Agility: KRÖnika

Hjärtat och hjärnan styr rasvalet

Ju högre upp i klasserna man kommer i agility, desto smalare blir rasbredden. Fortfarande finns det dock de som lyckas ta sig upp i klass III med lite mer udda raser. Hundsport besökte Oxelösunds BKs klass III-tävling i mitten av maj och frågade några förare: Varför har du valt att köra agility med just din ras?

1. Christina Beskow, Mölndal, med staffordshire bullterriern Pippi, 6 år.
–Jag köper inte hund för att köra agility med den. Det gjorde jag varken när jag skaffade min första staff, 1983, eller när jag skaffade min förra –Tess – Pippi eller 19 månader gamla Titti. Att jag började köra agility med Tess var en slump.

Staffen är en väldigt personlig ras. Agility är bonus. Att det går så bra för oss beror nog mer på positiv träning än på rasen. Den är mycket förarvek och har väldigt bra fysiska förutsättningar för agility. I alla fall ”sportvarianten” som mina. ”Showstaffen” blir för tung.

2. Linda Borneland, Södertälje, med irish softcoated wheaten terriern Måns, 6 år.
–Jag hade en wheaten innan jag började med agility. Wheaten är en bra allroundhund som jag trivs att leva med. När jag skaffade Måns var det med tanke på att vi skulle hålla på med bland annat agility och för honom passar sporten väldigt bra. Han har ett otroligt driv och, för rasen, ovanligt bra hoppteknik.

Men när jag skaffar nästa wheaten måste det bli en tik som hamnar i medium, eftersom jag förmodligen inte har sådan tur att jag får tag i en ny Måns, som faktiskt kan konkurrera i large.

3. Thomas Juréhn, Gotland, med shetland sheepdogen Jesse, 4,5 år.
–Sheltiesar är lättlärda, ganska smarta och snabba. Jag tycker att det är en lätt ras att ha och göra med.

Jag började träna agility med en welsh springer spaniel som aktivering. Henne var vi dock tvungna att ta bort tidigt och då skaffade jag en collie. Men jag fick aldrig fart på henne. Vi kom upp i klass II. Så när min fru skaffade en sheltie ville jag också ha en. Och jag ångrar inte mitt rasval.

4. Monika Olczak, Kungsängen, med bostonterriern Zonett, 6 år.
–När jag hade schäfrar och tävlade i bruks och lydnad tyckte folk som jag hade på kurs att jag inte förstod problemen med att träna småhundar. Därför ville jag skaffa mig en liten hund som inte förknippas med arbete. Jag har alltid gillat bostonterrier, så det fanns bara en ras att välja för mig. Men eftersom jag inte kan köra lydnad året om med Zonett utökade jag hennes träning med agility. Rasens fördelar på agilitybanan är att den är explosiv och fysiskt stark. Dessutom är bostonterrier viga som katter. Jag kommer nog alltid att ha minst en bostonterrier. De förgyller ens tillvaro.

5. Anna Jarander, Linköping, med västgötaspetsarna Asko, 3 år, och Yra, 7 år.
–Vi har haft västgötar sen jag var tolv år. Första hunden började jag köra lydnad med, sedan upptäckte jag agilityn. Hon blev ingen jätteduktig agilityhund, men målet var att Yra skulle bli det.

Och även om Yra har korta ben tar hon långa galoppsprång. Rasen generellt är väldigt smidig och vändbar. Dessutom ger vallanlagen arbetslust och samarbetsvilja.

6. Lena Mattsson, Huddinge, med labrador retrievern Aqui, 3 år.
–Det är en slump att det blev labrador för mig. Jag och min sambo fick vår äldre labrador, Luna. När hon började klättra i klasserna ville vi ha en labrador till, en som var snabbare. Därför valde vi att skaffa en jaktlabrador. Och Aqui är snabbare och smidigare, en riktig arbetsmyra. Labradoren en perfekt allroundhund, som är otroligt rolig att jobba med. Vi tävlar lydnad också.

Jag tycker att det är himla kul att köra agility med en annorlunda ras. Det är ju nästan bara border collies i large. Jag tror också att det är många i publiken som tycker att det är kul att se att man kan använda en labrador till agility. Går det dessutom bra är det ännu roligare.

7. Göthe Olofsson, Vetlanda, med papillonerna Cosby, 6 år, Yepa, 2 år, och Casper, 4 år.
–Papillon är en lättlärd, lättskött och pigg ras. När jag och min fru har skaffat fler hundar – senaste tillskottet är Miro, 10 månader – har vi inte haft en tanke på att byta ras.

Det vi får tillbaka av våra glada hundar är rena välmåendet. De ser små och taniga ut, med det vet de inte själva om. Vi trivs med att ha många hundar och det hade vi inte kunnat ha ifall de hade varit så mycket större.

Det var när jag gick en lydnadskurs med Cosby som jag såg andra som tränade agility och tyckte att det såg kul ut. Jag ville också testa, men hade inte en tanke på att tävla. Nu är vi ett gäng från Vetlanda som åker runt på tävlingar och både vi och hundarna tycker att det är så kul.

8. Malin Tångring, Åkersberga, med border collien Arwen, 5 år.
–Tidigare körde jag agility med jack russell terrier. Men jag ville ha en ras som var mer lätthanterlig i samband med tävling och andra hundar, till exempel vad gäller samåkning och boende.

Att det blev border collie beror också på att rasen har lämpliga egenskaper för agility. Den är lyhörd, snabb, smidig och framgångsrik. Och jag vill gärna vinna.

Dessutom ville jag ha en hund som vill träna lika mycket som jag, det vill säga en träningsnarkoman. Hade jag inte tävlat agility hade det troligtvis blivit en annan ras, men nu har jag upptäckt vallningen också.

Agility | MARI EDMAN Box 201 36. 161 02 Bromma TEL: 08/80 85 65 FAX: 08/80 85 95 e-post: mariedman@tele2.se HEMSIDA: http://www.allroundtax.se