Hälleforshunden härstammar från en kull älghundar som föddes i slutet av 1930-talet nära Hällefors Bruk. De kom från en gråbeige ostjaktik i kombination med en duktig älghund av korsad stam. Tiken hade inköpts från en sibirienresenär som hemfört ett spann av ostjakernas hundar, ostjakernas spetsar hade också använts till jakt. Senare tillfördes bl.a en gulaktig spets från Sundsvallstrakten, berömd för att vara en sjusärdeles ståndhund, det lär ha fällts 156 älgar för honom. Det förekommer också finsk spets i bakgrunden till de hundar som kom att bli hörnstenarna i hälleforshunden. Hundarna blev kända som formidabla älghundar med sällan skådad stark fysik och hållbarhet. Men de hade också rykte om sig att ha mycket stor viltskärpa och de var skarpa enmanshundar. Hälleforsaren har aldrig haft annat syfte än som duktig älghund och temperamentet har dämpats under decennierna.

Mankhöjden för hanhundar skall vara 55 - 63 cm, tikar skall vara 52 - 60 cm. Pälsen är grov, tät och glatt. På hals och skuldror bildar den krage. Färgen är gulröd i ljusare och mörkare nyanser. Nospartiet skall vara mörkt. Det är typiskt med ljusare färg på underdelen av kroppen. Hälleforshund är en medelstor till stor utpräglad jaktspets med god resning. Kroppsbyggnaden skall vara kraftig, och rektangulär. Rasen skall alltid utstråla energi, mod och styrka. Svansen är högt ansatt, buren i en båge eller lös ringla över ryggen.

Hälleforshund började registreras hos Svenska kennelklubben år 2000, samma år som standarden antogs och tillstånd för jaktprovsdeltagande medgavs. Definitivt erkännande kommer efter utvärdering om 10 år.

(Jagande spets inom FCI Grupp 5, rasen är dock inte erkänd av FCI).