En glad hund är den som får följa med
På fyra tassar i Europa

Jaha, så står vi då där med eget och hundpass fixat, några veckors ledighet – och vi ska på semester hunden och jag. Då återstår frågorna – vart ska vi, hur ska vi resa, var ska vi bo, vad bör man tänka på och vad är lämpligt med tanke på att hunden är med som reskompis?

Vi lämnar Skandinavien och ger oss ut i det övriga Europa. För enkelhetens skull åker vi bil. Det är det lättaste sättet att resa med hund på. Visst går det att flyga och åka tåg, men det har sina begränsningar med transportburar, tidtabeller och vart man kan åka.

Vi blir kanske tvungna att ta färja mellan några länder. Till vår fördel är att det är relativt billigt att ha hund med sig, och i vissa fall helt gratis. Dessutom accepterar de flesta stora rederier hundar ombord och en del har till och med små ”rastgårdar” ute på däck.

En enkel tumregel
Men vilka länder ska vi besöka och vilka är mest hundvänliga? EU är stort och skillnader mellan länderna är stora. Det går självklart att besöka vilket land som helst, men en enkel tumregel är att Mellaneuropa är mest hundvänligt. Länderna runt Medelhavet har en annorlunda inställningen till hunden och är därmed i vissa fall lite mindre hundvänligt. Den östra delen av EU är minst hundvänlig.

Man kan lite generaliserande säga att ju fler lösspringande hundar det finns i ett land, desto lägre status har hunden. Klimatet är också en vägvisare. Ju varmare och bättre väder desto fler lösa hundar, då de har en bättre chans att överleva i ett mildare klimat.

I en del länder behandlas hundar som boskap och är inte något man har inomhus. Och absolut inte inne bilen. Ska hunden med är det bagageluckan som gäller. Eller också, som har blivit allt populärare, en särskild släpvagn efter bilen där hunden skumpar med som ett annat föremål.

Varför ska hunden med?
Det kan låta lite skrämmande att hunden inte alltid är så populär. De finns de som frågar varför den överhuvudtaget ska med på resan? Vi tittar på varandra, hunden och jag. Han är ju en familjemedlem så god som någon – och utan att överdriva är hunden en ypperlig reskompis.

Hunden har förmågan att vara bästa möjliga kontaktfixare. Den ser till att man träffar människor man med all säkerhet inte annars skulle ha mött. Hunden ser också till att hundägaren får motion under resan. Dessutom blir resan lite annorlunda när man måste ta hänsyn till att en fyrfotad kompis är ressällskap. Det blir mer spontanitet och improvisation och inte så rutinartat som flera andra resor lätt kan bli.

Och så klart, det är roligt att resa med sin hund, att få uppleva saker tillsammans och lära känna varandra på ett helt annat sätt än under vardagliga rutiner.

Vart ska vi inte resa?
Och vart är det lämpligt att resa med hund? Vissa saker kan man ta bort med en gång. Jag kan glömma bort det där med museum, shopping- och playasemester. Det är ingen rolig semester för en hund. Den är inte särskilt välkommen i klädaffärer, shoppingcentrum, museum eller på stränder mitt under högsäsongen, oavsett vilket land man reser till.

Sen är det kanske inte så lämpligt att lägga semestern i storstäder eller på extrema turistorter med mycket folk och trängsel, där hunden hela tiden måste se upp så den inte blir trampan på tassarna och måste hållas i kort koppel.

Man får inte heller glömma bort vädret, och framför allt värmen som kan bli nog så hög i Sydeuropa. Det kan bli väldigt varmt för en hund med stor tjock päls, även om hundägaren inte tycket det. liksom skidsäsongen i Alperna. Vi åker istället till mindre platser när det inte är turisthögsäsong eller för varmt.

Var ska vi bo?
Då har vi kommit så långt att vi väljer bilen, reser inte under den värsta turistsäsongen och undviker extrema platser som inte ”är gjorda” för hund. Då kommer vi till nästa fråga, var ska vi bo?

Valet av boendet beror på typen av semester – och naturligtvis vad man ska göra. Den som ska fotvandra har oftast ett tält med sig, reser man med husbil eller husvagn blir det campingplatser, vill man bila runt utan något bestämt mål är hotell eller pensionat lämpligt, eller man kanske vill hyra ett hus i en charmig by och stanna där.

Det är lätt att tro att billigare övernattningsställen är mer hundvänliga, men så är det inte överallt. Generellt är det svårare att ta hunden med sig på hotell med enkel strandad jämfört med bättre hotell. Och ju mindre hundvänligt land desto svårare är det med hund på enkla hotell. Det kan man råka ut för i länder som Grekland, Portugal och Rumänien.

Ett annat billigt alternativ till boende är vandrarhem. Det är mycket begränsat var man kan bo med hund på vandrarhem. I nästan hela Europa är det hundförbud.

På campingplatser är hunden nästan alltid välkommen. Det finns dock några länder, framför allt runt Medelhavet, som kan säga nej till hunden. I en del länder får man betala lite extra för hunden. Vanligtvis rör det sig om några euros. I Tyskland och Frankrike är det vanligt.

Den som vill bo på pensionat eller värdshus är för det mesta välkommen med sin hund. När det gäller den klassiska engelska övernattningsformen Bed&Breakfest, då man hyr in sig i ett rum hos en privatfamilj – som numer är vanlig i de flesta länder – är det skillnad. Där kan man få ett nej även på mindre bondgårdar ute på landsbygden, framför allt om det redan finns en hund i huset.

Att ta hunden med sig på rena semesteranläggningar är svårt i nästan hela Europa. Men naturligtvis finns det anläggningar som gärna tar emot gäster med hund, enklast är det under lågsäsong.

Hyra hus eller lägenhet är en lämplig boendeform. Allra helst om man i förväg har kontrollerat att hunden är välkommen. I flertalet länder är den fyrfotade kompisen välkommen, men man bör kolla vissa saker innan man bestämmer sig. I den östra delen av Europa, framför allt i Slovenien, Slovakien och Tjeckien, kan man få ett ja – men det kan innebära att hunden ska bo i hundgård i anslutning till huset. Den får alltså inte bo inomhus.

Vill man hyra en stuga i en stugby är det betydligt enklare i Mellaneuropa än i länderna runt Medelhavet och östra Europa.

Det är således bra att redan innan man ger sig iväg att ta reda på om hunden är välkommen – och under vilka premisser. Det gör visserligen resandet mindre spontant men man slipper å andra sidan onödiga dispyter när man väl är på plats. Internet är en bra infomationskälla men flertalet länder i Europa är inte lika internetutvecklade som Sverige. Därför finns det massor med alternativ, som man bara kan få reda på genom besök på ort och plats.

De som reser med bil kör vanligtvis vissa sträckor längs med motorvägar eller motorleder. Det kan vara svårare att övernatta med hund längs dessa vägar. Hotellen har allmänt en striktare hundpolicy. Även flertalet matställen ser helst att hunden inte följer med in. Det kan således vara mödan värt att lämna motorvägen och köra till närmaste by och få ett trevligare hundbemötande.

Dålig kunskap
Alla länder har inte den hundkunskap som vi är vana vid och är inte lika hundvänliga. I en del länder har lagstiftningen gjort det mindre hundvänligt där man av hygieniska och allegeriska skäl nästan kört ut hunden på gatan. I andra länder är lagstiftningen inte lika sträng, men den allmänna inställningen till hunden är inte alltid så vänlig.

Sedan finns det länder som har lagar och förordningar som nästan berör allt som har med hunden att göra, men där man tummar på lagstiftningen och gör lite som man själv tycker. Oftast med inställningen ”det är skillnad på min hund och andras byrackor”!

Uppfattningen och attityden till hunden beror ofta på dålig kunskap. Någon motsvarighet till Svenska Brukshundklubben, där vanliga hundägare går på kurser och lär sig om hundens beteende och vardagslydnad, finns knappast utanför Skandinavien. Det finns privata hundtränare men sällan någon organiserad verksamhet i denna form för den vanlige hundägaren

Även om antalet lösspringande hundar har minskat, framför allt i Medelhavsländerna, är det fortfarande ett problem. I den östra delen av EU, som i Rumänien och Bulgarien, finns det mängder med halvvilda hundar utan ägare. Lösspringande hundar rotar i sopor efter mat, bajsar och kissar var de vill, har ofta ohyra och ser magra och skabbiga ut. Det har också medfört att det finns en stor hundrädsla, inte minst för större hundar.

Alla hundar som springer lösa är dock inte hemlösa. En hel del har en ägare, men tyvärr är det inte alla hundägare som tycker man behöver följa med hunden när den ska rastas. Det går lika bra att öppna dörren och låta hunden själv springa ut. När den är hungrig kommer den hem igen, förhoppningsvis…

Skulle man hamna i en situation som upplevs som skrämmande med flera lösa hundar runt omkring sig, finns det en enkel gest som får de flesta hundar att försvinna; Höj handen i luften som om du skulle kasta något mot dem. Tyvärr blir många hundar bortkörda genom att man kastar sten efter dem, och handen i luften förknippar flertalet av dessa hundar med stenkastning.

Stöldrisken ökar för renrasiga hundar framför allt i södra och östra Europa där renrasiga hundar förknippas med hög status. Det går relativt lätt att sälja en renrasig hund och få bra betalt. Så tänk på att inte lämna hunden utanför affärer och liknande utan uppsikt.

Munkorgen
Vad hunden inte vet är att jag har packat ner en munkorg. Inte för att hunden ska gå runt med den på under resan. Munkorgen är med om vi tvingas använda den för att hunden ska få följa med. Bruket av munkorg är mycket större ut i Europa än i Sverige. För att åka buss med hunden måste den i flera länder ha munkorg. Det gäller även vissa tåg och privata små färjor.

Under de senaste åren har flera länder nya lagar som säger att hundar på offentliga platser ska bära munkorg. Och det kan ju låta hur otrevligt som helst. Men lagarna är först och främst till för stora hundar och hundar som kan vara ”farliga”. Det är tyvärr ett faktum att problemet med så kallade kamphundar och ”farliga” hundar har blivit allt vanligare på senare år.

Det är också betydligt vanligare ute i Europa med vakthundar. Vanligtvis är det privatpersoner som har en stor bjässe som skäller ohämmat vid grinden och ser farlig ut. Därför finns uttrycken ”farliga hundar” och ”stora hundar” utan att alltid exakt namnge vilka raser det syftar på. Det beror på att det finns betydligt fler blandraser än renrasiga hundar och det är omöjligt att namnge alla olika korsningar.

Bland annat Belgien och Spanien är länder som har en sträng lagstiftning vad gäller ”farliga hundar”. Flera länder kräver att hundraser som anses vara farliga eller aggresiva måste bära munkorg, och det gäller inte bara på offentlig plats. Exempel på rashundar som omfattas är dobermann, american staffordshire terrier och ibland även rottweiler.

Den som har en stor hund, som inte kan klassas som kamphund eller farlig, ska inte blir rädd och tveka om att ta hunden med sig. Man ska bara vara medveten om att man kan råka ut för att tvingas sätta munkorg på sin hund – och därför är det bra att ha en med sig en egen sådan.

Ut och äta med sin kompis
Och så till frågan som man hört så mycket om, kan jag och hunden gå ut och äta tillsammans?

För en svensk hundägare är det något speciellt att kunna ta hunden med sig in på en krog eller bar och låta den få vara med. I en del länder kan till och med hunden väcka mer uppmärksamhet och nästan få bättre service än hundägaren. Frankrike och Belgien är länder som gärna ser en hund som restaurangbesökare. I andra länder är det svårare, ungefär som i Sverige – inga hundar på krogen.

Det är svårare att ta med sig hunden på restaurang jämfört med kaféer eller barer. På många barer finns det redan en barhund som hälsar gästerna välkommna. Enklare matställen kan också acceptera hunden, om man smyger undan den under bordet.

Hunden får inte störa andra gäster genom att tigga vid grannens bord eller ta upp plats så andra gäster och serveringspersonal inte kommer fram. Så under bordet är den bästa platsen för hunden. Rent utrymmesmässigt är det enklare att ha med sig en liten eller mellanstor hund. Risken är större att man får ett nej om hunden är stor. På uteserveringar är hunden alltid välkommen.

En liten varning är dock på sin plats:
• Ge gärna din kompis en smakbit – men vad du än gör så ställ aldrig ner tallriken till hunden och låt den slicka ren den. Det är inte populärt.

Inte du – men du – är välkommen
Ett generellt ja till hunden innebär inte att alla är välkomna. Det innebär att hunden är välkommen under vissa förutsättningar. Det går inte att stövla på som resande med hund och tro att man är välkommen var som helst bara för att man befinner sig i ett land som är känt som hundvänligt. På nästan alla hotell, affärer, barer, restauranger och kaféer är det upp till respektive ägare att avgöra om hunden är välkommen.

Så tänk på att:
• Det första intrycket man ger tillsammans med sin hund är mycket viktigt. Utifrån det intrycket man ger blir man också bedömd. En hund som drar i kopplet och skäller signalerar ”problem”.
• Vara lite ödmjuk som hundägare. Det är inte alltid hundens fel om man får ett nej, lika ofta beror det på matte eller husse.
• Inte låta hunden springa lös hur som helst. Även om man själv inte tycker det gör något om hunden springer omkring, så kan det finnas andra som har en annan uppfattning. Helst ska hunden vara kopplad.
• Hunden är välskött och ser ren och fin ut

Men de här punkterna är väl sådana som du redan lever efter här hemma, eller hur…?

Var får hunden följa med?
Det sägs ofta att allemansrätten är unik för Sverige. Hur gör jag om jag vill ut och gå med hunden i naturen och det inte finns någon allemansrätt?

Allemansrätten finns i de flesta nordiska länderna och i Skottland. Men allemansrätten innebär inte att hundägare kan rasta sin hund hur som helt. Och i princip gäller samma regler överallt utomlands.

Under delar av våren, sommaren och hösten är det inte lämpligt att ha sin hund lös i skog och mark med tanke på djurlivet.

Men tänk på att årstiderna i Europa inte alltid sammanfaller med de svenska. Våren är exempelvis mycket tidigare och hösten senare och längre.

Att rasta sin hund i skogen, bland bergen eller på ängar är oftast inga problem, om det inte är inhägnat. Finns det stängsel markerar det privatmark – även om det är ute i ödemarken. Är man ute på ängar och fält, som inte är inhägnade, bör man se upp med lösgående boskap. I södra Europa är det vanligt med stora get- och fårhjordar. Se också upp så att din hund inte får för sig att jaga eller valla djuren.

En del hundar gillar att bada, både i havet och i sjöar. Man får avväga från fall till fall om det är lämpligt att låta hunden bada, men något generellt förbud finns inte.

På stränder längs havet är det lockande att släppa hunden och låta den få rasa av sig. Men på flera ställen finns det uppsatta förbudsskyltar mot hund samtidigt som det springer hundar på stranden. Vad är det som gäller? Egentligen är det nej, men det finns två tumregler som säger:

• Rasta inte hunden på allmänna stränder under högsäsong, från juni till september, om det finns uppsatta förbudsskyltar.
• Släpp inte hunden lös på stranden om det finns människor som solar och badar, även om det inte är högsäsong. Låt stranden vara till för andra än bara hundar och deras ägare.
• En enkel tumregel är att icke-hundägare har företräde.

Det finns mycket storlagen natur i Europa med mängder av vandringsleder, stora skogar, massor av små mysiga sjöar, massiva bergsområden med otroliga vyer, små badvikar där man kan vara helt för sig själv eller klippiga kuster med salta havsvindar.

Allt detta är kan man ta del av och ha hunden med sig. För den som har en europeisk hund kan det vara läge att hälsa på ”hundens ursprung”, turista i det land hunden kommer ifrån. Har man en sennenhund kan hunden finna sina rötter i Schweiz, weimaranen vill kanske till sitt ursprung i Thüringen i Tyskland eller så åker man till Belgien och Flandern och ser var de belgiska vallhundarna kommer ifrån.

Vad kan jag förvänta mig av hunden?
Nu vet vi lite mer om resan. Vi kommer nog att hyra ett hus någonstans men också ge oss ut i det okända och bo på hotell, besöka hundvänliga länder och några länder som inte är lika översvallande.

Allt det vet jag, men vad vet hunden och vad kan man begära den ska kunna? Har man inte fostrat sin hund före resan är det lite sent att börja just då. Har man inte tränat hunden kan man inte heller förvänta sig att den ska veta hur den ska bete sig.

Men vad gör man om hunden är mest hemma och sällan utanför det egna reviret? Kan man ta en sådan hund med sig på resan? Så klart! Men innan resan är det viktigt att miljöträna hunden.

Låt hunden följa med så mycket som möjligt till främmande och nya platser. Träna den att gå i trappor, åka hiss, gå på stan med livlig trafik, promenera bland mycket folk, träffa andra hundar utan att leka, åka bil och själv vara i bilen, och hur den ska bete sig på krogen.

Det sistnämnda har en del hundägare funderingar om och tror inte hunden kan uppföra sig. Men var inte helt säker på det. Kan hunden bara ”sitt” och ”ligg” – och inte är bortskämd med att få tigga vid matbordet – brukar det gå bra. Många hundar uppträder så bra och världsvant, fast allt är nytt för dem, att deras ägare blir förvånade. Det är som om hunden kände på sig att ”nu måste jag skärpa mig”…

Men det är inte bara hunden som behöver träna, hundägaren brukar behöva träning i att ständigt ha hunden med sig och tänka ”utifrån hunden”. Det är ett bra genrep inför hur det kommer att bli under resan. I princip hänger hunden med på allt, oavsett vad man gör eller ska.

Hundens resväska
Det är kanske första gången hunden ska vara hemifrån en längre tid och besöka nya platser, nosa nya dofter och träffa en mängd nya bekantskaper.

Med så mycket nytt är det viktigt att hunden har något med sig som den känner igen, något som bara är hundens. Så ta med hundens filt. Tvätta den inte precis före resan. Då försvinner mycket av den hemvanda lukten.

En stadig bilbur är visserligen inte lagligt påkallad, men ändå en närmast självklar investering, om du inte redan har en. Dels som säkerhet under resan – även en liten hund far omkring som en elefanttung projektil om olyckan skulle vara framme – och dels för att hunden trivs med hemkänslan i sin egen bur.

Hunden behöver också ”egentid” där den bara busar och leker, eller sover. Ta med någon av hundens leksaker som den kan koppla av med. Och glömt inte benet.

Bara för att hunden är på semester behöver det inte innebära att den inte är aktiv. Den kan få en ny viktig uppgift på resan, nämligen att bära en klövjeväska. Träna innan resan så att hunden är van. Hunden kan bära både det ena och andra, som pass, pengar och körkort. Lite större hundar kan även ta sig an kamran, kartor och eventuella guideböcker. På längre vandringar kan hunden bära sin egen mat.

Ett litet hundapotek är alltid bra att ta med sig. Extra loppmedel, pincett om man blir tvungen plocka bort en tagg eller glasskärva, samt sårsalva och kompress för lättare omslag.

Fästinghalsbandet Scalibor är ett måste, och det ska vara påsatt på hunden några dagar innan resan. Scalibor är ett halsband som ger skydd mot bland annat den bruna hundfästingen som finns i mellersta och södra Europa. De ger också ett visst skydd mot hjärtmask och Leishmania, som sprids av stick- och sandmyggor.

Som tidigare nämnts – ta med en munkorg. Och givetvis glömmer du inte vattenskålen och vattnet. Ha gärna en tvåliters Pet-flaska av den lite stadigare modellen som du kan fylla på med friskt kallt vatten under resans gång.

Vad tycker hunden om att resa?
Sen ställer jag mig den sista frågan, tycker hunden om att resa? Och upplever den någonting som kan liknas vid ”semesterglädje”?

Ja, en hund tycker precis lika mycket om att vara ute och resa som du – om du är med. Den uppskattar ett dopp i tyska sjöarna, att äta en god lunch i Frankrike, gå i de tjeckiska skogarna och prata med de italienska hundarna. Den upplever lika mycket som vi – fast på sitt eget sätt.

Jag vågar påstå att din hund kommer att utvecklas på ett mycket positivt sätt under er gemensamma utlandssemester. Den kommer ifrån vardagens rutiner och får i stället uppleva saker som den aldrig för varit med om. Även om hunden inte bryr sig om vilket man land besöker, är det oerhört utvecklande för hunden att komma ut i världen. Den skaffar sig livserfarenhet och blir klokare ju fler erfarenheter den har. Och tänk på att en lycklig hund är en hund som får följa med.