–Om din hund är rädd för något hinder, till exempel balansen, visa hunden att du inte är rädd. Gosa med hindret. Klappa och smek det.

Går inte det, börja att slicka det omsorgsfullt från början till slut. Ge inte upp förrän åtminstone någon, deltagare eller hund, gör detsamma. Börjar vi skämmas för agilityhindren så kommer hundarna snart att ta efter.

Men älskar vi med våra hinder, så kommer våra hundar också att göra det…tror jag.

–Här är det viktigare att du belönar dig själv i första hand. Det vet ju alla att hundar älskar att springa banan. Men du då? När skall du få prova?

Bind upp hunden efter att ni har tävlat och ge dig själv en riktig runda. Om du inte hittar någon att gunga på vippen med så kan du alltid stå och vicka lite på mitten.

Avsluta gärna med lite kiwilikör som du ställer upp i belöningslådan i målfållan.

–Det är viktigt att förarna kan tolerera störningar under en tävling. Använd din fantasi när andra ekipage tävlar. Göm dig under A-hindret och titta fram och säg bu när någon passerar.

Låtsas att du har tappat bort något, kanske inne i tunneln. Eller sitt helt enkelt naken mitt på planen och räck ut tungan.

Tolereras inte detta, hyr en grävskopa och börja gräva runt planen.

–Testa din förmåga att ta ett nej. Ställ fram olika godsaker i rummet såsom wienerlängd på handfatet i badrummet, en leverpastejsmörgås under kudden eller en korvgirlang i dörröppningen.

Gå sedan runt i ditt hem och utsätt dig själv för dessa störningar. Säg ett bestämt nej. Och beröm dig själv när du klarar av att motstå. Skulle du sedan behöva ta ett litet bett av något så får du åtminstone tvinga dig själv att sitta ned innan.

–Väldigt få hundägare verkar förstå hur viktigt det är att ha bra namn på våra hundar. Vi skall inte hålla på och lulla med dem så att det låter som rena rama barnkammaren. Hundar är allvar.

Så bort med alla fjantiga Ludde, Lufsen och Smilla. Och för Guds skull blanda inte in Astrid Lindgren i hundsporten. Jag ryser när jag hör folk ropa Emil, Ida, Ronja och Skorpan när de är mitt uppe i en tävling.

Agility är en fartfylld sport, men särskilt smarta är inga som tävlar agility. Därför kan du i princip lura i de andra förarna vad som helst. Tänk vad förvånade dina konkurrenter skall bli när du går in och sopar banan med dina hundar, gärna av olika ras, med namn som Slappis, Fetto, Lazy, Kronblom, Chips och Dipp.

–Vi hundägare skall inte tramsa runt i joggingspåret i tajta kläder och se hysteriska ut eller klä av oss nakna och plaska runt i simhallar. Vi är hundmänniskor och tål vind och regn.

Återigen. Lämna hunden hemma ett par kvällar i veckan. Åk ut till klubben, bygg upp banan och sätt igång, Flyg, klättra, balansera, kryp i tunnlar och gunga en sådär tre timmar.

Ett tips är att ta det lite lugnt med platta tunneln. Den är lätt att fastna i. Det hände mig en gång och jag kom inte loss förrän kursdeltagarna dagen därpå kom och skar upp hela tunnelhelvetet.

–Ditt tält är din borg. Inred det som om det vore hemma. Koppla in teve, spis, lägg ut en matta och ta med en riktig säng. Varför inte gå loss och skaffa en dubbelsäng? Man vet inte vad för trevlig bruksgubbe man träffar på under tävlingsdagarna. Och inte skall man väl då stå där med svansen mellan bena när det blixtrar till vid något kaffebord?

Det är viktigt för hundarna att kunna socialisera med andra hundar, under och mellan tävlingstillfällena. Detta gäller även förarna naturligtvis. Så vansinnigt roligt är det faktiskt inte att leka ” skeppsbrott”.