Brukshundar: NORDISKA MÄSTERSKAPEN 2008

Något att se tillbaka på: NORDISKA MÄSTERSKAPEN för flatcoated retriever

Minns ni sommaren som gick och de härliga höstveckorna som följde? En återblick är aldrig fel och kanske några rader om det som komma skall.

Nordisk vinnare vid Flatcoated retrieverklubbens allra första A-prov blev till slut Annika Rölander tillsammans med Hinnared’s Åh`la La La.

NORDISKA MÄSTERSKAPEN FÖR flatcoated retriever arrangerades för första gången som ett A-prov, det vill säga ett prov som ger både en egenskapsbedömning och dessutom är en tävling som utförs i samband med jakt på and- eller hönsfågel.

Hösten hade kommit en bit in i oktober när Adamsbergs säteri stod som värd för 16 inlottade ekipage från de nordiska länderna. Förtur hade givits till tre ekipage från respektive land, men efter en del återbud och inkallade reserver kunde man konstatera att startfältet bestod av två danska ekipage, två finska, ett norskt och resten svenska ekipage.

Jaktledaren, Vikor Carlsson, hälsade samtliga välkomna till Adamsberg och höll en kort men nödvändig säkerhetsgenomgång. Provledningen, med Gunilla Lefwert och Ingemar Borelius i spetsen, kunde därefter hälsa domarna Lars Johnsson och Anita Norrblom välkomna till provet. De bägge domarna sekunderades av domareleverna Reine Hansson och Sören Norén.

Andjakt som drev
Deltagarna fick till en början känna på en andjakt som utfördes som ett drev. Man hade fördelat sig i två grupper under överinseende av varsin domare. Skyttarna placerades ut i dubbla led på sådant sätt att ekipagen hade full överblick över det som skedde. Viltet stöttes upp och en hel del änder kunde fällas.

Glädjande nog var de flesta hundarna tysta och lugna, trots den stress som uppstår när det smäller av bösskott och fåglar trillar ner från skyn framför deras ögon. Möjligen kan mängden av fåglar ha stört hundarnas markering något, för det verkade som att de flesta förarna var tvungna att styra upp sin hund vid apporteringen. Det gällde således att förarna hade klart för sig var viltet hade fallit och sedan såg till att så enkelt som möjligt styra in hunden i området för att därefter lita på att den höll sig där och självständigt kunde, med ett tätt sök, finna sin apport.

Nästa pass blev något annorlunda. Fortfarande gällde andjakt, men denna gång i en damm invid ett skogsparti. Här var hundarna placerade så att de med svårighet kunde se var viltet föll. I än högre grad ställdes förarna inför uppgiften att så enkelt som möjligt få in sin hund i rätt område för att därefter be en bön om att hunden skulle hålla sig i området och självständigt lösa uppgiften.

Helena Molin Ericson med SJCh Pumpans Broomtail Wrasse, alias Spöket, slutade tyvärr med en nolla, men valdes ändå till hedervärda ”The Guns Choice”.

Ytterligare en damm jagades av och under tiden kunde man förstå att domarna börjat den sedvanliga utsållningen av de ekipage som inte riktigt kom till sin rätt denna dag. Men så är det på ett A-prov, det vill säga vinna eller försvinna. Vem har sagt att livet måste vara rättvist?

Lunchen intogs i godsets jaktstuga där domarna kunde gå igenom vilka ekipage som skulle få vara kvar till eftermidagens rapphönsjakt. Spänningen var således på topp när Lars Johnsson och Anita Norrblom kungjorde att nio ekipage hade funnit nåd inför bägges ögon och skulle få fortsätta jakten och mot en hägrande prispall.

De nio var Johnny Henriksen med NJCh Holly Hunters Woody Guthrie, Veijo Sarinko med FINJCh Gilliams Gold Mach III, Ann Strander med Hovahills Kaffeböna, Helena Molin Ericson med SJCh SLCh Pumpans Wroomtail Wrasse, Eva Thorén Söderström med I-Vassen Snow Star, Maria Jogeland med SJCh Inkwell`s Nora Norlett, Per Karlsson med SJCh Hinnared`s Älton John, Annika Rölander med Hinnared`s Åh`la La La och Kerstin Lindecrantz med Zebulons Magellan.

Beundrandsvärda ekipage
Fyra skyttar och två spanielekipage tog täten på eftermiddagen. Det började dra ihop sig till en spännande finalomgång, men först skulle ytterligare utslagningar ske och det gällde som vanligt att de tävlande måste vara fruktansvärt fokuserade på sin uppgift.

Som parentes måste man beundra dessa spanielekipage. Vad skulle vi ta oss till om inte vi hade dem? Mette Franek och Yvonne Schwermer Herngren tog täten tillsammans med sina cockrar och ledde jakten föredömligt, tätt följd av skyttarna samt därefter de tävlande och domarna.

Som tävlande gäller det att hela tiden se till att ge sin hund bästa möjlighet att överblicka terrängen och eventuella påskjutna fåglar – men utan att för den saken skull avvika från apportlinjen. Ett svårt och mycket påfrestande jobb.

Speciellt svårt denna dag då viltet i början av drevet lyste med sin frånvaro och där hundar och förare fick transportera sig långa sträckor utan att något hände. Stundtals blev apporterna ganska långa och hundarna hade svårt att få en distinkt markering, vilket innebar att förarna var tvungna att med så små medel som möjligt styra upp sin hund till nedslagsplatsen.

Ju fler signaler som föraren måste styra hunden med, desto större chans är det att hunden mentalt tar slut inför nästa uppgift. Således en grannlaga uppgift att föra sin hund på ett optimalt sätt.

Finalomgången
Efter ett tag hade startfältet reducerats till fyra ekipage. Kvar fanns Helena med SJCh Pumpans Broomtail Wrasse. ”Spöket” hade utfört ett mycket säkert arbete under dagen och låg förmodligen bäst till inför finalen. Bland annat hade han lyckats hitta en fågel som både Åh`la La La och Älton John misslyckats med att få tag i (så kallad eyewipe). Med sig hade hon inte bara Annika Rölander och Per Karlsson utan dessutom Ann Strander med Hovahills Kaffeböna, ”Mocka”, som hade jobbat starkt under hela provet.

När så Ann sände ut Mocka för att plocka in en apport och hon kom något bortom den apport som domarna hade anvisat, samt tog in fel fågel, så försvann Anns chans till ett förstapris. När dessutom både Annika och Per hade missat sina chanser till ett förstapris på grund av eyewipen från Helena, så fanns bara Helena kvar med möjligheten till ett förstapris och certifikat.

Sista apporten för Helena skulle bli en ”enkel” kanin som skjutits och hamnat inne i en fruktträdgård, en vanligtvis enkel apport för Spöket. Ändå ställde sig hunden över kaninen och vägrade att ta upp den. Snacka om antiklimax! Helena och Spöket åker ner till en nolla betyg och jag undrar om det inte var SKKs Kjell Bräster som en gång myntade uttrycket ”varje apportchans är ett steg närmare nollan”.

Annika och Per får därmed nya möjligheter att slåss om titeln även om chansen till ett förstapris med certifikat var borta. Rutinerade Annika Rölander gjorde inga misstag utan kunde ta hem den första officiella A-provssegern genom ett distinkt, lugnt och metodiskt arbete under hela provdagen.

Helena fick nöja sig med den mycket hedrande titeln ”The Guns Choice”, vilket innebar att skyttarna beslutat att den hund de helst ville ha med sig i en jakt var Spöket. En tröst nu när ekipaget helt ramlat bort ur prislistan.

På prispallen vid Flatcoated retrieverklubbens första A-prov, och nordiska mästerskap, hamnade således:
1 Annika Rölander med Hinnared’s Åh`la La La
2 Per Karlsson med SJCh Hinnared’s Älton John.
3 Ann Strander med Hovahills Kaffeböna

Domarna kommenterade dagens övningar med att de kände sig nöjda med hundarnas stadga och passivitet. De menade att orsaken till att en del av ekipagen inte kunde tilldelas något pris var att hunden inte alltid hörsammat förarens signaler, utan ofta hade egna åsikter om var viltet befann sig. Provformen är ny för flattarna och domarna var övertygad om att rutinen skulle komma med åren.

Arrangörens förhoppning är naturligtvis att mästerskapet nästa år skall kunna genomföras av någon av våra nordiska grannar och därmed skapa en tradition.