Agility: kronika
Friskvårda din agilityhund till framgång
Om ett par månader är tävlingssäsongen igång igen. Det är därför hög tid att försäkra sig om att hundens kropp är redo inför de utmaningar som väntar.
–Den som friskvårdar sin agilityhund bäddar för en längre och mer framgångsrik karriär vilket fler och fler tävlingsförare upptäcker, menar leg. sjukgymnasten Annika Falkenberg.
 Taxen Garbo tappar fotfästet när hon skyndar sig att springa åt rätt håll. Den här typen av ”olyckor” händer titt som tätt med snabba agilityhundar…
Titta på bilden på Garbo här bredvid. Efter däcket är jag sen med att informera henne om att hon ska svänga till vänster där det står en gunga. Så Garbo girar rejält och kanar nästan på bröstkorgen, trots att underlaget är perfekt.
För att hon ska skynda sig vet hon. Dessutom tycker hon att det är himla kul att springa fort.
Det är så klart en bra egenskap för en agilityhund. Men explosiva rivstarter, snäva svängar, hopp och klättrande utsätter också en hunds kropp för påfrestningar.
I de allra flesta fall klarar hundarna ”olyckor” som den på bilden alldeles utmärkt. Men inte alltid. Och det är inte ens säkert att föraren märker att hunden har sträckt sig lite eller fått ett ”blåmärke”.
Det kan visa sig först på sikt, eftersom hundar alltid gör det så smidigt för sig som möjligt och belastar andra muskler ifall de känner att de saknar styrka i vissa. De skadade musklerna som inte används blir mindre och svagare, de muskler hunden använder för att hindra en rörelse blir små och hårda och de muskler som används stora.
Till slut har hundens rörelsemönster förändrats. Detta kan innebära att hundens kroppskontroll, smidighet och styrka minskar.
På agilitytävlingar kan man till exempel se hundar som taxerar intensivt, har svårt att lyfta benen över hindren, alltid landar åt samma håll, dämpar tempot väsentligt i slalom, omöjligt klarar av att samla ihop kroppen så att svängarna blir tajta och kontaktfälten säkra.
Det finns till och med hundar som tydligt visar att de faktiskt inte vill köra agility längre och då ska man självklart kontakta en veterinär.
Bäst är förstås att förhindra att det går så långt med hjälp av friskvård. Det har vi agilityförare mycket att vinna på. Det är dessutom vårt ansvar att se till att hundens kropp verkligen klarar av det jobb vi vill att den ska utföra.
Men det är inte alltid lätt att själv se vilka styrkor och svagheter hundens kropp har, eller att veta på vilket sätt hunden bäst förbereds inför kommande utmaningar. För att få hjälp med det kan man kontakta ett proffs.
Friskvård höjer prestationsförmågan
Ett av dem är leg. sjukgymnasten Annika Falkenberg. Hon är utbildad inom humanvården men under de senaste åren har hon enbart arbetat med veterinärvård, bland annat på Hund- och katthälsan i Kållered och Hundverksta’n i Gråbo. För två år sedan kom hennes bok Friskvård för hund.
–Det har blivit allt mer populärt att friskvårda sin hund. Friskvården går ut på att förebygga skador och överbelastningar. Friskvården kan också ha som mål att höja hundens prestationsförmåga, men främst handlar den om att ge hunden ett så långt och aktivt liv som möjligt, förklarar Annika.
Alla hundar är individer med olika starka och svaga sidor. Så innan man sätter igång att träna sin hunds fysik är det vettigt att titta på hur hundens kroppsbyggnad, muskulatur och rörlighet ser ut i dagsläget.
Detta kallar Annika för att göra en funktionsanalys. Den i sin tur matchar hon mot den arbetsuppgift föraren har tänkt sig att hunden ska utföra när hon lägger upp ett träningsschema.
–Har man ett utgångsläge att jobba ifrån blir resten av träningen mycket enklare och ger ett bättre resultat än om man bara kör på som vanligt. Det är ju ingen vits att sätta igång och bygga muskler på en hund om man inte är säker på att hunden använder rätt muskler, tycker Annika.
En hund som har normalt smidig muskulatur, utan knutor eller slagg som hindrar blodcirkulationen, brukar inte vara stram i sin rörlighet. A och O för Annika är därför massage.
–Att massera hjälper hundens kropp att friskvårda sig själv. Bland annat blir musklerna mjukare och blodcirkulationen ökar. Och när man har lärt känna sin hunds kropp är det lättare att upptäcka om det är något som inte stämmer.
Det är svårt att göra fel när man masserar en hund. Men hon rekommenderar inte att man ger sig på att stretcha.
–Syftet med stretching är dels att göra muskelfibrerna längre, dels att få en ökad genomströmning så att mjölksyra och slagg rinner undan lite bättre. Men eftersom jag inte upplever längden på hundarnas muskler som det stora problemet rekommenderar jag istället massage och syreväxling. När man stretchar en hund måste man veta väldigt exakt hur alla leder ser ut och åt vilket håll det är meningen att de ska röra sig för att inte skada hunden.
När Annika har analyserat hundens rörelser och masserat musklerna mjuka är det dags att jobba med smidighet och koordination.
Grundträna i skritt
Det enklaste man kan göra är att koppla hunden en stund och gå med den i skritt på ojämnt underlag där hunden måste lyfta på benen. För en tax kan det innebära en oklippt gräsmatta, medan en vildvuxen äng är lämpligare för en högbent border collie.
Anledningen till att hunden ska skritta är att i den gångarten måste hunden använda mycket muskelkraft. Eftersom hunden i skritt bara lyfter upp ett ben i taget behöver den också ha en rörlig och väl musklad rygg för att kunna hålla balansen.
Låter man istället hunden välja tempo kommer den att följa minsta motståndets lag och röra sig på det sätt som den upplever som enklast. Det vill säga den kommer bara att använda de muskler som redan är starka.
Efter hand som hunden blir stabilare och börjar använda rätt muskler görs skritträningen mer avancerad genom att hunden ska skritta i cirklar och bågar, över liggande hinderpinnar och annat som tvingar den att lyfta på benen.
Detta låter nästan som löjligt enkla övningar. Men svårare är det faktiskt inte. Och som Annika säger:
–För att hunden ska kunna ta till sig teknikträning på agilitybanan måste den vara grundtränad.
I sin bok tipsar Annika också om övningar att gå vidare med när det är dags att öka styrkan och konditionen. Dessutom innehåller boken många råd om hur vi kan undvika att våra hundar blir skadade eller överbelastade.
–Funktionsanalysen är svår att göra, men har man grundkunskaperna kan man sköta hundens friskvård själv, menar Annika.
Och det gör man alltså bäst genom att bland annat vara vaksam på förändringar och massera och grundträna sin agilityhund regelbundet.
|
