|
|
 |
SM för bruks-, lydnads- och agilityhundar år 2002 genomfördes i arrangemang av Blekingedistriktet.
 Väl framme i Karlshamn kommer jag osökt att tänka på ”guott-i-guott-guott” – SM-helgen ser ut att bli just så. Efter att ha ”slängt ut” mina medarbetare i de olika fältområden, så åkte jag själv ner mot hamnen för att ta mig vidare till helgens huvudarena, Vägga Idrottsplats.
På vägen nere vid hamnområdet inser jag plötsligt att jag är helt ensam i området. Ingen människa verkar bry sig om att det faktiskt pågår ett Svenskt Mästerskap...
SPÅRHUNDSGRUPPEN;
1. Roland Sjösten. 2. Anders Reitmaier och 3. Louise Pedersen.
Solen glittrar i det nästan blanka havet och ett sömnigt Karlshamn börjar sträcka på sig.
Det var inte svårt att föreställa sig hur orten en gång kan ha tett sig, med livsstil och näring ur havet genom kustbondens idoga strävanden och naturligtvis även den föda ortsbon kunde finna ur ”Sveriges trädgård”. Karlshamns mejeri står numera för blickfånget utmed kusten och skådar ut över hamnen och dagens kusttrafik. Blekinge är inte bara ett tätt distrikt med brukshundklubbar, utan ingår numera i min speciella kategori där jag kan tänka mig att bo någon gång efter pension.
Vilka kontraster ändå!
Från lördagmorgonens absoluta lugn nere vid hamnen, till söndagen, efter mästerskapen, där idoga funktionärer letar och plockar upp fimpar och övrigt skräp efter tävlande och publik. Arrangören har lovat lämna tillbaka idrottsplatsen rensat från sådant skräp. Jag tycker det är fint att inte idrottsrörelsens publik inte röker längre eller slänger korvpapper runt omkring sig – för arenan var naturligtvis alldeles ren från dylika före SM?
|
|
|
|
 |
|
|
 |
Brukshundar |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
|
Bruks-SM 2007 |
|
Bruks-SM 2004 |
|
Bruks-SM 2003 |
|
Bruks-SM 2002 |
|
|
IWT 2007 |
|
IPO-VM 2006 |
|
|
SBK kongress 2006 |
|
SBKs lokalkl. 1 |
|
SBKs lokalkl. 2 |
|
SBKs lokalkl. Ins. |
|
|
Retriv. SM 2004 |
|
Retriv. lag-SM 2004 |
|
Handler-träning |
|
|
Minhunds-Utb. |
|
Min-Utb. Steg 2 |
|
Hundtjänst Muskö |
|
|
Mentalbeskrivning |
|
Polishundar |
|
Mock Trial |
|
Paret Järverud |
|
Valpkurs |
|
Hundterapi |
|
Rasspecifika CH. |
|
"Barn-Sök" |
|
|
|
|
|
|
Men åter till lördag morgon. Varför åkte jag ner till Vägga-arenan när nästan samtliga bruksekipage fanns ute i blekingeskogarna?
Jo, detta år var det för första gången officiellt deltagande av IPO-hundar, dvs ”Internationell Prövnings Ordning”. Dessa hundar, som visserligen bara var fyra till antalet, hade att genomföra spår-, lydnad- och skyddsarbete enligt de internationella provreglerna. Framtiden får utvisa om detta är vägen att gå mot den ”ultimata brukshunden”.
Jag måste erkänna att IPO-skyddet aldrig riktigt har lockat mig. Dels genom sitt statiska utförande och dels genom att man skall ”belasta” hundarna kroppsligt, något som jag anser i hög grad kan stärka den alltför veka hunden. Sen förstår jag till fullo att varje hundförare söker nya utmaningar och gärna vill kunna mäta sig med andra ekipage ute i Europa.
Besk eftersmak – om inte ren skandal, så ändå något som man definitivt höjde ögonbrynen rejält för – gav två diskvalificeringar i rapporthundsgruppen! Mig veterligen har detta aldrig inträffat tidigare.
3:an i söket; Gränsvallarens Ingo.
IPO-TÄVLINGEN
Av sju anmälda hundar kom alltså fyra till start. Lite underligt kanske, men visar också att hela tävlingen är färsk. Man hade valt att börja med skyddsdelen ute på appellplanen. Domaren Kjell Ström kontrollerade hundarnas ID-nr och ser om hunden kan hanteras, dvs är tillgänglig.
Först av allt skall hunden av sin förare sändas från en tänkt mittlinje i planens ländriktning runt små skärmar utmed långsidan, tre på varje sida. Skärmarna ser ut som valbås men är täckta även nedtill. Man kallar det rondering. Vid sista skärmen finns figuranten och hunden skall direkt in i bevakning av denne, nära och mycket koncentrerad på figuranten.
Efter upplösning ställer figuranten upp sig på en bestämd punkt, hunden sätts av föraren för bevakning och föraren går själv in bakom skärmen. När figuranten sedan flyr, skall hunden direkt angripa och bita sig fast respektive släppa direkt, allt efter förarens kommando efter domarens klartecken.
Utan att fördjupa sig alltför mycket i detaljer så går allt ut på att föraren artigt skall avvakta domarens tillåtelse att genomföra momenten. Bedömningen tar hänsyn till hur direkt hunden angriper, hur ”full mun” hunden tar för sig i bettet och hur den håller fast. Vidare hundens förighet, hur nära skärmarna som hunden ronderar, om den koncentrerar sig på skärmarna och hur hunden agerar när figuranten försöker fly. Slutligen hur den påverkas av belastning, dvs slag.
Resultatet från lördagens skydd blev att Gunilla Stahre med riesenschnauzer Korad IPOIII, BHPIII, TjhRH Fenny vom Hatzbachtal, tog 92 poäng, Birgitta Lindell med tervueren SBCh, SUCh, Tjh Ladingens Egon samlade ihop 84 poäng, Johan Holmlund med schäfer Trends Dana, plockade 88 poäng och Tomas Nordberg med Rapport´s Benson tog hem hela 96 poäng av 100.
SKYDDSHUNDSGRUPPEN;
1. Matti Orava. 2. Sverker Lindblad och 3. Monica Andersson.
Eget fritt följ
Eftermiddagens IPO-lydnad blev intressant! Hundarna togs fram parvis varvid den ena hunden skulle genomföra sin lydnad under tiden som den andra hunden genomförde platsliggande.
Ekipagens fria följ genomfördes så att förarna själva skall känna till hur de skall gå. Inga tävlingsledarkommando ges.
Momenten som följde var sättande under gång, platsliggning med inkallande, ställande, ställande under språng, apportering, apportering med fritt hopp över hinder, apportering klätterställning samt framåtsändande från stillastående förare. Så bytte de bägge ekipagen plats och den som genomfört lydnadsprogrammet lade sin hund för platsliggning.
Gunilla samlade här ihop 80 poäng, Birgitta 86 poäng, Johan 83 poäng och Tomas hela 95 poäng. Det började således utkristalliseras vem som skulle kunna ta sig fram till första platsen vid det första SM:et.
Söndagens spårarbete bekräftade ordningen. En nöjd Tomas Nordberg med Rapport´s Benson tog hem en övertygande vinst med 96 poäng i spåret och totalt 287 poäng. Tomas hade lyckats att plocka grensegrar i alla grenarna. Efter vad jag förstått så har Tomas blivit uttagen att representera Sverige vid kommande VM. Det är bara att gratulera och önska lycka till!
Tvåa blev Johan Holmlund med Trends Dana, som i spåret fick med sig 93 poäng och totala 264 poäng. Trean denna gång blev Birgitta Lindell med Ladingens Egon som till sina tidigare poäng lade 84 från spåret och totalt 254 poäng. Fjärdeplacerade Gunilla Stahre med Fenny vom Hatzbachtal var ack så nära med sina totala 252 poäng, men spåret gav 80 poäng denna gång och det räckte således inte ända fram.
Vilken energi han visar upp; Roland Sjösten, vinnare i spårhundsgruppen.
SPÅRHUNDSGRUPPEN
Det kan aldrig upprepas tillräckligt mycket att denna grupp är det veritabla getingboet. Massor av höga kvalpoäng, ibland så höga att man undrar var domarna hittat siffrorna...
Spårupptagsrutorna var placerade i glest skogsbestånd och på sådant sätt att total likvärdighet hade uppnåtts. När dessutom spåret var mätt med mäthjul och differensen mellan spåren var max ett tiotal meter så förstår alla att spåren var likvärdiga.
Fantastiskt av arrangören men ibland undrar jag om det här verkligen är rätt? Måste vi nå en sådan likställdhet? Vi kan ännu så länge inte påverka vädret eller om spårpåsläppet sker tidigt på morgonen eller senare under dagen, så vad gör det egentligen om förutsättningarna ej är helt likvärdiga? Nåväl, arrangören hade gjort det hela efter anvisningarna och på ett synnerligen bra sätt!
Det numera vanliga fenomenet uppstod även i år. När morgondimmorna börjar värmas upp och släppa från backen, så verkar de ta med sig signaturen på spåret och åt vilket håll hunden bör gå för att inte råka ut för bakspår.
Startade med bakflyt...
Men vad hände nu! Hela 15 ekipage av de första 20 fick klockrena bakspår och så var den dagen förstörd för dem. Det finns många poäng att slåss om, men det behövs heller inte mycket bakflyt förrän eventuella segerchanser är borta... Av de 30 startande var det dock endast ett ekipage som inte lyckades komma runt spåret. Hög klass således.
Alla grupper genomförde söndagens avslutande lydnad med omvänd startordning. Det vill till att ha en organisation som klarar av att snabbt omvandla en mängd delresultatet till bakvänd turordning. Sämst placerad startar först och bäst placerad går in sist. I mitt tycke ett bra sätt för att avnjuta ett i sig ganska tråkigt lydnadsprogram.
SÖKHUNDSGRUPPEN;
1. Sandra Jansson. 2. Åse Gustavsson och 3. Göran Ollson.
Jämnt i toppen
Tillströmningen till spårlydnaden var emellertid mycket stor, trots att skyddshundsgruppens avslutande planskydd genomfördes parallellt. Men så var det också tätt mellan de åtta sista ekipagen på appellplanen – bara en poängdifferens på 9,5 poäng!
Först ut bland dessa åtta var Anders Reitmaier med tervueren Kogaråsen´s Falco. Inspirerad av fansen genomförde de bägge en härlig lydnad som gav 280,75 poäng. Anders visade att han varit med förr och kunde hålla nervtrådarna i styr.
Fjolårsmästaren Magnus Johansson med flatcoated retriever Hinnared´s Chase fick inte till det denna gång. Med 238.50 poäng från lydnaden fick ekipaget se sig sjunka genom resultatlistan.
Roland Sjösten har varit i läge många gånger förr och har all rutin i världen. Denna gång fick han och border collien SoMolli till det rejält, och med samma poäng som Anders Reitmaier såg Roland till att ta delad ledning i gruppen.
Linnéa Dellgren med schäfer Talwegs Hanna var med i det gäng som kunde avgjort tillställningen. Men som alltid är det smådetaljer som avgör och 255,50 gav snarare en smak av nedfärd i prislistan än motsatt väg.
Anders Nyberg med border collie Brains Gena fick samma resa som Linnéa. Med 245,50 poäng försvann möjligheterna till en framskjuten placering. Louise Pedersen med tollaren Flottatjärn´s Rocky Emma visade upp en bra lydnad och man undrade om det skulle bli tronskifte, men inte ens 329.00 poäng räckte att ta upp ekipaget till topp. Annica Reitmaier med tervueren Kogaråsen´s Jackpot hade också stor chans att straffa tättrion, men med 252.50 i lydnad, så försvann den chansen ack så snabbt.
Sist ut var Eva Hellström med schäfern Memorix Dexo. Med fullt betyg i uppletande av föremål, men med en del småmissar i spåret, hade ekipaget ändå ledningen inför avslutningen. Det var inte alls någon dålig lydnad vi fick se, men med 260,75 poäng så landade Eva precis utanför prispallen.
Rapporttrean Ingrid Bahlenberg.
Hemmaseger
Svensk Mästare blev alltså Roland Sjösten / SoMolli på 609.25 poäng. Silvret gick till Anders Reitmaier / Kogaråsen´s Falco som samlade ihop 605,25 poäng och bronsplats till Louise Pedersen / Flottatjärn´s Rocky Emma som fick ihop 600,75 poäng. Kul med tollarframgångarna i ett sådant här extremt tätt getingbo!
Det som skilde spårhundsgruppens lydnad från andra grupper var att man hade två tävlingsledare på plan. Man bytte helt enkelt om efter några moment. Jag tror inte att de tävlande reagerade nämnvärt och det tog faktiskt ett tag innan jag själv uppfattade det hela. Växlingarna var naturliga och störde alltså inte de tävlande.
Från gruppens slutfacit kunde vi räkna ihop hela 7 st med cert, 20 st med certpoäng och 2 st godkända. Mycket hög klass således.
SKYDDSHUNDSGRUPPEN
Det som skulle bli intressant att följa hur gruppens nio schäfrar skulle svara upp mot sex stycken malinois. Lördagen startade med platsliggning följd av spårarbete, avsökande med ståndskall samt lydnad. Det gäller att vara noggrann med detaljerna när man har så många fallgropar att undvika som skyddshundsföraren har att brottas med.
De åtta ekipage som lyckades ta sig runt med fullt betyg i spåret (Heidi Koivisto, Marcus Fant, Magnus Söderberg, Monica Holmgren, Bibbi Hägglund, Matti Orava, Johan Strömbeck och Hans Ferm) kunde konstatera att de skapat en liten lucka till de övriga ekipagen, men var samtidigt väl medvetna om att allt avgörs på söndagens planskydd.
Endast ett ekipage lyckades med bedriften att smälla in fullt betyg i momentet ”avsökande med ståndskall”. Matti Orava hade nog grämt sig något i att bli ”omsprungen” av två ekipage förra året, men nu verkade satsningen 100%-ig. Matti har dessutom den rutin som krävs för att komma långt fram, vilket bla ett SM-guld år 2000, visar.
I lydnaden noterades en del fina prestationer. Bla från min favorit från förra årets skydds-SM. Sverker Lindblad med Lei-Anns Ture en malinois hade betygsmässigt inte riktigt hängt med från första början, men när de får till gruppens bästa lydnad på 285,50 poäng så inser alla att det fortfarande finns möjligheter för ekipaget.
Viktigt moment
Söndagen inleddes med uppletande av föremål. Inte något speciellt upphetsande moment, men ack så viktigt inför slutomgången. Resultatet blev spridda skurar så att säga. Från 30 upp till 54 poäng kunde noteras, och det var ingen som fick till det riktigt ordentligt.
När de sju sist startande ekipagen skulle börja förbereda sig, så hade vi kostaterat att det fanns en mängd varierande prestationer, allt från klara nollor till fullträffar. Jämnheten saknades dock överlag.
När Monica Andersson med sin malinois Gulo Gulo Wav Nagijala klev in, så fick vi dock se en genomarbetad hund som svarade upp mot förarens intensioner. Resultatet blev 682,50 poäng. Något att bita i för de övriga.
Magnus Söderberg och malinois Lei-Anns Presto, hade höga fina betyg – men nollade dubbelretningen och så var den dagen förstörd.
Tredje malinois, Marcus Fants Lei-Anns Olga, hade också en bra start – fram till fasttagandet där hunden ej kommer fram och stöter vilket renderar en nolla. Att föraren då även avstår efterföljande bevakningen – med nolla som konsekvens – gör att chanserna är borta, oavsett att det i övrigt går utmärkt.
Jag tror dock att både Marcus och Magnus kan se framtiden ann med stor tillförsikt. Det finns mycket att hämta hos dessa hundar.
RAPPORTHUNDSGRUPPEN;
1. Pekka Steenari. 2. Willy Lundell och 3. Ingrid Bahlenberg.
Favorit i topp
Så var det Sverker Lindblads tur med sin malinois Lei-Anns Ture, SM-3:a från förra året och den som var min favorit till att ta hem årets mästerskap. Det var dock långt fram till täten och man undrade om det skulle räcka med ett bra skyddsarbete.
Jo då, det blev nog dagens bästa skyddsarbete med massor av bra prestationer, kanske med dagens snyggaste modprov och släppande. Det gav en sammanlagd poängställning av 705,25 – och en ny ledare.
Monica Holmgren & schäfer Nemårs Kamp gör aldrig bort sig. Monica har massor med rutin och för hunden lugnt, men kom denna gång snäppet för lågt betygsmässigt. Totala 673,50 poäng är bra men inte tillräckligt gångbart här.
Hans Ferm med malinois Zagal´s Zorro har alltid sysslat med hund och kan mycket i branschen. De gick in som näst bästa ekipage denna gång och man undrar om blotta tanken blev för mycket. Resultatet blev för lågt och när släppandet efter modprovet kom så ville Zorro inte lyssna utan höll i för länge. Även vid efterföljande bevakning ville Zorro för mycket, med en 0:a som följd.
Ledaren inför planskyddet, Matti Orava, visste att det fanns utrymme för en del misstag under planskyddet. Inte blev det så många missar utan skyddet var av hög klass, men i slutet så halkade schäfer Sekundants Ichi Ban av skyddsärmen vid ”flykt med skott” – med en 0:a som följd. Trots detta var det ingen diskussion om vart slutsegern skulle gå.
Svensk Mästare blev alltså Matti Orava & Sekundants Ichi Ban på totalpoängen 727,50; följd av Sverker Lindblad & malinois Lei-Anns Ture som med sina 705,25 poäng tog hem silvret. Trea blev till slut Monica Andersson & malinois Gulo Gulo Wav Nagijala med 682,50 poäng.
Michael Hansson och Nils Berglund dömde skyddsdelarna. För Nisse, var det nu 4:e gången han fått detta förtroende i skyddshundsgruppen, något som han tillvaratog på ett synnerligen bra sätt. De båda domarna var mycket samstämmiga i sin bedömning, något som bidrar till att trivseln och förståelsen ökar, såväl bland tävlande som publik.
Populär segrare i söket; Sandra Jansson
med bordercollien Memoars Immer.
SÖKHUNDSGRUPPEN
Sökområdet var förlagt i Olofströms utkanter, med en trevlig kupering som säkert skulle kunna lura många tävlande. I området fanns flera stengärdesgårdar och gamla ruiner som hundarna behövde forcera. Allt detta i skogsbeklädd miljö, något som naturligtvis uppskattas av både hundar som domarna. De sistnämnda som i sitt jobb får luffa omkring drygt 1,5 mil under en tävlingsdag. Det som slår en i sökhundsgruppen är den goda stämning som alltid verkar finnas, både hos tävlande och funktionärer.
Även här sågs många fina prestationer – men också en del misslyckanden naturligtvis. Förra årets Svenska Mästare, Maria Hagström med sin working kelpie Kogårdens Bull hade tex inte lyckan med sig denna gång. Hunden påvisade en stor sten, men då figuranten låg ca 2,5 meter därifrån fick Maria gå tillbaka igen. Resultatet räknades som en blindmarkering och betyget blev en 7:a. Därmed rök chansen att försvara mästerskapet. Sportsligt gjort att fullfölja hela tävlingen – trots att ”moroten” försvunnit.
Lennart Larsson och hans schäfer (jo, det finns faktiskt dom som fortfarande tävlar med schäfer…) Puckings Clippa gjorde ett genomgjutet sök där betyget dock drogs ner av att hunden sökte något brett men inte alltid ända ut i området. Betyg 8,75.
Göran Olsson med border collien Gränsvallarens Ingo genomförde ett fint sök och skulle säkert ha kunnat göra det hela mer effektivt om han inte varit fullt så ”het”. Figurantransporterna var nu inte riktigt vad man var van vid. Annars strålande. Betyg 9,5.
Jonny Hallgren och border collie Gränsvallarens Ezzet genomförde sitt sök något yvigt med stora slag. Alla figuranter kom dock in och belöning kom i form av betyget 8.
Anna Wannerdts border collie Hinnared´s Flip genomförde ett närmast perfekt sök, med blott några få små skönhetsfläckar. Snyggt arbetat och resultatet 9,5.
Prispall IPO-SM; 1. Tomas Norberg, 2. Johan Holmlund och 3. Birgitta Lindell (ej med på bilden).
Nästan fullt – och så en fullträff
Åse Gustavsson med flatcoated retriever Flat-Tyre´s My Way Or Highway fick till en riktig ärta i söket. Många trodde de sett den första fullpoängaren – men konstigt nog är det alltid något som domarna ser.
Men så kom de, Sandra Jansson med border collie Memoars Immer, som genomförde just det som vi alla väntat på hela dagen; ett heltigenom perfekt sök! Samklangen mellan hund och förare var hundraprocentig och resultatet blev naturligtvis en härlig 10:a i betyg.
Av de 15 startande så fick vi tre nollor och en som bröt. Uppletandet pågick under tiden och det var endast ett förare, Åse Gustavsson, som lyckades ta hem maximala 60 poäng i momentet. I övrigt var det blandad kompott...
Söndagens lydnad skulle visa sig bli spännande. Som vanligt tillämpades omvänd startordning och spänningen steg alltefter ekipagen utfört sina program. När röken skingrats kunde konstateras att årets Svenska Sök-Mästare blivit Sandra Jansson och Memoars Immer fick till totalt härliga 607,50 poäng. Tvåan Åse Gustavsson och Flat-Tyre´s My Way Or Highways totala 600,5 gjorde att de bägge paren i toppen var närmast outstanding.
Trea blev en riktig slitvarg som ägnat stor tid åt andras sökutbildning. Med totala 570,75 poäng kunde Göran Olsson och Gränsvallarens Ingo, ta hem den myckets välförtjänta bronspokalen.
2:an i söket, Åse Gustavsson, kunde
slappna av till slut när lydnaden var klar.
RAPPORTHUNDSGRUPPEN
Först till det trevliga! En fantastisk bana; genomtänkt, stundtals smålurig och som krävde att hunden inte bara sprang fort utan även hade huvudet med sig. Funktionärerna hade lagt ner ett mastodonjobb på att rapporten skulle bli så optimal som möjligt.
Som vanligt gav första sträckan, från B- till A-stationen, inte något nämnvärt utslag. Tiderna höll sig mellan 2,38 och 4,07 min. 2:a sträckan, A- till C-station, brukar kunna bjuda på en del överraskningar, men differenserna såg nu inte ut att vara alltför stora.
En del hundar började få svårt att hänga med och riskerade betygs-avdrag pga att man tidsmässigt började komma för långt efter ledaren.
Märkliga tider
Plötsligt hände något på sträcka C- A. På en för hundarna känd väg får vi tider som växlar mellan 4,18 och upp till 8,05 min… Man kan misstänka att någon hund kommit fel och dragit med sig efterföljande, eller att hundar har mötts ute i skogen med tidspillan som följd. Det är i och för sig just det här som är svårigheten och tjusningen med rapportföring, man kan aldrig vara 100% säker på varför hunden plötsligt får problem med att fullfölja en sträcka.
Sista sträckan A- till D-station, där D ligger ca 500 meter längre ut än C-station, går relativt bra för hundarna. Tre ekipage drabbas visserligen av att hunden ej orkar hela rapporten ut utan vänder, men det är trots allt inte helt onormalt på en utslagsgivande bana.
En liten tättrio hade utkristalliserats med Pekka Steenari i spetsen med full pott, tätt följd av Anneli Arthursson och Willy Lindell på 9,5.
I ”uppletande av föremål” blev det utrymme för en del förändringar. Ingen fullpoängare kunde noteras och man verkade ha riktigt svårt att få till det i rutan. Bäst lyckades Britt Norberg med 8,75 i betyg följd av Pekka Stenari och Gunnel Antehed på 7,5.
Att det skulle bli svårt att slå Pekka stod nu klart för de flesta. Willy Lindell med schäfer Grålöten´s X-Inka gjorde dock vad han kunde med gruppens bästa lydnad. 271,75 där räckte till 577,25 poäng totalt och en andra plats. Trean, Ingrid Bahlenberg med schäfer Certs Fox fick med sina 246,25 i lydnad, ihop 537,25 poäng. Således rejält avstånd mellan pristagarna. Fjolårsmästaren Jouko Kinnunen fick inte till det, utan fick finna sig i att sjunka i prislistan.
Men som sagt, den som definitivt höll klassen var Pekka Stenari med sin riesenschnauzer Bribories Zaffi, som med sina 264,5 lydnadspoäng fick ihop totala 599,5. Som jag förutspådde förra mästerskapen så har det nu blivit lite nytändning för schnauzerrasen, något som glädjer ett gammalt riesenhjärta.
Lugnt agerande av hund och förare
gav också guldet. Tomas Nordberg med
Rapport´s Benson vann IPO.
Så till det tråkiga!
Före tävlingarna meddelade tävlingsledningen att mobiltelefoni ej var tillåten under rapporten. Alla telefoner skulle lämnas hemma eller vara avstängda. Tidredovisning skulle finnas tillgänglig vid varje station.
När tredje sträckans tidsresultat började droppa in, så insåg några förare att deras hundar använt en tid som skulle kunna rendera ett avdrag i betyget pga ”ojämnt tempo”. I ”Regler för officiella bruksprov” står på sidan 50 inskrivet att ”som ojämnt tempo räknas de fall då hund använder sig av en längre tid på en kortare sträcka. För hund med ojämnt tempo är maxbetyget 9.” Om nu de aktuella hundarna skulle komma in med kortare tid på sista sträckan – som är 500 meter längre än föregående – skulle betyget således dala pga ojämnt tempo.
Att utan åsyna vittnen bevisa att telekommunikation förarna emellan pågått mellan stationerna, är knappast möjligt. Men däremot agerade tävlingsledningen på dessa hundförares sätt att ta emot (eller rättare sagt inte ta emot) sin hund när den kom in på stationen.
Sträcktiden klockas ju av först när föraren tar i hunden. I de aktuella fallen inställde sig dock inge förare för mottagande – trots att tävlingsledningen upprepade sin tillsägelse. För den som ej sett en rapportstation, så är det i regel en bit mellan uppkopplings- och startplats, detta för att uppkopplade hundar ej skall störa eller störas av startande hundar.
Nå, först när tiden tickat iväg så pass att risken för bedömning av ojämn tempo inte längre var aktuell, dök förarna upp för att ta emot sina hundar.
Domarna beslöt därför, efter konferens med överdomaren, att ekipagen skulle diskvalificeras med hänvisning till regelboken allmänna bestämmelser. Där sägs på sidan 10, under §21, Förarens skyldigheter: ”Förare är skyldig att väl känna och följa de regler och anvisningar som utfärdats för prov och tävlingar samt de ytterligare anvisningar som meddelas av tävlingsledaren”. I slutet på paragrafen står även: ”Förare som ej följer dessa bestämmelser eller i övrigt uppträder olämpligt kan av överdomare och/eller domare uteslutas från provet”.
Louise Pedersen med sin tollare
som sprängde sig in på en meriterande
bronsplats i spåret.
Korrekt domarbeslut!
Vad är konsekvensen av ett sådant här beslut? Förhoppningsvis att vi fortsättningsvis slipper denna typ av osportsligt fuskande. Personligen anser jag att domare och överdomare har agerat föredömligt. Man ska direkt beivra när en tävlande försöker vinna fördelar genom att inte hörsamma tävlingsledares anvisningar.
Därutöver kan agerandet få konsekvenser för hunden! En hund som inte direkt får bevis att den gjort rätt när den kommer in på stationen, genom att föraren är där och tar emot med entusiasm, kommer naturligtvis att känna sig frustrerad – och i värsta fall kanske vända från stationen för att söka sig tillbaka till den station den sändes från. Ett fatalt träningsfel i sådant fall!
Det är för mig förvånande att man över huvud taget kan fundera i sådana termer, att man sätter hundens bästa ur spel och försöker ta sig mot toppen på de medtävlandes bekostnad. Var tog begreppet ”sportmanship” vägen?
Effektiv organisation
Så är SM år 2002 lagt till handlingarna, och jag försöker plocka fram vad som varit framträdande.
I marginalen noterar jag att ”Liten ort är ett stort plus för ett SM”. Arrangören kan få en hel del hjälp med kringarrangemangen så att helheten inte försvinner, vilket är risken i de större städerna. Förmånen att hålla till i ett landskap som är helt fantastiskt naturskönt gör naturligtvis inte saken sämre.
Men det som kanske mest etsat sig kvar i minnet är totalorganisationen bakom årets SM-evenemang! Anders Brorsson hade lyckats skapa en arrangörsstab där varje kugge verkade mycket mån om att arbeta för varandra. Även agerandet mot publik (och press) genomsyrades av godmodig hjälpsamhet. Således sågs ingenstans den annars allt för vanliga tungt avvisande handen från parkeringsvaken när man letade efter P-platsen. Här hördes istället ett vänligt ”vänta lite så ska vi nog ordna något”.
För de tävlande kan Blekingedistriktet känna sig nöjda med att ha genomfört ett SM som gav deltagarna möjlighet att jämnbördigt mäta sig med varandra på ett sportsligt sätt! Starkt jobbat Blekinge. Ni har all heder av mästerskapen!
Pekka Steenarei och riesen-schnauzern
Bribories Zaffi vann rapporthundsgruppen.
När får vi se den ultimata brukshunden?
Det som jag fortfarande väntar på – och det har inte det minsta med arrangemangen som sådana att göra! – är när man skall börja att skala bort alla ”lika förutsättningar” för de tävlande?
Vädret går ju tex inte att likrikta! Ena stunden släpps spårhunden på i hällregn en tidig morgon, medan den i nästa tävling ska ut på sträckan under en stekhet eftermiddag med strålande sol. Varför skall då upptagsruta och spårlängd vara så minutiöst lika från gång till gång?
Och när får vi se den ultimata brukshundmästaren koras? Den som genomför några skyddsmoment och även prövas i spår-, rapport- och sökarbete och sedan bedöms lydnadsmässigt?
Arbetsmängd och väder ska inte påverka en bra hund – och skall ej behöva hindra den från att genomföra ett bra jobb, oavsett lika förutsättningar eller ej. Kanske skulle SBK, för framtidens verksamhet och nyrekrytering, må bra av att skapa en arbetsgrupp som funderar över och kring detta? |
 |
För Hundsport.se: RALF FALKELAND | e-post:  |
|
