Agility: KRÖNIKA
Vappu Alatalo får hundar att älska att hoppa rätt
När Vappu Alatalo under en period bodde i USA utbildade hon sig hos hoppgurun Susan Salo. Hennes träningsmetod är
inspirerad av hästvärlden och lär hundar att i små steg och med många belöningar använda rätt hoppteknik. I dag reser Vappu runt för att i sin tur lära nordiska agilityförare att träna enligt
Susan Salos metod.
–Hundar som har lärt sig att hoppa rätt med hjälp av Susans metod älskar att hoppa, säger Vappu.
Finska Vappu Alatalo lever i dag i Danmark med make och son, samt tre hundar – två spanska vattenhundar och en border collie. Mellan januari 2005 och slutet av juli 2007 bodde familjen i San Diego. Under denna tid gick Vappu sju kurser i hoppteknik för agilityvärldens hoppguru – amerikanska Susan Salo.
Vappus då femåriga spanska vattenhund hade nämligen en inte särskilt
effektiv hoppteknik. Enligt Vappu för att hon hade tränat hunden till att under loppen titta på henne istället för på
agilityhindren. Hunden svävade länge över hindren, med svankande rygg och högt huvud. Dessutom rev den ganska ofta.
–Man kan inte helt förändra en gammal hunds hoppstil. Men tack vare
träningen förbättrades mycket, vilket resulterade i snabbare tider och färre rivningar, förklarar Vappu.
Inspirerad av hästträning
Hon bestämde sig för att lära sig så mycket som möjligt av Susan Salo.
Susan har tränat hopphästar i 35 år och sedan hon utifrån de erfarenheterna
utvecklade en träningsmetod för agilityhundar anses hon vara auktoriteten
inom området.
För nordiska agilityförare har det hittills varit svårt att ta del av det Susan Salo lär ut, eftersom hon är fullbokad i USA och resan från Kalifornien är
väldigt lång. Så redan innan Vappu
flyttade tillbaka till Norden hade hon
varit hemma i Finland och hållit sin
första kurs.
Och sedan 2007 har hon lärt cirka 300 finska, danska, norska och estländska agilityförare att träna sina hundar i hoppteknik. Stöter Vappu på någon hund vars problem det är svårt att få bukt med konsulterar hon Susan Salo.
–Allt jag kan om hoppteknik har jag lärt mig av henne. Första året ville jag sälja konceptet till så många som möjligt. Jag ville lära hundarna att göra rätt för att jag ser att de tycker att det är så
roligt, berättar Vappu för Hundsport
under en intensiv helgkurs på SBKs Stockholmsavdelning.
Flera grundövningar
Susan Salos träningsmetod går ut på att genom flera olika grundövningar i små steg lära hunden att använda sin kropp på rätt sätt. Hindren är låga och övningarna mer
visuella än fysiskt utmanande.
Träningen är helt motivationsbaserad och lär hunden allt den behöver kunna för att hoppa snabbt och säkert.
–Vi förändrar övningarna så att hundarna inte har något annat alternativ än att lära sig att hoppa rätt. Hundarna ska arbeta självständigt, vilket kräver en
förare som handlar förutsägbart och
informerar hunden om vägen i tid. Därför passar den här träningsmetoden bra till exempelvis Greg Derretts handlingssystem, beskriver Vappu.
Under grundövningarna ska föraren alltså inte påverka hunden genom att röra sig. Istället ska hunden själv komma underfund med hur den ska göra när den skickas över hindren och mot en utlagd belöning. Denna belöning får hunden alltid ta, så länge den försöker ta sig igenom övningen.
Går inte övningen som föraren har tänkt förändrar man den. Till exempel genom att öka eller minska avståndet mellan hindren, eller ändra på avståndet mellan sista hindret och belöningen.
Eller genom att förändra hindrens höjd.
Oftast är det bästa att få hindret att se större ut utan att nödvändigtvis göra det högre – till exempel genom att bredda det, använda korslagda bommar eller andra visuella trick – tills hunden tar sig igenom övningen så att föraren kan se att hunden förändrar sitt hoppande till det bättre.
Det kan räcka med bara ett träningspass, eller så kan det ta flera veckor med en massa träningspass, för att få ut det som föraren har tänkt sig av övningen.
Det är dock viktigt att bara förändra en sak i taget. Och att inte göra fler än fyra-fem försök. Övningarna kräver att hunden hela tiden använder både
huvud och kropp och därför blir hunden fort trött, vilket märktes på kursdeltagarna.
Lätt att se problemen
–Det här är inte det enda sättet att träna hoppteknik på. Men en anledning till att jag gillar övningarna är att de gör det lätt att se vad hunden har problem med och därmed vad som behöver åtgärdas, menar Vappu.
Även om alla hundar kan hoppa så är det inte säkert att de vet hur de ska göra. Och att som hundtränare lära sig se ifall hunden hoppar av vid en lämplig punkt framför hindret, välver kroppen i en lagom hög och lång båge och återbalanserar kroppen på rätt sätt vid landningen är inte alltid så lätt. Särskilt inte om man samtidigt är den som skickar hunden över hindren.
Därför kräver övningarna, åtminstone till att börja med, en medhjälpare
eller videokamera som ser hunden från sidan.
–Det tar tid att lära sig att se ifall hunden hoppar korrekt eller inte. Man måste titta och fråga sin instruktör. När man blir mer van kan man se en del även fram- och bakifrån. Men oftast
behöver man faktiskt inte se så mycket. Det räcker med att titta på hundens gensvar och motivation.
Och man ska inte bli orolig ifall hunden dämpar tempot när man börjar med
Susan Salos grundövningar. Det betyder bara att hunden har kopplat på hjärnan.
–Det är som att lära sig att köra bil. När hunden väl har vant sig vid de nya manövrarna kommer farten att öka igen, lovar Vappu.
Ingen ”quick fix”
Deltagarna på hennes kurser är alltifrån förare med valpar som de vill träna rätt från början, till äldre hundar som har
någon form av problem med hopphindren. Vad som är svårt bestämmer hunden,
övningarna anpassas efter individen.
Går det alltid att förbättra en hunds hoppteknik?
–Det beror på problemet, hur mycket tid man har och vad man förväntar sig för resultat. De som vill ha ”quick fixes” vänder sig inte till mig. Man kan förbättra en hunds hoppteknik mycket på sex månader om man jobbar på det. Det brukar vara en till fem kursdeltagare av 15 som återkommer på fortsättningskurser. Många tycker att metoden är jobbig, men agility kräver mycket träning, beskriver Vappu.
Steget mellan att träna de olika grundövningarna – till exempel ”one jump”, ”basic grids”, ”bend work” och ”progressive grids” – och att få hunden att hoppa med rätt teknik under en hel bana känns enormt för kursdeltagarna i Stockholm.
Men Vappu försäkrar att i takt med att hunden blir säkrare på de ständigt föränderliga övningarna kan föraren börja röra sig. Och när hunden är mogen för vanliga agilityhinder kan föraren även börja att handla hunden.
Alla hundar behöver inte tränas i hoppteknik enligt Susan Salos metod. En del hundar förstår av sig själva hur de ska göra. Men även hos en sådan hund kan övningarna stärka självförtroendet och därmed förbättras hundens tid.
Och varför chansa istället för att
resonera som Vappu Alatalo?
–Jag skulle aldrig starta en agilityhund utan att först ha lärt den baskunskaperna i rätt hoppteknik.
Hoppteknik försummad agilityträning
De vanligaste hindren på agilitybanan är hopphinder. Ändå är det dem som många förare lägger minst tid på att träna. Oftast för att de inte vet hur de ska göra. En agilityhund som hoppar korrekt har dock många fördelar. Och de allra flesta hundar kan lära sig att använda rätt teknik, menar Vappu Alatalo.
En hund som hoppar med rätt teknik lägger vikten på bakdelen i upphoppet. Den böjer ryggen i en jämn båge vars högsta punkt är över hoppbommen. Hunden bör hoppa med lågt huvud. Först vid landningen ska den lyfta
huvudet och återigen flytta vikten
bakåt för att så snart som möjligt få
tillbaka balansen och kraft nog för att ta nästa galoppsprång.
Att hoppa är inte lätt – åtminstone inte för alla hundar. Men den agilityhund som gör rätt tar sig snabbare runt banan, får färre fel, sparar sin kropp och förlänger sin karriär.
–Man kan inte ändra en gammals hunds hoppstil, däremot förbättra den. Men det bästa är att lära valpen att välja att hoppa rätt från början, säger Vappu Alatalo.
Vanliga förarfel
Hon menar att valpar och unga hundar oftast gör det, men att agilityförare lätt kan förstöra hundens naturliga hoppstil. Främst genom att inte ta tillvara och vidareutvecklar hundens medfödda färdigheter och att störa hunden genom att börja handla på hinder för tidigt.
Det agilityförare istället borde göra är att träna handling och andra grundfärdigheter som agilityhundar behöver kunna separat, så att hunden kan lära sig att hoppa över hinder i lugn och ro. Först på låg höjd och successivt över högre och bredare hinder, för att så småningom lära sig att hoppa med rätt teknik även över oxrar, långhopp, murar och däck.
–Tränar föraren alltid på samma höjd kommer hunden alltid att hoppa lika högt. Hunden slutar att beräkna och anpassa sig efter höjden. Så när underlaget förändras kommer hunden att riva. Förändra därför hinderhöjden hela tiden, rekommenderar Vappu.
Många hopptekniksproblem beror alltså på felaktig träning och på förarens agerande. Ett av de vanligaste felen är att föraren med sin handling uppmuntrar hunden att titta på föraren istället för hindren. Ett annat fel är att föraren tar hundens förmåga att hoppa för given.
–Det vi som hundtränare kan påverka är hundens kunskap, förmåga, vana och balans, menar Vappu.
Sköt om hundens kropp
Att bygga upp hundens självförtroende och att låta den lära känna och använda sin kropp innan hoppträningen påbörjas är därför viktigt. Men för att få en hund att hoppa bra på agilitybanan räcker det inte med att låta hunden röra sig fritt i naturen och göra olika slags kroppskontrollövningar. En agilityhund måste dessutom ha en mjuk och rörlig kropp som den klarar av att svänga i olika riktningar på ett sätt som till exempel
jagande hundar aldrig behöver göra – och det samtidigt som den hoppar.
Att hålla sin agilityhund i trim är alltså A och O för att hunden ska kunna hoppa med rätt teknik. Det innebär inte bara att se till att hunden inte blir för tung, att massera hunden regelbundet utan också att låta hunden återhämta sig
efter tävlingshelger.
För att hjälpa hunden att klara av viktförskjutningar och återfå balansen i kroppen bör man under hundens
hela agilitykarriär underhålla färdigheterna. Susan Salos grundövningar, som Vappu Alatalo lär ut, avslöjar också snabbt ifall hunden har fått problem med sin hoppteknik. Några varningssignaler kan vara att hunden börjar taxera, vägra, ge ljud ifrån sig vid landningen eller riva.
–Det gäller att lära känna sin hunds hoppteknik och vara vaksam på om den förändras. Gör den det kan det bero på att hunden har ont någonstans. Det
behöver inte vara något allvarlig, utan beror oftast på muskelskador. Men om hunden hoppar konstigt eller byter hoppstil bör man kolla upp hunden hos en fysioterapeut och åtgärda eventuella skador. Det är förarens ansvar att hålla
koll på hur hunden mår. Hundar säger inget, påpekar Vappu.
Bestraffa inte rivningar
Hon nämner också att hon tycker att det viktigaste agilityförare bör känna till om hundars hoppteknik är att ingen hund river med flit och därför ska man aldrig bestraffa hunden när så sker.
–I det system som jag lär ut är rivningar närmast information för oss. Vi vill gärna hitta orsaken till rivningarna. Bestraffning hjälper inte hunden att få ordning på sitt problem. Istället förändrar vi övningarna så att hunden lyckas. Vi ändrar höjd, avstånd och utseende på hindren.
Många gånger beror dessutom rivningarna inte på att det blir fel just vid det hinder som hunden river, utan på att hunden – kanske på grund av förarens handling – har kommit i obalans långt före hindret. Eller så har hunden enbart belönats för fart och lärt sig att ignorera bommarna.
Visst har Vappu stött på hopplösa fall. Men då har problemen nästan alltid berott på hundens konstruktion. En hund hade till exempel ett bakben som var ett par centimeter kortare än det andra. Så innan man börjar försöka komma tillrätta med hundens hoppteknik bör man alltid kolla upp så att
hunden faktiskt inte har något liknande problem.
Olika kroppar olika problem
Vappu vill inte peka ut några raser som sämre på att hoppa än andra. Hon konstaterar bara att olika kroppsbyggnader orsakar olika slags problem, men att
alla friska hundar bör kunna hoppa över agilityhinder. Hundens förmåga att hoppa handlar dock inte bara om dess kropp, utan även om mentaliteten och motivationen.
Ibland är dock hindren för höga för vissa hundar:
–I USA finns det fem agilityorganisationer. Ingen av dem har enbart tre storlekgrupper. Amerikanska kennelklubben har till exempel sex, där hinderhöjderna är 8, 12, 16, 20, 24 och 26 tum. Den högsta höjden är bara för
förare som verkligen vill att deras
hundar ska hoppa så högt. Fler storleksgrupper är mycket mer rättvist. Min personliga åsikt är att det är farligt för små smallhundar att hoppa 35 cm
höga hinder och det är inte ergonomiskt för en 43 cm hög hund att hoppa 65 cm. Med fler storleksgrupper kan dessutom fler raser vara med och konkurrera, konstaterar Vappu.
|
