Min problemhund
För min hund Mårran verkade detta vara en omöjlighet. Hon är medvetet tränad att vara väldigt bunden till mig, eftersom hon kommer från en lång släkt av rymmarhundar. Och hon tycker dessutom att okända hundar är lite halvläskiga.
 Våra problem var i huvudsak två: Antingen reste hon sig och kom efter mig när jag lämnade henne, eller också låg hon och skruvade på sig, nosade i gräset, rullade lite, och glömde mitt i alltihop vad hon höll på med och ställde sig upp.
Efter tre års träning har jag nu en hund som ligger glatt, uppmärksamt och stilla.
Det har tagit mycket fundering, forskning i hundböcker, och omvärdering av träningsidéer att komma hit. Och jag vill gärna dela med mig av ett träningsupplägg som bevisligen fungerar.
Svårigheterna med platsliggning
Det kan verka enkelt för hunden, bara att ligga och ligga kvar. Men sätt dig in i hundens situation:
I en stressig situation mitt bland en massa nya människor blir du helt sonika lämnad av den person du litar mest på. Även om du förstår att det är meningen att du ska stanna kvar så är det lätt att börja väga över på ena benet, stoppa händerna i fickorna och börja klia sig på näsan.
Detta är saker som vi gör för att vi känner oss okomfortabla och osäkra. Det är inte så svårt att förstå att hundar reagerar på samma sätt.
Dessutom lägger vi ofta lök på laxen genom att försöka nagla fast våra hundar med blicken. Hunden tolkar detta som att vi är hotfulla och dominanta, och kommer framkrypande till oss för att blidka, visa underkastelse och lätta upp stämningen.
Passiv kontra aktiv platsliggning
Traditionell inlärning av platsliggning bygger ofta på att det är ett passivitetsmoment. Hunden ska känna sig trygg, lugn och avslappnad på sin plats. Absolut inget fel i detta, men vad gör man om hunden helt enkelt inte blir lugn?
Eller om problemet är omvänt, och hunden blir alltför avslappnad, och av den anledningen glömmer vad det var den skulle göra?
Aktiv platsliggning kan låta som en motsägelse, men det betyder helt enkelt att hunden ser det som en uppgift att ligga stilla och vänta. Den har sin belöning i tankarna och vet att enda sättet att få bollen/godiset/berömmet är att fokusera på att ligga... helt... stilla.
På så sätt får man en hund som verkligen har förstått vad den förväntas göra, och därför är betydligt säkrare och mer störningstålig än en hund som bara råkar gilla att ligga stilla.
Var gick det snett?
Tyvärr är man som tränare inte alltid så snabb att se sina fel som man borde vara. Det tog nästan ett års träning med “traditionella” metoder (och värre) innan jag faktiskt började tänka.
Först tittade jag på vad Mårran egentligen pysslade med, vad mina huvudproblem var. Vi hade som sagt två: hon ville inte bli lämnad och hon ville inte ligga stilla.
Det handlade inte om en vilja att leka med andra hundar eller hävda sig. Det handlade om att hon inte visste vad jag förväntade mig och därför blev väldigt osäker. Dessutom hade jag alltid berömt henne när jag kom tillbaka och övningen var slut, istället för när hon var som duktigast. det vill säga under tiden hon låg ner.
Jag bestämde mig för att sluta med alla typer av tvång, bestraffningar och hårda ord. Istället skulle jag enbart inrikta mig på belöningsträning med klicker. Jag siktade också på att träna mindre intensivt, men under en lång tidsperiod, för att inte pressa vare sig henne eller mig. För att bryta vårt dåliga mönster slutade jag att träna platsliggning på appellplanen, den ville jag ha vigd åt träning som hon tyckte var rolig och som vi garanterat lyckades med.
Mårran är inte vidare förtjust i leksaker, men hon gillar beröm och kel och köttbullar. Jag använde alltså som primär belöning först att jag kom tillbaka till henne, och sedan en liten bit köttbulle medan hon fortfarande låg ner.
Som riktlinje för svårighetsnivån använde jag åttioprocentsgränsen, det vill säga att hon skulle lyckas åtta av tio gånger.
Vägen dit
Jag satte medvetet ingen tidsplanering på mitt “projekt platsliggning”, däremot försökte jag i stora drag planera hur träningen skulle läggas upp innan jag satte igång att träna.
Del ett bestod av platsliggning inomhus. Vi började träna i badrummet när jag borstade tänderna för att få bort att hon reste sig när jag vände ryggen till, jag kunde ju se henne i badrumsspegeln. Jag hade med klickern och några frolic (inomhus gillar hon frolic), och ökade successivt tiden som hon fick ligga. Gick hon ut kallade jag henne lugnt tillbaka och la om henne.
Eftersom jag enbart tränade tiden som hon skulle ligga sänkte jag kraven på att hon skulle ligga helt stilla. Det viktiga var att hon stannade kvar.
Del två bestod av ren störningsträning. Första steget var att ligga stilla när hon blev klappad. Sedan började jag gå runt henne och över henne. Jag hoppade groda, jag sprang hit och dit, jag gjorde lekinviter, allt jag kunde komma på.
Hela tiden var jag nära henne, för att direkt kunna bryta och lägga om henne vid behov. Hon började se vår träning som en rolig lek, jag försökte lura upp henne, men hon var för smart...
Detta gjorde vi först inomhus, sedan utomhus, till slut på alla möjliga platser. Jag var aldrig längre ifrån henne än kopplets längd, så vi kunde träna på torget, vid busshållplatsen och i stallet.
När hon inte längre gick att “lura” upp började jag låta henne ligga samtidigt som jag tränade den andra hunden. Klicket fungerade då på båda två: Mårran blev klickad för att hon låg still och Popsy för att hon snurrade eller vad det nu var vi tränade.
Ett roligt partytrick där Popsy hoppar över liggande Mårran fick vi på köpet...
Jag utnyttjade också kopplet för att dra i henne och försöka få upp henne på det sättet. Först bara rörde jag kopplet, sedan tog jag lite lätt, till sist drog jag rejält åt alla håll. Jag klickade när hon spjärnade emot som bäst, slackade direkt i kopplet och gav henne belöningen och mycket beröm.
Dags att ligga stilla
Del tre tränade vi bara utomhus: ligga stilla.
De andra delarna var störningsträning och tidsträning, nu ville jag ha precision. Jag fick idén att för att hindra att hon nosade, snodde runt eller kliade sig ville jag träna in en alternativ ställning som inte gick att kombinera med rörelse. Jag valde att hon skulle ligga med alla fyra benen under sig, med höjt huvud, och titta på mig.
Hon har aldrig tyckt att ögonkontakt är otäckt, vi har tränat kontakten sedan åtta veckors ålder, och hon intar gärna naturligt just den positionen.
Vi började i lugn miljö, helt nära varandra. Eftersom jag ville ha precis denna ställning på framtida tävlingar intog jag tävlingsposition med händerna utmed sidorna. Tack vare del ett och del två hade hon höga förväntningar om belöning och sökte genast min blick, och jag kunde klicka, gå tillbaka, och belöna medan hon låg. Successivt kunde vi gå till miljöer med mer och mer störning.
Hittade hon något annat att titta på väntade jag tålmodigt tills hon fick tillbaka fokus på mig, klickade direkt och gick in och belönade. Först när hon låg med full koncentration, trots störning i form av andra hundar, började jag träna avstånd.
Slutligen, del fyra. Jag har insett att “projekt platsliggning” är ett aldrig avslutat kapitel. Först nu har vi börjat träna “riktig” platsliggning, på appellplanen, med andra hundar, igen. Det fungerar riktigt bra, till min stora glädje.
Jag tränar väldigt sällan på fullt avstånd, utan fortsätter med min störningsträning med hjälp av andra personer och andra hundar. Jag växlar detta med “tävlingsträning” där jag är i tävlingsposition. Och naturligtvis vardagsträningen hemma på gården där hon får stanna kvar när jag matar hästarna eller fåren, hämtar något inomhus eller slänger sopor.
Vad som inte fungerar
Jag har på vägen fått många tips och råd av välmenande hundägare och instruktörer. Jag har provat mycket, tagit till mig en del, och förkastat en del. Gör inte om mina dumheter.
Det kommer alltid att vara viktigare för en hund att aktivt visa underkastelse och blidka en arg ledare än att lyda ett kommando. Därför ger alla försök att bestraffa hunden när den inte ligger still helt motsatt effekt.
Rädsla är den känsla som effektivast förstör alla möjligheter till inlärning, tätt följd av oro och osäkerhet.
Det är också lämpligt att se till att hundens övriga behov är tillgodosedda innan man lägger den. Det är svårt att ligga still om man behöver kissa eller fryser, vilket min jack russell terrier tydligt visade vintern 2005. Jag hade börjat tävla så smått, men när det blev kallt började hon resa sig under platsliggningen. Det gick så långt att när jag sa “stanna” kröp hon upp i sittande ställning, med öronen slickade bakåt och blicken bortvänd, helt säker på att nu var det dags att frysa och lida en stund...
När jag väl insåg att det var min ogenomtänkta och taskiga träning som bar skulden löste vi problemet genom att byta kommando, lära om från början, och alltid träna med täcke vid minusgrader.
FAKTA: Referenslitteratur:
|
• Ursula Wilby. Lydnad för tävlingssugna
• Niina & Kenth Svartberg. Med sikte på 10:an
• Yrsa Franzén-Görnerup. Vardagslydnad
• Eva Bodfäldt. Kontaktkontraktet
|
|
 |
 |
 |
|
|
Svenska Kennelklubben
163 85 Spånga
Tel: 08/795 30 00
Fax: 08/795 30 40 |
|
 |
info@skk.se |
|
|
medlem@skk.se |
|
|
 |
www.skk.se |
|
|
 |
Lydnadshundar |
|
|
Aktiv platsliggning; Sfnix-ställning – på helspänn.
Här får hon kämpa för att behålla sin liggande position när jag drar ordentligt i kopplet.
Att jag kan stå över henne handlar inte om tvång utan om tillit.
Popsy bidrar mer än gärna med extra störning.
|
[Fotografier av:
Åsa Jacobsson]
|
|
