|
|
|
Är en publikfriande övning som bygger på att hunden tigger godis eller uppmärksamhet genom att ge olika ljud ifrån sig. Det är du som "tolkar" vad hunden "säger". Om någon t ex vill bjuda hunden på en kaka och frågar dig om lov, så kan du skickar frågan vidare till din hund (som förväntansfull sitter vid bordet).
 - Vill du ha en kaka? (Hunden ger små ljud ifrån sig)
- Nehej, varför inte då? (Hunden, nu ännu mer ivrig, ger livliga ljud ifrån sig)
- Jaså, du tycker att du ska få två kakor! (Osv...)
Har du en hund som gärna pratar kommer du upptäcka att flera av dina vänner och bekanta blir duktiga "hundpratare"! Det är ofta mycket givande att lyssna på dessa, ibland mycket ingående diskussioner, mellan människa och hund…
 |
| Gör så här för att lära hunden att tala... |
 |
Den vanligtvis tystlåtne hunden är lättast att börja träna när den självmant ger något "pratljud" ifrån sig. Så fundera på när din hund spontant kan tänkas ge något litet ljud ifrån sig.
Inte skälla, utan gnälla, morra, yla, fnysa etc. En del hundar är mest "pratiga" på morgonen – de ger olika ljud ifrån sig för att t ex påtala att det är dags för morgonpromenad eller frukost, andra är kanske mer kommunikativa på eftermiddagen/kvällen.
Ju mer tystlåten hunden är desto mer ivrig och glad ska den vara när du tränar, som t ex när den hälsar på dig. Se till att du alltid har hundens favoritgodis till hands vid dessa situationer. När hunden spontant börjar "prata" belönar du både med rösten och ger godis. (Om hunden "kommer av sig" när den får godis så nöjer du dig med att bara belöna med rösten). Upprepa denna förstärkning av hundens pratande ofta, gärna flera gånger per dag.
Har du istället en pratglad (skällig!) hund är det lättare att förlägga "pratlektionerna" då hunden är lugn och avspänd. Ta fram en skål med hundens favoritgodis och visa hunden att du har godis. Ge den en bit då den söker ögonkontakt. Upprepa flera gånger. Varje gång hunden möter din blick ger du godis. Håll därefter inne med godiset. Hunden förväntar sig en godbit när den tittar på dig men den kommer tro att du har glömt att den ska ha godis! Den kommer då att försöka få uppmärksamhet (och godis) genom att t ex visa olika konster den kan, skälla; eller med lite tur gnälla eller gny…
Du ska belöna alla ljud, förutom skall!
Det kräver viss fingertoppskänslighet av dig, hunden ska "peppas" till prat men inte till att skälla. Många gånger kommer "pratet" lättare då hunden gör något annat den redan kan t ex ligg, tacka med tassen, etc. Låt hunden hållas och koncentrera dig bara på hundens vokabulär.
Vid första fnysande, pipande eller gnällande – ge godis (även om hunden spelar död samtidigt), belöna översvallande med rösten och ta några sekunders paus! Upprepa sedan igen.
Är hunden svår att få igång kan du testa med att själv börja yla, eller om du råkar har ett munspel hemma kan du spela lite på det (det brukar kunna få igång den mest tystlåtne…) |
 |
Nu ska du lägga till en "pratsignal" till hundens olika ljud. Om du använder ett munspel till hjälp, ska hunden helst inte se det som "pratsignal" utan ett ord eller annan signal från dig. Inled övningen med en fras som betyder att hunden ska börja prata t ex Vad tycker du? eller Vill du?
Ta därefter fram munspelet (yla), eller håll godis framför hundens nos.
Ha tålamod, det kan ta en stund innan hunden börjar prata så ge hunden tid att komma igång! Då hunden säger sitt första "ord" ska du belöna intensivt och därefter ta en kort paus innan du försöker igen. Detta steg ska upprepas så ofta att hunden ganska omgående börjar prata efter du gett den sin "pratsignal". |
 |
Hunden ska nu lära sig att prata längre stunder (eller hela meningar)! Ge hunden sin "pratsignal".
När den ger sitt första ljud ifrån sig belönar du bara med rösten (ge inget godis). Hunden kommer då att tala högre och längre stunder (för att du ska lyssna)!
Var noga med att inte ge godis när hunden skäller, utan bara när den ger ifrån sig "pratljud". Om hunden övergår i skällande, tittar du bort och håller inne med belöningen.
Det gäller att bara belöna "rätt" ljud. öka nu pratstundernas längd successivt genom att låta hunden prata längre och längre stunder innan den får godis, men gå varsamt fram! Det gäller att belöna innan hunden ger upp. |
 |
I takt med att hunden blir duktig och pratglad kan det vara idÈ att också lära den när den ska sluta prata. Detta tränar du lättast genom att ge hunden en "slutsignal".
Redan under inlärningsfasen kan du ha som vana att säga till hunden när det är färdigtränat.
Säg t ex slut eller nu räcker det, visa samtidigt att godiset är slut. Sedan måste du stå för det du sagt, hur mycket hunden än tjatar! "Stäng av" hunden, titta inte på den utan låtsas att den är osynlig.
På så vis slipper du och dina gäster i framtiden att bli avbrutna av en alltför pratglad hund! |
|
 |
 |
| Nina Roegner har specialiserat sig på kommunikation mellan hund/människa |
 |
Alla hundar fungerar olika i inlärnings-sammanhang. I första hand ska du träna din hund på ett sätt som du själv tycker fungerar.
Vissa hundar är tex försiktiga och ska kanske ”peppas” innan de överhuvudtaget vågar ta en leksak i munnen, medan andra kanske måste dämpas för att inte omedelbart tugga sönder den.
Träningsinstruk-
tionerna bygger på frivillig inlärning. Du belönar effektivt med rösten och godis varje gång hunden är på väg att göra rätt.
Gör hunden fel, är det viktigt att du inte säger nej – hunden kan då tappa lusten att försöka igen. Däremot får den inget godis då den gör fel!
Tänk också på att det inte är slutresultatet som är det viktiga. Tvärtom är det den tid du övar med hunden varje dag som ger din hund ett glädjefyllt och värdefullt arbete. Ha därför inte för bråttom med träningen! |
|
|
