu bara hoppas på att framtida arrangörer tar lärdom av den professionella inställning som fanns i årets mästerskap. Jag tror inte att jag behöver uppmana den huvudansvarige SM-generalen, Johan Sjökvist, att vara stolt över sitt gäng. Jag är övertygad att han och de övriga är väl medvetna om sitt fina resultat. |
 |
För Hundsport.se: RALF FALKELAND | e-post:  |
|
