Genom TV och naturfilmer kan vi följa vargflockar och få en bild av hur de lever sina liv och vad de har för gemensamma sysslor. Det vi ser är ett resultat av vad man lyckats filma och vad man haft för syfte med filmen. Är det en sann bild vi får genom dessa populära naturfilmer eller är den en aning snedvriden? Risken är stor. De tolkningar som tillförts bilderna säger mer om värderingarna hos den som gjort filmen än om vargarnas liv. Det vi ser ger en bild som är mer eller mindre vinklad genom sättet att filma och klippa.

Det är under uppväxten man bäst utvecklar känsla för andra levande varelser, såväl människor som djur.

Har vi någon nytta av denna bild då vi vill få en god relation till vår hund? En feltolkad bild kan vara till mer skada än nytta. Vi har inte, och ska inte ha, en varg-varg- eller hund-hund-relation till vår hund. Detta är både fel utgångspunkt och kan vara direkt farligt. Det leder lätt till etiskt tveksamma metoder och sätt att behandla hundar på.

De viktiga delarna i relationen hund – människa är helt andra än mellan hund-hund. Här följer tre punkter och sedan några exempel på saker som bygger upp vår gemenskap med hunden.

• Vi behöver en god känsla för andra levande varelser, vare sig det handlar om människor eller hundar. Denna empati och medkänsla är lättast att utveckla under uppväxten, men det går även att göra senare. Många hundar tycks ha en förmåga att känna om människor har denna känsla eller inte.

• Vi behöver kunna lära av vår erfarenhet. Vi skall utveckla en form av ödmjukhet. Om vi har haft hund och arbetat med hundar i trettio år utan att ha ändrat värderingar och syn på hunduppfostran – då har vi missat chansen till en positiv utveckling.

• Vi behöver en förståelse för hur synen på barn och barnuppfostran har förändrats de senaste femtio åren – här finns en klar parallell till hundar. Varken barn eller hundar finns till för att någon ska utöva makt och helt bestämma över dem. För att utveckla hunden eller barnet, och relationen till dem, behövs rätt ingredienser av tid, stimulans, positiv förstärkning, kärlek och respekt.

Brist på tid, engagemang och ork är idag en stor fara för många hundägare, liksom för föräldrar. Det som bygger upp och håller samman en familj eller en grupp är gemenskap och samvaro i vardagen. För hunden, som är så flockinriktad, är gruppkänslan i det dagliga livet den röda tråden i tillvaron.

Gruppkänsla i vardagen är den alla viktigaste byggstenen i ett bra förhållande mellan människa och hund.

Stressad vardag en fara
Att bara vara tillsammans och att låta hunden vara med är grunden i relationen – umgås, äta tillsammans, sitta ned i lugn och ro, prata – lyssna – iaktta varandra. Gå ut en promenad, ligga på sängen och läsa, mysa framför TV:n – att vara tillsammans. Den stressade vardag som många människor lever under förstör relationer. I många hem springer man ut och in för att passa tider och vara med på olika aktiviteter. Man sitter inte ens ned för att äta ihop. På så sätt skapas aldrig den känsla av samhörighet som är kärnan i relationen mellan människa och hund.

Det talas numera om kvalitetstid som något positivt. Men risken finns att det ökar kraven på aktivitet och prestation. Själva ordet förstärker en fixering vid klockan och ger en känsla av att tiden måste utnyttjas till varje pris. Jag har 50 minuter på mig, vad gör jag då? Ett agilitypass på klubben, ett snabbt spår i skogen, en kort promenad med en stunds lydnad? Eller bara en lugn promenad och lite fika tillsammans – kan det vara kvalitetstid? Att ha ett inrutat schema och bestämda aktiviteter ökar visserligen chanserna att nå ett bestämt mål, men frågan är bara om högt ställda krav, bestämda mål och ett inrutat schema är en bra grund att bygga en god relation på?

Små aktiviteter skapar samhörighet
Man skall ställa krav på sig själv som hundägare i form av ett ”vardagsengagemang”. I vardagssituationer, tex vid de dagliga promenaderna, ska man vara engagerad i sin hund och inte gå i sin egen värld. Genom att prata med den, visa riktningen för promenaden och genom att ta initiativ till olika småaktiviteter, skapar man en känsla av gemenskap i flocken. Aktiviteterna kan vara allt från en balansövning, till att leta efter en godis som man gömt.

Vallhunden gillar kanske att gå runt ett hus, den apporterande hunden får springa tillbaka och hämta något man (medvetet) tappat under vägen. Hur ofta man lägger in kontaktskapande aktiviteter beror på typ av hund och hur man vill ha sin relation. Med vissa hundar kan man behöva göra det mycket ofta, särskilt under uppväxten. Det ger också en medvetenhet om hur mycket engagemang och energi som behövs för att få den samhörighetskänsla som man vill ha med sin hund i framtiden.

Kroppskontakt och att ”pyssla om” varandra är ett av de allra bästa sätten att grundlägga en god relation. Om det görs på rätt sätt kan det också göra att hunden får stort förtroende för människor. Att man med sina händer tar i hunden och känner på den överallt, ger massor av omvårdnad och skötsel är ett ovärderligt sätt att skapa en nära relation. Man ska börja med den lilla valpen som man dagligen, gärna flera gånger, vänjer vid att man tar i den – klappar, smeker, tar lite på tassar och öron, tittar i munnen osv. Det viktiga är att det ska vara trevligt och upplevas positivt av både hund och ägare.

Från början handlar det om små korta stunder av nära samvaro, där man passar på att lugnt ta i olika kroppsdelar. Ser man den minsta tendens till rädsla, osäkerhet eller obehag hos hunden måste man lägga mycket tid på att komma över det. Om man vid närkontakt vill nå positiva effekter på relationen, måste den bygga på frivillig medverkan och förtroende från hundens sida. Det kräver att vi visar respekt för hunden och inte använder fysiskt kraftiga metoder (våld) för att nå dit vi vill. När man lyckats har man dessutom en fantastisk grund för framtida skötsel och veterinärbesök. Att gå en kurs i hundmassage för att ytterligare kunna fördjupa den relationsskapande känslan kan vara en bra idé.

Lugn människa – välmående hund
Att vi står för trygghet och lugn är avgörande för våra möjligheter att bli en person som vår hund litar på och gärna ser som en form av auktoritet. Det här är en svår del, eftersom en hund genast känner om vi är stressade, blir rädda, får ett högt och ansträngt röstläge eller tappar behärskningen. Egentligen finns det ingen genväg, man måste lära känna sig själv och utvecklas som människa. Om vi vill få en riktigt bra relation till vår hund, kan vi inte vara alltför styrda av klockan, prestationskrav eller känsla av prestigeförlust inför andra människor. En människa som är lugn och trygg i sig själv får både hundar och människor att må bra.

Som hundägare kan man behålla sitt lugn även om hunden morrar vid matskålen, inte kommer direkt när man ropar eller inte lyder inför andra människor. Sådana händelser gör inte att känslor svallar och att man använder hårda tag eller högt tonläge, utan istället stämmer de till eftertanke. Varför gör min hund så, vad kan jag ha gjort som får hunden att göra som den gör? Svaren blir kanske att man behöver ett större vardagsengagemang i sin hund och träna mer av det som ökar hundens förtroende för en. Att hunden morrar vid maten eller i andra situationer, är oftast en fråga om bristande förtroende. Tillit är en grundpelare i relationen mellan hund och ägare. För att en hund ska känna verkligt förtroende behövs tid och samvaro. Att låta känslor av ilska eller rädsla styra och bestraffa hunden i känsliga lägen är mycket dumt.

Bristande respekt för hunden när den morrar, kan få ödesdigra konsekvenser för relationen. Detta är ett vanligt exempel på när kontakten människa-hund påverkas negativt utifrån hur samspelet mellan varg-varg eller hund-hund visas upp i filmer. Där heter det ofta att ”en stark ledare tolererar ingen som sätter sig upp mot honom”. Men vi är inte hundar och vi förstår inte alla nyanser i vargars och hundars språk. Att försöka svara upp med våld gör istället hundägaren till en opålitlig figur – inte till en auktoritet.

Ge valpen självförtroende
Alla unga individer, både hundar och barn, utvecklas bäst vid lagom stimulans. Hunden är helt beroende av att vi förser den med saker och situationer som den kan undersöka. Nya dofter, ljud, föremål, människor och hundar, saker att bita på eller balansera på – allt behövs för en bra utveckling av hundens förmågor. Men det är också ett fantastiskt tillfälle att skapa en känsla av samhörighet och trygghet! Vi ska nämligen vara med och stå för det som behövs – trygghet och stöd, styrning, uppfostran, att sätta upp regler och att ge kärlek och respekt.

En hundvalp som är mycket osäker behöver få lång tid att vänja sig vid olika saker. Vi ska hela tiden finnas med som stöd och säkerhet med målet att den så småningom ska känna att den klarar saker själv – den ska få självförtroende. En hundvalp som är mycket framåt och orädd behöver vi styra mycket mer, kanske dämpa lite och samtidigt tydligt och vänligt visa våra regler. Vi ska inte ta ifrån den det självförtroende den har – vi skall visa att det kan vara en hjälp och att det ibland är skönt att kunna söka trygghet hos oss.

När man ser på uppväxtperioden på detta sätt, blir det en helhet där hundens utveckling, miljöträning, socialisering och relationen hund-ägare ryms i ett sammanhang – vardagen.

När hunden blir äldre, ger tid och motivation till att arbeta med hunden en naturlig fortsättning på vardagsengagemanget. Olika typer av uppgifter som att valla, söka, spåra, jaga och alla andra sysselsättningar är bra sätt att samarbeta på och skapa en samhörighet och gemenskap runt. Den djupare relationen till en hund kräver dessutom ett givande vardagsliv tillsammans. Det är den tid och närvaro man lägger där som i slutänden avgör hur hund och ägare fungerar tillsammans!