Bild Laddas… Bild Laddas…
bild ladas…
bild ladas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild Laddas…
Bild laddas...
Bild laddas...
Bild laddas...
Bild laddas...
Bild laddas...
Marie Söderbom med två starter i finalen..
Bild laddas...
DOMARE FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: Jim Easton,
RESULTAT EM 2011

1 Torbjørn Jaran Knive (NO) Maico 298p

2 Torbjørn Jaran Knive (NO) Eddie 267p

3 Karin Mattsson (NO) Lyn 265p

4 Serge van der Zweep (NL) Eve 262p

5 Peter Helén (DK) Bill 238p

6 Karin Mattsson (NO) Sammie 223p

7 Sander Hindenes (NO) Dick 216p

8 Serge van der Zweep (NL) Jim 214p

9 Birger Svensson (SE) Jacki 204p

10 Anna Hall (SE) Dimma 202p

11 Anders Vikström (SE) Diesel 198p

12 Tony Ottesen (DK) Willi 180p

13 Birger Svensson (SE) Vippa 171p

14 Johann Beeli (CH) Jess 164p

Håkan Wilson (SE) Idaho Brötp

Placering landslag 2011

1 Norge 1422 (fullt lag)

2 Sverige 1364 (fullt lag)

3 Danmark 1303 (fullt lag)

4 Holland 1297 (fullt lag)

5 Schweiz 1058 (fullt lag)

Brukshundar: em i fÅrvallning 2011

Norge, Norge, är ett… superland

Det finns många duktiga vallhundsekipage i Europa. En obegränsad variation av banor och en mängd olika typer av får. Därför blir kampen om kontinentens bästa vallhundsekipage aldrig förutsägbar. Och i år skulle EM i fårvallning visa sig bli smått historisk, då ett land – Norge – för första gången tog samtliga medaljer och priser.

Bild laddas...
Segarekipaget Åsa Warg med Lova, flankerad av tvåan Christer Palm med Kee samt trean Marie Söderbom och Soe
E–Det er icke Norges dag i dag, suckar någon i publiken lite uppgivet när ekipage nummer 18, Eddie med föraren Torbjørn Jaran Knive- som är Norges toppnamn - trasslar lite i momentet delning.

Dessutom är den här första dagen, den 19 augusti, en ruskdag och regnet har precis börjat fall över Knive.

Vi är på EM i fårvallning, eller Continental Sheepdog Championship 2011 som tävlingen heter officiellt. I år är Sverige arrangör, och att tävlingen går på det skånska slottet Christinehofs bedövande vackra kulliga marker gör ändå rusket uthärdligt.

Det svenska landslaget har varit framgångsrikt under de senaste åren, och möjligheten att placera sig bra är stor. Startnummer 12, Anna Hall med Dimma, har just lyckats bra i de tre sista momenten delning, fålla och singling, och kanske är det deras fina arbete norrmännen har kvar på näthinnan när Knive går.

Men så lyckas ekipaget dela upp djuren, få in dem i fållan och slutligen singla ut rätt djur. Den publik som står kvar i regnet applåderar och ett leende sprider sig bland de norska åskådarna. Det gick nog riktigt bra det här trots allt!

Bild laddas...Det norska laget som vann totalt…

Tretton nationer

Kända EM-nationer som Holland, Norge, Danmark, Schweiz, Frankrike, Sverige, Belgien, Italien, Finland och Tyskland, finns med på startlistan, liksom Färöarna och Tjeckien. Totalt 13 nationer med åtta ekipage tävlar både i lag och individuellt. Två kvalificeringsdagar inleder. Här ska 90 startande ekipage bli 15 som får göra upp om guldet i finalen under tävlingens tredje dag.

Kvaldagarnas bana utgörs av ett antal moment som ska klaras av på tid och med god djurhantering. Varje ekipage har 15 minuter på sig att hämta fem får som står placerade ungefär 400 meter bort. Därefter ska hunden ensam, men på förarens kommando, driva djurgruppen i en triangelbana - också den cirka 400 meter – rakaste vägen genom tre grindar.

Slutligen har man tre närhanteringsmoment. Först delning där föraren med hundens hjälp ska dela djurgruppen, därefter fållan. Här ska djuren drivas in i – och sedan ut ur – en hanteringsfålla. Till sist ska ett djur delas av – eller singlas – från gruppen innan tiden är slut.

Varje moment ger olika många poäng. Hämtningen betalas bäst. Den är uppdelad i flera undermoment och kan ge 100 poäng. Fråndrivningen kan ge 60 poäng, och de tre närhanteringsmomenten kan ge 20 poäng var. Totalt 220 poäng alltså.

I hämtningen ska hundarna springa ut i en vid båge för att komma upp bakom fåren, få igång djuren och driva dem i en samlad grupp till föraren. Men i dag ställer hämtningen ovanligt höga krav på hundarna. Två bulliga kullar skymmer sikten och viker hunden in för tidigt finns det risk att den springer in framför fåren istället för bakom. Passerar den istället den andra kullen kan fåren hamna fel på annat vis.

Sedan halva startfältet har gått bryter man för lunch. Resultattavlan som står utanför sekretariatet berättar att Knive nu toppar med 176 poäng. Efter honom svenska Anna Hall med 173 poäng.

 

Bild laddas...Det landslaget placerade sig som tvåa.

Chans på final

Årets två domare, skottarna Alan Wilkie och Andrew Carnegie, tar lunch. De är hurvna och lastar in viltsvinskorv och potatissallad för att stå ut med blåsten och fukten.

–Bra får, säger Alan.

Han beskriver vikten av att fåren går undan på rätt sätt för hunden. Att de är jämna, och ger varje tävlande samma chans är minst lika viktigt.

Också banan får mer än godkänt.

–Svår. Men det här är bland de bästa ekipagen i Europa så det ska de klara, säger Andrew Carnegie.

Flera ekipage går bra under eftermiddagen, och ger exempel på lyckade moment. Men för att komma hela vägen till final krävs mer än så.

Birger Svenssons Jacki är lite het och tar inte riktigt kommandon – eller är det vinden som blåser bort signalerna? Men de gör en bra utgång, ett fint upptag och en felfri delning innan det blir tillfälligt stopp i fållan. Det har inte varit något problematiskt moment tidigare under dagen, men Birger får kämpa innan djuren är inne. Närarbetet går mycket ut på att kunna läsa av fåren och det här brukar vara Birgers ”lätta” moment.

Trots blåsten följer publiken Birger och Jacki, och de får varma applåder när de lämnar banan! Något senare visar poängtavlan 175 poäng. Så här långt är man ändå med på finalplats!

Startande 36 är svenske Håkan Wilson med Idaho. Han skickar hunden i en vänsterhämtning där hunden utför sitt uppdrag bra, men kanske lite okontrollerat. Också fråndrivningen blir lite snabb, medan både delning, fålla och singel går effektivt. Vinden driver snabbt framåt medan ekipaget delar, fållar och singlar ut ett djur. Det känns tryggt och är väl genomfört! Kanske dagens bästa uppvisning med 184 poäng

När schweizaren Johann Beeli ska gå börjar regnet ge med sig. Tillsammans med sin Jess visar han upp en ren och effektiv hämtning där alla delmoment får det att se lätt ut. Också närmomenten lyckas bra trots at han får arbeta hårt för att få djuren med på sina önskemål. När han senare kan kvittera ut 177 poäng är han glad och lättad.

 

Bild laddas...…samt tredjeplacerade danmark till höger..

Andra dagen…

…har det lättat lite. Vinden kör fortfarande omkring papper och annat som den lyckats riva ner dagen före, men regnet håller sig undan.

En i det närmaste felfri hämtning av Anders Vikstöm med Diesel inleder. Här finns ett flyt och målmedvetenhet som nästan förvånar. Att ekipaget senare gör ett bra närarbete är också tydligt. Det går lätt och snabbt och när de tar in djuren i fållan, ser det ut som om det var väl repeterat. 190 poäng betalas för åket.

Därpå startar förra årets segrarekipage, schweizaren Urs Umhof med Ela. Dessvärre håller det på att gå illa direkt, när hunden knappt hittar fram till djuren. Också framdrivningen är svajig och de schweizare som nu står och håller tummarna vid banan ser allt dystrare ut. Något toppåk kommer det inte att bli, och 147 poäng räcker inte till en finalplats.

Bild laddas...God underhållning

Dagens speaker, Svenska vallhundsklubbens ordförande Ann Awes, kan under dagen inte låta bli att påpeka att Sverige också har fingret med i ett par andra länders lag.

–Lite svenska är de också, påpekar hon när exempelvis Peter Helen och Karin Mattson ska tävla för sina nya hemländer.

Numera danske Peter som går med Bill samlar ihop 172 poäng - kanske till ett finalåk. Också Karin med Sammie, som nu tävlar för Norge, visar upp det bästa närarbetet hittills; betalat med hela 196 poäng!

När Karin lite senare startar ännu en gång, nu med Lyn, bjuds vi på en snygg hämtning och framförallt på en upprepning av det trygga närarbetet. Karins snabba och distinkta kontakt med djuren är härligt att se, och spontana slutapplåder visar också uppskattning från åskådarhåll. Här bjuds god underhållning som kan glädja flera länders supportrar. Med 186 är hon med i finalen.

Holländaren Serge van der Zweep startar med två hundar; Eve och Jim. Han är den som genom åren totalt tagit hem flest guld och medaljer. Statistiskt sett den störste alltså. Och genom rutin och ett bra närarbete samlar han samman totalt 176 poäng och ligger så här långt bra till för final.

För tre år sedan tog Knive och Maico ett EM-brons. Och nu får vi alla – på den kanske svåraste EM-finalbanan någonsin – se ett toppåk av ekipaget. Det är mer som en instruktionsfilm där vi kan se hämtningen med alla finesser, en fråndrivning utan några direkta störningar och slutligen något som måste varit ett närmast felfritt närarbete. Och snabbt går det. De som känt sig minsta osäkra inför om det var det norska lagets ”dag” kan nu glömma bort sina farhågor. 208 poäng, och final.

Sist ut i kvalet är holländaren van der Sweep igen – nu med Jim. Och trots att de har problem med att singla ut ett djur har det ändå gått så bra att poängen bör räcka.

Bild laddas...Finaldagen

Så är finallistan klar: För Sverige är Anna Hall och Dimma med, liksom Birger Svensson med både Jacki och Vippa. Håkan Wilson med Idaho, Anders Vikström med Diesel. För Norge kommer vi att få se Sander Hindenes med Dick, Torbjørn Jaran Knive med både Eddie och Maico, och Karin Mattsson med Sammie och Lyn. För Schweiz startar Johan Beelin med Jess, från Danmark: Peter Helen med Bill samt Tony Ottesen med Willi. Slutligen får vi se holländaren Serge van der Sweep med både Eve och Jim.

Banan har försvårats avsevärt, och tiden fördubblats; varje ekipage har 30 minuter på sig och hämtningen har svällt till en dubbelhämtning; Hunden ska hämta två flockar som står på olika platser på banan. Under den första hämtningen ska hunden ta med sig djurgruppen nästan ända fram till föraren, men på förarens kommando, look back, ska den ”parkera” djuren och ge sig iväg för att hämta grupp nummer två.

Slutligen ska djurgrupperna föras hem den sista biten i en gemensam större grupp. Mängden djur har också ökat, och man ska arbeta med totalt 16 djur.

Hämtningen följs som tidigare av fråndrivning och i närarbetet har delning och singling bytts ut mot sortering.

Den nya hämtningen ser svår ut. Den ligger på höger sida av banan och hundarna måste ta sig förbi en liten konstgjord sjö för att komma fram till djuren.

 

Bild laddas... Bild laddas... Bild laddas...
FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: Jim Easton, ordförande för ISDS (International Sheep Dog Society), fanns på plats under årets EM. Skotske Andrew Carnegie var en av årets domare. Jim Easton, ordförande för ISDS (International Sheep Dog Society), fanns på plats under årets EM. NEDAN TILL HÖGER: Tävlingen gick på några av Bo Miltons och Åsa Rambergs cirka 500 tackor... Bild laddas...

Sorteringen kräver tid

Först ut Anna Hall och Dimma som inleder med en svajig första hämtning, men vi ser med lättnad att kommandot look back fungerar klockrent när Dimma ger sig ut på en bra andrahämtning. Också fråndrivningen fungerar bra, men tiden – den obönhörliga tiden – räcker inte till för mer än ett bra försök vid sorteringen.

Näste tävlande: Torbjørn Jaran Knive med Eddie. En bra förstahämtning inleder, men en något vid utgång tar onödigt med tid – och en del korrigeringar visslas till Eddie som till sist hittar rätt väg. Upptaget är av yppersta vargmanér och efter en bra hemdrivning och parkering av den lilla flocken skickas Eddie på ett andra hämt. Här får Jaran stötta honom med visselsignaler när hunden väl är på spåret är det dock raka vägen. De avslutar med en hemdrivning som känns trygg och odramatisk.

Fråndrivningen lämnar inte heller mycket att fundera över. Med bestämd tass leder Eddie djuren i skarp vinkel och på raka linjer genom grindöppningarna och hem till föraren igen. Bara i sorteringen trasslar det. Efter ett par försök lyckas de dock sortera ut rätt djur och avslutar med en godkänd fålla.

Birger Svensson med Jacki får en svag start, och inte förrän i hämtning nummer två faller det fina arbetet på plats. Precis som i kvalet får de också problem i närarbetet och tiden tar slut.

Inte heller Håkan Wilsson med Idaho har någon lyckad dag. Idaho kommer helt fel i den första hämtningen och i sin iver att samarbeta tar han det ödesdigra beslutet att hoppa över staketet och försvinna ut på vägen. Det är bara att bryta.

Stekande värme

Regn och rusk har blivit intensiv sommarhetta och värmen trycker på.

Schweizaren Johann Beeli med Jess vet att det varit svårt att ta sig runt banan hittills och att trassel kostar tid och poäng. Och inte heller Johann lyckas med sin omgång. En misslyckad andrahämtning kostar poäng och gör att tiden inte räcker till.

Anders Vikström med Diesel står ett tag bakom domarvagnen och laddar innan han tar sig in på banan. Men det blir ingen bra start. Diesel försvinner och vi undrar länge vad han har för sig där bakom en av kullarna. Så plötsligt dyker han upp och sätter full fart på djuren. Åket går lite segt, även om djuren kommer dit de ska.

Men när de kommer till sortering är det plötsligt som om uppvärmningen är klar och de börjar arbeta på riktigt. Det blir ett moment av ”åh” och ”nej” från publiken när ett par bortsorterade får vill tillbaka. Men Diesel är snabb och ordningssam och ser till så att rätt djur kommer in i fållan. Puh! Och: applåd. Det här var dagens säkraste sortering.

Dramatik vid fållan

En lång skarp visselsignal. Peter Helen skickar Bill och ser hur han följer stängslet. Det tar tid och avståndet gör att han till sist försvinner bakom kullarna innan han kommer tillbaka med djuren i full fart.

Ändå får Peter Bill att stanna och se sig om efter nästa grupp djur. Nu har han fått ordning och gör en bra och samlad andrahämtning.

Efter en lyckad fråndrivning får vi vara med om dagens absoluta thriller. Målmedvetet sorteras de fyra märkta djuren ut, och Peter ser till att de som inte ska vara med förpassas från ringen. Så är det dags för fållan – slutmomentet. Peter är fokuserad och ser inte det som publiken ser – att två av de frånskiljda djuren plötsligt kommer tillbaka i full karriär. Det ropas högt i publiken när fållgrinden går igen precis framför mularna på återvändarna. God underhållning, men inget för svaga nerver.

Det lyser om Peter när han klappas om av sina danska lagkompisar. ”Nu är du en riktig dansk”, bedyrar de under skratt.

Karin Mattsons hund Sammie vet vad som gäller. Hon svarar gärna på lite uppmuntrande peptalk från matte innan det är dags att ge sig iväg. Och det blir en bra förstahämtning.

I nästa utgång har hon svårt att hitta djuren och förlorar både tid och poäng och inte heller fråndrivningen blir någon höjdare. När de kommer till sorteringen är Sammie hela tiden på exakt rätt ställe.

Men sen blir det bråttom, och Karin inser att tiden håller på att rinna ut. Hon stegar då fram till fållan, öppnar grinden och mer eller mindre släpper in djuren. Med bara sekunder kvar blir de publikjubel när grinden går igen.

Birger Svensson med Vippa inleder med en riktigt bra förstahämtning, men följer inte upp det i nästa. De får aldrig något riktigt flyt under banan, även om de tar sig igenom moment för moment. Det går trögt och vid sorteringen är tiden slut.

Inte heller Sander Hindens med Dick har sin dag. Hämtningarna fungerar bra, men Dick som har fått arbeta varenda sekund för att hålla samman djuren i fråndrivningen är trött när de närmar sig sorteringen.

Djuren slinker hela tiden tillbaka och blir till ogjort arbete. Till sist är tiden ute. Ändå applåderas det varmt åt ett bra arbete.

Fler i publiken

Vartefter finaldagen går, drar den till sig allt fler åskådare. Poängen på tavlan utanför sekretariatet växer också och kraven börjar hårdna. Anders och Diesels 198 poäng räcker inte långt. Peter och Bill noterar 238, och Karin med Sammie 223. Trots att ekipaget missade de två sista minuterna plockar Sander och Dick ihop 216 poäng.

Så är det åter dags för Karin Mattson. Den här gången med Lyn. Det är inte någon perfekt omgång och den första hämtningen känns osäker. Men vid nästa hämtning är det som att de har bestämt sig, och gör ett bra och effektivt arbete. Lyn fortsätter att pressa på, just lagom.

Fåren rör sig snabbt och som utmed ett osynligt spår och när de når sorteringen plockar ekipaget bestämt ifrån de djur som inte ska vara med, traskar mot fållan, öppnar, släpper in djuren och stänger. Bara så. En fulländad fållindrivning.

Fyra tunga kort kvar när holländaren Serge van der Sweep med Eve ger sig ut på banan.

Två bra hämtningar med en bra första utgång som är så nära felfri man kan komma. Också drivningen ger publik och andra i laget något att hoppas på. Vid sorteringen arbetar de bra. Men det blir en trasslig fållindrivning. Serge ser svettig ut till och med på håll, men ler stort och lättat när djuren är på plats i tid!

Tony Ottesen med Willi är farliga på pappret, men i praktiken går det inte som planerat. Hämtningarna blir röriga, springiga och ger en känsla av att ekipaget inte har kontroll över djuren.

Willi skär nästan en av hämtningslinjerna och är på väg att vända djuren. Ingen fråndrivning – inte ens en som nog är dagens bästa – kan väga upp en sådan start.

Norge mot Holland

Som näst siste startande skickar Torbjørn Jaran Knive Maico som ger sig av i en alldeles lagom vid båge, innan han stannar upp en kort sekund för att få guidning förbi vattnet. Sedan skjuter han fart raka spåret in bakom djuren.

Sedan hund och får passerat framdrivningsgrinden svarar Maico direkt på Jarans kommando och gör en bra andrahämtning. Den avslutas med ett stilfullt sammanförande av de två djurgrupperna.

Maico för sina 16 tackor genom fråndrivningsgrindarna utan synligt besvär innan det är dags för sorteringen, det moment som många tvingats lämna utan poäng. Det här kan vara ett segeråk, och publiken sänker rösterna och tittar koncentrerat.

Slutligen är det två tackor kvar. Jaran arbetar med försiktiga rörelser och till sist får han dem att lämna ringen.

Så fållan. Jaran intar en strategisk position, med hunden i läge. Maico tar enkelt ut riktningen för fåren som slutlige går rakt in i fållan. Slut. Punkt. Jubel.

Det är bara en tävlande kvar innan årets EM är över: Europamästerskapens genom tiderna bäste förare, Serge van der Sweep. Nu med Jim. Det är publiktrångt. Intresset den senaste timmen har eskalerat.

Serge skickar Jim, men den lilla sjön gör honom osäker. Serge försöker vissla stödkommando och efter en kort sekund tycks han hitta rätt. Men så: Var är hunden? Har någon sett Jim? Hundratals solglasögon är vända mot vattnet.

Tiden tickar innan någon plötsligt ropar till. ”Där är han - i vattnet!”. Han simmar och springer, och med hjälp av Serges visselsignaler får han äntligen koll på riktningen. En sådan kämpe! Till sist för han hem djuren, kanske med dagens lägsta hämtningspoäng, men med stora publiksympatier.

Hämtning två är bra och balanserad där han kontrollerat och i bra tempo förenar de två grupperna. En stadig fråndrivning rakt genom grindöppningarna, och därefter raka spåret mot sorteringen.

Tiden jagar nu Serge, som ideligen slänger en blick mot sin klocka. Tempot ökar. En efter en. Klart! Mot fållan. Med sekunderna tickande missar de det första försöket. Så samlar sig, gör ett nytt, koncentrerat försök. En kort stund fryser tiden, så bestämmer sig djuren för att gå in och Serge kan slå igen grinden.

Vilken spänning. Och vilket leende. Bara tre sekunder kvar, påstår någon.

Heja Norge!

Årets EM har pågått under tre intensiva dagar. När de sista poängen meddelas ser vi att vi också har fått vara med om ett vallhundshistoriskt ögonblick: Vi har sett en total seger för en enda nation: Norge.

Knive och Maicos poäng – 298 – är i absolut topp. Närmast följer – han själv! Med Eddie och 267 poäng. Två poäng under ligger Karin Mattsson med Lyn på 265.

Samma nation presenterar alltså tre medaljörer på samma pall och tar dessutom priset för bästa kvinnliga tävlande samt BIM - bäst i motsatt kön. Det vinner också lagguld, och Jane Espevoll segrar i Young Handler.

En rent enastående prestation. Man kan bara lyfta på mössan, gratulera och sjunga: Norge, Norge…är ett superland.

 

Sid Uppd.
2011-12-14
SBK
Sv. Brukshundklubben
Box 4, 123 21 Farsta
Tel: (vxl) 08-505 875 00
Fax: 08-505 875 99
Hemsida: www.sbk.nu
info@skk.se
medlem@skk.se
www.skk.se
Torbjørn Jaran Knive knäckte allt motstånd
Bild laddas...

Tillsammans med sina hundar Maico och Eddie, la Torbjørn Jaran Knive beslag på både guld och silver..

Efter fyra guldmedaljer med hunden Lyn i början av tvåtusentalet blev det lite tyst kring norrmannen Torbjørn Jaran Knive. Men så med ett ryck är han tillbaka i toppen igen.

Med två hundar – Maico och Eddie – i final, fick han chansen till medalj, och tog den.

–Jag hoppades förstås att vi skulle vinna. Och Maico har gått bra hela året. Men därifrån till att ta både guld och silver är en lång väg, säger Torbjørn.

Både Eddie och Maico är sex år gamla. Maico är egen uppfödning, medan Eddie är inköpt som vuxen. Ändå ser , säger Torbjørn hur de påminner om varandra.

–De har liknande vallningsegenskaper. Även om Eddie är något mjukare och inte gör riktig lika säkra hämtningar i alla lägen som Maico, säger han.

–Han har alltid fina utgångar, och även om han ger sig av nästan två kilometer upp i bergen kommer han tillbaka med djuren. Och så lyssnar han.

Tar kommandon fast han är på långt håll. Jag ser honom som en komplett hund. Han har inga stora fel.

Årets seger blir också lite av en återbetalning för en ovanligt tuff tävlingsperiod.

–De senaste två månaderna har vi tävlat varje helg och det kan vara svårt att känna motivation om det blir för mycket.

Som tur är så verkar inte hundarna bry sig. Det är nog mest vi människor som tycker att det är jobbigt.

Men för att hålla sig på toppen måste man ha flera hundar som är i olika faser. Hemma på den Knaveska gården finns i dag cirka 30 hundar.

Tio av dem är valpar och resten tränas och säljs vidare till andra djurägare. Men det finns också två hundar som han satsar på som tävlingshundar; Maddie, som är efter Maico, och så Bob, en redan tränad och tävlad import från Wales.

–De är en stor del av mitt liv, säger han. Jag kommer alltid att jobba med hundar.

Det är fascinerande att forma dem, att förstå och känna hur vi kommunicerar.

Jag älskar det här och kommer aldrig att sluta.

Jane Espevoll bästa Young Handler
Bild laddas...

Inte bara den ”ordinarie” pallen upptogs av norrmän. Också segraren i årets Young Handler viftade med en mentalt blå-röd-vit flagga när resultaten blev klara. Säkra Jane Espevoll med sin Pia, gjorde den absolut snyggaste och bäst betalda omgången i Young Handler 2011.

Jane Espevoll är uppvuxen på en gård vid Stavanger, där man vid sidan av flera andra djur har 70 spelsautackor och ett 40-tal ”vilda” får, som hålls mer extensivt.

Dem har hon kontroll över med hjälp av Pia, sju år.

–Pia är en mycket säker hämtare. Jag känner mig alltid trygg med henne och att hon aldrig lämnar några djur, säger Jane.

Däremot oroade hon sig för delningen som alltid har varit Pias svaga punkt.

–Jag vet att de här domarna är hårda i sin bedömning, så jag var nervös inför just delningen. Men vi har tränat mycket, så jag blev extra glad när det löste sig så bra.

Patricia Gusiquet, Frankrike
Bild laddas...
Patricia Gusiquet med Moss.
Patricia Gusiquet blev bästa franska tävlande.

Hon har tävlat EM flera gånger och som bäst nått en åttondeplacering totalt.

Med hunden Moss har hon gjort en bra hemmasäsong i år, och även om årets.

162 EM-poäng inte ger någon finalplats är hon nöjd med att komma till start.

Hon sammanfattar också det som de flesta andra tävlande verkar tänka om tävlingen: –Fåren är bra.

De går undan för hunden på rätt sätt och grupperna är jämna. Däremot var banan svår.

Eyðstein Jensen, Färöarna
Bild laddas...
Pall Paulsen, lagledare, och Eyðstein Jensen.
Eyðstein Jensen från Färöarna är i Sverige tillsammans med Nap och Lyn, samt medtävlaren och lagledaren Pall Paulsen med Tara och Tia.

Färöarna är en fårnation, där djurhållningen är extensiv.

Djuren finns inte på gården utan betar på annan plats.

–Ofta delar två, tre lantbrukare på samma beteskulle, berättar Eyðstein.

Tre gånger om året hjälps man åt att samla in djuren.

På våren för att avmaska före lamning, i juni för klippning och under hösten för slakt.

Men tre arbetstillfällen om året räcker inte för att träna en vallhund.

–Man måste ha tillgång till djur hela tiden, så vi har några djur kvar på gården för att kunna träna.

De har ett något annorlunda läge än andra tävlande.

–Först under nittiotalet kunde vi börja tävla och importera hundar, i huvudsak från Storbritannien.

Det störta problemet var att en del av tackorna var så tuffa, och inte hade tillräcklig respekt för hundarna.

Och lite av det hänger med än i dag. Det gör att vi inte alltid kan arbeta så mjukt och fint i vår tävlingsstil.

Men både hundarna och fåren ändras.

Den färöiska vallhundsklubben Føroya Seyðahundafelag har ungefär 150 medlemmar.

Här tränar man tillsammans, har kurser och klubbträffar.

Och även på Färöarna är det border collien som gäller, trots att rasen är förhållandevis ny på ön.

Det har varit många duktiga nationer att tävla emot och trots att Eyðstein inte är helt nöjd med sin egen insats har han mycket positivt med sig hem i bagaget.

–Det är inte bara tävlingsmomenten som är det intressanta. Det allra bästa är att se hundarna lösa problem.

Schweizare
Bild laddas...
Jurg Haller , Ruedi von Niedehäusei och Andreas Schiess..
Det schweiziska teamet är åtta ekipage starkt och representerar ett av de länder som har tävlat sedan åttiotalet.

Man har tidigare varit något av en medelnation tills man överraskande tog guld förra året.

I år är laget i Sverige för att försvara guldet med gemensamma krafter.

Och just lagkänslan har man arbetat med.

–Vi har god sammanhållning, säger reserven Ruedi von Niedehäusein.

Ruedi kommer inte till start under dagarna.

Istället har han gott om tid att studera de tävlande och de premisser som gäller.

–Banan kräver mycket av hunden, säger han, och det blir extra svårt när föraren inte kan se hunden hela vägen eftersom banan är så kuperad.

SKK Info-Avd.
Bild Ladas…
Bild Laddas… Bild Laddas…
Hundsport
Gå upp! Hundsport | Copyright