Agility: Kronika
Nya landslagsledaren: ”Att ta medalj är målsättningen”
Den som har hållit ordning på landslagsdeltagarna under VM, och peppat dem inför loppen, är den nya landslagsledaren Jens Nilsson.
Grattis. För en gångs skull verkar landslagsdeltagarna vara mycket nöjda med ledningens insats.
–Tack. En del av dem har sagt det. Det är jättekul.
Hur tänkte och gjorde du?
–Jag har tänkt på hur jag själv hade velat ha det. På vad jag tyckte när jag var landslagsdeltagare. Sedan har vi lyssnat på deltagarna, även om de inte alltid har kunnat bestämma.
Du har varit med i landslaget fyra gånger och med två olika hundar, senast 2007 i Norge. Du tycker alltså att det är en fördel för en landslagsledare?
–Ja, jag tror faktiskt det.
Varför tackade du ja till uppdraget?
–Det är väl som när jag håller kurs. Jag gillar att få andra att prestera sitt allra bästa och får en liten kick av att kunna bidra till det.
Vad är din uppgift, att vara reseledare?
–Det handlar mycket om att peppa deltagarna. Att med hjälp av Lasse (Häggström, assisterande landslagsledare, reds anm.) hålla ordning på allt och se till att vi håller oss till besluten som vi tog på banvandringen. Vi ville inte ha fegkörning, utan hundarna skulle känna igen förarnas handling.
Du måste vara bra på att ta in vibbar om du klarar av att peppa alla.
–Jag har jobbat inom skola och barnomsorg och jobbar nu med funktionshindrade, så det kanske jag har med mig. När landslaget samlades och tränade inför NM i augusti fick deltagarna dessutom skriva ner vad de ville höra innan sina lopp. Det är ju väldigt individuellt. Så jag hade två A4-sidor med önskemål.
Kunde du dem utantill?
–Ja, på VM. På NM fick jag tjuvtitta på listan.
Hur stor makt har du egentligen?
–Jag vet inte riktigt. Inte jättestor. Jag fick vara delaktig i att ta ut laget, tillsammans med SBKs agilitygrupp. Men uttagningsreglerna styr mycket, även om det blev så att vi fick ta nya beslut när det blev återbud.
Hur kom det sig till exempel att tidigare SM- och NM-vinnarna Elin Hylander och Zimba inte fick köra individuellt?
–Ursprungligen var det ju Eva Leandersson och Maja, Åsa Söderman och Erik samt Rikard Isoluoma och Lova som togs ut för att köra individuellt. Och när Eva och Åsa lämnade återbud tog vi in reserverna Thobias Sjöberg och Edit samt Anne Karlsson och Sune. Vi ville inte bara ha tre smallhundar med oss till Frankrike. Om någon skulle skada sig så står man där utan fullt lag. Men jag vet inte. Det är jättesvårt. Det är få förunnat att få vara med och jag ser gärna att det kommer in nya som får testa på.
Är det så att lagen är viktigast för dig som landslagsledare?
–Nej. Det är lika viktigt med bra prestationer individuellt. Och vi kunde ju se i large att även om man ligger långt ner i resultatlistan efter första dagen, så är det inte så stor skillnad i tid och fart mellan ekipagen.
Men för deltagarna tycks det ligga större prestige i att få köra individuellt.
–Så är det nog. Man minns individuella insatser bättre. De blir större i alla sporter. Jag har tävlat i många lagsporter själv, som fotboll och handboll, och tycker att det är väldigt speciellt att tävla i lag när alla verkligen kämpar för alla.
Är du nöjd med VM?
–Ja. På det stora hela är jag väldigt nöjd med deltagarnas insatser och tycker att jag och Lasse gjorde vad vi kunde. Vi ändrade inget i sista sekund. Sedan är både förare och hundar individer och man måste ha flyt också. Vi hade så klart gärna velat ta medalj, det är ju målsättningen. Men jag är jättenöjd med Rikard och Lovas åttonde plats och smallagets topp-10-placering. I övrigt var det var lite stolpe ut.
Hur svårt är det egentligen att ta VM-medalj?
–I lagtävlingarna är det väl mest öppet. Det är där man känner att man har störst chans. Och smallaget blev ju faktiskt världsmästare på tid. De körde offensivt och kontrollerat, men drog på sig ett par skitfel.
Vad är skitfel?
–Lova rev muren och Sune hoppade Aet. Men ekipagen körde banorna jättebra och utan handlingsmissar. Hundarna är väldigt bra grundtränade och tekniskt duktiga. Det är också bra sammanhållning i gänget.
Varför är det så viktigt?
–Det är bra att alla känner att alla tror på alla. Det gör förarna tryggare.
Är det något som du önskar att ni hade gjort annorlunda?
–Nej. Vi har alla gjort vad vi har kunnat. Allt handlar ju om ekonomi. Fanns det mer pengar hade vi kunnat ta ut ett gäng som körde individuellt och ett som körde i lag. Som det är nu måste alla vara både säkra och snabba. Men efter vad jag har förstått ska det från och med nästa år ingå fyra hundar i lagen, precis som på svenska lagtävlingar. Och när man får räkna bort ett ekipage kanske tiderna blir viktigare i lagen än de är i dag.
Vi som satt hemma och följde webbsändningen från VM tyckte att resultatrapporteringen var usel. Vad tyckte du om arrangemanget?
–Det var lite sent med information emellanåt, vad gäller till exempel start- och resultatlistor. Och i anmälan satt tre-fyra personer, men ingen av dem talade engelska.
Det kan inte ha varit kul att upptäcka att mattan var väldigt hal.
–Vi försökte hålla modet uppe och se till att hoppa fram hundarna ordentligt så att de skulle vänja sig. Och visst är det så att mattan kan ha ställt till det för några av våra hundar och påverkat resultaten. Men vi ville inte ha för mycket fokus på det. Vi körde som vi brukar. Underlaget skiftar från VM till VM, och det hade så klart varit bättre om man hade kunnat förbereda sig.
Hann du se några andra länder?
–Nej. Det var en teve vid framhoppningen och jag höll koll på vilka som körde och vilka som var på gång. Sedan kunde jag oftast se de sista loppen i varje klass. Man såg nästan bättre på teven. Det var bra filmat.
Kommer du att fortsätta som landslagsledare nästa år?
–Lasse och jag har sagt att vi ska smälta det här först innan vi bestämmer oss. Men mitt och Lasses samarbete har funkat jättebra. Vi kompletterar varann och det har varit lätt att fatta beslut.
Vilket är ditt bästa minne från VM?
–Det är alltid speciellt att gå på invigning i blågula kläder och representera Sverige. Då blir jag rörd.
|
