DAP-halsband:
Efterlängtad stresshämmare eller ett ”dopningspreparat light”?

Kommer du ihåg testet av DAP som gjordes i Hundsport 3/2006?
Vi lät sex skott- och smällarberörda/rädda hundar testa det lugnande feromonet som säljs (av Ceva Vetpharma AB) under namnet DAP. Feromonet fanns på den tiden som en doftavgivare som sattes i ett vägguttag samt i sprayflaska som var tänkt att användas i bilen för hundar som besvärades av åksjuka.
Vi testade enbart doftavgivaren. Av våra sex testhundar svarade hela fem på ett positivt vis på användandet av DAP i samband med skott och nyårssmällar.

Redan då fanns det två testhundsägare som beskrev en intressant bie<ekt av att ha DAP-doftgivare inkopplad i hemmet. Dessa två ägare påstod nämligen att även när hunden inte befann sig i hemmet, så kvarstod en del av tryggheten.

Det mest intressanta fallet var den femåriga schäfern Villma, vars ägare beskrev effekterna så här:

–Hon blev mycket lugnare inomhus och kunde koppla av på ett annat vis. Jag trodde väl inte så där jättemycket på det här, men är nu helt övertygad att det har haft en positiv effekt på Villma. Tidigare så blev hon väldigt klängig när det smällde ute och sökte hela tiden mitt stöd. Nu låg hon mest och vilade lugnt. Även när hon inte befann sig i doft-avgivarens närhet verkade tryggheten sitta i. Jag har tränat lite lydnad och hon tycks vara mer fokuserad på uppgiften.

Bort med stress och oro
Redan då reagerade jag på påståendet. Kanske eftersom jag själv tillbringat många år på lydnadsplanen – och är det något man otaliga gånger hade önskat sig, så är det väl en mera fokuserad hund.

Men – är det inte möjligt att den sortens fokusering handlar om dopning? Tanken återkommer när jag ser Cevas senaste uppfinning i området feromoner. Nämligen DAP--halsbandet.

Ett plasthalsband preparerat med feromon som, enligt tillverkarens uppgift, innebär att det lugnande feromonet kan bäras med av varje behövande hund. Tester har gjorts på både valpar och vuxna hundar. Och ska man tro testerna (och det finns ingen anledning till misstro) så fungerar halsbandet på de flesta av hundarna; stress dämpas och oro försvinner.

Hundar behöver inte längre utsättas för separationsångest när ägaren försvinner ut ur huset. Med det DAP-preparerade plasthalsbandet sägs rädslor försvinna och hundarna blir, som en följd av detta, mera lätthanterliga.

I testerna, utförda av Ceva, ingår även valpar som gick kurs. Enligt resultatet var de halsbandförsedda valparna avgjort mera fokuserade på uppgifterna än sina halsbandslösa kompisar.

Det har även gjorts utförliga tester hos den österrikiska polisen, där nybörjarhundarna delades upp i en DAP-grupp och en placebo-grupp.

Hundarna påbörjar en intensiv träningsperiod vid 16-22 månaders ålder. Fram till dess har de blivande polishundarna fått leva i vanliga familjehem, så omställningen till livet i ett hundstall blir i många fall omtumlande. Detta resulterar bland annat i konstanta skall, oro, hög stressnivå och viktminskning, vilket i sin tur leder till sämre inlärningsförmåga.

Redan från första dagen märktes det en markant skillnad mellan gruppen med DAP-halsbandet och den utan. DAP-gruppen hade lättare att ta till sig träningen och slappnade av nattetid.

Var går gränsen för ”dopning”?
Jag är definitivt inte personen som vill klanka ner på en uppfinning som gör att våra hundar mår så mycket bättre mentalt. Men jag kan tyvärr också se en del framtida problem förknippat med användandet av lugnande feromoner;

Tävlingsverksamhet = lydnad/bruks: Det finns gott om stressmoment inom all tävlingsverksamhet. Talar vi lydnad och bruks finns bland annat momentet platsliggande i grupp. Här tvingas ett antal hundar ligga kvar under en viss tidslängd (beroende på vilken klass hunden tävlar i).

Eftersom hundarna vanligtvis inte är bekanta med varandra, innebär detta moment en tämligen hård psykisk press på hundarna. Hunden som reser på sig och söker stöd hos sin förare får en nolla i protokollet.

En hund som inte ligger kvar under platsliggningen når aldrig någonstans inom varken lydnad eller bruks och erövrar ej heller några meriter inom dessa områden.

Tävlingsverksamhet = utställning: Att befinna sig på en utställningsplats kan vara extremt stressande för hundarna. Alla har vi väl sett hundar som inte klarat pressen som till exempel en större inomhusutställning innebär. Hundar som inte vågar ta ut stegen på ett ovant golv. Hundar som skyggar på utställningsbordet eller när domaren vill kontrollera bettet. Hundar som störs av att behöva stå i grupp på en relativt snålt tilltagen yta.

Oavsett hur vackra och välbyggda dessa hundar är, brukar dom aldrig få goda omdömen från domaren. Vi må avla på skönhet, men mentaliteten är trots allt A och O. Även för en utställningshund.

MH = Mentalbeskrivning hund: Resultatet på alla moment som ingår i beskrivningen påverkas om hunden på artificiell väg känner sig tryggare i situationen.

Avel: De flesta uppfödare avlar på/söker meriterade hundar. Beroende på syfte och inriktning på uppfödningen söker vi avelsdjur som har vissa specifika meriter.

Bruks/lydnads/agility/jaktmeriter går visser-ligen inte i arv, men det gör däremot framåt-andan, arbetsviljan och den mentala styrkan som krävs för att uppnå dessa meriter.

Utställningsdomare premierar den vackraste hunden, men hunden måste samtidigt klara av den mentala pressen en utställning innebär.

Vad är ”ärliga resultat”?
Om vi nu, med artificiella medel, kan flytta fram individuella hundars gränser inom området stresstålighet och fokusering, vad händer då?

• Kommer vi även i framtiden att kunna lita på resultatlistorna?
• Kommer vi kanske hamna i sitsen att dagens vinnarhund inte hade kunnat befinna sig i ringen utan hjälp av artificiella feromoner?
• Kommer vi alla att tvingas tillgripa DAP-produkter för att hävda oss i konkurrensen?
• Kommer vi till sist att föda upp valpar som mer eller mindre ”kräver” ett personligt feromon-moln för att kunna flytta till sitt nya hem?

Rykten gör gällande att det redan finns utställare som upptäckt DAP-effekten och som preparerar sina egna kläder med DAP-spray.
Är inte det dopning?
Är egentligen lugnande feromoner tillåtna inom tävlingsverksamheten?
Och, om inte: Går det överhuvudtaget att testa för lugnande feromoner?
Att förbjuda plasthalsband inom all test/tävlingsverksamhet är förstås ingen lösning. Kan den positiva effekten från en DAP-doftavgivare sitta kvar hos vissa hundar flera timmar efter att hunden har lämnat hemmet, då lär DAP-effekten inte försvinna så fort halsbandet avlägsnas heller. Att rent administrativt kontrollera om en DAP-doftgivare använts eller ej, lär också var näst intill ogörligt.

”Tänkte inte på det”...
Problemet kan också vara det att hundägaren kanske inte upplever att hunden dopas. Att till exempel spraya DAP i bilen eftersom hunden annars blir åksjuk är säkerligen inget man generellt skulle uppfatta som otillåtet. För vad har väl hundens åksjuka med tävlingsverksamhet att göra?

Informationen då det gäller DAP-spray påstår att effekten håller i sig i cirka två timmar. I många tävlingssituationer befinner sig hunden i bilen mellan dom olika delmomenten. Måhända lagom tid för att ”tanka” lite extra trygghet…

För många hundägare är förstås DAP-halsbandet en skänk från ovan. Enligt Cevas alla testresultat bör livet för till exempel den nyblivne hundägaren kunna underlättas betydligt.

De testade valparna sov bättre och längre under den första (och mest kritiska) tiden i det nya hemmet. Rumsrenheten gick avsevärt snabbare att lära in. Ylandet och skällandet reducerades till ett minimum, separationsångesten och söndertuggandet av saker likaså.

Vi kan naturligtvis bemöta nya uppfinningar av det här slaget med en axelryckning. Vi kan tycka att allt som bidrar till hundens välbefinnande är bra. Men vi kanske borde tänka till ett par gånger – och i alla fall försöka se varthän detta kan bära.