Drever är utan tvekan den stora favoriten bland de Svenska jakthundsraserna. Ingen annan jakthundsras är lika vitt representerad i landet. Drevern härstammar från den Westfaliska Dachsbracken. Man skulle kunna säga att den är en dachbrackevariant avpassad för svenska förhållanden. Rasen erkändes under namnet drever 1947. Den är berömd för sin exceptionella jaktförmåga. Den kraftiga, långsträckta kroppen skall göra ett robust intryck och den tämligen långa halsen, skall vara kraftig men ändock med viss resning. Låga, starka ben gör den lämplig för jakten på både rå och hare. Mankhöjden för hanhundar är 32-38 cm; för tikar gäller 30-36 cm. Idealmankhöjden för hanhundar är 35 cm, för tikar 33 cm. Mankhöjd som över- eller underskrider de angivna måtten är diskvalificerande fel på utställning. Mätning är obligatorisk på utställning i Sverige.

Den korta, grova tätliggande pälsen kan vara alla färger i kombination med vita tecken, med undantag för övervägande vitt eller leverbrunt. Vanligast är rödgul bottenfärg, med eller utan svart sadel, och med vita tecken.

Drevern är närmast en självklarhet när det gäller rådjursjakt, den är också synnerligen lämpad även för mindre jaktarealer och inte minst också en uppskattad harhund. Innan den svenska rävstammen så drastiskt decimerades av rävskabbsangrepp på 1980-talet användes drever även som duktig rävhund. Rasen är en utpräglad jakthund, ofta kallad jaktmaskin, och man hör nästan aldrig talas om den som sällskapshund. Numera registreras ca 1 100 hundar årligen hos Svenska kennelklubben.

(Drevern är en drivande hund inom FCI Grupp 6, nr 130)