Brukshundar: sm i nÖtvallning 2011

En blöt och oglamorös historia

I värmländska Väse, där årets SM i nötvallning skulle hållas den 10-11 september, hade det regnat en hel del. Och inför tävlingen ryktades det om att det var dags igen. Vallhundsekipage från hela landet hade under året tävlat om att få vara med och slåss om mästartiteln. Och under den första tävlingsdagen fylldes planen framför banan av förare som hade laddat med stolar, hundar och…regnkläder.

Segarekipaget Åsa Warg med Lova, flankerad av tvåan Christer Palm med Kee samt trean Marie Söderbom och Soe

Här hade Bergslagens vallhundsklubb tillsammans med Mi och Peter Hermansson-Persson på Hultbergs gård, arbetat med att skapa en spännande tävlingshelg. I år hölls den för 26e gången.

I år hade 21 ekipage kommit för att kampas under två dagar. Först i en kvalificeringstävling där man skulle tävla om sju finalplatser, sedan: final.

En nyhet för året var att tävlingen hölls på köttdjur. Tidigare har man till största delen vallat mjölkdjur och det skulle visa sig vara en viss skillnad. När föråkaren gick skulle vi se att köttdjuren visserligen var lyhörda och gick undan för hundarna, men samtidigt var de ”tyngre” att arbeta med; de höll sig tajtare till varandra och om de en gång fått fart, krävdes hårt jobb för att få stopp på dem.

Men det fanns också ett annat osäkert kort: Den blöta banan. Hur skulle den påverka arbetet? Vissa, mer låglänta delar var riktigt sura, något som också blev tydligt under föråkaromgången. Ekipagen var rejält leriga när de kom tillbaka efter att ha testkört banan.

Dags för start

Trots tunga djur hade de hundar som tryckte på när det behövdes, och som fanns högt uppe på sidorna av djurgruppen när det behövdes. Senare skulle vi få se hur de hundar som lyckats ta kommandot över djuren redan från start oftast lyckades bättre med närhanteringsmomenten – delningen och fållan – mot slutet av banan.

Att dela djurgruppen skapade problem för flera ekipage, men den stora utmaningen blev dock fållan. Här skulle djuren drivas in för att sedan tas ut igen. Men både delningen och indrivningen gick trögt, och en stor del av startfältet fick ge upp. Att djuren verkligen testade hundarna – som de ska göra på SM-tävling – var helt klart.

Totalt 260 poäng skulle man kunna samla ihop och några lyckades bättre än andra. Mot slutet av dagen skulle både Åsa Warg som fått 191 poäng, Viktoria Fornander med 176 poäng och Marie Söderbom med 186 poäng ligga kvar i topp. Och undan för undan placerade sig nya ekipage på den sista finalplatsen.

Christian Palm och Kee gjorde en av dagens bästa delningar, och tog sig upp mot de översta platserna med 175 poäng. Men de andra i toppen tycktes inte behöva oroa sig. Inte förrän dagens sista startande gick ut – ännu en gång Marie Söderbom men nu med hunden Soe. Med dagens i särklass snyggaste hämtning gick hon förbi samtliga ekipage och kunde med hela 217 poäng lägga sig i topp.

När alla tävlande gått, hade 14 ekipage fallit under strecket, och det stod klart vilka som skulle få mötas i finalen. Kampen skulle stå mellan sju starka ekipage: Marie Söderbom med två hundar, Soe och Hugo. Däremellan låg Åsa Warg med Lova och Viktoria Fornander med Aramis, liksom Christian Palm och Kee. Slutligen hade Christina Aggerstam med Tindra , liksom Per-Olof Östberg med Bizz klarat sig över strecket.

Finaldag i blöta

Delningen hade ersatts av sortering som skulle ske inne i fållan. Momentet lastning som i vanliga fall utgörs av lastning på en transport, antyddes i år bara genom ännu en grindfålla i slutet av banan. Det eviga regnandet hade gjort det omöjligt att köra med en transport på banan.

Från gårdagen visste vi också att stora delar av banan var riktigt blöt. Och i dag skulle det inte bli bättre. Stora delar av hämtning nummer två var dessutom förlagd inom ett vattenmättat fält där leran räckte upp mot knäna på djuren. Det skulle bli tungt och tröttande för hundarna.

SM-tävlingarna är inte officiella, vilket betyder att man kan vara mer kreativ med banlösningar än vid en officiell tävling. För att göra arbetet i fållan smidigt valde man en något annan variant än man brukar. I vanliga fall har man en lina eller band som ”grind”. När föraren väl har ”öppnat grinden” – alltså hakat av den från grindstopen - får föraren inte släppa den. Det är alltså ett ganska kort rep. Nu valde man istället ”skånerepet”, ett förlängt rep som gör föraren mer flexibel. Man kunde både röra sig längre från fållans öppning vid indrivningen, och man kunde gå längre in i den för att arbeta med djuren.

Före start samlade domarna Nils Drakenberg och Johan Gustafsson de tävlande och meddelade att 30 minuter skulle bli maxtid. Dessutom tryckte man på att de tävlande skulle göra som de brukar göra hemma.

-Arbeta som ni vill. Visst får ni göra saker mer komplicerade, men då riskerar ni att ni blir av med poäng. Det ska vara så effektivt och bra som möjligt, för framförallt handlar det här om god djurhantering, sa Nils.

Spelet kunde börja

-Det är som att vända en tanker när man har 16 köttdjur, sa nån uppgivet.

I fållan gick det långsamt även om djurhanteringen var föredömlig. Det var lätt att se allt som hände i där – in i minsta detalj – eftersom den var placerad precis vid publikplats.

Efter en del övertalning fick Tindra in alla djuren så att sorteringen kunde börja: Åtta omärkta skulle sorteras ut ur fållan igen, medan de märkta skulle vara kvar. Men det hade varit en trög omgång och Tindra började bli trött. När domarna meddelade att tiden var slut fick de nöja sig med de poäng de fått.

Också Viktoria Fornander med Aramis inledde med en bra förstahämtning, men fick problem i utgången vid den andra. Inte heller fråndrivningen gav någon större utdelning. Precis som för Christina och Tindra ville djuren inte röra sig åt rätt håll och arbetet gick trögt. Men både Victoria och Aramis höll sig i rörelse och efter en tid som kändes som en evighet tog en stor behornad ko första steget in.

I sorteringen fick vi sedan se ett oförglömligt arbete. Med Viktoria i ständig rörelse, och Aramis på precis rätt plats, lyckades de med snabbhet, planering och ögon i nacken att sortera ut djur.

Innan det tredje ekipaget startade meddelade speakern att Christina och Tindra kunde kvittera ut 203 poäng för sin insats, och strax därefter fick vi Victoria och Aramis poäng: 248. Upp i ledningen alltså, med fem ekipage kvar.

Åsa Warg med Lova startade som nummer tre. Lova inledde med en vid energikrävande vänsterbåge. Trots det höll hon bra tempo och agerade bestämt mot djuren som verkade trygga med henne. Vid avlämningsmarkeringen gav Åsa Lova ett look backkommando och skickade henne på hämtning nummer två.

Den blev mer balanserad, men under hemdrivningen stänkte fältets leriga vatten runt tassarna på Lova och det såg tungt ut. Men det var lika tungt för djuren och till sist var både hund och djur på plats vid Åsa. När Lova påbörjade en bra och samlad fråndrivning var det tydligt att här fanns en stabilitet som började smaka bra poäng.

Precis som tidigare ekipage fick de dock arbeta hårt i fållan. Här fanns en envis otålighet och när djuren till sist gick in blev det tydlig att Åsa redan planerat sin taktik. Lova fick i uppdrag att passa de djur som försökte smita ut, medan Åsa rörde sig i fållan. Hon petade lite med staven för att få dem att kretsa och byta plats med varandra och när hon till sist var nöjd med hur djuren placerat sig, släppte hon helt enkelt ut de som skulle ut. Först en grupp om fem djur, medan Lova stoppade resten, sedan plockades resterande en och en.

Strax kunde de ge sig av mot det sista momentet, lastningen. Men av föregående ekipage hade de ärvt den behornade kon som med fnysningar och sur uppsyn följde med ytterst motvilligt. Irriterat avvek hon ideligen från resten av gruppen när Åsa och Lova gav sig av mot slutfållan. Den promenaden kom att handla en hel del om övertalning och väl framme räckte tiden inte till för lastningen.

Marie Söderbom och Hugo, hennes unga hund som gjort ett så gott intryck under kvalificeringen, fick trotsa vädret och ge sig ut. Men i dag gick det inte lika bra. Trots en riktigt bra dubbelhämtning tog resan slut vid fållan innan de hade fått in några djur.

16 djur utanför fållan

Efter den här ofrivilliga pausen gjorde sig startande nummer fem – Christer Palm med Kee – beredd att ge sig in i leken, samtidigt som vi fick veta att Åsa och Lova nu tjänat in tävlingens högsta poäng; 267 av 380. Inga höjdarpoäng, men med tre startande kvar var ekipaget nu i ledning.

Kee rusade genom blötan för att hämta djuren. Hon förmådde inte hålla djuren samlade på samma vis som de tidigare ekipagen hade gjort, utan spred dem istället i hemdrivningen så att de rörde sig framåt i solfjäderform. Den andra hämtningen inleddes med ett snabbt svar på Christers look back-kommando, ändå fick Kee svårt med sin utgång och hade tidsödande problem med att hitta djuren.

Kee gjordeen godkänd fråndrivning och närmade sig fållan. Rätt snart blev det tydligt att också Christer dragit upp planer för hur sorteringen i fållan skulle gå till. Han arbetade i högt tempo och lyckas först få ut de flesta av de åtta djuren, när plötsligt ett ensamt djur slank ut. I det läget tvekade han inte, utan drev ut samtliga djur ur fållan direkt, bara för att åter ta in hela gruppen och börja om. Så sorterade de en gång till i faslig fart. I motsats till Åsas och Lovas lockande och balanserande arbetade Christer och Kee med rop och pareringar. Även om det inte var så vackert skulle det visa sig vara en användbar metod. I full karriär gav de sig bort mot lastningen, och utan att egentligen ha märkt hur det gick till, stod de förvånade djuren plötsligt innanför grindarna och såg sig om.

Och just i det här ögonblicket skapade ekipaget en oväntad spänningstopp. När Christer precis fått igen grinden, pressade sig plötsligt en kviga förbi honom och for ut ur fållan. Ett oroligt mummel steg i publiken – skulle han tvingas göra om lastningen? Men grinden hade gått igen i sista sekund, och domarna hade redan klockat av. Vilken fart! Inte full kontroll, men ambitiöst och underhållande.

Näst sista startande: Efter en hygglig första hämtning tog Soe inte Maries Söderboms look back-kommando utan började söka sig i fel riktning. Marie fick skicka Soe en gång till och frågan var hur många poäng de skulle få behålla i momentet.

Fråndrivningen blev däremot en av dagens absolut bästa, utan några synliga misstag. När djuren till sist anlände till sorteringsfållan såg de trygga ut och Soe kunde med förtroende driva in dem. Hon var påpasslig och ekipaget gjorde en bra sortering som belönades av publiken med en applåd. Också drivningen och lastningen genomfördes och när grinden gick igen var den sista djurgruppen redan på väg in för uppställning.

Dagens sista ekipage, Per-Olof Östberg med Blizz, lyckades inte fullt ut. Vid sorteringen var tiden slut. När poängtavlan slutligen redovisade 210 poäng för ekipaget var de övriga deltagarnas resultat också på plats. Åsa Warg och Lova hade kvar sin första plats på 267 poäng. Efter dem låg Christer Palm och Kee som tog sitt silver på 252 poäng i flygande fläng och på sista medaljplats fanns Marie Söderbom och Soe med 250 poäng.

Slut för dagen

På publikplats samlades hundar, domare och förare inför prisutdelningen. Sju finalekipage klappades om av domare och andra och fick med det runda av årets nötvallningstävlingar.

Det blev ett blött år. Med tufft arbete och duktiga ekipage. Här var glamouren långt borta, men det gav en bra bild av hur det kan se ut under höstarbetet i en svensk nötbesättning.

Också långt efter att djuren tagits in för vintern fortsätter svenska nötbönder sitt arbete med att sköta sina djur på bästa sätt. En del med vallhund andra inte. Men för den som en gång har vant sig vid att ha en duktig och hjälpsam arbetskamrat vid sin sida, dygnet runt, är det otänkbart att arbeta utan hund.