Vad är hemligheten med Mouscron?

Det är svårt att veta vad som gör en hundutställning populär. Mouscron har en mysig lokal, men den är för liten. Och evenemanget är känt för sina parkeringsproblem. Ändå fortsätter showen att växa. I år med ytterligare fyra och en halv procent. Vad är dess hemlighet? Är man helt enkelt för utställarvänliga?

En av hemligheterna torde absolut vara den välbalanserade domarpanelen. Alla utställare kollar ju vem som ska döma innan de bestämmer sig för om de ska anmäla eller inte.

Årstiden kan också spela en roll. Mouscron brukar inleda den nya säsongen och många valpar som har fötts under sommaren är redo för att testa showringen för första gången i januari.

För de flesta deltagare är utställningar en hobby och de är nervösa inför den nya säsongen efter julens semesterdagar.

Men enligt min åsikt är det ytterligare något som förklarar Mouscrons popularitet. En show måste ha ett bra rykte. Alla anmärkningar är en anmärkning för mycket, och dåliga nyheter sprider sig lättare än bra. Allra viktigast är dock lockelsen. Hur svårt är det att ha överseende med parkeringsproblemen? Hur irriterande är det att det är jobbigt att ta sig fram mellan ringarna?

I Mouscron är det nära till allt. Ringarna ligger bredvid varann och sekretariatet är i samma hall. Alla montrar syns och det är lätt att springa på sina vänner. Det låter förenklat, men om man jämför med stora evenemang som Crufts är det även där smockfullt och hallarna ligger nära varann. Och även där har man lätt att hitta den man söker, samt att känslan av gemenskap är större om hallarna inte är för stora.

För populär
Jag tror dock att Mouscron har nått sin gräns nu och kommer att få stora problem om utställningen fortsätter att växa. Entréhallen kan utgöra en tillfällig lösning, eftersom där i dag endast säljs biljetter.

Även ur säkerhetssynpunkt är det viktigt att finna lösningar. Om något skulle hända i dag skulle det innebära en katastrof.

Å andra sidan var det konstigt att se hur alla samlades i mitten av hallarna, där ringarna var placerade. Alla utställare som väntade på sin tur hade tagit med sig burar, stolar, trimbord och allt möjligt. Inte undra på att det var omöjligt att ta sig fram. På eftermiddagen, när de flesta hundar var bedömda, fanns det mer utrymme.

Men det finns ingen anledning att vänta vid ringen hela morgonen om ens ras eller grupp inte börjar bedömas förrän tre timmar senare. Och om hundarna blir friserade i god tid innan de ska in i ringen blir allt så mycket lättare. Att blockera vägen är inte bara farligt, utan också ovänligt mot monterförsäljarna och besökarna.

Utställningsarrangören var mycket bekymrad och försökte övertala folk att flytta på sig. Kanske skulle det behövas säkerhetspersonal för att visa utställarna var de bör hålla till och hur mycket de kan breda ut sig. Jag såg människor med en deltagande hund sitta runt ett bord med fyra stolar, där endast en stol var upptagen, och blockera vägen till restaurangen där andra köade.

Mouscron är verkligen utställarvänligt. Restaurangen har måttliga priser. Eftersom det är svårt att hitta parkering har arrangören sett till att det endast är de som parkerar helt galet som blir bötfällda. Så sammantaget är Mouscron en billig utställning.

Det betyder dock inte att servicen är dålig. Katalogen är mer än okej och innehåller mycket statistik.

Belgisk stolthet BIS
20 domare var inbjudna till denna 36:e utställning. Nio av dem var belgare. BIS-domare var Norman Deschuymer, som har sina rötter i den arrangerande klubben och som i dag är ordförande i KKUSH (Kungliga kynologiska föreningen Sankt Hubertus).

BIS-2 blev den amerikanska cocker spanieln Very Vigie Vamos a la Playa. Denna hane är fyra år och uppfödd av Pichard och ägd av Staufer/Doucet från Schweiz.

BIS blev berner sennenhunden Emerson van’t Stokerybos, som väl inte behöver någon presentation. Han är Belgiens mestvinnande hund för tillfället och har en lång rad internationella titlar och BIS-vinster på europeiska utställningar, världsutställningar och på Crufts. Emerson är lite över fyra år och en kynologisk stolthet i Belgien, då han är född och lever i landet.

Jag ser verkligen fram emot nästa års utställning i Mouscron, som kommer att äga rum den 30-31 januari. Tveka inte att komma, även om det är trångt. För här finns samtidigt en mysig känsla av samhörighet. Har man en gång varit här vill man gärna återkomma.