|
|
 |
En rolig vecka med agility, midnattssol och mygg, lovade annonsen. Och hade inte regnet skrämt bort de flesta myggen och molnen skymt solen hade det nog blivit precis så. Men framför allt innebar Norrlandsveckan ett lyft för agilitysporten i norr under 2004.
Veronica Bache och hennes border collie-blandning Janis Joplin, från Västerås BK. Dessa två var Norrlandsveckans mesta vinnare, med hela sex segrar och en andraplacering!
Gränsen går någonstans vid Sundsvall ungefär. Det är så långt söderut som de flesta agilitytävlande i norr brukar åka för en vanlig helgtävling och ungefär så långt norröver som vi tävlande från Mellansverige kan tänka oss att åka. I vanliga fall…
 Men Norrlandsveckan var ingen vanlig agilitytävling. Eftersom den i månadsskiftet juni-juli erbjöd sex tävlingsdagar med minst två lopp per dag, för dem som även tävlar i lag, så lockade den tävlingssugna ifrån både Skåne och Oslo ända upp till Piteå.
–På vår senaste tävling med alla individuella klasser hade vi mellan 100 och 130 starter per dag. Till Norrlandsveckan hade vi räknat med 500, men det blev cirka 600. Vi blev lite ställda först, men det var bara att göra sitt bästa, berättar Lillemor Lindqvist, agilityansvarig på Piteå BK och i Övre Norrlandsdistriktet.
Nordisk tradition
Veckolånga tävlingar är lite av en tradition bland agilityfolk i Norden. Förra året var det en Skånevecka i Perstorp, 2002 var senaste gången norrmännen arrangerade sin Tönsbergsvecka och i Danmark är det cuper varje sommar.
–Tanken på Norrlandsveckan väcktes under distriktskonferensen i oktober 2002. Vi ville få hit ekipage från andra delar av landet, för att visa att även vi kan arrangera agilitytävlingar. Så vi gick ut med en intresseförfrågan till klubbarna i distriktet, beskriver Lillemor.
Förutom Piteå BK var Åbyn-Byske BK, Luleå BK och HU, Boden BK och HU samt Haparanda LKK villiga att ansvara för olika tävlingsdagar. Och det föll sig självklart att förlägga tävlingsplatsen till Piteå BK.
–Vi har de största planerna, dessutom kunde vi ordna med boende för domarna i de sex campingstugor som står på klubbområdet. I den nybyggda logen finns det dessutom åtta tvåbäddsrum samt kök, toalett, bastu och dusch, förklarar Lillemor. |
|
|
 |
Agilityhundar |
|
Agility-Notiser |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
Agilityregler |
|
Regel-revidering |
|
Övergångsbestäm. |
|
|
Ordlista... |
|
|
Skall som skall... |
|
Inte farligare... |
|
Elektronik... |
|
Tävl. arrangörer... |
|
Hinder |
|
Fler kickar... |
|
Ute och inne... |
|
Nybörjardebut |
|
Grundträning |
|
Friskvård |
|
Är störst bäst? |
|
Fördomar om... |
|
En nyttig "drog" |
|
Norrlandsveckan |
|
Midvinterchansen |
|
|
Agility-VM 2006 |
|
Agility-VM 2004 |
|
Agility-VM 2003 |
|
|
Agility-NM 2006 |
|
Agility-NM 2005 |
|
Agility-NM 2004 |
|
Agility-NM 2003 |
|
|
Agility-SM 2007 |
|
|
MyDog 2008 |
|
Länskampen 2007 |
|
På HUND2003 |
|
|
Avspänd stämmning
Inte nog med att Piteå BK:s planer i Bergsviken, strax utanför Piteå, är stora och knallgröna. De höll för flera dagars regn, hagel och spring, vilket var förvånande med tanke på hur många vi var som gick fram och tillbaka mellan parkeringen, tälten och planerna. I ur och skur. För precis som på de flesta platser i landet under denna sommar var vädret minst sagt skiftande.
Och ändå vilade det en avspänd semesterstämning över Norrlandsveckan. Ingen hade någon brådska, utan alla ekipage som diskade sig fick köra klart. Arrangörerna hade nämligen valt att lägga upp tävlingsdagarna enligt en för oss svenskar ny typ av tidsschema, lånat från Finland.
Mellan cirka klockan 08.00 och 20.00 kördes det agility på två av tre banor, samtidigt som den lediga banan gjordes i ordning för nästa klass. Detta innebar att alla klasser startade på utsatt tid.
Inga tävlande behövde vara ängsliga för att missa någon banvandring, utan kunde lugnt åka hem för att torka, turista eller vad man ville göra mellan loppen.
 BILDEN: Lillemor Lindqvist, Piteå BK – en av Norrlandsveckans nöjda arrangörer.
Finska influenser
Även ett par av domarna, Tuija Kokkonen och Kari Jalonen, kom från Finland, vilket kändes spännande. Inte särskilt förvånande innehöll några av deras banor handlingssvårigheter som inte brukar höra till vanligheterna på svenska agilitybanor.
Hopphinder ett flertal meter bort som skulle rundas för att därefter tas bakifrån till exempel.
Idiotiskt nog valde båda domarna att lägga samtliga hopphinder på maxhöjd (åtminstone för small- och mediumhundarna i flera klasser). Bara för att reglerna tillåter det innebär det inte att det under rådande omständigheter är ett lämpligt sätt att skapa svårigheter.
För oavsett om domaren väljer att göra sin bana till en höjdhoppstävling eller inte, så vinner ju klassens säkraste och snabbaste hund. Som speakern på bana A sa innan Norrlandsveckans sista klass, internationella klass III, drog igång:
–Tänk nu på att ni har tävlat i en vecka. Både ni och hundarna är trötta. Och underlaget börjar bli halt.
En del av de finska domarnas banor inbjöd – precis som förväntat – till många framförbyten. Ett handlingsgrepp som har varit vanligt i Finland under många år och som på sistone har börjat utnyttjas allt flitigare även i Sverige.
–Fast här uppe har vi kört på finskt vis i säkert två-tre år. Flera förare har gått kurser för finska instruktörer eller varit i Finland och tävlat, förklarar Lillemor.
Norrländska framgångar
Och att norrlandsekipagen hävdade sig mycket väl i den stora konkurrensen råder det ingen tvekan om. De erövrade många pinnar i klass I och II. Före Norrlandsveckan var det endast tre-fyra smallhundar, fem mediumhundar och åtta largehundar som tävlade i klass III i Övre norrlandsdistriktet, men det lär det alltså bli ändring på nu.
–Vårt stora dilemma hittills är att vi aldrig får dela ut cert, eftersom det krävs att det är minst tio startande ekipage i den aktuella klassen. Det borde räcka med att hundarna visar att de klarar av att ta sig igenom en klass III-bana utan att få hinder- eller tidsfel för att de ska vara värda cert, tycker Lillemor och många norrlänningar med henne.
Med stor sannolikhet lär startfälten i alla klasser bli större så småningom, även norr om Sundsvall. För det är inte bara i den södra halvan av landet som antalet agilityaktiva ökar hastigt. Höstens agilitykurser på Piteå BK är redan fulltecknade.
–Vi är jättenöjda. Vi har visat att vi kan och att vi inte behöver särbehandlas. Och agilityn har fått uppmärksamhet. Nu ska vi utvärdera. Det är inte omöjligt att det blir en Norrlandsvecka sommaren 2006, lovar Lillemor.
|
 |
För Hundsport.se: MARI EDMAN | e-post:  |
och JOHAN FRICK-MEIJER, bilder |
|
