Det sägs att den vita älghundens historia började under krigsåret 1942 i Jämtland. Det året föddes i en kull jämthundar en mycket ljus hund. Ljusa valpar föds nu och då både i renrasiga jämthundskullar och gråhundskullar. Valpen kom från mycket välkända jakthundar och nedärvare. De vita sågs främst i Roknäs och Piteå-trakten på 1960-talet. Det rykte som de hade om sig att ha en speciell förmåga att få älgarna att stå fast på ståndet kunde inte bevisas genom att de inte fick delta på jaktprov. År 1987 skapades en fristående intresseförening för de vita. Syftet var att kartlägga hur många det fanns och var de fanns samt inte minst hur deras jaktanlag var. Hundarna förekom främst i Jämtland, Dalarna, Värmland men även i Västerbotten. Det visade sig vid mönstring i början av 1990-talet att ca 300 individer bevisats vara homogena och jaktdugliga vita älghundar.

Idealmankhöjden för hanhundar är 56 cm, för tikar 53 cm. Pälsen skall vara tät, strittande och färgen rent vit. Inslag av svagt gulaktig ton kan tolereras.

Den vita älghunden har som sagt sitt ursprung från de varggrå älghundarna; norsk älghund grå och jämthund. Typmässigt liknar den mest jämthunden både vad gäller storlek och proportioner. Kroppen skall vara rektangulär och harmoniskt byggd, smidig och med god resning. Huvudet skall till formen vara som en kraftig kil. Svansen skall vara högt ansatt, jämntjock och inte för hårt ringlad men tätt över ryggen.

Svenska kennelklubben erkände rasen under namnet svensk vit älghund år 1993. Sedan dess har mellan 50-100 hundar registrerats årligen.

(Jagande spets inom FCI Grupp 5, rasen är dock inte erkänd av FCI)