Första vit herdehund med svenskt lydnadschampionat

Den 24 januari i år blev min vita herdehund Cool Casper of Trebons Berger Blanc (Grimm) den första i rasen att ta ett svenskt lydnadschampionat, ett år och tio månader gammal.

Han startade sin första lydnadstävling vid tio månaders ålder och fyra månader senare var han uppflyttad till elitklass. Grimm är en hane som jag har på foder åt Annicka på Barvestad’s kennel och jag känner mig otroligt glad över att vara förare till den första vita herdehunden med ett svenskt lydnadschampionat. Men samtidigt känns det väldigt naturligt då jag hela tiden har haft som mål att komma hit.

Även om Grimm fortfarande är väldigt ung har det aldrig känts som att jag har stressat med honom. Det finns ju så många små övningar och förberedelser man kan göra med dem redan som valpar, det gäller bara att hålla det på en enkel och valpanpassad nivå, och bara jobba med små delar i taget.

Men då finns ju grunderna där sedan när det börjar närma sig tävling och det är dags att sätta ihop dem till färdiga moment.

Jag tror att det är viktigt att man inte fastnar vid bara sitt och ligg för länge innan man går vidare, men framför allt att ta hänsyn till den individ man arbetar med.

Varför vit herdehund?

Att valet föll på just vit herdehund har jag min sambo att tacka för, då han blev förälskad i deras vackra yttre. Så jag läste på om rasen och kände att den skulle passa oss bra, då Fredrik ville ha en familjehund och jag samtidigt ville ha en tränings- och tävlingskompis. Och det är en beskrivning som passar otroligt bra in på Grimm.

Han är en väldigt snäll hund med ett balanserat temperament, som fungerar otroligt bra både som familjehund och tävlingskompis då han har lätt för att växla mellan passivitet i hemmet och aktivitet på lydnadsplanen. Han är en social individ som fungerar mycket bra ihop med både människor och djur av alla slag.

Om jag ska säga någonting som jag fått arbeta lite med när det gäller tävlingslydnaden så är det i så fall tempot och uthålligheten. Men det är ju å andra sidan någonting som jag tror att de flesta tävlingsförare får arbeta med, mer eller mindre. Men med mycket motivation, hög aktivitet i träningen och inte för mycket tragglande av samma moment så har det inte varit några större problem.

Jag har lärt mig otroligt mycket genom träningen med Grimm och vi har utvecklats och arbetat tillsammans för att komma dit vi är i dag.

Förutom lydnad är Grimm även svensk viltspårchampion och gick sitt anlagsprov 9 månader gammal. På sitt tredje öppenklassprov fick han sitt championat och blev även tilldelad ett HP för sitt utmärkta spårarbete.

I framtiden kommer vi såklart att fortsätta med lydnaden och försöka slipa på detaljer för att se om vi kan komma upp i lite högre poäng, och en dröm är ju såklart att kvala till lydnads-SM, liksom att ta ett norskt championat.

Förutom lydnaden kommer jag även att börja tävla lite bruks, med sikte på appellspår nu under våren 2009. Men tiden får utvisa hur det bli med allt och vad vi kommer att testa på. Vi har ju många år kvar tillsammans på tävlingsbanorna.