Köplagen gör ingen skillnad på kylskåp och hundvalpar

Är du uppfödare så är alla valpar dina ”bebisar” som du ogärna lämnar ifrån dig. Men förnuftsmässigt förstår du att du måste göra det, för alla kan ju inte bo kvar hemma. Det är precis som när föräldrar inser att barnen måste flytta hemifrån och man måste hjälpa sina barn så gott man kan på vägen till självständighet. En hunduppfödare gör likadant. Han försöker välja ut så bra hem som möjligt till de små.

Som vilken vara som helst…
Men enligt lagen säljer hunduppfödaren bara en ”vara”. Kommer det en spekulant med pengar i handen kan uppfödaren i princip inte neka att sälja sin vara om den är utbjuden till försäljning. En uppfödare, som har tagit handpenning, måste fullfölja försäljningen även om det avslöjas stora brister hos köparen efter det att handpenningen har erlagts. Det har hänt att uppfödare fått handpenning och sedan kommit på att köparen bara var bulvan för en person som uppfödaren aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att sälja hund till.

Tillgång och efterfrågan
Inom många raser är efterfrågan på valpar mycket större än tillgången. Uppfödarna av dessa raser behöver inte annonsera ut sina valpar. Det står folk på kölistor för att få köpa en valp långt innan kullen är född. En sådan uppfödare kan välja bland intressenterna utan att de, juridiskt sett, skulle kunna klaga. Det finns ju inte ens en vara till salu.

Men om du är uppfödare av en vanlig ras där tillgången på valpar är god, hur gör du då för att välja vem du ska sälja till? Det här är ett jätteproblem, säger alla uppfödare som inte har någon kölista.

Får du neka någon att köpa en hund av dig? Och hur ska du i så fall säga nej?
Jag har pratat med många uppfödare om det här och de säger att de allra flesta valpspekulanter förstår argumenten och tar beskedet på ett förnuftigt sätt. Det går att förklara för en gravid tvåbarnsmamma varför hon kanske borde vänta med att skaffa en riesenschnauzer. Och de allra flesta som jobbar heltid, och är borta hemifrån mellan klockan 07.00 och 18.00, förstår också att en hund inte kan vara ensam så länge utan att det blir problem.

De flesta förstår
Det är ovanligt, säger uppfödarna, att folk blir riktigt sura för att de blir nekade. De blir besvikna förstås, men har oftast så mycket förnuft att de accepterar beskedet (eller försöker någon annanstans).

Men har du verkligen rätt att neka att sälja en hund till en som är spekulant om han eller hon insisterar?

Ja, det har du! Men då måste du för säkerhets skull säga att du gör det av djurskyddsskäl. En hund ska inte behöva vara ensam fler än fyra timmar varje dag, och allt längre än fyra timmar kan du hävda är plågsamt för djuret – psykiskt och fysiskt.

Du får inte kränka och diskriminera
Kommer det en spekulant som du helt enkelt inte gillar, spontant känner att ”den här människan kommer jag inte att kunna hålla fortlöpande valpköparkontakt med”, så måste du slingra dig ur situationen på ett snyggt sätt. Och med tanke på den nyligen avgjorda rättstvisten (se artikel på följande uppslag) så är det givetvis klokt att snabbt tänka över vad du ska säga.

Kan ditt uttalande tolkas som diskriminering i någon form?
Du får inte diskriminera någon på grund av dennes sexuella läggning, hudfärg, handikapp, sociala situation, grupptillhörighet (och nu tänker jag på till exempel motorcykelgäng och nynazister), graviditet, etnisk tillhörighet, religion… listan kan göras lång.

Och nu kommer det stora kruxet. Tänk om du inte ens vet att personen ifråga tillhör någon av ovanstående grupper? Det framgår ju inte alltid så tydligt. Då kommer du att bli väldigt förvånad när/om du blir anklagad för diskriminering.

Sålt är sålt…
När du väl har sålt din valp, eller tagit handpenning, kan du som sagt inte ångra dig – även om du upptäcker att det var ett bulvanköp och valpen säljs vidare till den person du tidigare har nekat. Det hjälper inte vad du än har skrivit in i köpekontraktet. Sålt är sålt. Hunden är bara en handelsvara. Ännu är det ingen uppfödare som har stämt en köpare för kontraktsbrott (vad jag vet).

Svenska Kennelklubben får en hel del förfrågningar och klagomål både från uppfödare och valpköpare (och de som inte fick köpa). Anne Skogh, på juridiska avdelningen, säger att det ändå inte blir så många fall att handlägga för SKKs del.

–De flesta som klagar på att de blivit avvisade från en kennel är inte medlemmar i SKK. Vi är en medlemsorganisation, så de får vända sig någon annanstans med sitt klagomål.

Hårdgranskad?
Och om du är valpspekulant – hur mycket granskning måste du tåla?
Det finns andra uppfödare att vända sig till om den första verkar vilja vända ut och in på ditt privatliv. Eller tycker du rent av att det känns tryggt att uppfödaren vill veta allt om dig, dina vanor, din familj och ditt eventuellt tidigare hundinnehav?

Tar du det på rätt sätt? Förstår du att det är ett litet liv som uppfödaren anförtror dig att vårda för lång framtid (även om du betalar en rejäl slant för det lilla livet)?

Att köpa och sälja levande djur är något av det svåraste man kan göra. Det är så mycket känslor inblandade och ingen av parterna, varken säljare eller köpare, kan rycka på axlarna om något går snett.

I de allra flesta fall går det inte snett. Och i många fall leder hundköp inte bara till att en hund får en egen husse eller matte eller hel familj att bli älskad av – den som säljer valpen kan också få nya vänner för livet.

Det är så vi vill ha det. Därför står vi ut med att bli granskade när vi kommer som valpspekulanter – eller…?