Brukshundar: FÅGELHUNDS-VM 2008

Historisk svensk seger i FÅGELHUNDS-VM

Sverige vann en historisk dubbelseger vid VM för stående fågelhundar i Kroatien i slutet av oktober. Engelska settern Uno Du Mont Lievain och hans förare Marina Bengtsson, Sollebrunn, blev världsmästare individuellt bland de brittiska raserna. Sverige blev dessutom världsmästare i lag.

Sverige ställde upp med fullt lag för brittiska och kontinentala fågelhundar samt ett dam- och ett herrlag i grenen Sankt Hubertus.

Det svenska världsmästarlaget bestod förutom av Marina Bengtsson och Uno Du Mont Lievain av Björn Meijel med pointrarna Lyngborg’s I Vi-To och Riddarsporrens Izard; Bjerke Andersson med pointern Jo-Kjells Atlas samt reserven Richard Persson med engelska settern Myrhedens G-Granat.

Första kvinnan i topp
Den svenska segern är unik på flera sätt. VM har aldrig vunnits av en kvinnlig förare förut. Det är dessutom första gången Sverige står överst på pallen bland de brittiska hundarna.

–Det är helt fantastiskt. Jag visste att jag hade en jättebra hund, men konkurrensen var hård, säger en tagen Marina Bengtsson till Hundsport dagen efter hemkomsten från Kroatien.

VM för stående fågelhundar i praktisk jakt och Sankt Hubertus, som är mästerskapets officiella namn, arrangeras både för brittiska och kontinentala fågelhundsraser. Årets upplaga av VM, den trettionde i ordningen, ägde rum i närheten av kroatiska Zadar. Staden har anor från romartiden och ligger vid Adriatiska kusten, omgiven av höga berg. Markerna här är kända för att vara bland de bästa i Kroatien vad gäller jakt, med stor tillgång på vilda rapphöns och fasaner.

20 länder deltog
Tävlingsdagarna bjöd på vackert men varmt väder med temperaturer kring 25 grader. Efter flera månader utan regn var det dessutom torrt och hårt i marken, vilket gjorde det svårt med vittringen. 67 ekipage på den brittiska sidan och 65 på den kontinentala fanns på plats för att göra upp om världsmästartiteln under dessa tuffa förhållanden. Totalt var 20 länder representerade.

VM-tävlingarna består av två separata fältprov som går till ungefär som i Sverige (se faktaruta). En skillnad är att hundar som gått till pris måste visa vattenapport. Missar hunden sänks prisvalören.

Svenskarna inledde med två tredjeplaceringar på VMs första dag. Engelska settern Uno Du Mont Lievain och Marina Bengtsson kom trea i sitt parti med omdömet ”very good”, motsvarande ett svenskt andrapris. Uno gick ett steg efter i sitt fågelarbete, vilket drog ner bedömningen. Även Björn Meijel med pointern Lyngborg’s I Vi-To placerade sig som trea i sitt parti med betyget ”excellent”, vilket motsvarar ett svenskt förstapris. Andra tävlingsdagen slog Uno till med en topprestation.

–Det var som om han visste att nu är det allvar. Han revierade fantastiskt och vände inte fel i vind en enda gång. På sina två fågeltagningar gick han inte en millimeter efter, berättar Marina Bengtsson, som medger att hon var nervös när Uno skulle vattenapportera.

–Inför ett stort antal åskådare är det lätt att bli darrig, även om själva apporteringen inte är så svår. Men Uno älskar att apportera och slängde sig rätt ut i vattnet. På VM ges ingen kritik efter släppen, och när söndagens tävlingar var över visste ingen utom domarna vem som hade vunnit. Två hundar togs ut för att göra upp om andra- och tredjeplatsen. Marina själv var oviss om sin och Unos placering in i det sista.

–Jag förstod att jag hade chans att vinna totalt, eller att jag kunde bli fyra. Det var ohyggligt nervöst.

I Sankt Hubertus bedöms inte bara hundens utan även förarens prestation. Helene Gunnarsson och Fjällbäckens Corina gjorde sin första start någonsin i grenen och kom tvåa.

Sensationell lagseger
När resultaten avslöjades blev glädjen i svensklägret stor. Marina och Uno hade vunnit sitt parti med ”excellent”, kroatiskt certifikat samt internationellt jaktprovscertifikat, CACIT. Därmed stod de som totalsegrare individuellt. Tillsammans med lagkamraten Vi-Tos tredjeplats den första tävlingsdagen innebar det dessutom svensk seger i lagtävlingen.

Att Sverige vinner VM i lag är en smärre sensation. På många håll i Europa är fågelhundssporten betydligt större än hos oss. I Italien, ansett som bäst i världen i de här sammanhangen, är jakten med stående fågelhund den största jaktformen. Här föds till exempel 20 000 engelska settrar årligen(!), att jämföra med knappt 200 hos oss, och inför VM arrangeras kvaltävlingar där de bästa tas ut till landslaget.

En annan skillnad är att det i Sverige vanligen är hundägaren själv som tävlar med sin hund. På kontinenten förs hundarna inte sällan av proffstränare med stora stall av topphundar. Enligt Marina Bengtsson tillhör minst hälften av förarna på VM denna kategori. En stor del av dessa hundar hålls dessutom som rena tävlingshundar. De används inte i praktisk jakt, för att undvika att hunden blir för ivrig när den hittar fågel och går efter – något som lätt händer när det skjuts mycket för en jakthund. Alla de svenska deltagande hundarna däremot jagar praktiskt.

–Vi visste att vi hade ett bra lag, men att vi skulle kunna slå stora länder som Italien och Frankrike hade vi aldrig kunnat drömma om, säger Marina Bengtsson.

Fransk import
Vinnande Uno Du Mont Lievain är en femårig fransk import, med italienska linjer bakom sig. Han kom till Sverige 2005 och är tränad av Marina Bengtsson och av kände fågelhundsmannen och jaktprovsdomaren Jonas Sandberg. Unos styrka är, enligt Marina, hans arbetsglädje, hans reviering och det som i fågelhundssammanhang kallas för ”fart och stil” – en snabb, effektiv och marktäckande galopp med rak rygglinje och högburet huvud.

Årets VM var Unos tredje. 2006 deltog han i VM med Jonas Sandberg som förare och kom sjua. Förra året blev Uno och Marina Bengtsson oplacerade. Jonas Sandberg var en av sex domare i årets VM och han tycker att kvaliteten hos deltagarna skiftade överlag.

–En del länder har inte samma historik i den här jaktformen som de största, i andra länder är sporten liten och urvalet smalare. Men de bästa ekipagen visade verkligen toppkvalitet. Därför är det speciellt roligt att svensk hund vinner, i synnerhet med en amatörförare, säger Jonas Sandberg, som ville köpa Uno Du Mont Lievain när han hade honom i träning – men fick nej.

Kollapsade i värmen
I samband med att VM arrangeras tävlas det även om världsmästerskapet i Sankt Hubertusjakt. I Sankt Hubertus bedöms inte bara hundens arbete, utan även förarens uppträdande och sätt att föra hunden. Tävlingsformen finns inte i Sverige, men är vanlig på kontinenten.

Vid prisutdelningen hyllades svenskarna för den sensationella segern.

Provet börjar med att föraren presenterar sig själv, sin hund och sitt vapen för domaren. Sedan har ekipaget 20 minuter på sig för att visa upp sig under praktisk jakt. För att gå till pris måste föraren själv fälla minst en fågel över sin hund. Både brittiska och kontinentala fågelhundar får delta, liksom spaniels.

Även här blev det svenska framgångar. Helene Gunnarsson från Norrköping med engelska settern Fjällbäckens Corina blev tvåa individuellt i damklassen och tvåa i lagtävlingen tillsammans med Katarina Johansson och engelska cocker spanieln Rimu Miello, Bromölla. Helene Gunnarsson är mångårig jägare och jaktprovsförare, men detta var hennes första start någonsin i Sankt Hubertus.

Tio minuter in i tävlingen hade ekipaget haft flera fågelarbeten. Sedan kollapsade Helenes hund, Rakel, av värmen. Helene bröt för att kyla av och vattna hunden, men återupptog sedan jakten, fällde en fasan – och vann sitt parti. Därmed blev hon den första svenska kvinnan någonsin i en VM-final i Sankt Hubertus. Där fick hon dock se sig slagen av en tjeckisk förare.

– Jag var med för att se och lära, och så gick det så här galet bra. Det visar att vi i Norden är bra på att jaga. Vi är duktiga med säkerheten, träningsskjuter mycket och tar allvarligt på viltvård, säger Helene Gunnarsson, som hoppas att Sankt Hubertus som tävlingsform införs i Sverige.

Framgångarna kan öppna dörrar
På den kontinentala sidan gick segern i år till en spansk breton. För de svenska deltagarna blev det inga placeringar. Förra året däremot vanns VM individuellt av en svensk vorsteh, Nilssons Dina, och Pether Rosberg från Hedared.

De svenska framgångarna kan betyda mycket för aveln med stående fågelhundar i Norden, tror Marina Bengtsson, som föder upp engelsk setter, pointer och breton under kennelnamnet Pålamalmens.

–Vi har visat att vi har bra hundar och att vi har kunnandet, trots att Sverige är ett litet land. Det kan öppna dörrar när det gäller att till exempel få para eller köpa de bästa hundarna i Europa.

För Marina Bengtsson var detta den andra egna VM-starten, men hon är lagledare för det svenska laget sedan flera år och sitter även med i den internationella VM-kommittén.

Vilken betydelse för segern har det faktum att hon som tävlande samtidigt tillhör arrangörerna?

–Jag tror inte det har haft någon inverkan, säger Marina Bengtsson. VM utgörs av två separata jaktprov som döms av tre domare från tre olika länder. Dessutom är det inte nödvändigtvis en fördel att vara känd. Ibland blir man hårdare bedömd av den anledningen.

Däremot har hennes erfarenheter som lagledare och tävlande gjort henne tuffare som förare, något som är nödvändigt för att vara med och slåss om placeringarna, menar hon.

–Det kan handla om att gå och ställa sig så att man får det markavsnitt man vill ha, istället för att bara ta det man blir tilldelad. Man måste vara fräck och ta för sig, inte vara den duktiga flickan som gör som hon blir tillsagd. Jag hade aldrig kunnat vinna om detta hade varit min första start.

Att en kvinna hamnade överst på pallen i en mansdominerad hundsport väckte förstås en del uppmärksamhet – och inte minst stor glädje bland de (få) kvinnliga deltagarna.

–Förhoppningsvis leder detta till att fler kvinnor börjar jaga och tävla med stående fågelhund, såväl i Sverige som internationellt, säger Marina Bengtsson.

Text och foto: Eliza Kajanus