 |
 |
| Svenska Raser i |
 |
| Grupp 2 |
| • D/Svensk gårdshund |
 |
| Grupp 5 |
| • Hälleforshund |
| • Jämthund |
| • Norrbottenspets |
| • Svensk lapphund |
| • Svensk vit älghund |
| • Västgötaspets |
 |
| Grupp 6 |
| • Drever |
| • Gotlandsstövare |
| • Hamiltonstövare |
| • Schillerstövare |
| • Smålandsstövare |
 |
|
 |

BlåGulaHund | I många länder har det blivit allt mer vanligt att ge stor uppmärksamhet åt inhemska, nationella, hundraser i form av rasparader etc, inte minst i samband med internationella hundarrangemang.
De svenska nationalraserna är främst jakthundsraser. Troligen har jämthunden, den vita älghunden, norrbottenspetsen, västgötaspetsen och lapphunden funnits här sedan urminnes tider. De två senare är dock främst kända som vallhundar.
 
Det sägs att den vita älghundens historia började under krigsåret 1942 i Jämtland. Det året föddes i en kull jämthundar en mycket ljus hund. Ljusa valpar föds nu och då både i renrasiga jämthundskullar och gråhundskullar. Valpen kom från mycket välkända jakthundar och nedärvare. De vita sågs främst i Roknäs och Piteå-trakten på 1960-talet. Det rykte som de hade om sig att ha en speciell förmåga att få älgarna att stå fast på ståndet kunde inte bevisas genom att de inte fick delta på jaktprov. År 1987 skapades en fristående intresseförening för de vita. Syftet var att kartlägga hur många det fanns och var de fanns samt inte minst hur deras jaktanlag var. Hundarna förekom främst i Jämtland, Dalarna, Värmland men även i Västerbotten. Det visade sig vid mönstring i början av 1990-talet att ca 300 individer bevisats vara homogena och jaktdugliga vita älghundar.
Idealmankhöjden för hanhundar är 56 cm, för tikar 53 cm. Pälsen skall vara tät, strittande och färgen rent vit. Inslag av svagt gulaktig ton kan tolereras.
Den vita älghunden har som sagt sitt ursprung från de varggrå älghundarna; norsk älghund grå och jämthund. Typmässigt liknar den mest jämthunden både vad gäller storlek och proportioner. Kroppen skall vara rektangulär och harmoniskt byggd, smidig och med god resning. Huvudet skall till formen vara som en kraftig kil. Svansen skall vara högt ansatt, jämntjock och inte för hårt ringlad men tätt över ryggen.
Svenska kennelklubben erkände rasen under namnet svensk vit älghund år 1993. Sedan dess har mellan 50-100 hundar registrerats årligen.
(Jagande spets inom FCI Grupp 5, rasen är dock inte erkänd av FCI)
Text & Bildurval: Renée Willes
Fotografer: Olof Backström, Mats Bildström, David Dalton,
Stig Persson, Per Undén, Søren Wesseltoft Torsten Widholm |
 |
|
|
 |
 |
 |
|
 |
|
|
 |
 |
| Hederspriset "BlåGulaHund", en orginallitografi av Riber Hansson. |
 |
Värdefullt pris till slutsegrarna
De tre hundar som efter utställningssäsongens slut samlat flest poäng under året, presenteras i finalringen strax före ordinarie Best in Show-tävlan på respektive års finaltävlan på SKKs hundutställning HUNDXXXX vid StockholmsMässan i Älvsjö, där de tilldelas Hundsports hederspris "Bästa BlåGulaHund 1, 2 respektive 3".
Hederspriset "BlåGulaHund" består av en orginallitografi i form av ett diplom, utfört av konstnären Riber Hansson. Motivet på litografin är naturligtvis "svenska hundraser".
Litografin är framställd i fyrfärg och i en strikt begränsad upplaga av endast 30 exemplar, av vilka utdelas tre (3) stycken årligen under en tioårsperiod. Varje blad är såväl numrerat som signerat av konstnären själv.
|
 |