Nya aktörer i djursjukvården

Att besöka veterinär har under de senaste åren krävt allt fetare plånböcker. Fakturor med femsiffriga belopp överraskar inte längre, även om de fortfarande svider för de allra flesta.

Huruvida det verkligen är dyrt eller om den alltmer avancerade djursjukvården faktiskt är prisvärd kan diskuteras. Helt klart är emellertid att branschen omsätter massor av pengar och att omsättningen har ökat med en rasande fart. Sedan 2000 har omsättningen i sällskapsdjursbranschen nästan fördubblats och uppgick år 2010 till svindlande cirka 10 miljarder kronor. En icke föraktlig del av de pengarna omsätts inom djursjukvården. – Den utvecklingen beror inte i första hand på att antalet hundar, katter och smådjur har blivit fler, snarare är totalantalet sällskapsdjur väldigt stabilt. Men antalet försäkrade sällskapsdjur har däremot ökat väldigt mycket de senaste tio åren. Dessutom accepterar vi djurägare att lägga allt mer pengar på våra sällskapsdjur, säger SKKs VD Ulf Uddman. Att djursjukvården numera omsätter mycket stora summor bekräftas även genom att tre investmentbolag har köpt in sig i svensk djursjukvård under väldigt kort tid. Syftet är givetvis att man har bedömt att djursjukvård är, eller kan bli, riktigt lönsam. Att kunna ge ägarna en så god utdelning som möjligt på investerade pengar är ju så att säga det primära syftet för ett investmentbolag. – Vad det kommer att innebära för den enskilda hundägaren är förstås ännu alltför tidigt att bedöma, men helt klart kommer kartan att ritas om, säger Ulf Uddman. Framöver kommer hursomhelst en stor del av svensk djursjukvård att vara knuten till någon av tre helt nya organisationer: Vettris, Djursjukhusgruppen eller Evidensia.   Bakom Vettris finns det norska investmentbolaget Braganza som ägs av familjen Braathen. Bland Braganzas investeringar finns sedan tidigare bland annat flygbolaget Malmö Aviation och Arken Zoo, ett franchisekoncept för zoo-butiker. Kedjan har för närvarande 80 butiker i Sverige. Tanken är att Vettris ska utveckla den ursprungligen brittiska idén ”vet-in-shop”, det vill säga att det skall finnas en veterinärklinik i, eller i direkt anslutning till, varje Arken Zoo-butik. Regiondjursjukhuset Blå Stjärnan i Göteborg blir Vettris juvel i kronan som kommer att fungera som utbildningsnav för medarbetarna i klinikkedjan samt som center för specialistkompetens och veterinärmedicinsk forskning. Vid sidan om Arken Zoo-klinikerna kommer Vettris att expandera på ytterligare tre sätt: Dels genom att köpa upp befintliga veterinärkliniker, dels genom att starta egna, dels genom att erbjuda franchiseavtal för veterinärer eller andra som vill fortsätta att driva sin klinik under Vettris varumärke.   Bakom Djursjukhusgruppen finns investmentbolaget Fidelio Capital som ägs av finanskvinnan Katarina Martinsson. I gruppen ingår numera Regiondjursjukhuset Bagarmossen, Djursjukhuset Albano, och Gärdets Djurklinik i Stockholm, Västra Djursjukhuset i Göteborg, Falu- och Borlänge Djursjukhus samt Djursjukhuset Jönköping och filialer till dessa. De närmaste planerna är att ersätta Djursjukhuset Albano med en supermodern anläggning som just nu byggs i Danderyd.   Färskast av de tre nya organisationerna är Evidensia där Strömsholm Specialistdjursjukhuset Hund och Katt, Strömsholm Specialistdjursjukhuset Häst, Södra Djursjukhuset i Stockholm, Djursjukhuset Malmö, Regiondjursjukhuset Helsingborg, samt de olika sjukhusens filialer ingår. Tanken är att knyta fler små och stora kliniker till organisationen. Bakom Evidensia finns utöver nämnda djursjukhus den svenska investeringsgruppen Valedo och bakom Valedo står bland annat Sjätte- och Tredje AP-fonden.		2012-04-13 Tidskriften Hundsport Box 201 36. 161 02 Bromma. Tel: 08/80 85 65. Fax: 08/80 85 95. Besök: Ranhammarsv. 4. www.hundsport.se www.facebook.com hs@swipnet.se

Fördelarna för de djursjukhus/kliniker som nu tillhör någon av dessa tre nya organisationer kan vara att veterinärerna kan ges större möjligheter att koncentrera sig på det de kan bäst, det vill säga vården, då mycket administrativt arbete, liksom utbildning och vidareutbildning, sannolikt kan centraliseras. En sådan utveckling skulle kunna resultera i (ännu) duktigare veterinärer och troligen minska de enskilda enheternas kostnader.

Man kan även tänka sig ett scenario där de i gruppen ingående aktörerna utvecklar kompletterade specialistkompetenser och i större i utsträckning än i dag remitterar patienter till varandra. Då behöver kanske inte varje enhet ha en komplett maskinpark av senaste modell, vilket är något som annars slukar väldigt mycket pengar.

I de nya organisationsformerna finns säkert ytterligare möjligheter att såväl förbättra vården som att effektivisera och hålla nere kostnaderna.

Mer osäkert är emellertid vem som kommer att tjäna på det. Är det patienterna? Djurägarna? Veterinärerna? Investerarna? Försäkringsbolagen?

Det är egentligen inget nytt. Veterinärvården i Sverige har alltid drivits av vinstintressen. Skillnaden är att de nytillkomna parterna sannolikt är mer konsekvent fokuserade på verksamhetens ekonomiska resultat än vad många veterinärer hittills har varit.

Veterinärernas fokus har ju snarare varit ”djurens bästa”. Yrkesetiken kräver det, så när veterinären har ställts inför valet mellan en komplicerad och intressant men för djuret plågsam och meningslös operation eller avlivning, så har valet inte varit svårt. Man kan även tänka sig att yrkesetiken har lett till att oförsäkrade djur har kunnat få hjälp till nedsatt pris eller till och med pro bono. Sådana beslut kan ju bli svårare för veterinärerna nu när även den nytillkomna parten skall ha sin del av kakan.

– Det kan bli tufft för veterinärerna. När det gäller tydliga fall kan de nog även fortsättningsvis hålla på etiken, men i gråzonsfallen är det nog lätt hänt att man sakta och omedvetet påverkas i den riktning som ens partner drar. Ta rutinmässig kastrering av hanhundar exempelvis. Om verksamhetens nya delägare kräver såväl ökad lönsamhet som ökat kundfokus och om dessutom kunden pläderar för ingreppet, då kan det nog vara svårt att stå emot, säger Ulf Uddman.

Nyordningen innebär således förmodligen att även konsumenterna, det vill säga djurägarna, måste bli bättre på att bevaka sina egna intressen. Att ifrågasätta ingrepp, ställa krav, utvärdera, jämföra priser och utnyttja konkurrensen är deras uppgift på den kommersiella marknadsplatsen för att verksamheten skall kunna hållas sund. Då kan även djurägarna bli vinnare.

Dessvärre har väl inte ägare till sjuka och skadade djur hittills varit särskilt duktiga på att bevaka sina intressen. De är tvärtom ganska usla på det. I det akuta läget vill de ju bara att djuret ska överleva och bli friskt. Lite tillspetsat accepterar därför djurägaren att veterinärvården får kosta vad den kosta vill, att inget ingrepp är för dyrt eller onödigt. I synnerhet då det ändå är försäkringskollektivet som betalar.

Resonemanget är begripligt i det enskilda fallet. Men det kan bli förödande för djurägarna som kollektiv part på en marknad där en ny part, som är betydligt proffsigare på att bevaka sina egna intressen, plötsligt bjuds in.

– Vi har sett det i andra sammanhang, inom vård- och omsorgssektorn på humansidan exempelvis, säger Ulf Uddman.

Han syftar på brister i åldringsvården som under den gångna hösten uppmärksammades och ledde till att vårdföretaget Carema Care hamnade i blåsväder. Många ansåg att ärendet tydligt illustrerade hur olämpligt det är att låta ett vinstdrivande företag sköta den offentliga vården. Betydligt färre kritiserade dem som köpte den.

Men bakom Carema Care finns investmentbolagen Triton och KKR. De hymlar inte med att deras uppgift är att tjäna pengar. För att tjäna pengar krävs en produkt som någon vill köpa. Kommuner och landsting köpte deras produkter, men uppenbarligen utan att bevaka sina egna – eller snarare sina vårdtagares och skattebetalares – intressen.

De var dåliga på att utvärdera, ställa krav, ifrågasätta och utnyttja konkurrensen på marknaden och fick därför en produkt som var sämre och förmodligen även dyrare än den hade kunnat vara.

Att granska och ställa krav kan förstås vara svårt. Men omöjligt? Nej. Omöjligt är det däremot om man inte har några alternativ att välja mellan.

– Hursomhelst är det är en spännande utveckling som väntar inom djursjukvården. Mycket kan säkert bli bra, men förmodligen inte allt. Det är därför viktigt att djurägarna inser att de har att vinna på om de kan förhålla sig kritiskt till det som sker, avslutar Ulf Uddman.

Djursjukvårdens priser får inte stiga så att djurskyddet urholkas

Ur Nils Erik Åhmanssons ledare i Hundsport nr 4/2012.

DJURSJUKVÅRDEN GENOMGÅR FÖR närvarande en konsolidering, där bland annat riskkapitalbolag har köpt upp flera djursjukhus. Jag ser egentligen inga fel i det, förmodligen kommer djursjukvården ytterligare att förbättras, byggas ut och rationaliseras.

Men – för det finns också ett men; från djurorganisationerna och från djurskyddet och försäkringsbolagen måste vi naturligtvis följa prisutvecklingen noga. Som alltid är detta en balansgång. Priserna får inte öka så att försäkringspremierna stiger så mycket att försäkringsgraden – det vill säga antalet försäkrade djur – sjunker. Detta slår då direkt mot djurskyddet.

Vi är med rätta stolta över att vi har det största andelen försäkrade hundar i världen, och vi vill att det skall förbli så. En hundägare måste ha de ekonomiska möjligheterna att gå till veterinären om hunden behöver det.