Gotlandsstövaren åter i SKKs stambok

Besöket på Gotland under räv-SM innebar för undertecknad också en chans att få hälsa gotlandsstövaren välkommen åter till SKKs stambok.

År 2007 förlorade rasen möjlighet till registrering i SKK, men tack vare en aktiv rasförening upptogs förhandlingar med Svenska Stövarklubben och SKKs Avelskommitté i syfte att åter få den gula stövaren registreringsbar. Vid möte i SKKs Centralstyrelses februari 2009 beslutades att rasen på nytt skulle föras in i SKKs register. Hundar födda perioden 2007-2009 kommer att registreras retroaktivt.

Gotlandstövareföreningen skriver följande om sin ras: ”Gotland har i minst tvåhundra år haft en egen jakthundras, en ganska liten gulbrun stövare med mer eller mindre vitt på tassar, bringa, hals, huvud och svans. Gotlandsstövaren är tillsammans med smålandsstövaren den äldsta av nu levande svenska stövarraser.”

1920 fick rasen sin första standard och registrerades som egen ras av Svenska Kennelklubben (SKK) under perioden 1920–1929. Gotlandsstövare registrerades därefter som smålandsstövare och efter 1934 som hamiltonstövare.

På de gotländska gårdarna fortsatte man dock att hålla fast vid sina genuina gotlandsstövare, och rasen levde vidare, opåverkad av utställningsverksamheten. I början av 1980-talet återstod dock endast ett 20-tal rastypiska hundar. Med start 1990 mönstrades kvarvarande gotlandsstövare och SKK registrerade åter gotlandsstövare som en egen ras. År 2009 finns cirka 120 hundar i rasen, de allra flesta i Sverige och med en naturlig tyngdpunkt på Gotland.

Gotlandsstövaren är, liksom övriga stövarraser, en drivande jakthund och den används till jakt på hare och räv. Gotlandsstövaren är känd för sitt mjuka, vänliga lynne. Mankhöjden på tikar varierar mellan 44 och 52 cm, medan hanhundar har en variation på 48–56 cm. Kroppsformen är mer kvadratisk än rektangulär. Färgen varierar från ljust gulbrun till ganska mörkt rödbrun. En del hundar har nästan inga vita tecken, medan andra kan ha mycket.

Eftersom rasen inte är präglad av avel mot ett idealutseende, finns ganska stor utseendemässig variation inom rasen, trots att gotlandsstövare är den numerärt sett minsta rasen bland de svenska stövarna. ”SvStK och Gotlandsstövareföreningen kommer årligen att göra en redovisning av rasens utveckling för SKK och efter fem år ska en större utvärdering göras för den numerärt lilla rasen. Klubbarna kommer också att aktivt arbeta för att rasen ska bli mer känd och efterfrågad.

Räv-SM 2009 Hård uppgörelse i Gotlands urskogar

Sveriges bästa stövare för rävjakt, vackert vinterväder, rättvisa förutsättningar och gott om räv. Ja, så skulle svenska mästerskapet i rävjakt 2009 kunna sammanfattas.

Gotland var stället där Sveriges bästa stövare skulle göra upp om 2009 års SM-titel för rävjakt. Lördagen den 14 februari var dagen för provet, men redan på fredagen öppnades tävlingarna av årets arrangör, Gotlands Stövarklubb. Samtliga tio hundar och deras förare presenterades, varefter lottning av domare och provområde genomfördes. Kvällen avslutades med supé, underhållning och trevligt umgänge.

Perfekt tävlingsväder
Tävlingsdagen startade redan klockan 06.30, då de tävlande for ut till sina provrutor. Vädergudarna var på sitt bästa humör och förutsättningarna för ett rättvist SM kunde inte ha varit bättre – sol, en decimeter nysnö, någon minusgrad och nästan vindstilla i luften. Såväl arrangörer, domare som deltagare var överens om att utgångsläget var perfekt.

Klockan åtta släpptes hundarna och snart hördes väck- och drevskall runt om i de gotländska skogarna. Tävlingen avgjordes inte bara på säsongens finaste jaktdag, utan blev också så lyckad som de mer insatta anat redan vid start. Alla tio hundarna fick upp en eller flera rävar och samtliga hundar utom en gick till pris.

Själv var jag inbjuden av Svenska Stövarklubben (SvStK) som representant från SKK. Stövarjakt var en helt ny upplevelse för mig och förutom möjligheten att se duktiga hundar och att träffa jägare – som verkligen brinner för sina hundar och jakten – så innebar besöket på Gotland att jag lärde mig en hel del om stövarjakt.

Jag har alltid varit intresserad av hundar som arbetar och här fanns tillfälle till nya kontakter och ny kunskap. Ett rävprov pågår under fem timmar, och för att godkännas ska hunden ha minst 90 minuters drevtid. Ekipaget bedöms av två domare som tittar på helheten under jakten och värderar de egenskaper som hunden har visat.

Många delmoment bedöms
Förutom hundens jaktlust bedöms och poängsätts bland annat upptag och arbete/väckning på slag, drev, tapptarbete, skall (hörbarhet och klang/ton), lydnad och jaktlust.

Efter provet samlades samtliga 20 domare för domarkollegium. Hundarnas dag i skogen beskrivs, satta poäng gås igenom och hunden prissätts slutligen av ett enigt kollegium.

SM-dagen tillbringade jag i Gothem tillsammans med bland andra Kjell Skogsberg och hans luzernerstövare Sturedalens Poj. Han är en erfaren rävhund och under säsongen har ett stort antal rävar skjutits för honom.

Pojs SM startade bra och snart hördes väckskall som så småningom övergick i tydliga drevskall. Snön på träden dämpade dock även de tydligaste skallen så vi fick delvis följa Pojs framfart i skogen genom den pejl som satt runt hans hals.

Tyvärr var det inte Pojs dag och trots flera fina upptag ville det sig inte riktigt. Poj med ägare var ändå ett härligt ekipage att följa och det var tydligt att de har fint samarbete och ett stort förtroende för varandra.

Vinnare för dagen blev den finska stövaren Elton med ägare Joakim Johansson. De tog hem årets SM-titel för rävstövare med bravur med hela 63 egenskapspoäng. Något utöver det vanliga.

Noterbart är att Elton är den tredje ur syskonskaran efter tiken SJCh SUCh Sanni som har vunnit SM, ett svårslaget rekord. På kvällen väntade prisutdelning med fina priser, fotografering och gemensam middag. Ett lyckat arrangemang ur alla aspekter.

Nypremiär med gotlandsstövare

Det var Göran Ekelöfs fyraåriga tik Allie som skulle visa sina färdigheter inför domaren Leif Hellman. Ägaren hoppades på rävdrev, men ganska snart efter släpp kom de första väckskallen och bara sju minuter senare var drevet på en fälthare igång.

Haren visade upp sig ett antal gånger vid vägkorsningen där provgruppen posterade, men följde inte på fältharars vis vägen några längre sträckor.

Allie kämpade på med bra energi och efter några tappter, som hon klarade ut, kunde domaren notera full drevtid för ett första pris i öppen klass och beordra koppling. Här visade Allie en mycket god lydnad genom att komma in direkt när ägaren kallade. Alltså en mycket lyckad omstart för den nygamla rasen.