Efterlysning: Fler kickar
Det borde finnas fler mål att sträva efter på alla nivåer inom agility-sporten. Ett steg i rätt riktning vore att höja statusen på DM.
TÄVLINGSSÄSONGEN ÄR ÖVER för denna gång. Sedan april har vi jagat uppflyttningar, SM-kvalificeringar, vinster, cert och – kanske framför allt – perfekta lopp. Var och varannan helg. I stekande sol eller med lervälling halvvägs upp till knäna.
 Under de kommande mörka och isiga månaderna är det många som tänker förbättra det som gick mindre bra under denna sommar och finslipa det som kan bli ännu bättre. I alla fall de som har tillgång till inomhusträning.
Men vad är det egentligen vi tränar och tävlar för?
Agilityengagemanget inleddes med att vi ville göra något kul och meningsfullt ihop med våra hundar. Sedan började vi tävla. Och som de flesta som har testat vet är det otroligt lätt att bli fast. Att börja jaga kickar.
Dessa kickar får vi när vi lyckas med våra mål.
Hur målen ser ut är förstås individuellt. För en förare är det att göra nollade lopp, för en annan att få hunden att klara en svårighet som brukar funka på träning men sällan på tävling, för en tredje att ta sig till SM, för en fjärde är det bara vinster som räknas, för en femte handlar det mest om känslan av att vara ett med sin hund…
Nytt SM-kvalsystem
Målen förändras förstås under karriärens gång. Och för många av de förare som har haft som övergripande mål under tidigare tävlingssäsonger att kvala till nästa års SM har situationen i och med i år förändrats en del.
Enligt det nya kvalsystemet vet man exakt när man har de meriter som krävs för att få vara med på SM, till skillnad från hur det har varit tidigare. Då var det bara de 40 ekipage i varje storleksgrupp med högst poäng som kom med.
Detta ledde till att många var tvungna att ägna hela tävlingsåret åt att åka på de största tävlingarna, där flest poäng delades ut, och där kämpa för bra placeringar.
I år har de tävlande i klass III antingen samlat på SM-nollor eller SM-pinnar. När ekipaget har erövrat antingen fyra nollade lopp i hoppklass och fyra nollade lopp i agilityklass, alternativt tre tillräckligt bra placeringar (så kallade pinnar) i varje klass har det varit SM-klart.
”Vad ska vi tävla för resten av kval-året?”, har några elitförare som snabbt blev SM-klara knorrat. Andra har hajat grejen. Det vill säga att detta system på sikt kan vara utvecklande för agilitysporten.
För när man är SM-klar är det dags att sätta upp nya mål. Det är då man kan börja experimentera och testa sådant som funkar på träning, men som många är för fega för att testa på tävling. Att helt enkelt börja köra lite mer offensivt och riskfyllt.
I varje fall om hunden redan är fullcertad. Annars finns ju championat att kämpa för. Eller kanske SM-pinnar med laget. Eller poäng i tävlingen Årets agilityhund. Eller en landslagsplats, om man är intresserad av det.
Fler mål behövs på alla nivåer
Men visst borde det finnas ännu fler mål att tävla för än pinnar, vinster, poäng och championat. Så mycket som många av oss ändå tävlar både för att det är kul och för att slippa bli ringrostiga. Och då menar jag på alla nivåer. Inte bara i klass III, utan även i klass I och II.
Dessutom borde det finnas fler mål att sträva mot för de som lyckas ta sig upp i klass III, men där har svårt att hävda sig mot de främsta elitekipagen. Som det är i dag finns det förare som till slut tröttnar på att känna att de enda mål som finns kvar är ouppnåeliga.
Även om man inte vinner en klass kan man faktiskt ha gjort otroligt bra lopp, eller åtminstone delar av lopp. Och då och då, tyvärr alltmer sällan, händer det att domaren får dela ut hederspris till ”Domarens favorit”.
Tänk vad stolt den förare blir som får ett sådant, även om hunden kanske inte hann sätta en enda tass på kontaktfältet på A-hindrets nerfart. Det kan vara otroligt peppande för framtida träning.
Så varför inte någon gång låta domaren dela ut pris till den som har gjort klassens snyggaste och mest självständiga slalomingång? Eller till den förare som enligt domaren har den mest eleganta handlingen, trots att loppet kanske inte gick riktigt så fort?
Det går också att lägga detta på en annan nivå och dela ut pris till det mest spännande ekipaget, den mest våghalsiga föraren eller den gladaste hunden.
Det är bara att välja. Men små uppmuntringar behöver vi alla emellanåt.
Höj statusen på DM
Redan i dag finns det förstås priser att tävla om som av någon märklig anledning inte har någon vidare status. Jag tänker på till exempel de DM som arrangeras i landets olika SBK-distrikt. Tävlingar som är öppna för tävlande på alla nivåer.
Jag deltog i DM alldeles nyligen. Och precis som tidigare år förvånades jag över hur få anmälda det var. Jag vet ju att det finns betydligt flera gilityekipage i distriktet och att DM brukar vara en mycket trevlig tävling med inte alltför kluriga banor och en kamratlig stämning.
Men flera av elitförarna har svårt att ta tävlingen på allvar och många av de mindre erfarna förarna tycks tro att tävlingen är märkvärdigare än den är. Det är synd.
Det finns dock distrikt som har höjt nivån ett snäpp genom att arrangera en trekamp, det vill säga en tävling dit tre distrikt får skicka sina bästa ekipage i varje storlek för att göra upp om vilket distrikt som är bäst.
Kanske kan man höja statusen på DM om det var sådana kvalplatser man tävlade om också...?
Ett problem är förstås att dessa tävlingar är inofficiella. Det går alltså inte att erövra några pinnar, cert eller andra meriter. Och för en del är inofficiella tävlingar, förutom SM, inget de har lust att lägga tid och pengar på, om de inte har en grön hund som behöver träning.
Nåja, det är så klart upp till var och en.
Men för många av oss skulle det definitivt bli en extra sporre inför den kommande vintern ifall vi visste att vi hade ännu fler mål att träna inför. Ännu fler kickar att jaga nästa år. |
 |
|
 |
Agilityhundar |
|
Agility-Notiser |
|
Tävlings-Aktuellt |
|
Agilityregler |
|
Regel-revidering |
|
Övergångsbestäm. |
|
|
Ordlista... |
|
|
Skall som skall... |
|
Inte farligare... |
|
Elektronik... |
|
Tävl. arrangörer... |
|
Hinder |
|
Fler kickar... |
|
Ute och inne... |
|
Nybörjardebut |
|
Grundträning |
|
Friskvård |
|
Är störst bäst? |
|
Fördomar om... |
|
En nyttig "drog" |
|
Norrlandsveckan |
|
Midvinterchansen |
|
|
Agility-VM 2006 |
|
Agility-VM 2004 |
|
Agility-VM 2003 |
|
|
Agility-NM 2006 |
|
Agility-NM 2005 |
|
Agility-NM 2004 |
|
Agility-NM 2003 |
|
|
Agility-SM 2007 |
|
|
MyDog 2008 |
|
Länskampen 2007 |
|
På HUND2003 |
|
Eo deltog i år i sitt första DM. Koppelkampen ingår i uppvärmningen.
Det är sällan agilitydomare delar ut HP nu för tiden. Men i Gävle i september hade Carina Olsson tryckt upp egna rosetter. En av dem belönades Ulla Fröberg och Lucy med.
DM är lagom små och kamratliga tävlingar öppna för ekipage på alla nivåer. På Stockholmsdistriktets mästerskap i september var arrangörerna, SBKs Stockholmsavdelning, lätta att känna igen i sina talande klubbtröjor.
|
[Fotografier av:
Mari Edman]
|
|
